IFLRY:s seminarium i Kiev, Ukraina 1-4.12.2008

Seminariet ”Young Active Citizens: Today for tomorrow” ordnades i samband med IFLRY:s Executive Committée och General Assembly (5-7.12.2008) I Ukrainas huvudstad Kiev i en informell anda. I seminariet deltog cirka trettio personer från alla världsdelar.

Första dagen, måndagen, leddes av Sarah Wong (UK / Kanada), IFLRY. Seminariets mål samt sätt att uppnå dem lades fram av Sarah i början av dagen. Genom diskussioner, workshops och ”Peer to peer” – inlärning, dvs. att det inte hölls några föreläsningar, utan de som bidrog med att berätta om någonting gjorde det i stil av samarbete med dem som lyssnade. Seminariet var en möjlighet att lära sig från andra samt att lära dem; politik i Ryssland vid Ural-bergen, i Svenskfinland och i norra Egypten ser mycket annorlunda ut trots att vi alla är liberaler! Seminariet skulle ge hjälpmedel till att driva politik bland unga genom att berätta om olika medel och tekniker, men också genom att lyssna på andra; hur gör man i Bryssel, Toronto, Amsterdam eller i Chisinau?
Första dagen presenterades också Projektet vi skulle jobba med under veckan. Vi skulle föreställa oss att fonden ”Empowering Youth” skulle dela ut 100,000 euro till bästa förslaget att inspirera unga att bli aktiva medborgare. I grupper med olika intressen (t.ex. sport, invandrare) skulle man planera allt från budget till internationella inslag till ett ettårigt projekt som också skulle bära frukt så att den kunde anses fortsätta i framtiden. Förslaget presenterades seminariets sista dag, dvs. torsdagen, för alla på seminariet samt domarna (seminariets ledare; Sarah Wong, Chris Keating, Ben Rawlings, Lena Höglund ).
Under eftermiddagen berättade Dries Holvoet (Belgien), LYMEC, om unga aktiva medborgare under årtionden med start från 1960-talet. Han berättade om sin egen organisations verksamhet i Belgien och hur de fört kampanjer, samt hur man kan använda olika medel för att nå vissa mål. Under kvällen fick alla dela med sig och berätta om sin egen organisation. Kanada drog hem vinsten med mest material, men SU var välrepresenterat. Pinsarna med ”Gamla tanter är morjens!” och ”I love SU” gick bra åt. Det var rätt kul att se människor som inte förstår svenska gå omkring med ”Gamla tanter är morjens” pinsar. 

Tisdagen leddes av Lena Höglund, (Finland, SU), IFLRY. En medborgare, vem och vad är det? Dessa frågor besvarades av Bram Has, JOVD, Nederländerna, under förmiddagens introduktions pass. Han delade medborgarskap i tre grupper samhällelig, liberal och konservativ, men poängterade att sällan kan medborgarskap beskrivas som endast en av dessa tre utan oftast byggs upp av komponenter från alla tidigare nämnda. Dagen fortsatte med att seminariedeltagare fick dela med sig om sina egna erfarenheter inom politiken, hur deras organisation gjort, vad har lyckats och vad borde ha gjorts på ett annat sätt. Tim Jansen, Jonge Democraten, Nederländerna, pratade om populariseringen av politik, Terry Chemij, Ontario Young Liberals, Kanada, pratade om hur man skall aktivera och rekrytera unga inom politik, Andrian Gavrililita, Liberal Democrats of Moldova, berättade om politisk kampanj utanför valperioder, Ksenia Vakhrusheva och Alexey Novosyolov, Youth Yabloko, Ryssland, berättade om kampanjer som lyckats bra och mindre bra och Jeremy Zeegers-Jourdain, Fédération Etudiants Liberaux, Belgien, delade med sig om sina kunskaper om att lära liberalism till unga. Det var viktigt för alla deltagare att se sin egen organisations starka sidor samt höra om hur andra människor från andra delar av världen behandlar samma frågor som man möter i sin egen organisation. Reymundo Guzman och Jan Argy Tolentino från Kalipi, Filippinerna, höll aktiviteter med tema ”Ledarskap och organisation”. Jag tyckte väldigt mycket om de praktiska övningar som vi fick delta i, vilkas mål var att förbättra kommunikationen mellan gruppledare och resten av gruppen samt att kunna bättre beakta andras behov för att bättre kunna fungera tillsammans inom olika uppgifter. Andrian Gavrilita, Liberal Democrats of Moldova, höll en presentation om kreativt skapande av ett meddelande i form av grupp arbete, något som var otroligt roligt och som skapade mycket skratt! På kvällen fick vi njuta av allas kulturer samt av vissa kulturer också under de dagliga kaffepauserna.

Onsdagen leddes av Chris Keating, Liberal Democrats, UK, och han började dagens introduktion med att berätta om olika kampanjtekniker till exempel hur man skall föra en effektiv kampanj samt hur man lätt kan tackla journalisternas tuffa frågor då han berättade om media. Eftermiddagen tillbringade vi med att höra om Orangea Revolutionen samt hur det ukrainska Sobor partiet fört kampanj. Anna Zakletska, Sobor, Ukraina, förde oss också runt i Kiev och visade viktiga ställen för revolutionen.

Torsdagen leddes av Ben Rawlings, Liberal Democrats, UK och vi började med att lyssna på aktiva politiker i Ukraina inom liberala fronten samt debattera med dem. Efter det skulle vi presentera våra projekt som vi börjat jobba med redan på måndagen. Att i grupp jobba med ett projekt, som skulle vara så realistiskt som möjligt lärde mig mycket speciellt då Sarah Wong, (UK/Kanada), IFLRY, berättade mera om alla stöd som man kunde söka just för att finansiera dessa projekt. Seminariet avslutades med diskussion över allt det vi behandlat och hur alla organisationer skulle kunna använda det som man lärt sig i framtiden. Seminariet var mycket lärorikt och tycker att IU i framtiden skulle kunna ha en dag med liknande tema som skulle inkludera delar av seminariet i stil med dagen med Internationell Utbildning.


Maria Flemmich

Vi vill att biståndet höjs!

Bästa utrikeshandels- och utvecklingsminister Väyrynen!

Med önskan om att Finland ska avsätta 0,7% av BNI för utvecklingshjälp innan år 2010 och 1% före 2015 vill vi önska dig en God Jul!
Ge världen som behöver det en julgåva!
Höj biståndet!

Denna hälsning kan man läsa på IU:s julkortskampanj som vi gör för att få Finland att höja sitt bistånd. IU har pysslat julkort på vilka det är meningen att de som vill får skriva under och även skriva en liten hälsning till ministern. Jul- och biståndshälsningarna ska vi samla in här i Åbo under julmarknaden kring stor torget.







Här kan ni även läsa en artikel i Husis, som visar hur aktuell frågan är. Åtgärder måste tas nu! http://www.hbl.fi/text/inrikes/2008/11/21/d20408.php


/Sandra

Mobilitet i regionernas Europa: en nyckel till integration

LYMEC Seminar
Mobilitet i regionernas Europa: en nyckel till integration, 18 – 20 november

I samband med Europas Unga Liberalers extraordinära kongress och verkställande kommittés möte i Bryssel ordnades ett seminarium i Liège på temat rörlighet i Europa. På plats fanns runt 40 liberaler från runtom Europa.

Committee of the Regions (CoR)
Sean O’Curneen, den liberala alliansens generalsekreterare i CoR, börjar onsdagen med en presentation om regionernas Europa och CoR:s roll i EU-samarbetet. Efter Frankrike och Hollands nej till EU-fördraget fick CoR ett lyft i och med att man insåg värdet av den direkta kontakten med lokala beslutsfattare. Det är på regional eller lokal nivå som tre fjärdedelar av EU:s beslut skall implementeras så CoR har en viktigt roll att spela som förmedlare av information mellan Bryssel och regionerna. CoR har rådgivande status gentemot kommissionen och rådet. Detta innebär att dessa måste rådfråga CoR i frågor som rör regionerna. Organet har dock ingen formell makt.

Resolution för ökad mobilitet inom EU
Under seminariet skrevs en resolution som förespråkade ökad mobilitet inom EU. Bland annat en immobil arbetskraft och dyra transportmedel utpekades som problem. Restriktionen på rörlighet för nya medlemsländer utpekades som en dålig policy och resolutionen uppmanar till avskaffandet av denna typ av restriktioner.

Är lokal politik enbart praktisk politik?
Cyprien Devilers, kommunalråd i Charleroi och före detta vicepresident i Jeunes MR, gav en intressant föreläsning om lokal politik och hur ideologi kan påverka den. Devilers gav exempel på hur socialister och liberaler tacklar olika frågor i hans kommun. Liberalerna vill till exempel hjälpa medborgare att äga sitt eget hus medans socialister föredrar kommunala hus för utsatta. Socialisterna delar ut arbetslöshetsunderstöd, liberalerna föredrar att hjälpa arbetslösa hitta nya jobb. På så vis demonstrerade han hur politik alltid färgas av ideologi, även på kommunal nivå.
Mycket debatt uppstod då Devillers tog upp immigration och integration och hur det kunde ses ur ett liberalt perspektiv. Bland annat påpekades vikten av att förstå skillnaden mellan immigration och flyktingar. Ett förslag för effektivare integration var att låta besluten tas på lokal nivå. Även en gemensam Europeisk immigrationspolicy diskuterades. De flesta deltagare var eniga om att det borde bli lättare att immigrera till EU och att inflyttning i sig inte är ett problem.

Kulturutbyten
På första kvällen samlades alla till det sedvanliga kulturknytkalaset. Godis från Vitryssland kombinerades med svensk julmust och frukter från Armenien. Det var speciellt roligt att se deltagarna från Vitryssland, Ukraina och Armenien där. Under kongressen blev dessa ungdomsorganisationers medlemsansökningar godkända. LYMEC jobbar inte bara med EU-länder utan letar även medlemmsorganisationer utanför. Deltagarna gavs även en ordentlig introduktion till Belgisk kultur med besök till regionens palats och spännande belgiska ölsorter.


