IFLRY:s 32:a General Assembly i Haag, Nederländerna, 12-15.11.2009

Den tolfte november 2009 inleddes IFLRY:s 32:a General Assembly i Haag, Nederländerna. Främst på agendan stod revideringen av Federationens manifesto, valet av en ny byrå och diskussionen kring ett mycket känsligt ekonomiskt läge.

Då Executive Committee inleddes på torsdagskvällen framkom att medlemsorganisationer inte mottagit räkningar och att majoriteten av de närvarande organisationerna därför inte hade rösträtt. Då liksom under General Assembly, så var stämningen kring detta felsteg från Chris Gallaways sida hettad med otaliga kommentarer och inlägg. Behandlingen av ärenden som kom upp under EC präglades därför av en låg legitimitet – däribland urgency resolutions och minskade medlemsavgifter. Speciellt de minskade medlemsavgifterna ledde till diskussion kring huruvida en organisation som ekonomiskt sett står på ödets brant, ska bevilja någon minskad medlemsavgift – det slutliga beviljandet skulle kanske aldrig inträffat om alla närvarande hade haft rösträtt.

På fredagen inleddes General Assembly och innan de verkliga sessionerna satte igång sammankallade Lena (som utnämnd ansvarsperson) de nordiska delegaterna för att överlägga vad vi ville jobba för tillsammans och vad som är viktigast för oss. Vi diskuterade vad våra åsikter var om kandidater, vilka ändringar i resolutioner och framförallt manifesto som vi alla kunde stöda. Det viktigaste var att över huvud taget hålla detta möte, eftersom nordiska delegatmötena fallit i glömska under det senaste året. Genom denna förbehandling, kunde vi sedan diskutera vidare med andra och känna att förändring i handlingarna får ett reellt stöd. Bland delegater på plats visade det sig finnas en önskan att diskutera och vädra förändringsförslag innan de formella sessionerna och många såg detta nordiska initiativ som väldigt positivt. På så vis besparade vi oss tid under det formella utskottsarbetet. Alla nordbor var ense om att dessa möten ska vi fortsätta med – också i LYMEC.

Linda Lindholm, Ivo Thijssen och Laurens Heinen ledde General Assembly, medan Thomas Leys ledde utskottet för medlemskap och Trude Studsrød Johansson utskottet för resolutioner och manifesto.
Utskottet för medlemskap gav ett positivt utlåtande åt alla medlemsansökningar: DALGA (Azerbaijan, full member), IDY (Kroatien, full member), YOLDP (Moldavien, full member), LHG Baden-Wurttemberg (Tyskland, candidate member), European Youth of Ukraine (Ukraina, candidate member) och Liberal Party Youth (Moldavien, candidate member). Efter att alla medlemsansökningar behandlats i utskottet, diskuterades ett förslag att introducera en arbetsgrupp för medlemskap i framtiden, eftersom byrån i sig inte är fullt objektiv inför nya organisationers medlemskap. Dessutom upplevde de närvarande representanterna från IFLRY:s medlemsorganisationer inte att de har tillräcklig information om de ansökande organisationerna. Arbetsgruppen kommer att besättas tills nästa EC.
Utskottet för resolutioner och manifesto hade ett digert arbete på sitt bord, men kom också till fruktbara resultat – trots en konstant och än mer kännbar dragkamp mellan libertarianer och socialliberaler. Utskottet gav positiva rekommendationer (som godkändes av plenum) för resolutioner om de mänskliga rättigheterna för nordkoreanska flyktingar i Kina, mot odemokratiska val i Ryssland, mot vägrande av inträde i vissa länder för HIV- eller AIDS-positiva personer och mot kränkningen av mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan. Finska Centerungdomens resolution, om en konvention på ungdomsrättigheter och som framfördes av SU, fick inte ett positivt mottagande varken i utskottet eller i plenum. Man ansåg att konventionen gav mindre slagkraft åt existerande konventioner och dokument och att konventionen i sin nuvarande form var för abstrakt då den borde vara ett konkret policydokument. Se de antagna resolutionerna på:
Liksom i utskottet för medlemskap, föreslogs tillsättandet av en förberedande arbetsgrupp för resolutioner som skulle kunna göra processen kring resolutioner mer konsekvent och effektiv. Tillsättandet av denna grupp har redan inletts, och i fall någon SU:are är intresserad – kontakta vänligen i första hand IU:s ordförande Lena Höglund.

Utskottet för resolutioner och manifesto fortsatte på lördagsmorgonen med den sista behandlingen av ett nytt manifesto. Kort sagt var kampen konstant mellan liberaler på vänsterkanten jämte de på högerkanten, men faktum var att vänsterfältet drog det längre strået då dessa var mer kompromissvilliga och hade förberett sig bättre inför behandlingen. Vissa delegater på högerkanter betedde sig dessutom osakligt under utskottsarbetet, för att i plenum misskreditera utskottets arbete genom att kräva en ny behandling av manifestot på nästa GA. Det reviderade manifestot godkändes med knapp marginal och trädde därför i kraft genast. Se manifestot på:
Boksluten från 2008 och 2009, liksom revisorsbrevet framfördes under fredagen och möttes med en lång lista frågor och kommentarer. Undertexten var att tillräckliga sparåtgärder inte gjorts i tid, dvs. i och med GA i Kiev december 2008. Då sittande kassör, Chris Gallaway försvarade byrån agerande med att tillräckliga siffror inte funnits att tillgå i det skedet ännu eftersom bokföringssystemet då just tagits i bruk. Med andra ord borde byrån ha åtagit strängare åtgärder under 2009 då de hade större insikt i hur den ekonomiska situationen verkligen såg ut. SU genom Lena Höglund höjde sin röst i denna sak och dels krävde att kontoret och Executive Directorn ska finnas kvar och att nedskärningar borde göras på andra plan. Seminarier kunde ta andra former och på den fronten borde man ha skärt ner under 2009 för att lätta på de höga utgifterna. Till diskussionen hör att Gallaway lyckades skrapa ihop över 27 000 euro av amerikanska bidragsgivare inför GA i Haag och att bokslutet för 2009 således balanserades upp. Budgeten för 2010 klädde av alla områden men speciellt seminarierna och de lagstiftande mötena och kommer att bjuda den nya byrån på en utmaning av större slag.


Valet av ny byrå och revisorer skedde sent under lördagseftermiddagen och bjöd Norden på en valseger: Naomi Ichihara Rokkum (Norge) valdes till viceordförande och Mats Löfström samt Emil Dyred (Danmark) valdes till revisorer för IFLRY. Inte helt oväntat blev tidigare generalsekreterare Bart Woord vald till ordförande och tidigare viceordförande Frederik Ferié vald till generalsekreterare. Resten av den nya byrån består av: Jan van Run (kassör) (Nederländerna), Mauricio Lopez (Costa Rica), Mirna Mneimneh (Libanon) och Jordi Villanueva i Calvet (Katalonien).

