ALDE Summer Academy, Bryssel Belgien, 23-25 juni 2010

Vi, Malin Brännkärr och Netta Suomi, har deltagit i ALDEs Summer Academy i Europaparlamentet i Bryssel 23-25 juni. Evenemanget behandlade ett mycket viktigt och aktuellt ämne i EU - euron och stabiliteten i euroområdet.

Vi anlände till Bryssel tidigt på morgonen osdagen den 23 juni. Själva programmet började senare på eftermiddagen. I evenemanget deltog omkring 80 representanter från European Liberal Youth (LYMEC) och Young Democrats for Europe (YDE).

Under första dagen i Europaparlamentet fick vi en omfattande introduktion till de aktuella problemen i euroområdet.

MEP Niccolo Rinaldi(Italien) öppnade evenemanget kort med en allmän presentation om den rådande attityden mot EU hos den europeiska ungdomen. Det politiska engagemanget och intresset för EU har stadigt minskat i Europa bland ungdomen. Rinaldi jämförde skillnader mellan unga i Asien och Europa och ansåg att attityderna för framtiden har blivit allt mer pessimistiska i Europa, medan ungdomen i Asien förhåller sig optimistisk mot framtiden och blivit alltmer engagerade.

Till näst fick vi höra Dominique Servais från Europeiska centralbankens koordinationsenhet. Han talade om strukturen och maktfördelningen inom det Europeiska centralbankssystemet samt dess förhållande till de nationella centralbankerna.

Iain Begg, professor i europeisk ekonomi från London School of Economics, hade överlägset den intressantaste presentationen under dagen. Hans expertis i området märktes tydligt; han höll en omfattande presentation med faktabaserade åsikter om eurokrisen, dess orsaker och nödvändiga framtida åtgärder för att undvika en liknande situation som vi upplevt med Grekland. En av orsakerna till att euroområdet inte har hållits stabilt är enligt Begg att EU endast har kontroll över penningspolitiken, men inte finans- och skattepolitiken. EU kan endast ange rekommendationer för medlemstaternas finanspolitik, men har ingen större makt i den inhemska finans- och skattepolitiken. Med andra ord kan varje medlemsstat bestämma över sin egen finanspolitk som inte nödvändigen stöder ekonomin i EU. Begg betonade, att för att kunna överleva den rådande krisen, måste medlemsländerna koncentrera sig på den privata sektorn, eftersom den offentliga sektorn redan är så starkt skuldsatt i de flesta medlemsländerna. En del av talarna tyckte att EU borde införa en gemensam finanspolitik, åtminståne i viss mån, medan andra var oroade över att detta skulle alltför mycket minska på medlemstaternas suveränitet.

Stödpaketet för Grekland togs upp flera gånger under dagen och alla talare var överens om att stödet var nödvändigt. Hade Greklands ekonomi totalt kollapsat skulle det ha lett till en värre recession inte endast för euroområdet utan för hela EU. Under dagen diskuterades också vilka åtgärder bör vidtas för att undvika framtida kriser. Bland annat diskuterades strängare kriterier för EMU, samt en införing av sanktioner. Den mest omtalade sanktionen var att ta bort rösträtten för de medlemsländer som inte kan följa reglerna.

Vi fick också höra MEP Wolf Klinz, som fungerar som ordförande för EU:s särskilda utskott för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen (Tyskland) och kommissionären för ekonomiska och monetära frågor, Olli Rehn. Wolf Klinz ansåg att eurons situation inte alls är lika negativ som medierna har framfört, utan att euron är stark fastän den under senaste perioden har förlorat värde mot USD. Under introduceringen av euron var den värd kring 0,84 USD, medan den på senaste tiden varit kring 1,22 USD. Euron har alltså inte misslyckats, utan har i själva verket varit den största framgången för EU. Rehn talade mer allmänt om det ekonomiska läget och poängterade EU’s vitala roll under recessionen - utan den låga räntenivån skulle medlemsländerna inte ha klarat av den ekonomiska recessionen. Flera medlemsländer kommer att ha svåra tider framför sig eftersom de tvingas minska på offentliga utgifter och höja på sina skatter. Rehn anser att det nu är viktigt att koncentrera sig på att återuppleva trovärdigheten för euron.

MEP, Kristina Ojuland (Estland) var dagens sista talare och hon koncentrerade sig mer på Estlands inhemska politik och attityder mot EU samt om Estlands införande av euron den 1 januari 2011. Ojuland stöder inte tanken av att ge EU makt över medelmsländernas skattepolitik. Hon tycker att varje medlemsstat skall se till att de sköter sin egen ekonomi och följer reglerna inom EU.

Efter dagens föreläsningar träffade vi Axel Hagelstam, Heidi Jern och Krista Simberg från vår egen MEP Calle Haglunds byrå. Också den andra SU-praktikanten i Bryssel Laura Einsalo var på plats samt några andra unga anställda inom olika delar av unionen.

Efter dagens föreläsningar hade vi middag med deltagarna i Bryssel centrum. Det var mycket intressant att träffa så många trevliga och aktiva unga från olika håll i europa. Diskussionerna rörde sig främst kring skillnaderna mellan våra länders inhemska politik och ideologier.