Erik Johansson

LYMEC Young Leaders Meeting

LYMEC Young Leaders Meeting
9-12 Oktober

European Liberal Youths medlemsorganisationers årliga ordförandeträff arrangerades i år i Varna vid Svarta havet i Bulgarien. Huvudtemat för årets diskussioner var Europas framtid – med eller utan Lissabon fördraget. I mötet deltog minst en representat från de flesta europeiska ländernas medlemsorganisationer, dock var deltagandet lägre än det brukar och flera organisationer var inte representerade denna gång. Den andra medlemsorganisationen från Finland, Keskustanuoret var inte representerad, ej heller dök någon från Sverige upp fast än CUFs ordf. var anmäld. Överlag var det ändå ett mycket lyckat möte.

Beskrivning av den politiska situationen i värdlandet Bulgarien

Bulgariens regering består sedan 2005 av tre partier, varav två är de vars ungdomsorganisationer är med i LYMEC. Största partiet i regeringen är Socialistpartiet och de två övriga, liberala partierna, är Moovement for Rights and Freedom och National Moovement for Simeon II. Moovement for Rights and Freedom är ursprungligen den turkiska minoritetens parti, men de har på senare år lyckts få nya medlemmar från andra liberaler och etniska minoriteter och ökade sitt understöd från 7,5 till 13,7 procent i senaste nationella val. NM for Simeon II bildades så sent som 2001 av den bulgariske exkungen Simeon Sachsen-Coburg-Gotha som levt i exil i Spanien. Partiet fick genast egen majoritet i nationalförsamlingen och drev på närmandet till EU och Nato.

Bulgarien blev en del av EU fr.o.m. 2007, och där finns förutom optimism och förändringvindar även en hel del problem med korruption inom den offentliga förvaltningen, ett arv från den sovjet-influerade tiden i landets historia. EU har frusit utbetalningar av hundratals miljoner euro i utvecklingspengar till Bulgarien p.g.a oegentligheter i uppföljingen av hur stödpengarna använs, pengar som är tänkta att hjälpa till att modernisera och bygga upp landet som är det fattigaste i EU.

Staden Varna där mötet ordnades är den näst största staden i Bulgarien och dessa storstadsområde är det ekonomisk mest expansiva i hela landet, till stor del tack vare turismnäringen. Nya shoppingcenter byggs överallt och på gatorna trängdes splitternya lyxbilar sida vid sida med skruttiga ladan, dvs en typisk bild av gammalt och nytt präglar Bulgarien, där välståndet är ojämnt fördelat och levnadsstandarden varierar mellan områdena.

Agendan under mötesdagarna

Första dagen inleddes med hälsningar och presentationsrunda samt ett simuleringsspel introduserades, där mötesdeltagarna utgjorde EUs ministerråd. Simuleringen gick ut på att
debatera och komma fram till en resulution om läget i Georgien. Skillnader framkom i synen på Ryssland, där de östeuropeiska länderna och Danmark intog det hårdaste förhållningssättet gentemot Ryssland. Jag presenterade Finlands pragmatiska Rysslandspolitik. Asparuch Panov, projektkoordinator från Fredrisch Neumann Foundation föreläste följande dag om Rysslands relation till EU och Georgienkonflikten. Simuleringen avslutades sista dagen och en resulution antogs där eldupphör, trupptillbakadraganden och båda parternas ansvar betonades. Enligt resulutionen skall såväl sammarbetsavtalet med Ryssland och närmade relationer till Georgien skutas upp till länderna fullföljt sina åtaganden, bl.a avväpning av irregulära trupper och följande av Genevkonventionens bestämmelser gällande civilbefolkningen. Vidare uttalades krav på internationella fredsbevarande styrkor i skyddszonen.
Första dagen avslutades med en kulturkväll där deltagarna berättade om och bjöd på förtärbara produkter från respektives hemland.

Till andra mötesdagens program hörde ett seminarium med Yunal Lyutfi, vice talman i det Bulgariska parlamentet (Movement for Rights and Freedom) och Nikolay Vassilev, Bulgariens minister för offentlig administration och admisnistrativa reformer(Movement for Simeon II). Dessa talade om Bulgarien och EU, men tycktes mest vara där för att hälsa och glänsa litet inför det massiva mediauppbådet. Besöket sändes i TV och LYMEC ordförande Aloys Rigaut använde tillfället till att visa att europeiska liberala partiernas ungdomsorganisationer var samlade just här och gav sitt stöd till de dem inför parlamentsvalet nästa sommar.

Följande föredragshållare var två relativt unga europaparlamentariker; Bilyana Raeva och Metin Kazak. Dessa talade passionerat om visonen om ett enat Europa och om de positiva effekterna av EU medlemskapet. Det var glädjande att höra hur lika oss de resonerar i frågor om Europa, demoktratisering, liberalism och stabilitet. Dessa var de som i huvudsak berörde Lissabonfördraget, som ju skulle vara huvudtemat för träffen. LYMEC ordf. Aloys menade dock att Rysslandsdiskussionen under simuleringen var ett sätt att belysa EUs gemensamma utrikes och säkerhetspolitik som är en väsentligdel av det nya konstitutionsfördraget. Parlamentarikerna betonade vikten av att fördraget godkänns snarast möjligt och redogjorde lite för händelseförloppet i samband med tillkomsten av fördraget. Fördraget kommer att klargöra EU organens kompetensområden och stärka integrationen samt den gemensamma politiska makten i utrikeshandel-och säkerhetspolitiska frågor. Alternativet att gå i förväg med fördjupat samarbete inom vissa frågor mellan vissa länder berördes, t.ex det monetära samarbetet som ett existerande sådant där en kärntrupp ingår ett fördjupat samarnete till vilket andra länder sedan kan ansluta sig. Kazak från Movement for Rights and Freedom, betonade vikten av att alla länder går med genast och lyfte fram stadgandena i fördraget som förbinder även alla nya medlemsländer till lagar om demokratiska- och mänskliga rättigheter. Fördragets betydelse för EUs utvidgning diskuterades också.

Vi besökte även staden Varnas stadshus och regionförvaltning, där vi blev mottagna av ledande personer som berättade om staden och regionen. Den tredje dagen besökte vi bl.a.Youth Movement for Rights and Freedoms 10-års jubeleum uppe i bergen nära staden Schumen ca 80km innåt i landet från Varna. Detta var ett spektakel som vi inte presis är vana med i SU. Ungdomsorganisationens jubilieumstillställing ordnades dagtid utomhus med en scen där det uppträde kända band och hölls tal. Det fanns även marknadstält med allt möjligt till försäljning. Alla deltagare försågs med specialtryckta lippisar:) och balonger vid ankomsten. Under de tre timmar vi tillbringade där strömmade det till massvis med folk( de väntade sig uppemot 5000 deltagare!!) Bussarar stod parkerade i långa sträckor längs vägen dit. Det stora antalet deltagare vittnar måhända om att intresset för politik i det under utveckling varande landet fortfarande är påtagligt i alla åldrar. Stora orättvisor och missförhållanden finns det nog ändå betydligt fler av att kämpa för i Bulgarien än i Finland.

Avslutningsvis var träffen i Bulgarien lyckad och betydelsen av att upprätthålla goda kontakter och utbyta tankar kring gemensamma frågor med våra europeiska samarbetsorganisationer bör vara prioriterat för SU alltjämt. Jag hoppas att vi under SUs kommande europaparlamentsvals-kampanj kommer att kunna lyfta fram betydelsen av en fungerande konstitution och vilka positiva följdverkningar det kan ha för en EU-medborgares liv i Finland!


Hannes Wallin
vice ordförande
Svensk Ungdom

GLOBSOL 2008: FRAMTID?