Hela evenemanget löpte utmärkt och värdarna Jonge Democraten (JD) och Jongere Organisatie Vrijheid en Democratie (JOVD) från Nederländerna ska ha ett stort tack för en bra koordination och mottagning! Under lördagens middag avtackades den avsatta styrelsen och då speciellt Paola Silva som verkat i IFLRY:s byrå sedan 2004. Nuvarande Executive Director, Sarah Wong kommer också att lämna sin tjänst och fick därför ett speciellt tack från SU:s sida med tanke på hennes handledning av praktikanten i London-kontoret.

IFLRY Seminarium: ”Human Trafficking: ’I am not for sale’” 15-22.11.09

IFLRY:s EC och GA följdes i år av ett seminarium stött av, liksom oftast, Europarådet. Temat för seminariet härstammade från IFLRY:s seminarium ”Human Rights: The Tools of the Trade” i Montenegro, juni 2008. Under seminariet i Montenegro blev intresset bland deltagarna för människohandel så pass stort att man kunde tala om “hi-jacking”, dvs. att man kom att glida ifrån det egentliga temat. Därför beslöt IFLRY att jobba vidare på det temat eftersom ärendet väckt sådant gensvar. Starkt gensvar beskriver också väl den stämning som rådde under hela seminariet i Amsterdam nu, ett år senare. Alla deltagare kom väl pålästa och intresserade till seminariet, alla var villiga att lära sig och att diskutera. Samhörigheten var i allmänhet stor och detta bäddade väl för framtida projekt och att jobba vidare på de idéer till verksamhet som alla deltagare bidrog med. Seminariet bjöd på information, konkreta organisationer och tillvägagångssätt men också (mer ideologiska) diskussioner.

Måndagen, den första egentliga seminariedagen, handlade i stort om att lära känna varandra, ämnet i stort, liksom situationen i deltagarnas hemländer. Ländernas situation presenterades genom löpsedlar som deltagarna komponerade ihop på plats. Dagen avslutades med en informell presentation av deltagarnas organisationer.

Tisdagen bar temat ”ursprungsländer” och gruppen fick ta del av presentationer av deltagare från Moldavien såväl som Filippinerna. Vi levde oss in i situationen som offret möter genom att läsa upp ett manus med roller i grupper. Inte sällan är personen som ”säljer” en annan en nära anhörig så som en make, en faster eller en bästa vän.
Trude Studsrød Johansson som fungerade som huvudtrainer, och som jobbar för NGO:n Fair Fund, gav oss en fakta-baserad insikt i människohandel. Speciellt fick vi insikt i de olika ”tiers” eller nivå av registrerad verksamhet mot människohandel som olika länder befinner sig i – trots sin position i mängd offer. Med andra ord behöver en ratificering av ett fördrag inte betyda att ett land tyglat det illegala flödet av människor in eller ut ur landet. Även de mest synbart korrupta länderna har skrivit under fördrag, men ändå ökar kurvan kvinnor, barn och män som exploateras.


Onsdagen bar temat ”mottagarländer” och även denna gång fick vi ta del av presentationer från seminariedeltagare om USA och Tyskland. Dagen bjöd också på en ideologisk debatt i form av att deltagarna fick fysiskt ställa sig i en positiv eller negativ riktning inför ett antal ställningstaganden så som ”Är prostitution ett brott mot mänskliga rättigheter?”, ”Människohandel kan bekämpas genom att förbjuda prostitution” osv. Eftermiddagen bestod däremot av en så kallad ”Forum Theatre”, där deltagare så trovärdigt som möjligt spelade upp en scen där en person blir förd genom en gränskontroll mot sin vilja efter att ha blivit utsatt för våld i en tid. Skådespelarnas roll är att säkra sketchens utgång, nämligen att personen kommer genom kontrollen och blir slussad vidare i brottskedjan, med publikens roll är att gå in och ersätta skådespelare för att förhindra den utgången. Detta skådespel var ett mycket lyckat sätt att engagera alla på ett personligt sätt och lära alla att vara uppmärksamma i sin omgivning.

Under torsdagen besökte seminariedeltagarna olika organisationer som jobbar med människohandel under förmiddagen, så som: Traffik, den nederländska rapportören för människohandel och BLINN. Eftermiddagen bestod av fri samvaro på Amsterdams gator och kvällen bjöd på ett lätt möte med medlemmar från JOVD.

Fredagen behandlade ”transitländer” och speciellt Italien samt Nederländerna lyftes upp genom att seminariedeltagarna delgavs scenarion och aktuella rättsfall från båda länderna. Problematiken som vi fick upp ögonen för var i huvudsak hur fokus sällan ligger på offret och dess situation, utan att den mesta uppmärksamheten läggs på att lägga samman ett rättsfall: offret beviljas inte uppehållstillstånd om denne inte kan delge tillräckliga uppgifter för att åtal ska kunna läggas mot förövaren. Viktigt att påpeka är alltså att hela 90% av offren återvänder aldrig hem i fruktan för sitt eget och sina näras liv. Många länder gömmer sig alltså bakom stränga visums- och uppehållstillståndsregler i stället för att verkligen se till offret i sammanhanget. Speciellt gällande barn är detta förkastligt och känsligt.

Seminariets sista dag bestod av att summera det som sagts och gjorts under veckan samt att skapa planer för framtida aktioner mot människohandel och metoder för att sprida medvetenhet om människohandel. Deltagare presenterade videos, aktiviteter, NGO:s och experter, eventuella sponsorer för projekt, fakta-texter och skapade nätverk.


Seminariet slutade med att deltagare och teamet tackades för sina bidrag, speciellt Trude Studsrød Johansson som verkligen varit en inspiration under seminariet (som alltid!). Sarah Wong, IFLRY:s Executive Director fick ett speciellt gemensamt tack (och gåva) av seminariedeltagarna eftersom detta var hennes (officiellt) sista seminarie för IFLRY (i egenskap av Exec. Dir.). Vi vill också här tacka Matilda Flemming som gjorde ett utmärkt jobb som IFLRY:s praktikant under både IFLRY:s EC/GA och detta seminarium!

Har vi glömt gnistran?

Namaste! Hälsningar från Demo Finlands delegationsresa till Nepal, som ägde rum 16-25.11.2010! Efter första besvikelsen av att höra att Finnair inhiberat våra flyg pga. strejken kom vi äntligen iväg en dag senare. Partiernas Internationella Demokratisamarbete (Demo) är riksdagspartiernas gemensamma samarbetsorganisation som har ett ungdomsprojekt i Nepal, där det satsas på att stärka ungdomars politiska påverkningsmöjligheter.
Vår delegation bestod av åtta ungdomar från de olika riksdagspartierna samt av Demos programkoordinator. Väl framme i Nepal hade vi ett fullspäckat program med olika politiska partier och ungdomsorganisationer. Det kändes som om ALLA ville träffa oss och vi mottogs med öppna gästvänliga armar.