Dag två började tidigt och redan klockan nio satt vi bänkade i Europaparlamentet. MEP, Jorgos Chatzimarkakis från Tyskland (men med grekiskt ursprung) och medlem i EU:s utskott för budgetkontroll inledde dagen med att berätta om sin syn på Grekland och vad vi lärt oss av den pågående krisen. Också han konstaterade att att det skulle ha varit omöjligt att låta den grekiska ekonomin kollapsa och att det i så fall hade inverkat på hela Europas konkurrenskraft och ekonomi.

Talare nummer två för dagen var Graham Watson, MEP från Storbritannien och under senaste mandatperiod ordförande för ALDE-gruppen i Europaparlamentet. Han var som alltid en bra talare även om han gjorde onödigt mycket reklam för sig själv och sin senaste bok - som utkommer i augusti. Han berörde möjligheterna att Storbritannien skulle bli medlem i eurozonen, men konstaterade att euroländerna sannolikt inte skulle vilja ha med Storbritannien just nu. Detta till följd av deras dåliga offentliga ekonomi (trots det största sparpaketet i mannaminne som just nu håller på att sjösättas av den konservariv/liberala regeringen i landet). Graham Watson bedömde helt enkelt att euroländerna inte skulle vara villiga att ta risken för att eventuellt också hamna ut för ett stort stödpaket för att hjälpa Storbritannien. Vidare konstaterade han att Storbritannien i framtiden kan bli i behov av euron - exempelvis i det fall någon via spekulationer försöker ta över den i globalt perspektiv rätt lilla valutan.

I dagens andra panel satt tre stycker meppar: Olle Schmidt från Sverige som är medlem av både utskottet för ekonomi och valutafrågor och det särskilda utskott för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen, Marian Harkin från Irland och Sharon Bowles från Storbritannien som är ordförande för utskottet för ekonomi och valutafrågor.

Olle Schmidt från Folkpartiet konstaterade att hans parti en längre tid varit för att Sverige skulle ingå i eurozonen. Dock är de andra partierna internt splittrade i frågan och det folkliga stödet för euron har aldrig varit så lågt som nu. Därför ser Schmidt det som rätt osannolikt att Sverige inom en när framtid ansluter sig. Han konsterade dock att vill man vara med i klubben så måste man också ta ansvar och visa solidaritet i svåra tider. Det har inte Sverige visat på det sätt han önskat. Han är också rädd att euroländerna startar ett speciellt, exklusivt råd som också tar ställning i andra frågor. I så fall skulle Sverige bli utanför denna mindre exklusiva klubb och det försämrar möjligheterna att påverka i andra frågor.

Marian Harkins från Irland höll en inspirerande taltur där hon redogjorde för krisen på Irland och hur man gör för att komma ur den. Hon konstaterade att man haft hjälp av euron och EU och gjorde en jämförelse med Island som samtidigt var i en lika djup kris. För att förstå krisen omfattning på Irland konstaterade hon att landet under 30 år fått 17 miljarder i strukturella bidrag från EU. Anglo Irish Bank har under en kort tid i samband med krisen förlorat 22 miljarder. Hon visade också på hur riktig statistik kan ljuga. Irland har näst högst BNP per invånare i EU, bara Luxemburg är över, ändå är man i en svår kris. Därför kan man inte bara lita på och ha BNP som mätare på välstånd och framgång. Harkin konstaterade också att EU nu behöver tid på sig för stabilisering och att lära sig använda de fördrag man har - nu är inte tid för nya fördrag!

Sharon Bowles från Storbritannien höll hela seminariets tråkigaste taltur där hon med monotom röst redogjorde för sin syn på Storbritanniens ekonomi och på euron.

Efter lunch avslutades hela seminariet med en paneldebatt med två panelister, en italiensk kille och en cypriotisk kille, från Young Democrats for Europe och två panelister från Lymec. Lymec representerades av Lymec:s ordförande Alexander Plahr från Tyskland och Sveinung Rotevatn, vicepresident för Unge Venstre i Norge. Sveinung konstaterade att euron hjälpt Grekland - där tar folk fortfarande ut euron i bankautomaterna och de pengarna är värda nånting. På Island, som är utanför euron, måste folk efter krisen ta ut pengar som drastiskt sjunkit i värde. Alexander konstaterade att i längden kan inte folk eller länder spendera mera än de har (förtjänar) - därför måste vi se till att få ekonomin i skick.

Den andra kvällen avslutade med en gemensam middag för alla deltagare. Bra diskussioner, god mat och en öppen bar skapade en trevlig och familjär stämning där det var lätt att prata med alla deltagare och där alla bjöd på sig själv.

Den tredje dagen var vikt för hemfärd och efter en mycket tidig frukost tog vi morgonplanet tillbaka till Helsingfors: med många bekantskaper och bra diskussioner i bagaget. Vi fick också med oss många nya erfarenheter även om det kanske kunde ha varit en större bredd på talarna - nu berörde alla ungefär samma sak och mycket av det var sånt som man kände till i förväg. Dock ett mycket bra och givande seminarium trots det.