Globsol är ett ungdomsforum för ungdomar mellan 18-25 år som är intresserade och engagerade i samhällsfrågor. Seminariet var mycket finsk - svensk orienterat, fastän de andra nordiska länderna även var väl representerade. Ändamålet med veckoslutet var att samla ihop nordiska ungdomar för att arbeta med gemensamma frågor och för att knyta nya kontakter. Globsol har ordnats i fyra år. År 2008 koncentrerade seminariet på två teman: ungdomarnas välmående och samhälle och demokrati ur ungdomarnas synvinkel.
Jag hörde om seminariet under min tid som nordjobbare på Island senaste sommar. Jag hörde att det kommer att ordnas ett seminarium i huvudstadsregionen där nordiska ungdomar kan träffas och jobba med aktuella frågor. Jag blev genast ivrig och intresserad och tyckte att det kunde vara något för mig. Tillsammans med de finska nordjobbarna och en del svenska nordjobbare bestämde vi att Globsol skulle vara ett yppert tillfälle för en träff efter nordjobb sommaren. Då jag hörde att jag kunde anknyta SU med Globsol tyckte jag att nyttan jag fick av evenemangen var ypperligt.
Globsol inleddes fredag 10.10 med att de utländska gästerna inkvarterade sig på Hanaholmen. Jag som Helsingforsbo behövde inget hotellrum så jag anlände lämpligt till lunchen för att hälsa på min nordiska vänner och andra människor jag kände. Genast då kände jag en behaglig känsla av samvaro. Nu hade tiotals samhällsengagerade ungdomar samlats under samma tak för att fira ett veckoslut tillsammans. Med iver tog jag del av den första föreläsningen; Ungdomarnas hälsa ur ett globalt perspektiv.
Föreläsningen gick ut på att tre experter först talade om sitt eget område och sedan samlades till en panel. Hanaholmens chef Gunvor Kronman hade äran att öppna seminariet med några inledningsord. Efter det tog Piroska Östlin ordet med ett tal om könssjukdomar i u-länder. Det blev intressanta ämnen med kvinnoperspektiv, kinesiska kvinnor som försvunnit, unga som blir infekterade av aids osv. FN experten Asger Ryhl var den andra föreläsaren. Han talade om att u-länderna inte har tillgång till sexualinformation. Han berättade även om andra u-länder och hur de blir påverkade av FN:s stödprogram, bland annat är Mozambique ett land som är finansierat av ett nordiskt program för allmän välfärd. Den tredje talaren kom från Kenya. Han talade om hur kulturen har påverkat området han kommer ifrån. Alkohol och drogproblem är vanliga i flera områden i Afrika. Det är viktigt att nordiska ungdomar vet om vad som pågår i länder som drabbas av aids och andra sjukdomar. Efter föreläsningarna följde en paneldebatt där debattörerna diskuterade med varandra och publiken hade möjlighet att ställa frågor.
Efter det så kallade hanaforumet kom enligt mig en av helgens höjdupunkter, det levande biblioteket. Det levande biblioteket går ut på att publiken ställs framför fem till tio människor, vilka var och en representerar ett specialområde. Publiken får av de "levande böckerna" relevanta frågor från deras eget område. Jag tyckte personligen idén var fantastisk, enkel och lätt att organisera. Något kanske SU kunde använda för att göra seminarier eller presentationer mer levande och roliga utan att glömma nyttan.
Till kvällens program hörde grupparbeten. Jag valde att delta i ett grupparbete med temat demografi i de nordiska länderna. Sessionen gick mycket ut på att analysera befolkningsflyttningar från rurala områden till stadsområden. Föreläsaren presenterde fyra typer av stadsboende. Temat på föreläsningen var intressant, men föreläsaren höll sig på mycket allmän nivå och därför blev informationen lite ytlig.
Under lördagen hade jag tyvärr ett förhinder och kunde inte delta i alla program. Jag följde i varje fall med America Vera-Zavalas fascinerande föreläsning om ungdomarnas deltagande i demografiska processer. Temat var mycket ingående gällande sydamerikanska frågor, men föreläsaren tog också upp några saker som låg nära hjärtat för en ung nordbo; skillnaden mellan en aktivt mobiliserad människa och en som bara vill skada med att vara utåtriktad är mycket liten.
Söndagen 12.10 deltog jag nästa gång. Det var en givande dag. Grupparbetena presenterades och jag blev överraskad av hur ordentligt de svenska gästerna hade gjort sina arbeten. Det blev ett riktigt givande program med skådespel, musik och annat. Som avslutning höll Gustav Fridolin (tidigare riksdagsledamot i Sverige, nuvarande journalist) ett lyckat och uppmuntrande tal för ungdomarna. Ett bra slut på ett häftigt veckoslut.
Som SU representant såg jag veckoslutet med observerande ögon. Globsol är ett evenemang som sammankallar människor från Norden, det är redan ett bra utgångsläge. Det bästa var att ungdomarna kommer från olika organisationer, inte bara politiska eller ungdomsföreningar. Det bästa med seminariet var också att träffa engagerade människor med nordisk bakgrund. En sak som SU kunde tänka på är det nordiska samarbetet. Att få människor med på seminarier och upprätthålla kontakter med nordiska föreningar. Det är dessa människor som kommer att ha många viktiga poster i framtiden och i ett globaliserat Norden skall vi veta var de finns och kunna byta tankar och erfarenheter.

Janne Leivo

Allianssis ungdomsbyte till Budapest 3-6.9.2008

Före resan träffade vi Ungerns ambassadör i Finland, Hajdun, och vi fick en nyttig genomgång av det aktuella politiska läget i Ungern. Andra dagen i Ungern träffade vi sedan även Finlands ambassadör Jari Vilén, som gav oss en otroligt intressant och heltäckande bild av det ungerska politiska livet och samhället.

Enligt Vilén har man som finländare det bra i Ungern och Budapest är en trygg stad med rätt lite våld. Det förekommer dock en hel del bedrägeri, som det lönar sig att tänka på när man t.ex. ska betala restaurangräkningen. Ungern använder ofta Finland som referens bl.a. när det gäller ekonomi, miljölagstiftning och utbildningssystemet. Man beundrar även vårt konsensusinriktade politiska system. För tillfället finns det ingen politisk center i Ungern och landet styrs av en minoritetsregering. Landets största parti, det konservativa högerpartiet Fidesz, är i opposition medan socialdemokraterna är det största regeringspartiet och innehar premiärministerposten. Antalet obeslutsamma och rörliga väljare uppgår till 40 %. Vilén beskrev Ungerns politik som "unga mäns lekpark". Politiskt sett är Ungern mer splittrat än någonsin. Det saknas såväl förutsebarhet som kontinuitet. Oppositionen och regeringen för ingen dialog som i Finland. I Ungern är allt så att säga politiskt villebråd, t.o.m. motgångarna i OS i Peking skyllde man på regeringens.

EU-medlemskapet har varit oerhört viktigt för stabiliteten och tryggheten och Ungern har dragit nytta av EU-stöd. Politisk konsensus råder om EU-medlemskapet samt om NATO. Ungerns Rysslands-politik är mycket nära Finlands, d.v.s. väldigt pragmatisk och samarbetsinriktad. Det samma gäller utrikespolitiken och Ungern strävar efter att vara Frankrikes vän. Ungrarna ser sig själva som ett tragiskt hjältefolk och stormaktstänkandet hålls vid liv. Historiens barlast känns och syns på ett helt annat sätt än i Finland. Enligt Vilén förenas finländarna och ungrarna av en liknande osäkerhet och svagt självförtroende. Ambassadören påminde oss om att Finland inte har för många goda partner i Europa. Faktum är att Finland och Ungern i vissa falla har lättare att vara glada för varandras del än för närgrannarnas Sveriges eller Slovakiens. Detta lönar det sig att utnyttja. Vilén lyckades övertyga oss om att han är mannen på rätt plats. För en ambassadör är det definitivt en fördel att ha en bakgrund som aktiv politiker med ett fräscht grepp om politiken och en gedigen erfarenhet.

Vi träffade även representanter för höger- och vänsterpartierna. Jag deltog i mötet med representanter för Fidesz partiet i partiets egna utrymmen. På plats var partiets juridiska rådgivare, en från ungdomsorganisationen samt parlamentsledamoten Lazlo Koszorus.

Vi hade även en gemensam diskussion med Fidesz-partiets ungdomsorganisations representant och socialisternas unga George Horvath, som var övertygande insatt i sitt partis och lands frågor.

Vi deltog även de unga socialisternas sommarläger och fick lyssna på premiärministerns tal. Han talade på ungerska men Horvath översatte åt oss. Premiärministern lyfte upp Finland som exempel i många fall, bl.a. våra goda språkkunskaper. Ungern ser sina egna brister och tar intryck från andra länders fungerande system. En väldigt stor skillnad till hur man ser på saker i vårt stora östgrannland.

Det var en lyckad resa som dock kunde ha innehållit mera möten med flera unga politiker. Nu ansåg vi alla i den finska truppen att vi hade för mycket fritid och att vi hellre hade kombinerat middagarna med diskussioner med unga ungrare från de olika ungdomsorganisationerna än att sitta och tala finländsk politik och kommunalval med varandra.

De ungerska ungdomsorganisationerna kommer på svarsbesök till Finland 22-26.10 och då förväntas även SU bidra med idéer och insatser. Planeringsmötet hålls torsdagen 2.10 kl 14.30 i Allianssihuset.

Eva Roos

Tillbaka i rullning

Hej!

Semester är slut och efter en veckas jobb börjar allt så småning om rulla på igen. Därmed får man igen kontakt med mig per mail, telefon eller IRL på kansliet. IU ordförande Matilda befinner sig som bäst i Strasbourg på franska kurs och är där hela augusti. Vårt första IU möte blir därför 9 september.

Före det skickar SU iväg en fem-manna delegation på NCF:s repskap i Oslo 29-31.8. Repskapet har i år temat bistånd och handel. Många andra evenemang är också på kommande så håll upp ögonen.

Ha de bra!

/Sandra

Human Rights:Tools of the Trade (Montenegro, 2-7 juni) del 2

Näst på schemat för seminariet i lilla Risan stod Sydafrika och här introducerades olika former av workshops och (de tidigare nämnda) fyra verktyg för att pressa odemokratiska stater som vi under resten av seminariet kom att utvärdera genom studier av olika länder och situationer. De fyra verktygen som Bart Woord presenterade var konstruktiv delaktighet, sanktioner, Sullivan principerna och kampanjer i det civila samhället. Slutligen under fredagen drogs slutsatsen att konstruktiv delaktighet, speciellt ifråga om olja, kan vara det mest effektiva verktyget i försöket att pressa stater till respekt för mänskliga rättigheter. Vi menade här att ett konstruktivt ställningstagande från företagens sida, sporrar individen att revidera sin konsumtion och således konsumera till förmån för stater som respekterar mänskliga rättigheter. Sullivan principerna samt sanktioner fallerar eftersom företagen är statligt ledda och staten inte har något intresse av att uppnå internationell acceptans, dessutom drabbar sanktioner oskyldiga och därmed kränker mänskliga rättigheter å sin sida. Kampanjer i det civila samhället må bringa medvetenhet om orättvisor, men bristen på verklig kunskap om varifrån råvaran härstammar, minskar dess slagkraft som verktyg.

I övrigt fick vi under seminariet ta del av en föreläsning av Trude Studsrød Johansson i det populära temat Human Trafficking. Temat ledde under de kommande dagarna inte bara till bildandet av en Facebook-grupp, utan även upprop till aktion och kampanjförslag genom videohälsningar till EC i Manila i juli. Personligen förde jag fram det godtagna förslaget av Ted Urho – att införa rättvisemärkning av pornografiska produkter. Detta förslag vann intresse och uppmuntran från gruppen och kommer att följas upp av IFLRY (speciellt som jag själv nu jobbar som organisationens praktikant i London). Förutom bidragen från det lokala Youth of LPMN, bidrog även vitryska och azerbaijanska deltagare genom att berätta om situationen i deras hemland.