Det räckte inte länge förrän vi förstod hur lika men ändå så olika vi är. I viss mån hade vi samma bekymmer, som t.ex. klimatförändringen. Men det som vi inte hade var den brinnande glöden i själen och de glimtande ögonen för att resa upp och göra uppror. Vart har den tagit vägen? Vi gör numera politik framför datorn via internet – vi behöver en slags revolution för att engagera unga att ta i trådarna. De nepalesiska tyckte att det var väldigt främmande hur vi ”demonstrerar”.

Det som värmde om hjärtat var en skriftlig inbjudan att komma som gästtalare till öppningsceremonin för Madhesi Youth Forum i december. Det kommer kanske lite tätt inpå, men jag ska se till att de får en hälsning från SU. Särskilt viktigt är att nämna att madheserna har en egen kultur och ett eget språk, och kämpar för att behålla deras rättigheter.

Det som jag särskilt lärde mig av resan är att vi måste försöka samarbeta mera utöver partigränserna. Vi vinner alla på det och lyckas krossa partifördomar. Jag vill här citera en av våra delegationsmedlemmar: ”Det är ärendena som strider – inte människorna”.

Janina Mackiewicz

Med i delegationen var Tarja Anttonen, Center Ungdomen; Mikko Vieltojärvi, Samlinspartiets Studerandeförbund, Annika Perttula, Vänsterunga; Paloma Hannonen, De gröna unga och studerandes förbund; Janina Mackiewicz, Svensk Ungdom; Tiina Elovaara, Unga Sannfinländare; Anni Lahtinen, Socialdemokratiska studerande; Antti Kainulainen, KD Unga; Programkoordinator Tiina Kukkamaa från Demo.

Energidebatt i Zagreb

Gas säkerhet i Europa – också en fråga för Finland.

Under LYMEC:s seminarium här i Zagreb öppnades helt nya vyer för oss deltagare. Många har säkert som jag upplevt att det idag är svårt att hänga med alla viktiga debatter som pågår i samhället för tillfället, en av mina egna svarta fläckar har varit Nordstream och det planerade gasröret i Östersjön. Här i Kroatien har det däremot varit ett rykande aktuellt ärende då landet precis som sina grannländer lidit av gaskrisen mellan Ukraina och Ryssland. Senast i vintras stängdes gasleveransen av för tre dagar på grund av krisen och många hushåll fann sig utan möjlighet att värma upp sina lägenheter, mitt i den smäll kalla vintern (smäll kall vinter i Kroatien är ca – 10 Celsius).

Europa är i dag i ett läge där ca 10 procent av gasen kommer utifrån EU och majoriteten av den här gasen kommer från Ryssland. En del av problemen började då en EU reform ledde till liberalisering av gasmarknaden för att minska beroendet av naturgasleveranser från Ryssland, ironiskt nog ledde det här till problem för länder i EU men också Europeiska stater som inte hör till EU. För att förklara en lång historia kort, såg sig bland annat Ukraina plötsligt tvungen att betala marknadspris för sin naturgasförbrukning, något som landet inte tidigare har behövt. På grund av finansiella problem kunde Ukraina inte betala ett sådant pris, i alla fall kändes det plötsligt över fördubblade priset oöverkomligt och landet valde att inte betala. Detta ledde till att Ryssland 2006 stängde av gasleveransen till Ukraina. Problemet för resten av Europa är att den mesta ryska gasen till Europa kommer via Ukraina, så länder i slutändan av gasledningarna fick ingen gas och kunde därför inte värma upp sina hushåll. Att stänga av gasen till Ukraina har blivit något av en nyårs tradition för Ryssland och Ukraina och länderna bland annat på Balkan kan förvänta sig många kalla vinter dygn om man inte hittar en lösning på krisen.

Det är här det blir intressant för oss eftersom en alternativ lösning på detta är det omtalade Nordstream röret som man planerar att dra genom Östersjön. Själva Nordstream projektet rimmar ju lite illa med SU:s och Sfp:s strävan att få Östersjön deklarerat som ett havs område med special status, projektet kan ha långtgående miljökonsekvenser för ett redan illamående hav som Östersjön.

Efter att ha lyssnat på de debatterna här i Zagreb kan man ändå väl förstå att en lösning är nödvändig och gärna så illa kvickt. Samtidigt med Nordstream så pågår två andra planer för att förverkliga säkerhet på den europeiska gasmarknaden, gasrören eller pipeline Nabucco och Southstream. Den här gaskrisen kan inte lösas på något enkelt sätt men om man vill förenkla så kan man säga att det finns två alternativa lösningar, en extern och en intern. Den så kallade interna lösningen är att dra ett nytt gasrör direkt till Balkan, och det pågår en intensiv tävling nu mellan Nabucco och Southstream. Den externa lösningen är den som är mest aktuell för oss i norden, genom att dra gasrören genom finska viken och östersjön skulle man helt kringgå Ukraina och kanske uppnå en stabilare tillgång till gas från Ryssland.

I vilket fall som helst är det säkert att det kommer att dras åtminstone ett nytt gasrör, troligen två. Bakom Nordstream-projektet finns starka både politiska- och marknadskrafter, och lyssnar man på debatten här verkar man ta det ganska förgivet att Nordstream kommer att byggas trots de nordiska protesterna. Men vi här vi Finland borde också ta en titt på våra egna behov eftersom vi är till hundra procent beroende av Ryssland för vår naturgas, till skillnad från till exempel Storbritannien som kan få sin gas också från Norge.

Sen kan man undra vilken förändring de nya gasrören kommer att föra med sig, för i grund och botten kommer alla de här omtalade gasrören att få sin gas från Ryssland och från Gazprom. Så hur mycket har monopolet på den Europeiska marknaden förändrats? För tillfället kan man säga att den enda förändringen är att gasen blivit dyrare och svårare att garantera. Den situationen kan ändå förändras eftersom planer görs för att dra gasrör eller köpa flytande gas från Algeriet och Iran som har den näststörsta förekomsten av gas efter Ryssland. Men man kan ju fråga sig om det är bättre att vara beroende av gas från Ryssland eller från Iran?

Samtidigt kan man konstatera att de europeiska förekomsterna av naturgas (som ju stod för 50% av vårt behov) att sina. Vilket betyder att ny teknologi kommer att vara det viktigaste utvecklingsområdet så det skulle kanske vara en helt bra ide att börja förbereda sig redan nu och fortsätta utvecklingen av de alternativa energikällorna!

