Gas säkerhet i Europa – också en fråga för Finland.
Under LYMEC:s seminarium här i Zagreb öppnades helt nya vyer för oss deltagare. Många har säkert som jag upplevt att det idag är svårt att hänga med alla viktiga debatter som pågår i samhället för tillfället, en av mina egna svarta fläckar har varit Nordstream och det planerade gasröret i Östersjön. Här i Kroatien har det däremot varit ett rykande aktuellt ärende då landet precis som sina grannländer lidit av gaskrisen mellan Ukraina och Ryssland. Senast i vintras stängdes gasleveransen av för tre dagar på grund av krisen och många hushåll fann sig utan möjlighet att värma upp sina lägenheter, mitt i den smäll kalla vintern (smäll kall vinter i Kroatien är ca – 10 Celsius).
Europa är i dag i ett läge där ca 10 procent av gasen kommer utifrån EU och majoriteten av den här gasen kommer från Ryssland. En del av problemen började då en EU reform ledde till liberalisering av gasmarknaden för att minska beroendet av naturgasleveranser från Ryssland, ironiskt nog ledde det här till problem för länder i EU men också Europeiska stater som inte hör till EU. För att förklara en lång historia kort, såg sig bland annat Ukraina plötsligt tvungen att betala marknadspris för sin naturgasförbrukning, något som landet inte tidigare har behövt. På grund av finansiella problem kunde Ukraina inte betala ett sådant pris, i alla fall kändes det plötsligt över fördubblade priset oöverkomligt och landet valde att inte betala. Detta ledde till att Ryssland 2006 stängde av gasleveransen till Ukraina. Problemet för resten av Europa är att den mesta ryska gasen till Europa kommer via Ukraina, så länder i slutändan av gasledningarna fick ingen gas och kunde därför inte värma upp sina hushåll. Att stänga av gasen till Ukraina har blivit något av en nyårs tradition för Ryssland och Ukraina och länderna bland annat på Balkan kan förvänta sig många kalla vinter dygn om man inte hittar en lösning på krisen.
Det är här det blir intressant för oss eftersom en alternativ lösning på detta är det omtalade Nordstream röret som man planerar att dra genom Östersjön. Själva Nordstream projektet rimmar ju lite illa med SU:s och Sfp:s strävan att få Östersjön deklarerat som ett havs område med special status, projektet kan ha långtgående miljökonsekvenser för ett redan illamående hav som Östersjön.
Efter att ha lyssnat på de debatterna här i Zagreb kan man ändå väl förstå att en lösning är nödvändig och gärna så illa kvickt. Samtidigt med Nordstream så pågår två andra planer för att förverkliga säkerhet på den europeiska gasmarknaden, gasrören eller pipeline Nabucco och Southstream. Den här gaskrisen kan inte lösas på något enkelt sätt men om man vill förenkla så kan man säga att det finns två alternativa lösningar, en extern och en intern. Den så kallade interna lösningen är att dra ett nytt gasrör direkt till Balkan, och det pågår en intensiv tävling nu mellan Nabucco och Southstream. Den externa lösningen är den som är mest aktuell för oss i norden, genom att dra gasrören genom finska viken och östersjön skulle man helt kringgå Ukraina och kanske uppnå en stabilare tillgång till gas från Ryssland.
I vilket fall som helst är det säkert att det kommer att dras åtminstone ett nytt gasrör, troligen två. Bakom Nordstream-projektet finns starka både politiska- och marknadskrafter, och lyssnar man på debatten här verkar man ta det ganska förgivet att Nordstream kommer att byggas trots de nordiska protesterna. Men vi här vi Finland borde också ta en titt på våra egna behov eftersom vi är till hundra procent beroende av Ryssland för vår naturgas, till skillnad från till exempel Storbritannien som kan få sin gas också från Norge.
Sen kan man undra vilken förändring de nya gasrören kommer att föra med sig, för i grund och botten kommer alla de här omtalade gasrören att få sin gas från Ryssland och från Gazprom. Så hur mycket har monopolet på den Europeiska marknaden förändrats? För tillfället kan man säga att den enda förändringen är att gasen blivit dyrare och svårare att garantera. Den situationen kan ändå förändras eftersom planer görs för att dra gasrör eller köpa flytande gas från Algeriet och Iran som har den näststörsta förekomsten av gas efter Ryssland. Men man kan ju fråga sig om det är bättre att vara beroende av gas från Ryssland eller från Iran?
Samtidigt kan man konstatera att de europeiska förekomsterna av naturgas (som ju stod för 50% av vårt behov) att sina. Vilket betyder att ny teknologi kommer att vara det viktigaste utvecklingsområdet så det skulle kanske vara en helt bra ide att börja förbereda sig redan nu och fortsätta utvecklingen av de alternativa energikällorna!
I dag kom beskedet att Svergie säger ja till Nordstream.
Hälsningar från Zagreb,
Julia
Med i delegationen var Tarja Anttonen, Center Ungdomen; Mikko Vieltojärvi, Samlinspartiets Studerandeförbund, Annika Perttula, Vänsterunga; Paloma Hannonen, De gröna unga och studerandes förbund; Janina Mackiewicz, Svensk Ungdom; Tiina Elovaara, Unga Sannfinländare; Anni Lahtinen, Socialdemokratiska studerande; Antti Kainulainen, KD Unga; Programkoordinator Tiina Kukkamaa från Demo.