Seminariet var välordnat och trevligt, gruppen gjorde en del sightseeing såväl som en båttur i området och vi tog del av varandras kulturer genom mångkulturella kafferaster och en culture night med både magdans och snapsvisor. Faktum var att komplexiteten och mångfalden i båd’ åsikter och kulturer lärde oss den största läxan under seminariet – att det finns inga regler för att kombinera frihandel och respektera mänskliga rättigheter.

Slagord, videohälsningar, foton och övrigt material kan hittas på IFLRY:s hemsida under: www.iflry.org/files/folders/montenegro/default.aspx

Sommarhälsningar från London,

Lena Höglund

Human Rights: Tools of the Trade (Risan, Montenegro 2-7 juni 2008) del 1

Solen sken över det vackra berglandskapet i lilla Risan där 15 nationaliteter samlades för att diskutera frihandel och mänskliga rättigheter 2.6. Tyvärr övergick vädret såsmåningom i gråa skyar och regn - men detta lade desto mera fokus på diskussionen mellan de 34 deltagarna. Samlade och uppdelade i mindre grupper diskuterade vi teori och implementering, institutioners makt och roll ifråga om frihandel och mänskliga rättigheter. Montenegro blev ett praktiskt exempel på bl.a. korruption och bojkott. Representanter för kommunal administration och oliktänkare från Montenegro bidrog även under veckan, vilket tillsammans med besök gav en mångfasetterad bild av området speciellt ur synvinkeln på frihandel och mänskliga rättigheter.

Vår första dag kring konferensbordet bestod i stort av att lägga fram förväntningar, diskutera konfliktområden och teoretiskt filiosofera kring begreppen konstruktivt engagemang, Sullivan Principles, sanktioner och kampanjer i det civila samhället. Dessa begrepp konkretiserades genom exemplet Sydafrika under följande dag. Alternativt arbetssätt var vägen till resultat under veckan och under vår första dag togs även tempen på deltagarna kring frågor som; "hälsa eller äganderätt", "bojkott av OS i Peking" osv.
Dagen avslutades med vad jag såg som en av veckans höjdpunkter, nämligen Libcafé gästat av partiordförande och viceordförande för Liberalna Partija Crne Gore (Liberala oppositionspartiet i Montenegro). Partiordförande Miodrag Zivkovic berättade ödmjukt om hur hans generation misslyckats med att liberalisera och reformera landet sedan kommunism-eran som inleddes genom projektet Jugoslavien på mitten av 1900-talet. Zivkovic lät oss förstå att den påstådda reformationen av regeringssättet i regionen endast är en ridå och att lärligarna till de tidigare makthavarna styr under nytt namn sedan 1990-talet - "system of hybrid democracy". Inga fria val, valfotografering, mutning, hot, korrupta och partiska läroanstalter, partisk media... Den sittande regimen stöder Nato, men inser nu att EU vore skadligt för deras position. EU och UNESCO stöder projekt och världsarv i landet, trots att stora delar av bidragen går i någons ficka istället för att täta de hål som finns i infrastrukturen. Ingen förutom ryska investerare vågar sig in på den montenegrinska marknaden och de vinster man gör går även de endast ett fåtal till godo. Med andra ord är man i stort behov att reformera styrelsesättet och störta den sittande regeringen med det snaraste - alla som sett landet med en halv miljon invånare vet att här finns resurser och möjligheter, men attityden är negativ och montenegrinerna verkar nöja sig med fattigdom! Miodrag Zivkovic satte däremot stort förtroende till den kommande generationen inför denna uppgift. Gruppen var verkligt tagen av den information vi delgivits och applåderna var rungande..!

Följande dag på seminariet inleddes med en föreläsning av Alexandar Stevanovic kring WTO och dess funktionsduglighet samt påverkan på mänskliga rättigheter. Kritiken mot handelsorganisationen kretsar kring det faktum att organisationen tillfredsställer fler transnationella företag än stater och kränker inte bara mänskliga rättigheter utan även demokrati, statssuveränitet och arbetarrättigheter. Kravet från utvecklingsländerna är att bl.a. de mänskliga rättigheterna skall inkorporeras i organisationens arbetssätt genom att sanktioner skall kunna pressa medlemsstater. Stevanovic argumenterade slutligen att WTO och de mänskliga rättigheterna går samman i sina syften att förbättra levnadsstandarden - vidare genom full sysselsättning och utveckling. Han menade däremot att det speciellt finns utrymme för förbättring inom agrikultur; man borde satsa på praktisk tillämpning istället för lös teoretisering.

Reserapport från Liberala Internationalens kongress i Belfast, Nordirland, 15-17 maj 2008

Reserapport från Liberala Internationalens kongress i Belfast, Nordirland, 15-17 maj 2008

Sfp:s delegation: Thomas Bergman, Minna Lindberg och Markus Österlund

Liberal International samlades till sin 55:e kongress i Belfast, Nord-Irland, under temat "Our Shared Future". Huvudteman för kongressen som samlades på Europa Hotel, i tiderna världens mest bombade hotell, var liberal demokrati, jämlika rättigheter, migration och klimatförändringen. En extra krydda med påföljande publicitet på bland annat CNN och BBC gavs av att Zimbabwes oppositionsledare och rättmätiga president Morgan Tsvangirai deltog.

På kongressen som samlade 400 delegater från över 60 länder representerades sfp av Thomas Bergman, Minna Lindberg och Markus Österlund.

Allmänt om Liberal International (LI)

Liberal International är världsorganisationen för alla centerinriktade och liberala politiska partier. LI grundades år 1947 i Oxford. Sedan år 1983 är både Svenska folkpartiet och finska Centern medlemmar. Sfp hade observatörsstatus på 1970-talet, och redan på 1960-talet hade t.ex. Liberala Studentklubben i Åbo nära relationer till LI. Antalet medlemmar i LI har ökat kraftigt under de senaste 15 åren, speciellt i utvecklingsländer

LI:s Executive Committee (arbetsutskott/exekutivkommitté)

Som traditionen påbjuder samlades LI:s arbetsutskott innan själva kongressen körde igång på allvar. Arbetsutskottet gick igenom de medlemsansökningar som skulle behandlas av Kongressen följande dag. Alla nya partier som var på plats presenterade sig. Noteras kan att sfp-bekanta Mila Eklund presenterade Centerpartiet i Sverige. Enda diskussionen som uppstod gällde Radicali Italiani från Italien, då de lierat sig med vänstern i det italienska valet. Alla ansökningar till såväl medlemskap som observatörsstatus för partierna med representanter på plats bifölls av arbetsutskottet. Ansökningar från partier som inte hade representanter på plats hänsköts till Kongressen. Orsaken till frånvaron var att representanterna för några afrikanska partier ännu väntade på att få visum till Storbritannien från ambassaden i Paris.

Nordiskt samarbete

Sfp har under de senaste åren jobbat hårt för ett utökat nordiskt samarbete och koordinering för att bättre kunna driva för oss viktiga frågor på internationella kongresser. Under årets kongress sågs frukterna av dessa strävanden då sfp bidrog med en resolution om klimatförändringen tillsammans med Folkpartiet (Sverige), Venstre (Norge) och Radikale Venstre (Danmark). Resolutionen presenterades i salen av Markus Österlund. Resolutionen antogs med några smärre justeringar.

Även i övrigt har det nordiska samarbetet utvidgats. Inför årets kongress samlades de nordiska partierna till ett koordineringsmöte i Oslo med Venstre som värd och under kongressen i Belfast hade vi en gemensam lunch. Tanken är att partierna drar arbetet turvis. Efter LI i Belfast tar Folkpartiet över från Venstre och handhar koordineringen inför ELDR-kongressen i Stockholm i oktober 2008.

Resolutioner

Kongressen behandlade temaresolutionen "The World Today" som med liberala ögon överfar den senaste tidens händelser i världen. De övriga sju resolutioner som behandlades var:

1. Prohibition of sexual discrimination

2. The freedom of speech

3. Climate change

4. Food prices

5. Overcoming conflicts

6. The global population crisis

7. Climate change II

De godkända resolutionerna kan läsas i sin helhet på webbplatsen: http://www.liberal-international.org

Val och nya medlemmar

Under kongressen fick Lord John Alderdice från Nordirland förnyat förtroende som ordförande för Liberal International. Även övriga i styrelsen som ställde upp får omval fick förnyat förtroende. Lamine Ba från Senegal och Silver Meikar från Estland invaldes som nya i styrelsen. Könsbalansen är fortsatt väldigt problematisk; den nya ledningen består av 9 män och en kvinna.

Flera partier välkomnades som fullvärdiga medlemmar i LI, bland dem Centerpartiet i Sverige och ytterligare ett antal partier fick observatörsstatus.

Framtid & uppföljning

- Fortsatt nordiskt samarbete. Koordineringsmöte inför ELDR i Stockholm den 30-31.10 och nordiskt delegatmöte under själva kongressen.

- LI-arbetsutskott/exekutivkommitté i Bangkok, Thailand i december 2008.

- Följande LI-kongress hösten 2009. Platsen avgörs senare.