I dag kom beskedet att Svergie säger ja till Nordstream.

Hälsningar från Zagreb,

Julia

Språkliga minoriteter i Ungern 19-22.10.2009, ett studiebesök med Allianssi

Syftet med resan var att bekanta sig med slovakiska språkets ställning i Ungern. Slovakerna utgör Ungerns största språkliga minoritet bland sammanlagt 13 minoriteter i landet. Mina personliga förväntningar inför besöket var att få nya perspektiv på vad minoritetskap innebär i en annan kontext, samt dela med mig av mina erfarenheter som finlandssvensk. Tyvärr uppvägdes inte mina förväntningar, men anser ändå att besöket var lärorikt.

Detta studiebesök var ett av många inom ramen för ett utbytesprogram mellan Finland och Ungern gällande ungdomssektorn. Mer explicit behandlade detta besök i praktiken alla minoriteter i Ungern som helhet, med speciell fokus på serbiska skolor, romernas situation, grekiska språkkurser och ungrar utomlands. ”Den finska delegationen” som tog del av själva besöket bestod av mig själv, Ida Ahlbom, Sabine Nygrund och Antonia Prinsén.

Måndagens program inleddes med ett besök på statsministerns kontor, departementet för nationella och etniska minoriteter. En representant från departementet berättade om den nationella policyn för minoriteter och genom vilka kanaler minoriteterna kan göra sin sak hörd. Den ungerska grundlagen skyddar minoriteterna och garanterar deras påverkningsmöjligheter, såsom minoritetsautonomi genom egna rådgivande parlament. Vi fastnade vid att minoriteternas egna rådgivande parlament är, just det, rådgivande och att det nationella parlamentet därför indirekt kan frångå minoriteternas önskemål (lokala myndigheter måste dock följa minoriteternas riktlinjer). Ett än större problem gällande minoriteterna är dock svårigheterna kring att kartlägga hur många minoritetsmedlemmar som finns bland den ungerska befolkningen. Flertalet ungrar har undvikit att ange huruvida de tillhör en nationell/språklig eller etnisk minoritet i de folkräkningar som gjorts 1990 och 2001.

Följande dag bjöd på en del sightseeing i ett etniskt diverst område utanför Budapest, men vi gjorde också ett besök i en serbisk skola (barnträdgård till gymnasium) i centrum av huvudstaden. Under samtalet med skolans rektor insåg vi att tvåspråkighet inte är lika värderat i Ungern och att i motsats till finländska föräldrar, så skickar en- eller tvåspråkiga föräldrar hellre sina barn till en ungersk skola för att garantera barnets kunskaper i ungerska. Ungrarna har alltså en del att lära om vilka dörrar flerspråkighet kan öppna i EU t.ex.

Onsdagen inleddes med ett möte med ungerska parlamentariker som jobbar med minoritetsfrågor och det civila samhället – en diskussion som kom att handla om romer i Ungern och som kändes väntad, men något oanvändbar för vår ”delegation”. Dagen fortsatte med ett mycket informativt besök på den finska ambassaden hos Janne Vilén, som gav oss en bättre helhetsbild av utbytesprogrammet såväl som verkligheterna bakom politiken i Ungern. Vilén är en nyckelperson i detta utbytesprogram och ville gärna utveckla och vidga verksamheten inom programmet. Onsdagen avslutades med en besök hos Terra Recognita, en organisation som jobbar för ungrare utomlands – detta var första gången gruppen verkligen upplevde att vi fick igång en diskussion och att båda parter kunde dela med sig av sina erfarenheter.

Även om hela studiebesöket till Budapest och Ungern var mycket informativt och kvantitativt, så upplevde hela gruppen, liksom jag själv, att vi inte kunde göra tillräckliga jämförelser med vår egen situation. Vi fick aldrig diskutera och reflektera tillsammans med andra unga, vilket enligt min tanke är hela idén med program såsom detta. En del av programpunkterna, som att vi fick se på då en grupp ungrare dansade grekisk folkdans, var inte över huvud taget ändamålsenligt. Jag vill ändå betona arrangörernas goda intentioner och programmets goda potential. Mottagandet var fantastiskt, men metoderna måste alltså tänkas över inför framtida projekt – samma gäller hanteringen av minoriteter i Ungern.

(Lena Höglund)

Lymec’s seminarium om individuella påverkan på EU-politiken i framtiden 10/09 Lissabon , Portugal, DEL 2

Dagen fotsatte med att alla presenterade politiska situationen i sitt eget land samt vad som pågår inom egna partiet och ungdomspartiet. Vi är trettiofem personer från norra Cypern, Balkan, Väst-, Öst- och Sydeuropa, men jag som enda nordbo. Måste ju medge att politiska situationen i norra Cypern är en aning mer händelserik än Finlands situation men presentationerna skapade frågor och diskussion, riktigt intressant. Pratandet fortsatte då vi förflyttade oss mer inåt mot centrum för middag.

Lördagen inledde vi med att lyssna på portugisiska gästtalare. Portugals Amnesty International berättade om hur de tar kontakt med politiker och hur de vill få sitt meddelande fram. Presentationen berörde även deras kampanjer som de haft och vilka hinder som funnits för att nå påverkare. Innan kaffepausen inledde Aloys diskussionen om Amnestys presentation, vilka hinder seminariedeltagarna tycker att finns och vad man kan göra åt dem. Fortsättning i samma spår som diskussionen igår men av annan nyans då man nu så på organisationers möjligheter att påverka inom humanitära områden kontra individuell påverkan. En av de äldsta som i Portugal jobbar för LGBT- rättigheterna (han var kring 65 år) berättade om svårigheterna genom tiderna för kämpande. JEF Portugals tidigare ordförande berätta om portugisisk politik genom tiderna (han var kring 50 så inte den senaste ordföranden JEF ) och direkt deltagande i politik. Allan Witherick från Storbritannien har varit i Liberal Democrats men är nuförtiden som IMS i LYMEC. Därför höll han en program punkt om IMS-deltagande. Han höll en kort presentation och efter det blev vi indelade i grupper för att spinna vidare på benefits-promotion-what’s next angående IMS. Tankarna som orsaka diskussion var närmast kring organiserande av IMS och hur man borde administrera IMS samt hur man kunde erbjuda denna möjlighet för länder som inte har ett liberalt parti kontra ett land som redan har ett liberalt parti. Är det nödvändigt att ha IMS jämsides med partier? Argument fanns både för och emot.IMS jämsides partiet ger partiet eventuellt mer röstningsmakt om IMS delegaten är även medlem i ett parti för då har partiet sin egen delegation samt IMS-delegatens röstningskraft. För stunden har en IMS tre röster och denna delegat väljs bland de intresserade IMS delegaterna som ställer upp för att delta. Det kommer dock att ändras till att tre personer har en röst var ist för tre röster för en person. Mot argumentet var att man inte borde stöda människor att skilja sig åt från sitt eget parti. Just nu blev tanken om organisering inom IMS att mogna.