Migrationsdiskussion

I samband med kongressen ordnades en speciell session om migration. Aladair Murray från CentreForum inledde med att berätta om hur det stora tillflödet av EU-medborgare efter 1994 har påverkat migrationsdiskussionen i Storbritannien. Den stora siffran - enligt vissa uppskattningar upp till en miljon - har gjort att man i Storbritannien börjat tala om ”befolkningspolitik”. Hur stora förändringar i befolkningsstrukturen klarar ett land av, är grundfrågan i denna politik, som är en restriktiv migrationspolitik i nya kläder. Murray berättade också om anti-immigrationslobbyn som blir allt skickligare på att få ut sitt budskap. Samtidigt beklagade han sig över att de uträkningar som gjorts över immigrationens positiva effekter på ekonomin är så tunna att de lätt kan ifrågasättas av anti-immigrationskrafterna. Han efterlyste mera ingående forskning på området.

African Environment Panel Session

I panelen diskuterade Wavel Ramkalawan från Seychellerna och Ibrahim Haruna Lipumba från Tanzania. Temat var klimatförändringen ur ett afrikanskt perspektiv. På Seychellerna noterar man minsta lilla förändring, i och med att öarna påverkas starkt av havet och vädret. Tanzania igen är ett av världens fattigaste länder och behöver stort stöd i lösningar för att bekämpa klimatförändringen. Ramkalawan är teolog och präst till yrket men också sedan 1998 ledare för oppositionen på Seychellerna som officiellt är en enpartistat. Lipumba är ekonom och ordförande för Civic United Front sedan 1995.

Lipumba konstaterade att man borde reformera biståndsarbetet och pratade mycket starkt för ett lokalt ägande (ownership) som skulle främja utvecklingen av demokratin. Fria och rättvisa val, demokrati och utveckling är en förutsättning för att man ska kunna bekämpa klimatförändringen. Enligt Lipumba behövs forskning inom jordbrukssektorn och en utveckling av hela infrastrukturen och trafiken i fattiga länder som Tanzania. Allting hänger ihop med varandra och därför kan man inte endast satsa på ett område utan det är lika viktigt med fria val som att bygga ordentliga vägar men också att bilarna man använder är miljövänliga. En stor del av landet livnär sig av jordbruk. Därför måste också den sektorn reformeras så att den blir inte bara effektivare utan också mera miljövänlig. Man kan använda bistånd till miljöpolitik men man ska samtidigt kräva att de demokratiska principerna följs.

Ramkalaw betonade vikten av utbildning för utan utbildning är det inte möjligt att förändra samhällena. Hans lösning på klimatförändringen är teknologi. Han ansåg också att man ska utveckla etanol men det får inte ske på bekostnad av människoliv i form av att produktionen av mat drabbas. Han var mycket upprörd över att man i USA subventionerar produktionen av etanol och biodiesel, vilket enligt honom är en bidragande orsak till den globala krisen i form av snabbt stigande matpriser med påföljande hungersnöd i många fattiga länder.

Slutsatsen av diskussionen blev att allting är starkt knutet till varandra. De viktigaste satsningarna i dessa länder är utbildning. Samtidigt måste biståndsgivarna kräva att mottagarlandet respekterar mänskliga rättigheter och följer demokratiska principer. Då kan man också använda biståndspengar till att bekämpa klimatförändringen.

Nordirland "10 years of Good Friday Agreement"

Konflikten på Nordirland är komplex och fortfarande mycket levande. Därför var det ytterst intressant att delta i workshopen där vi diskuterade hur man löst konflikten och också hur det ser ut i andra delar av världen. De flesta deltagare i gruppen var dock från Europa. Konflikten på Nordirland har dels varit en regional- dels religionsbetonad konflikt. Det har varit katolikerna mot protestanterna, unionisterna mot nationalisterna. Den här delningen ses fortfarande i vardagen. Bostadsområden är fullständigt uppdelade så också de politiska partierna, skolorna och områden till och med så långt att affärer som är på katolskt område besöks endast av katoliker.

Det finns projekt med så kallade blandade skolor, där man försöker blanda barn från de olika grupperna. Dessa skolor har varit väldigt populära men trots det är det bara några procent av barnen på Nordirland som går i dem, vilket betyder att delningstanken lever kvar.

En delegat från Bosnien berättade om olika projekt på Balkan som görs för att sammanföra personer ur olika etniska och religiösa grupper. Tudelningen är inte lika tydlig överallt men det finns städer som

är fullständigt delade enligt religion och etnicitet. Blandade äktenskap blir vanligare men det finns fortfarande aversioner mot dessa "liberala" personer. Kanadensarna berättade om hur man där gått tillväga med den engelsk vs franskspråkiga befolkningen. De två kanadensarna, den ena från Quebec (franska området) och den andra från Ottawa (engelskspråkiga delen) var inte helt överens om situationen men det som man höll med om var att det inte längre endast handlar om engelska vs franska utan också om den immigrerade befolkningen har en egen identitet från tidigare och som sedan ska anamma den "kanadensiska" identiteten. I Kanada har man fortfarande skilda skolor för de två olika språkgrupperna och invandrare lär sig majoritetsspråket i den region de flyttar till.

De svenska deltagarna lyfte upp utmaningar till följd av en stark invandring till Sverige. Hur ska man gå tillväga i kommuner där andelen invandrare är oerhört stor och där man bör se till behoven för många olika grupper? I dessa fall kan det handla om tiotals olika språk och kulturer som ska samsas och dessutom anpassa sig till det svenska. Det är inte heller lätt att avgöra boendeformen för dessa. Är det bättre att invandrarna bor i samma områden eller utspritt i kommunerna? Man vill inte förespråka segregation men samtidigt får invandrarna stöd av varandra om de bor nära varandra.

En Taiwanes lyfte upp språkfrågan och rätten till sitt modersmål. På Taiwan har man stora problem med att kinesiska är majoritetsspråk och alla myndigheter inte ens erkänner taiwanesiska och därför blir det ett "privat språk"; med myndigheter används främst kinesiska medan man hemma och privat pratar taiwanesiska.

Sammantaget kan man konstatera att det var intressant att höra hur man löst olika kultur- och språkrelaterade problem i olika länder. Med en del länder och partier kanske vi i sfp kunde hitta gemensamma lösningar och också få idéer av dem. Det här trots att situationen inte är direkt densamma men ändå jämförbar på något plan.

Solen skiner i Göteborg!

Många SU:are sitter nu på partidag, medan tre stycken (undertecknad, Kimmo Heikkinen och Benjamin Ellenberg) har förvillat sig till Nordiska Centerungdomens Förbunds (NCF) och Nordens Liberala och Radikala Ungdoms (NLRU) seminarium i Göteborg. Temat är säkerhetspolitik och vi är radikala som aldrig förr. NCF:s president Johan bloggar också härifrån!

Snälla Eva!

IU har bett Eva Biaudet att ställa upp i Europa Parlamentsvalet 2009. Vi pysslade ett kort, som nu är på posten på väg till Wien där Eva nu jobbar vid OSSE med bekämpning av människohandel.

Här kommer några bilder på vårt kort:

Reserapport LYMEC-kongress i Barcelona 1-4.5.2008

LYMEC:s kongress i det soliga Barcelona var ingen hit då det kommer till politisk diskussion. Kongressen kretsade till största delen runt det förestående president- och byråvalet, med allt mygel och alla konspirationer som det innebär. Stämningen var trots detta förhållandevis god och största delen av kampanjandet sköttes snyggt, även om en del skitsnack förekom.

Byrån som valdes är, speciellt ur SU:s synvinkel, en mycket god en. Den är betydligt mer socialliberal än den tidigare, och dessutom är den nordiska representationen god och byrån är antalsmässigt jämställd. Den gamla SU-vännen Aloys Rigout (Jeune MR, Belgien) valdes till president, han har SU:s fulla stöd. Till vicepresident valdes Alexander Palhr (Julis, Tyskland) som hör till libertarianerna inom LYMEC. Till byråmedlemmar valde Mette Nielsen (RU, Danmark), Riku Eskelinen (Keskustanuoret, Finland), Majda Zeherovic (Mladi Liberali, Bosnien och Herzegovina) och Dries Holvoet (LVSV, Belgien). Mette, Majda och Riku står alla SU väldigt nära och de stöddes offentligt av oss. Sibel Redzheb (Bulgarien) valdes till kassör. På grund av den sneda könsbalansen inom LYMEC övertygades Matilda att ställa upp som intern revisor och blev också vald till ordinarie.

Resolutionerna fick inte särskilt mycket utrymme. I debatten uttalade SU sig för behovet av att lyfta upp mental ohälsa som ett gemensamt europeiskt problem och stödde Jeune MR:s resolution för en gemensam europeisk strategi för förebyggande av självmord. Resolutionen gick inte igenom. En omröstning om vilka tre teman LYMEC ska bygga sin Europaparlamentsvalskampanj runt hölls också. De tre teman som valdes är: ”Reform the EU budget”, ”Build a strong and credible EU foreign and trade policy” och ”Promote civil rights across Europe”.

Matilda Flemming

RE-LAUNCHING A STRATEGIC PARTNERSHIP WITH NORTHERN AFRICA

Barcelona 29.4-1.5.2008

I år ordnades LYMEC:s seminarium och kongress i Katalonien, I Barcelona. Temat för seminariet var samarbetet mellan EU och Nordafrika, ett ämne jag inte kände till så bra från tidigare. Ordförande Roger Albinyana öppnade seminariet genom att lyfta fram behovet av reform och förändring i Sydeuropa. Han underströk att vi behöver långsiktiga visioner. Europa och EU handlar om att vi också bryr oss om andra länders problem och som exempel nämnde han Ryssland. Landet, dess utveckling och politik inverkar inte bara på finländare och balter utan på oss alla. Nordafrikas ojämlikheter, t.ex. mellan kvinnor och män inom utbildningen, måste tacklas. Ordförande välkomnade seminariedeltagarna med en fras vi fick höra otaliga gånger under de följande dagarna: Välkommen till mitt land, Katalonien, som inte är Spanien!

Seminariet började med att man ville lyfta upp kolonialismen och dess negativa inverkan på länder. Man konstaterade att vi alla måste ta vårt ansvar. Skillnaden i BNP mellan Sydeuropa och Nordafrika är större än någon annanstans.

Senén Florensa, generaldirektör på IEMED (Europeiska institutet för medelhavsregionen), berättade att IEMED från början främst var ett kulturinstitut men har under den senaste tiden genomgått en evolution och blivit mer politisk. Libyen är ett av de länder som inte skrivit under olika samarbetsfördrag medan andra länder gjort det i olika takt. Spaniens BNP är 15 gånger större än Marockos, vilket skapar spänningar. Florensa kritiserade Frankrikes presidents Sarkozys förslag om att bygga en Medelhavsunion. Det var en dålig idé att exkludera andra europeiska länder. Florensa menade ändå att vi nu skall ta vara på den puff Sarkozy gett ämnet men att vi måste styra diskussionen i rätt riktning.

Carlos Gasolìba talade om vikten av goda förhållanden mellan grannländer. Han lyfte upp problemet med avsaknaden av en motorväg mellan öst- och Västafrika, vilket beror på att gränser är stängda.

Föreläsningen "The impact of religion and cultural differences in the relations between north and south: the consequences of colonialism", var väldigt intressant och väckte diskussion bland deltagarna. Lourdes Vital från IEMED var en av de få kvinnorna under seminariet men utan tvekan en av, om inte t.om. den bästa talaren. Hon frågade varför vi ger religionen så mycket vikt och utrymme. Enligt henne blandar vi alltför lätt ihop religion, tradition och kultur och ser inte skiljelinjerna så tydligt mer. Varför är religionen igen så starkt närvarande i politiska och sociala sammanhang? Enligt Vital är det ett resultat av globaliseringen och det faktum att människor flyttar så mycket. Islam kopplas väldigt ofta ihop med våld och många anser att islam och demokrati inte överhuvudtaget går ihop. Vital anser att dialogen med islamistiska grupper i många avseenden helt misslyckats. Var det t.ex. ändamålsenligt att publicera Muhammedteckningarna? Vilka resultat nådde vi med detta? Dessa tankar väckte livlig diskussion, speciellt bland holländarna som frågade om det är nödvändigt och rätt att begränsa yttrandefriheten för att visa respekt mot religioner som islam. Vital ansåg dock att det lönar sig att fundera vad man vill åstadkomma och hur man vill föra samarbetet och dialogen vidare. Enligt en seminariedeltagare hör det egentligen inte till regeringen att kritisera eller försvara filmer eller serieteckningar, utan detta ska skötas av civilsamhället. Politisk islam är inte något nytt fenomen som uppstått ur intet, utan den har sin historia, traditioner och rötter.

Aloys Rigaut, som kandiderade i ordförandevalet och blev vald, avrundade den första seminariedagen genom att konstatera att kolonisering enbart handlade om att ta och inte om att ge. Något ömsesidigt samarbete existerade inte. Världsordningen och fred handlar i grund och botten om fungerande partnerskap i olika former. De nordafrikanska länderna måste känna att de vill ingå ett partnerskap med EU och EU måste inse att en del länder, som Algeriet, inte behöver EU, eftersom de har sin olja.

Onsdagen började med en debatt om den ekonomiska dimensionen av EU-Maghreb-relationen. Bilden som ges av Maghrebländernas ekonomi är oftast positivare än den i verkligheten är, konstaterade Josep Soler från Liberal International. Som exempel nämnde han Marocko, där analfabetisternas antal uppgår till 50 % av befolkningen. 47 % av jobben finns inom jordbrukssektorn. 50 % av importen kommer från Spanien och Frankrike, vilket gör att handeln är alltför snäv. Ungdomsarbetslösheten är hög, 50 %. Joan Frances Pont från universitetet i Barcelona sade att Frankrikes förslag på en medelhavsunion helt enkelt var en fortsättning på det som konstaterades för 15 år sedan i samband med Barcelonaprocessen. Han kritiserade starkt Frankrikes initiativ som han ansåg innehålla en hel del nonsens och försök att undvika att ta upp problem. Det har varit för mycket prat mellan eliten och detta måste förändras. Barcelona processen misslyckades i att föra fram konkreta resultat. Medelhavsunionen kommer nu att vara öppen för alla europeiska länder, vilket är ett framsteg.

Senare på onsdagen besökte vi Kataloniens parlament som var en upplevelse i sig. Byggnaden påminde mer om ett museum och låg mitt i en idyllisk park. Till skillnad från många andra parlament så var det fritt fram för besökare att bänka sig i plenisalen, så nu har man gjort det också! I Kataloniens parlament får man tala spanska men det är väldigt få som gör det. I det spanska parlamentet är det dock förbjudet att tala katalanska, endast spanska duger. Efter rundturen i det lilla utsmyckade parlamentet, hade vi en debatt under rubriken ”Det politiska partnerskapet som en garanti för mer demokrati och mänskliga rättigheter”. Marc Guerrero inledde genom att lista vad som bör göras. 1. Vi behöver en enhetlig politisk röst i Europa. 2. Vi måste främja demokrati runt om i världen. 3. Vi måste få ett slut på politiskt hyckleri. 4. Sluta öka byråkrati och börja prioritera policy agendan. 5. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste revideras och eventuellt slopas. 6. Vi måste tro på det afrikanska folket och ge mer rum för ekonomiska möjligheter. Pau Solanilla, ung socialdemokrat från EuroMed platform, konstaterade genast till en början att det på kortsikt inte finns plats för både demokrati och mänskliga rättigheter. Ett av de stora problemen är att man inte investerar i unga politiska ledare i norra Afrika även om 75 % är under 35 år. Kvinnor och unga faller utanför alla satsningar och detta måste, enligt Pau, tas i. Han menar också att vi måste vara flexibla när det gäller de demokratiska processerna och standarderna men att vi i fråga om de mänskliga rättigheterna måste vara konsekventa och krävande. En väsentlig fråga som vi måste ställa oss själva är hur mycket av våra egna resurser vi är redo att ge upp för att öka på resurserna i Nordafrika och för att därmed göra området stabilare. Emil Kirjas, generalsekreterare för Liberal International, sade sig ogilla indelningen i ”vi” och ”de”. En verklig dialog mellan Europa och arabländerna saknas fortfarande. Kirjas underströk behovet av demokrati och ansvarstagande från alla parters sida. Enligt Kirjas måste vi sluta tala om oss och dem och istället mera tala om oss. Det handlar om vilja och om vi vill se förändring, måste vi investera, såväl ekonomiskt, socialt som kulturellt. Vi måste likväl anpassa oss och lära oss och inte endast kräva en massa av den andra parten.

Onsdagens sista seminarieinslag var en debatt om den mänskliga dimensionen av relationerna – immigration. Gonzalo Fanjul, koordinator på Intermon-Oxfam, inledde med att ställa frågan ”Om immigration inte kan förhindras, hur kan den skötas bättre?” Enligt Fanjul är en överdriven gränskontroll en väldigt dålig lösning. Han anser att EU:s immigrationspolitik är mycket skenhelig och det verkar som om vi främjar fri rörelse av allt förutom människor. EU:s immigrationspolitik är dessutom väldigt dyr, orättvis och kortsiktig, fortsatte Fanjul. Han listade fem förutsättningar för en fungerande och hållbar immigrationspolitik : 1. Gemensam immigrationspolitik. 2. Lika grundrättigheter för alla + ökade juridiska fördelar. 3. Få ett slut på oregelbundna anställningar. 4. Anpassa de sociala utgifterna till befolkningsökningen. 5. Gör immigration till en del av biståndspolitiken. Carles Campuzano, parlamentariker och talesman för immigration och samarbete, påminde om de sociala följderna av att öppna gränserna. Han ansåg också att säsongsarbete kunde utnyttjas betydligt bättre, framförallt inom jordbrukssektorn.

Seminariet avslutades på torsdagen med en runda bordet-diskussion med politiska representanter från norra och västra Afrika. I Marocko har man gjort stora uppoffringar både socialt och ekonomiskt för att uppnå den nuvarande balansen. Yttrandefriheten har utvecklats i en positiv riktning. Den sociala situationen är svår och det finns mycket fattigdom och arbetslöshet. För att klara av dessa två problem behövs ett partnerskap med Europa. Det gäller för EU att ha en klar vision av situationen i dessa länder och främja de ungas och kvinnors deltagande. EU kunde spela en viktig roll när det gäller företag och mera investeringar för att ge ekonomin ett lyft.

Det var ett intressant seminarium med flera bra föreläsare. Tid för diskussion i mindre arbetsgrupper blev det tyvärr inte mycket över för. Utan dialog kan man inte samarbeta och det gäller verkligen att lyssna på vad de andra parterna har att säga. Nordafrikanska flyktingar som sätter sitt liv i spel genom att komma över med små båtar och riskera att drunkna, har endast en intention, att överleva. Flyktingpolitiken bör få ett mänskligare ansikte och här har vår egen minister Thors och hennes stab redan gjort ett enormt jobb!

Eva Roos

Nepal, del II; samarbete nyckel till allt!

Ett av målen med resan var också att visa på hur de politiska ungdomsförbunden i Finland kan samarbeta, trots sina politiska skiljemeningar. Och framför allt att detta samarbete lönar sig, för att man tillsammans når mera. I Nepal finns inte en tradition av koalitionsregeringar (ja, egentligen av demokratiska regeringar överhuvudtaget) för att inte tala om att samarbeta partigränsöverskridande. En alldeles kort historisk bakgrund i Nepals utveckling följer;

Kort översikt över historien

Landet är en monarki, där kungahuset har stått för en hel del underhållning för folket. Det har varit blodiga historirer med maktövertagande genom revolutioner och genom att ta livet av sittande kungen eller premiärministern. Landet hade det riktit riktiga första demokratiska valet den 10 april 2008. Före det hade kungen eller premiärministern, eller också maharajan som är en del av kungahuset och som etablerats under 1900-talet, utsett regering och beslutsfattare.