Efter det var det dags för sammandrag och avslutning samt farewell dinner och på söndagen var det igen dags att åka hem.


Maria Flemmich

Lymec’s seminarium om individuella påverkan på EU-politiken i framtiden 10/09 Lissabon , Portugal

Efter att äntligen ha anlänt till Lissabon igår kväll (åkte till hotellet i en rusande taxi i 80-100km/h i centrum, otroligt, med högtalare skakande av hårda volymen från salsa musiken), blev jag överraskad av lyxet i vårt fem stjärniga hotell. Var inte LYMEC i finansiella problem? Även om det är parlamentet som står som finansiär... Nå, jag gick och sova snabbt eftersom flyget for flera timmar senare från Finland än den borde så var framme först mitt på natten.
Fredagen började tidigt och effektivt men som vanligt med lite tight tidtabell. Dagens två första talare var inte på plats pga personliga orsaker respektive svininfluenssan. Så portugiserna svarade med att vi gör som man alltid gör här, improviserar! LYMEC’s vice ordförande Alexander Plahr började då dagen med att aktivera alla i att delta i diskussionen. Vilka möjligheter har en individ att påverka på nationell och europeisk nivå? Vilka svårigheter finns det att aktivera individer i politiken? Hur skall gräsrotsnivån få en känsla att de har en möjlighet att påverka eller ja, har de en möjlighet? Resultatet var att vi tillsammans listade upp möjligheter att påverka på olika nivåer inom egna landet samt EU (massmedia, debattartiklar, demonstrationer, utbildning osv) och hur kan man överkomma hinder (språk, avstånd, pengar etc). Efter att meddelandet om att andra talaren även han backat ut blev det improvisation igen men av Igor Caldeira som berättade om www.cafebabel.com som reaktion till diskussionen om språket som hinder bland EU-medborgare att känna sig som européer. Diskussionen snurrade även kring EU-medborgarskapet med anledning till medborgarskapets ställning. Skall EU-medborgarskap ses som en rikedom till det nationella medborgarskapet eller skall det ersätta det existerande medborgarskapet? Slutsatsen av diskussionen var att EU och nationella medborgarskapet bidrar till en identitet som även påverkas av andra faktorer som arbetet, religionen, kulturen osv. Då vi ätit lunch var det dags att lyssna på första talaren! Paolo Sande (direktor of the Office of the Parlament) berättade om proportionaliteten av makten mellan olika länder i parlamentet och i parlamentets olika verkställande organ. Han berättade även om sin personliga åsikt gällande Barroso, som ju är från Portugal, och hans ordförandeskaps betydelse för Portugal. Lissabon-fördragets påverkan kom också på tal, vi är ju i Lissabon after all.:)

Maria Flemmich

Bästa biståndsminister Paavo!

Brev till biståndsminister Paavo Väyrynen som skickats iväg idag:

Minns du oss? Vi representerar Svensk Ungdoms internationella utskott och vi gjorde förra året en julkortskampanj. Vi skickade julkort till dig med en önskan om att Finland ska avsätta 0,7 % av BNI för utvecklingshjälp innan år 2010 och 1% före år 2015. Enligt oss borde detta vara en självklar sak. Det skämmande att Finlands biståndsprocent är så låg som den är. I festtal och vallöften lovar man stort och vackert, fina ord på ett papper men vad händer i praktiken? Resultatet från budgetförhandlingarna var för oss en stor besvikelse. Att en planerad höjning med 64 miljoner krymper till 4 miljoner är inte acceptabelt när Finland redan är långt ifrån FN målet 0,7 %. Att man dessutom sedan motiverar beslutet med att man tar från goda ändamål för att ge till ännu bättre, som finansminister Katainen uttalat sig om, är under all kritik. I vilket fack sätts i så fall biståndsfrågan?

Vi förstår mycket väl att det är svåra ekonomiska tider men Finland måste komma ihåg att det är svåra ekonomiska tider även i den fattiga delen av världen och behovet av hjälp där i sådana här tider växer. Det globala ansvaret försvinner inte någonstans. Att i svåra ekonomiska tider drastiskt dra ner på biståndet får långtgående följder för utvecklingsländerna och bekämpningen av fattigdomen i världen. Världen blir allt mindre och gränser suddas ut, vi blir mera beroende av varandra och hjälper varandra över gränserna i allt större utsträckning. Så ska det också vara i dagens globala värld, nu och i framtiden och också i svåra tider. Vi ska vara med och bidra till en rättvis och hållbar värld. Att Finlands utvecklingspolitiska program sätter som huvudmål att utrota fattigdomen i enlighet med FN:s millenniemål är bra, men enligt senaste beslut i regeringen verkar det inte som att programmet har så stor tyngd när besluten fattas. Det blir igen vackra ord på ett papper. Enligt beslutet når finland en procent på 0,55 av BNI vilket är ett litet kort steg framåt, men ännu är det en bit till FN:s mål att givarländer ska ge 0,7% av BNI. Vi hoppas att Finland skulle kunna visa framfötterna i denna fråga och i en snabbare takt höja sina biståndsanslag. Har vi i Finland råd att rycka på axlarna och se på när fattigdomen växer? Nej, men vi har råd med att hjälpa dem där hjälpen behövs mest.

Bästa Paavo! Vi hoppas att du kämpar vidare och jobbar hårt för denna viktiga fråga och att Finland höjer sin biståndsprocent så fort som möjligt.

Med vänliga hälsningar,
Svensk Ungdoms internationella utskott:

Lena Höglund, ordförande
Maria Flemmich, viceordförande
Sandra Grindgärds
Niklas Mannfolk
Danica Vihinen
Eva Roos
Anki Bender
Amanda Enberg
Janina Mackiewicz
Janne Leivo
Hannes Wallin
Helleke Heikkinen

Svensk Ungdom på IFLRY EC i Beirut

Beirut, Libanon, IFLRY EC juli 2009

Under Libanons heta sol samlades sammanlagt 36 organisationer för att dels diskutera temat religion och politik ur ett liberalt perspektiv, dels själva IFLRY:s situation och de facto – överlevnad. Trots en välskött organisation och en rik verksamhet, står nu IFLRY framför mycket stora ekonomiska utmaningar om inte det kommande halvåret bjuder betydande bidrag eller alternativa lösningar. SU riktade en allvarlig varning till styrelsen om att ekonomin måste bli i skick – för annars är festen snart över. Ett sparförslag som SU lyfte fram är att man skulle slå ihop ett seminarium med EC:n och inte banta på kansliet i London, som också lyftes fram som ett exempel. På basis av huvudskakningarna verkar SU:s förslag ha ett brett understöd. En nedläggning av kansliet i London skulle ju automatiskt också innebära att SU:s och kulturfondens framgångsrika praktikplats inte skulle kunna fortsätta. Detta betungande besked överskuggade trots sitt allvar inte Excecutive Committee i Beirut, men de samlade beslöt att grunda en kommitté för fundraising.

Tordagen före mötet inleddes, stod ett seminarium om politik och religion ur ett liberalt perspektiv på agendan. Seminariet inleddes med en föreläsning av Wissam Saadeh, politisk forskare, om religionens direkta och indirekta påverkan på staten. Fredrick Federley, C, från Sveriges riksdag var också på plats och kastade direkt in en brandfackla i debatten med att konstatera att han på sin Facebookstatus skrivit att ”han inte tror på troll, häxor eller andra spåkonster” på hans status om religion. Federley var en av seminariets höjdpunkter. Vi fick även höra om medias beteende och (sneda) prioriteringar i Mellanöstern av en mycket känd tv-profil. Seminariet inkluderade även två gruppdiskussioner under teman kön och religion samt extremism och religion. Mer specifikt fick européer och amerikaner här verkligen vädra uppfattningar om samhälle och rörelser som Hizbollah med araber såväl som asiater. Bl.a. frågan huruvida man verkligen ska förhandla med Hizbollah som terroristorganisation intresserade gruppen. Vi kunde slutligen konstatera att vi västerländska liberaler har mycket att lära och att sanningen knappast är den omedelbart förmedlade – det finns heller inte några enkla lösningar i ett så komplext område som Mellanöstern trots att viljan finns. Seminariet fungerade uppmuntrande för samarbete och ytterligare diskussion i andra forum.

Följande dag inleddes mötena med en presskonferens med de libanesiska medierna på plats. Viktigt att påpeka är att Future Youth och Future Movement, som stod värd för mötet i Beirut, är regeringsparti i Libanon och vann valet i juni 2009 med ett 54:a procentigt väljarunderstöd. Partiets framträdande roll i Libanon gick igen i de fina evenemang vi hade äran att närvara vid som t.ex. ett besök i premiärminister Sayed Hariris eget vardagsrum under lördagskvällen. Sayed Hariri är son till Rafiq Hariri som mördades i en bilbomb 2002. En händelse som dominerade den två timmar långa diskussionen med premiärministern där SU höll sig framme med en fråga. Mordet på Rafiq Hariri blev startskottet på den fredliga Cedarrevolutionen som ledde till reträtten av de tiotusentals Syrianska soldaterna som tidigare gjort att Libanon inte kunde kallas för helt självständigt i praktiken. Att det ännu är spänt märktes tydligt med många soldater och pansarvagnar utposterade runt hotelldistriktet och premiärministerns bostad. En inspirerande Hariri konstaterade ”att vi måste lära unga människor om livet och inte om döden, döden kommer ändå till slut” med klar adress mot självmordsbombare och extremister runt om i världen. Träffen med Hariri måste ses som höjdpunkten på hela arrangemanget.
Mötena gjorde under första dagen ett avbrott för en presentation av publikationen ”Why Am I Liberal”, för att senare fortsätta med information om statutes-uppdateringen, medlemskapsansökningar och resolutioner. Sammantaget godkändes två kandidatmedlemsansökningar (Free Youth Front, Egyptien och National Liberal Party Youth, Libanon) och två ansökningar nekades (Cairo Liberal Forum, Egyptien och El Ghad Liberal Youth Union, Egyptien). Eftersom den lettiska medlemsorganisationen Klubs LC tycks ha upphört att existera, förklarades den organisationen utesluten ur IFLRY.

Till EC framfördes 19 resolutioner (13 antogs) varibland kan nämnas de följande:
- Western Sahara (ledde till blockröstning och allianser, skapande av nordisk grupp på IFLRY- och LYMEC-evenemang med Lena Höglund som koordinator)
- Belarus (kallar på internationell, diplomatisk aktion mot den odemokratiska situationen, med anledning av instiftandet av en projektledare för demokratiska aktioner för och i Vitryssland för IFLRY:s del; Karin Ji Hei Brissman)
- US embargo against Cuba (två resolutioner slogs ihop och antogs även av YDA efter ändringar)
- Development aid (budjetärt bistånd förkastades)
- Cessasion of the repression of the Iranian people (odemokratiskt presidentval och eftersvallningar)
- Colonialism in the Palestinian territories (förkastande av de israeliska bosättningarna på Gaza-remsan)
- Privacy protection in the digital age (skyddandet av individen)
- Human trafficking (SU:s bidrag med anledning av det kommade IFLRY-seminariet)
- Post-Kyoto process in dealing with climate change (optimistisk, med anledning av instiftandet av en projektledare för klimatförändring i IFLRY, Stephan Korte)

På söndagen ordnades ett seminarium för de arabiska deltagarna: “The role of the youth in promoting liberalism in the Arab world”. I detta sammanhang bör påpekas vikten av Friedrich Naumann Foundation for Libertys (FNF) stöd för demokrati- och liberala rörelser i Mellanöstern. På mötena deltog även en regional representant för FNF, som ytterligare uppmuntrade alla deltagare till att söka deras understöd ifråga om partnerskap och projekt av olika slag. Söndagens seminarie fungerade som ett ytterligare stöd för den färska regionala organisationen Union of Arab Liberal Youth (UALY). Hela evenemanget i Beirut var en kraftdemonstration över det idoga arbete som Frederik Ferié lagt ner under de senaste åren som Vicepresident i IFLRY – han kan nu stolt visa upp en växande regional organisation i arabvärlden. Den ivriga attityd som alla deltagare och organisatörer visade upp i Beirut var uppfriskande och motiverande för fortsatta former av samarbete såväl som fler besök till regionen! För den generositet som Future Movement/ Future Youth bjöd på kan man inte annat än vara överväldigad och hoppfull inför framtiden med dem vid rodret i Libanon.

SU på Island!

Nordiska Centerungdomens Förbunds repskap 13-16.8 2009 på Island

I år ordnades NCF:s repskap i Reykjavik, Island och SU deltog med en femmanna delegation. Oscar Ohlis, Hannes Wallin, Fredrika Åkerö, Sandra Grindgärds och Silja Borgarsdóttir Sandelin deltog. Temat för årets repskap var ”the environmental sea” men seminariedelen innehöll endast två föreläsningar. Den ena handlade om ”law at the sea” och hölls av Tómas Heidar som jobbade på utrikesministeriet. Agnar Bragi från SUF (Samband Ungra Framsóknarmanna) höll den andra föreläsningen som handlade om ”the artic sea route”. Föreläsningarna var korta och inte så givande och ingen vidare diskussion fördes. Överlag var hela seminariedelen väldigt oplanerad och innehöll inte så mycket substans. Det skulle ha varit intressant att diskutera finanskrisen på Island, men detta berördes nästan inte alls. Av en ren slump råkade Framsóknarflokkurins (SUF:s moderparti) parlamentariker komma in på mötet och presentera sig, det hade varit intressant att få ha en ordentlig diskussion med dem.