I valet i april 2008 valdes 27 partier in i Constituent Assemlby. Det betyder att denna folkförsamling skall skriva en grundlag för Nepal.

De största invalda partierna är följande:

Communist party of Nepal (maoisterna) CPN-M 220/601
Nepali Congress NC 110/601
Communist party of Nepal (United Marxist and Leninist) CPN-UML 103/601
MJF 52/601
Terai Madesh Democratic Party 20/601

Sedan valdes också ett antal mindre partier där några fick strax under 10 platser men de flesta endast en eller två paltser. Dessa småpartier representerar ofta olika delar av samhället, exempelvis de kastlösa Daliterna.

CPN-M, Caoomunistparty of Nepal-Maoist grundades år 1994 och var också de som år -96 startade ”Nepalese peoples war”. De hade länge kontroll över landsbyggsorter. De strävar efter en socialreform i nepal, decentralisering av makten och monarkin. CPN-M beräknas ha stora militära styrkor, trots att man inte längre godkänner våld som ett maktmedel. Man räknar med att CPN-M har en knapp miljon sympatisörer.

NC, Nepali Congress är det äldsta partiet och grundades år 1946 Indien och har självdefinierat sig som socialdemokratiskt parti. De har under historien stött kungen men efter valet senast säger sig alla vara överens att avskaffa monarkin. NC har före valet strävat efter en demokratisk monarki. NC beräknas ha ca en miljon medlemmar vararv 20 000 är aktiva.

CPN-UML, Communistparty Nepal United Marxist Leninist grundades 1949 och beskriver sig som en politisk representant för arbetarna och patrioterna. CPN-UML vill utveckla Nepal till att bli en välfärdsstat med socialskydd, utbildning för alla och full sysselsättning. Partiets guidelines är Marxism, Leninism och socialism för att uppnå sina målsättningar. De stöder också ett mångpartisystem.

Detta som bakgrund till de största partierna. Det kan också noteras att i Nepal fungerar partierna på tre nivåer, studentförbunden, ungdomsförbunden och själva partiet. I ungdomsförbunden kan egentligen vem som helst vara aktiv, som inte ännu uppnåt position inom partiet. Detta betyder att även män (oftast män som var med i alla organisationer) i t.ex. 45-50 års åldern kunde vara med i ungdomsorganisationens verksamhet. I studentförbunden var det däremot oftast endast studerande, vilka var närmare åldern för de finlandska delegaterna.

Cross-party Co-operation

Under flere semiarier diskuterade vi samarbete och vad man kan ha för nytta eller stöta på för utmaningar gällande cross-aprty co-operation, partigränsöverskridande samarbete. VI kunde sjävla konstatera att många kampanjer som vi gjort tillsammans har varit lyckade. Bland annat storsatsningen på studiestödskampanjen ”upp med den” var ett av våra exempel på gott samarbete. Visst kunde vi också konstatera att det inte alltid riktit fungerar och att vi självfallet också har områden där vi inte kommer överens. Det konstatterades att vi kanske också i Finland borde ha en motsvarande organiserad platform som ungdomspolitikerna i Nepal har, dvs att ungdomsöfrubndes ordföranden eller andra representanter regelbundet träffas för att höra vad som är på gång och i organisationerna och vad det finns för gemensamma målsättningar. Detta skulle garanterat underlätta förberedandet av gemensamma utspel och liknande.

Slutligen kan man konstatera att ugndomsförbunde n kommit rätt långt i sitt arbete i att hitta gemesamma former att samarbeta. De har jobbat hårt och har lärt känna varandra bra. En av hörnstenarna för samarbete är tillit och att man kan lita på den andra. Det var otroligt att se att dessa personer, som inte så länge sen upplevt inbördeskrig och där stått på olika sidor, nu kunde hitta gemensamma målsättningar för arbetet.

Det borde vi också göra mera i Finland – satsa på det vi kan hitta gemensamma lösningar kring och inte alltid koncentrera oss på olikheterna. Det ger mer i det långa loppet att samarbeta än att köra eget solo.

- Minna Lindberg

Del III om utbildningssystemet kommer publiceras under veckan

Liberalernas vagga

Hela världens liberaler, alla mellan reykjavik och johannesburg, manila och lima, har samlats till Belfast. För i helgen har Liberal International sin kongress här (alltså IFLRY:s moderparti). Från SFP är vi Thomas Bergman, jag och Markus Österlund kommer imorgon. Idag har inte riktit nåt jätte dramatiskt hänt, snarare har det varit mest formaliteter och mycket säga hej. Förvånandsvärt många bekanta har jag också hittat, vilket jag inte alls räknat med.

Belfast är en historiskt och politiskt sett en väldigt spännande stad. Bara hotellet vi har kongressen på har för inte så många år sen varit Europas mest bombade hotell - med 70 bombningar mot det som värst. Partierna har sinsemellan tagit mammutsteg i samarbetet, då man förut inte kunnat sitta i samma flygplan ens och nu jobbar med en grupp Irakier från olika etniska grupper där, för att söka former av samarbete. På gatorna kan man, om man inte letar efter dem, inte ens urskilja om man rör sig på katolsk eller protestantisk mark. Utveklingen går alltså frammåt i rask takt.

Ikväll blir det öl smakande med de andra ungdomarna från Iflry. Mitt batteri till datorn är nästan slut och glömde självfallet adapetrn hemma. Så eventuellt skriver jag mer om personvalen och den egetnligan poltiska debatten imorgone eller först nästa vecka...

Trevlig liberal helg :)

Minna Lindberg - live från hotel Europa där LI Kongressen hålls 15-18.5.2008

Bilder från Nepal

Vy över Kathmandu

Tegelfabrik utanför Kathmandu


Potatissäckarna måste bäras från åkern







Eekku Aromaa, volontär för Demo (från Vino) fascinerade barnen i Dalitsamhället med såpbubblor





Dalitbarn










Tommi Otamo från Sannfinländarna
ute bland hantverkarna i Dalitsamhället














FOTOGRAF: Jari-Pekka Kaleva, Socialdemokratiska ungdomsförbundet

Expedition Nepal

Skrivet av Minna Lindberg, SU:s representant på Demo Finlands resa till Nepal

Bakgrund

Målet för resan var att den Finländska delegationen skulle dels diskutera utbildnignsfrågor med den Nepalesiska platformen bestående av en representant från varje ungdoms- och studenförbund i Nepal. Dettta inom ramen för projektet ”Education for all” som är en av tyngdpunkterna för Finlands bistånd i landet. Dessutom skulle man också diskutera ”best practices” från tvärpolitiskt samarbete mellan ungdomsorganisationerna. Soluppgång i Nagarkot (ca 2200 möh)

Därför var det viktigt att delegaterna från Finland skulle vara förtrogna med både skolfrågor – främst grundutbildning, och i organisationernas samarbete genom historien.

Resan förbereddes med ett par träffar på Demo kansliet i Helsingfors där både tidigare delegationer och den nu åkande träffades för att diskutera vad det riktigt handlar om, praktiska frågor och hur vi ska dela upp ansvaret under resan. Dessutom ordnades en skype videkonferens med en mindre delegation i Nepal, för att diskutera det Constitunaion Assembly (CA) val som precis uträttats där den 10.4.2008.

Väl framme – lungorna fyllda med smogg och förväntan

Vi landade efter en ca 20h lång resa på Kathmandus internationella flygfält tidigt på morgonen. Jag hade fått en riktig upplevese av den tillbakalutade, lugna ”det ordnar sig nog mentaliteten”. Så jag tar en liten avstickare för att berätta det;

Flygresan till Kathmandu går som följande, man checker in i Helsinfgors men tar en 8h transit på Indira Gandhi i New Delhi under natten, innan man fortsätter till Kathmandu. Nåväl, vid första check-in på finnair i Helsingfors lyckades man blanda ihop min turbiljett med returbuljeten, vilket märktes först då jag satt i planet i New Delhi. En slipsklädd herreman stegar in och vill ha min biljett, vilket slutar med att han tar alla mina biljetter – han har ju redan returen från tidigare. Efter en stund inser jag att mannen inte tänker komma tillbaka och att planet är klart för att åka iväg. Smått panikslagen kontaktar jag flygvärdinnorna som säger att han nog inte hade nån rätt att ta min biljett och det blir litet av en sitution också mellan personalen. Slutligen konstateras att inget problem, jag får biljetten framme i Kathmandu. ”They will find you”. Jaha, det är väl bara att tro det då, så jag får sätta mig på min plats. Framme i Kathmandu frågar jag genast av ground staffen var jag kan få tag på biljetten. Efter förhandling och jag visat kvitto konstaterar kvinnan att jag måste registrera mig först, skaffa visum och sedan hämtar hon biljetten ”I will find you then, okay”. Just så. Visum, stämplar och annat och efter ännu en ”I will find you” börjar jag bli något orolig för hemresan. Men efter att alla bagage har hämtats och jag har slutat oroa mig för att kvinnan inte skulle hitta mig, så kommer hon fram till mig med en vit papperslapp. Det var ett kvitto på min biljett, som jag skulle få då jag checkar in vid hemfärden. ” Don’t worry, this is a valid ticket, and I will be at the check in counter. Don’t worry, I will find you”. Och verkligen, då vi star på lördagen, bagagen fulla av erfarenheter, känslor och magsjuka, en vecka senare, så ser jag samma kvinna le mot mig och säga att allt är okay, min biljett är klar!

Det finns hur mycket som helst att berätta från resan, men jag ska koncentrera mig på två omrdåen, som också var tyngdpunkterna för resan: Crossparty co-operation och Education for all.