Under själva repskapet diskuterades mest administrativa frågor om våra stadgar och hela förbundets framtid. Mötet var väldigt yrt och rörigt. Nya stadgar godkändes och kompromissen mellan enkel majoritet och konsensus föll på att 70% av rösterna krävs för att beslut ska kunna tas. Förhoppningsvis kommer NCF nu i fortsättningen att kunna fatta beslut och uttala sig i olika frågor. Det beslöts även att de stora organisationerna (1000 + medlemmar) har tre röster och små organisationer två röster. Eftersom revisorerna inte hade godkänt bokslutet p.g.a. att de fick det så sent och många dokument (bl.a. verksamhetsberättelse och alla protokoll) fattades så beslöt repskapet att det ska hållas ett extra repskap 30.9-1.10 i Stockholm. Då ska alla förbundsordföranden och förbundssekreterare samlas för att diskutera NCF framtid samt godkänna bokslutet. En framtidsdiskussion är nödvändig för organisationen som haft några röriga år den senaste tiden, speciellt ekonomiskt. Diskussion om samgång med Nordens Liberala och Radikala Ungdom (NLRU) fortsätter men inga beslut har tagits. Därför är det bra att ett möte med alla förbundsledningar ordnas, men vi måste få ordning på vår egen organisation först. Islänningarna hotar även med att gå ur förbundet nu och Silja kommer att delta i deras kongress för att diskutera med dem.

Under repskapet fördes ingen desto mer politisk diskussion. Endast Norska Senterungdommen och vi hade skickat in resolutioner. Dock skrev vi lite historia eftersom vi för första gången på länge röstade om resolutionerna och frångick konsensusregeln. Det som väckte mest debatt var vår resolution om att NCF ska stödja Islands ansökan om EU medlemskap och att vi skulle uttala oss i isländsk media om detta. Resolutionen gick igenom efter en kort debatt där norrmännen sade nej men inte varför de gjorde det. Resolutionen torde ha fått bra synlighet i Isländsk media. NCF måste dock bli mera politiskt, just nu förs så gott som ingen politisk diskussion. Repskapet valde också ny ordförande och styrelse. Silja valdes till ny ordförande och Sandra till hennes suppleant i styrelsen. Oscar valdes också till styrelsen med Hannes som suppleant. NCF söker även som bäst en ny generalsekreterare som ska anställas fr.o.m oktober. Sista ansökningsdag är 18.9.

På söndagen träffade Oscar och Fredrika Framsóknarflokkurins partiordförande Sigmundur David Gunnlaugsson (eng. progressive party), som också är medlem i Islands parlament, Alltinget. Gunnlaugsson pratade för NCF på lördagen, men Fredrika hade i uppdrag av sin riksdagsledamot, minister Astrid Thors, att framföra en hälsning, som ledde till mötet på söndagen. Trion träffades på café Babalu och pratade i över två timmar om Islands EU-medlemskapsansökan, om det ekonomiska läget på Island, nordisk politik och nordiska kulturskillnader m.m. Sigmundur, som varit partiordförande i åtta månader, gav ett sympatisk intryck och mötet upplevdes som trevligt och givande och avslutades med löften om kontakt partierna emellan i framtiden.

Utöver repskapet ordnades även valsafari och en fiskeutfärd, samt middagar och kulturprogrammet som alla medlemsorganisationer deltar i med ett eget program. I år hade vi ”kärringkånk” stafett som program.

/Sandra, Silja, Oscar, Hannes och Fredrika

Den georgiska landsbygden

Ohoj!

Halsningar fran den georgiska landsbygden. IFLRY haller just nu seminarium om demokrati i bergen utanfor Tbilisi. Vi har kor, hastar och getter pa hotellets parkeringsplats, dessutom har min telefon tackning nere i stan, men inte har uppe - sa hotellet lever verkligen upp till sitt namn, Countryside.

Seminariet ar mycket diskussionsbaserat, vilket ar bra, da demokrati i grunden ar nagot som sitter i huvudet pa folk. Vi har till exempel diskuterat om demokrati ar en metod, eller om demokrati har ett varde i sig. Jag havdar att det senare absolut maste vara fallet for en fungerande demokrati - demokrati handlar om att det ar folket som har makten, och detta innebart mer an att rosta i riksdagsvalet. Alla institutioner i en demokrati ska vara demokratiska i sin vardegrund (detta betyder till exempel inte att man ska rosta om vilken fange som ska slappas ut ur fangelse)- skolan, jobbet, vara organisationer etc.

Deltagande ar en central fraga har - varfor rostar inte folk? Ar Europaparlamentet legitimt ifall under 50% rostar?

Som alltid da det kommer till seminarier av det har slaget ar det sociala minst lika viktigt - de diskussioner som fors over olstopen (eller i detta fall vinglasen - georgiska viner ar superba) ar oftast de basta. Med Ksenia och Sasha fran Yabloko i St Petersburg har vi konstaterat att Yabloko och SU absolut borde intensifiera sitt samarbete. Dessutom aker jag med dem pa sondag till Gori och troligen ocksa till Den Syd-ossetiska gransen. Najs.

Nu drar vi igang igen.

Hils,

Matilda

Den georgiska landsbygden

Ohoj!

Halsningar fran den georgiska landsbygden. IFLRY haller just nu seminarium om demokrati i bergen utanfor Tbilisi. Vi har kor, hastar och getter pa hotellets parkeringsplats, dessutom har min telefon tackning nere i stan, men inte har uppe - sa hotellet lever verkligen upp till sitt namn, Countryside.

Seminariet ar mycket diskussionsbaserat, vilket ar bra, da demokrati i grunden ar nagot som sitter i huvudet pa folk. Vi har till exempel diskuterat om demokrati ar en metod, eller om demokrati har ett varde i sig. Jag havdar att det senare absolut maste vara fallet for en fungerande demokrati - demokrati handlar om att det ar folket som har makten, och detta innebart mer an att rosta i riksdagsvalet. Alla institutioner i en demokrati ska vara demokratiska i sin vardegrund (detta betyder till exempel inte att man ska rosta om vilken fange som ska slappas ut ur fangelse)- skolan, jobbet, vara organisationer etc.

Deltagande ar en central fraga har - varfor rostar inte folk? Ar Europaparlamentet legitimt ifall under 50% rostar?