Sådär generellt sett kan jag sammanfatta mina erfarenheter och känslor om Nepal i följande adjektiv:

Fascinerande - kulturen, religionens närvaro, klädsel, klimatet, naturen

Oerhört gästvänligt - äkta glädje och intresse för oss Finländare, alla välkomnade oss och hade välkomstgåvor, hur fattig man än var så bjöds det alltid på te, joghurt eller annat som man råkade ha hemma. Vi möttes också av välkomstkomitter på minst 20 personer varje gång, så uppslutningen på programpunkterna var stor

Smutsigt och förorenat - det märktes nog direkt att Kathmandu är en av världens mest förorenade stad. Det var inte endast mängden trafik och avgaster från de uråldriga bilarna, tuktuk:arna, mopederna och motorcyklarna. Utan också mängden avfall som fanns på gatorna, i dikesrenarna, i floden (vars vatten var snarare svart av smuts)...

Fattigt - hungersnöd och fattigdom var påtagligt både inne i staden Kathmandu och uppe i bergsbyarna som vi besökte. En by, flere kilometers vandring upp längs bergen, hade inget ordentlig dricksvatten så de fick bära själva sitt vatten i korgar. Av dessa barn gick inte många i skolan, eftersom de behövdes från tidig ålder i ar bete på åkern (flickorna) och på tegelfabriken (pojkarna). Dessutom hade inte föräldrarna råd att betala administrationsavgiften på 6€ (för hela grundskolan) och då fick man inget skolmaterial eller skoluniform... Också kastsystemet var fortfarande i aktivt bruk. Mer om erfarenehter från "de kastlösas", Daliternas, samhälle i del II.

Vackert - människorna klär sig väldigt vackert, framför allt kvinnornas färggranna och glimmande sari-klädsel men överlag kan man säga att det var vackra människor. Också naturen runt omkring var väldigt vacker. Tyvärr så g vi inte Mt Everest pga dimma och moln, men de bergskedjor vi såg var nog ändå vackra (se bild). Massor grönt, blommor, natur, risodlingar, spännande tempel och byggnader


Ett besök i ett u-land är alltid en ny upplevelse som får besökaren att fundera på sitt eget liv, sina värderingar och sina val i livet. Så också det här besökte i Nepal, och intrycket var ännu starkare än från länder jag tidigare besökt. Men en sak blev fullständigt klar för mig - vi kan inget annat än höja biståndet till MINST 0,7% av BNI. Det är mycket enkelt - vi måste prioritera vårt internationella ansvar. Och visa solidaritet och medmänsklighet med dessa männsikor. En stor del av dem nås inte av det som "liberalt" anses vara det bästa biståndet - handeln. De flesta lever i sitt eget samhälle, där skeenden utanför byn inte har betydelse. För endast vad som sker i byn har betydelse för den egna överlevnaden!

Fortsättning följer; då behandlar jag teman som diskuterades EFA, Education For All samt Cross-party co-operation. Detta i blandning av intryck från Liberal Internationals kongress i Belfast från och med imorgon. So stay tuned ;)

LYMEC-seminarium i Moldavien

LYMEC-seminarium, Chisinau, Moldavien 6-9.3 2008

”The role of the Council of Europe in the EU enlargement”

På basis av rykten gällande att LYMEC vill lägga ner Europarådet ansågs det viktigt att SU skulle delta på seminariet i fråga för att slåss för Europarådets fortlevnad. Det blev dock ganska snabbt klart att ryktena var obefogade och att LYMECs mål med seminariet var att utveckla och stärka Europarådets roll i det europeiska samarbetet.

Chisinau var med tanke på detta ett utmärkt val av seminarieort. I Moldavien, som gränsar till Rumänien och därmed EU, men som inte finns på listan bland ”potential EU-candidate members”, spelar Europarådet en betydande roll, vilket rådet inte direkt gör i väst-Europa. Vidare utgör det faktum att landetstyrs av ett demokratiskt valt kommunistparti en intressant bas för diskussion.

Seminariet var inte helt genomtänkt, utan var en mix av skolkunskap om Europarådet, en snabblektion i moldavisk inrikespolitik och allmän samhällskritik men utan röd tråd för att sammanbinda dessa. Till seminariets mest intressanta talare hörde den tyske ambassadören i Moldavien, EU-kommissionens talman i Moldavien och en allmänt samhällskritisk moldavisk journalist. Dessutom fanns det endast ett grupparbete insatt i programmet, vilket ledde till att endast ett fåtal deltagare uttalade sig.

Samtidigt kan det också konstateras att valet av tema inte var det direkt lättaste – att ha åsikter kring Europarådet, förutom att det är en bra institution, är ganska svårt, och endast några få av deltagarna var så insatta att en konstruktiv diskussion kunde föras på temat. Seminariets resultat, en resolution om Europarådets vidareutveckling, som kommer att läggas fram för kongressen i Barcelona en hemskt vettig resolution på ett tema som är viktigt, även om det inte är särskilt sexigt.

Och som alltid var seminariet en social fullträff.

Matilda Flemming

IFLRY Executive committee och General Assembly.

IFLRY Executive committee och General Assembly, Sarajevo, Bosnien 13-16.12 2007

Delegation: Matilda Flemming, Minna Lindberg, (Linda Lindholm)

IFLRY höll sitt årliga GA i ett Sarajevo som var betydligt snöigare än det vintermörka Finland. Vackert så. Helgen inleddes som sig bör med ett EC som alltid känns lika onödigt. Varför hålla EC då GA kommer att hållas under de kommande dagarna? Här kunde en stadgeändring vara på sin plats.

GA:et var alltså i det närmaste en pärs. Bra, men dåligt förberedda mötesordföranden gjorde sitt, allmän känsla av kaos och en stor avsaknad av politisk diskussion gjorde att man mer än en gång funderar varför man flyger ihop alla dessa människor. SU:s delegation lyfte också upp frågan i samtal med den nya byrån som har lovat titta till det hela.

Helgens hetaste ämne var självklart styrelsevalet, som inte blev så mycket av ett val efter att två kandidater dragit sig ur i sista stund – detta resulterade i att det i slut ändan fanns lika många kandidater som platser i styrelsen. Trots detta hölls en matematiskt invecklad förtroende omröstning gällande alla kandidater, vilket med tanke på organisationens demokrati var bra. Den nya styrelsen består av:

• President: Paola Silva, (UCJD, Colombia), som satt i förra årets styrelse. Hon är den först kvinnan och den första icke-västerländskan på posten
• Generalsekreterare: Bart Woord, (JD, Nederländerna) – omvald på posten
• Kassör: Chris Gallaway (YDA, USA) – en ny post, första gången någon från YDA sitter I styrelsen. Förväntningarna är höga på Chris eftersom han är fd. President för YDA och har stor erfarenhet av fund raising.
• Vicepresidenter:
1. Ahissata Camara (RJR, Elfenbenskusten) – hennes dåliga engelska skapade en del tvivel gällande hennes kompetens för uppdraget, men hon lyckades övertyga
2. Frederik Ferié (Julis, Tyskland) - omvald
3. Jelena Spasovic (YLS, Serbien) - ny
4. Jan-Argy Tolentino (Kalipi, Filipinerna) – ny

Den SU:ska delegationen var sist och slutligen mycket nöjd med den nya styrelsen. Styrelsen skall vara den första i sitt slag med tanke på graden av internationalism. Då man nu har en vicepresident i Asien väntas speciellt arbetet i Asien utvecklas. Dessutom talade styrelsen mycket om behovet av att i högre grad aktivera medlemsorganisationerna.

Sedan skall vi ju inte glömma att det hela var skitskoj. Nya kontakter knöts och gamla förstärktes. Socialt sett brukar dessa evenemang sällan vara något att klaga på. Bara själva mötena kunde effektiveras och politiseras så skulle IFLRY bli helt fantastiskt.

IFLRY Study Session, Youth in poverty: decisions made and to be made.

IFLRY Study Session, Youth in poverty: decisions made and to be made, 12-17 November 2007, Hamburg

Fattigdoms temat intresserar mig oerhört, och därför var mina förväntningar kanske onödigt höga på seminariet i fråga. Innehållsmässigt var det kort sagt ingen höjdare, men som ett tillfälle att skapa nya kontakter alldeles utmärkt.

Seminariet bestod av ett besök på ett daghem och familjecenter i en av Hamburgs fattigare förorter, presentationer av hur situationen ser ut i en del av de land som var representerade och av några få väldigt korta presentationer av seminarieteamet om vad som görs på en global skala för att jobba mot fattigdomen. På basis av detta gick vi sedan till kärnan i seminariet – vad vi i våra organisationer kan göra för att bekämpa fattigdom, antingen lokalt eller på en gobal skala. Vår grupp stod så handfallen inför uppgiften att allt vi kom fram till var mer eller mindre oseriöst och det som var någorlunda seriöst kändes som kampanjmässigt hemskt gamla idéer. Ingen extern talare (den enda som var inbokad annullerade i sista stund) stod på programmet – något som jag ser som en verklig brist i seminariet. Pointen med seminarier torde ju vara att gruppen i fråga får inspiration av externa talare, något som jag verkligen saknade i Hamburg.

Det fanns heller ingen strukturerad politisk diskussion om fattigdom på agendan – något som jag tycker skulle ha varit på sin plats. Faktum är att fattigdomsproblematiken är komplex och kräver långsiktiga lösningar, något jag kom för att diskutera – istället blev det hela kampanj-inriktat och istället för att diskutera fattigdom diskuterade vilket typsnitt som vi skulle använda i vår kampanj.

Trevligt hade vi det i alla fall och jag knöt många nya kontakter. Speciellt bra var det att träffa Lisalotte van der Tas, som är JD:s nya internationellt ansvariga och som jag före seminariet varit i mailkontakt med gällande vårt Latinamerika projekt. Förutom JD knöt jag kontakter till Norges Unge Venstre, Jong Spirit från Belgien, Young Liberals of Canada och Holländska JOVD.

Matilda Flemming