Som alltid da det kommer till seminarier av det har slaget ar det sociala minst lika viktigt - de diskussioner som fors over olstopen (eller i detta fall vinglasen - georgiska viner ar superba) ar oftast de basta. Med Ksenia och Sasha fran Yabloko i St Petersburg har vi konstaterat att Yabloko och SU absolut borde intensifiera sitt samarbete. Dessutom aker jag med dem pa sondag till Gori och troligen ocksa till Den Syd-ossetiska gransen. Najs.

Nu drar vi igang igen.

Hils,

Matilda

IU fick ny ordförande och medlemmar

I samband med partidagen 15-17.5 hade förbundsstyrelsen sitt konstituerande möte där bl.a. IU valdes.

Lena Höglund valdes till ny IU ordförande. Eva Roos ställde inte upp för omval. Övriga medlemmar är Maria Flemmich, Hannes Wallin, Amanda Enberg, Helleke Heikkinen, Janne Leivo, Danica Vihinen, Janina Mackiewicz, Eva Roos, Anki Bender och Niklas Mannfolk.

IU håller sitt första möte 11.6 i Åbo.

/Sandra

SU träffar Barroso

Tillsammans med LYMECs generalsekreterare Srd Kisevic, holländska JOVDs ordförande Jeroen Diepemaat, LYMECs ordförande Aloys Rigaut, LYMECs viceordförande Alexander Plahr och belgiska Jong VLDs Philippe De Backer ingick jag i LYMECs delegation till ett möte med kommissionärerna Kuneva och Wallström och med kommissionens president Barroso 12.5.



Fem delegater från ungdomsorganisationerna från var och en av de tre stora grupperna i europaparlamentet (de konservativa YEPP, socialisterna ECOSY och liberalerna LYMEC) mötte kommissionens representanter för att diskutera ungas deltagande i europaparlamentsvalet och ungas förhållande till EU.



Efter mötet hölls en presskonferens med ungdomsorganisationernas ordföranden och president Barroso. De tre organisationerna gjorde också ett gemensamt uttalande:

We, representatives of the European party political youth organizations, namely YEPP, ECOSY and LYMEC, wish to urge all young Europeans to participate in the forthcoming European elections, to act and express themselves with a clear voice on Europe's future. It is our decision and our choice to give the European Parliament a strong mandate in order to face citizens' needs and demands in the next period, taking the European Union out of the institutional and economic crisis, and designing a better future for all. Participation is a democratic right which we should not denounce or neglect - because this is what makes our voices stronger.

At the same time, we urge the European Commission, the new European Parliament, and European political parties to deal in a more effective way with the everyday problems with the citizens, and to make European policies more visible, more understandable, more concrete. We, young Europeans expect from them a clear and effective plan on how to overcome the economic crisis, how to deal with unemployment, how to ensure sustainable development, how to expand the Erasmus programme, how to prepare a new Youth Pact with impact.

Therefore, our message today is simple: When young people participate, and representatives provide effective solutions, Europe becomes stronger!
Note: Co-signed: YEPP (Youth of EPP), ECOSY (Young European Socialists) and LYMEC (European Liberal Youth)

Matilda Flemming

Pasta och Facebook del 2

LYMEC i TIVOLI 5-8 maj 2009

Onsdagen fortsatte efter kaffepausen i samma stil trots att det på programmet stod att det skulle vara peer-to-peer diskussion. Det fanns en deltagare från Tyskland som drog diskussionen men det for mest i en rikting av presentation, därav också mitt kritik. Seminariet innehöll föga diskussion, som skulle ha skapat aktivitet bland deltagarna. Förstås är det ju fint med människor som har sakkunskap och delar med sig men det kunde ha varit mer verksamhet kombinerat med presentationerna samt debatt för att deltagarna skulle komma ihåg mera och bidra till seminariet.
Torsdagen presenterade Daniela Bas Mänskliga rättigheterna samt säkerhets problem. Hon har internationell kompetens och gav en stark presentation av mänskliga rättigheternas historia samt situationen idag. Hon var den enda av dem som höll presentationer som ville skapa diskussion och aktivera lyssnarna. Så en guldstjärna för det! Eftermiddagen tillbringade vi på Villa Adriana och efter lite sightseeing satt vi oss ner i gräset gruppvis (Norden, Balkan, Benelux, övriga) och diskuterade historien av säkerhet och problem samt händelser i dagens värld land vis. Sedan presenterade var land för sig och när jag presenterade Finland bestämde vi med Lilli Tuuha (Keskustanuoret) att berätta bland annat om Ilkka Kanervas textmeddelande-skandal och Lex Nokia.
På fredagen träffade vi Guido Milana igen (första vice-president av ALDE-gruppen i Committee of Regions och är president av Regional Council of Lazio) på Regional Council of Lazio där vi fick gå omkring samt höra om deras verksamhet och smaka på lite coctailmat. Herr Milana hade dessutom ordnat med presenter för oss allihopa. Alla fick ett exemplar av hans nyutkomna bok, en bok med många bilder av Lazio områdets historia samt en medalj med Spinelli, som hade idén om EU. Efter det var det dags att åka till Rom för att börja EC och kongressen.

Trevlig och lärorik seminarium under italiensk sol men mer diskussion och debatt skulle jag ha önskat. Diskussionen och debatten fördes dock i matbordet eller på kvällen med ett vinglas i handen.


Maria Flemmich

Pasta och Facebook

LYMEC i TIVOLI 5-8 maj 2009

I går kväll kom en hög med trötta européer till hotellet i Tivoli utanför Rom. Vi hade äntligen anlänt till LYMEC's seminarium för att diskutera "Civil rights and liberties in the information age". Pasta till (mycket sen) middag och sedan Cultural evening och socialisering.

Denna dag började med en italiensk morgonmål och sedan började dagen på allvar. Guido Milana som är ALDE-gruppens viceordförande i Committee of Regions berättade om de italienska regionernas betydelse samt hur regionerna samarbetar sinsemellan samt Italiens förhållande till EU. Lite EU-vals politik ryms det ju alltid med :)

Enzo Marzo and Paolo Brini ville skapa debatt om pressfriheten samt möjlighteten att få tag på information. Skall staten stöda pressen och vad är framtiden för tidningar i pappersform? Förlorar papper mot internet?

Nu efter lunchen (där pasta med malettköttsås var förrätten - vilket jag inte förstod innan den en aning större talriken med höna hämtades framför näsan på mig :) har Mads Frese (dansk) samt Pietro Paganini skapat debatt om "Rätt till privatliv vs rätt till information”. Paganini använde som exempel bland annat Facebook, hur den samlar information av användaren samt användarens kompisar för att visa de mest lockande reklamerna för respektive kund / användare. Han tog även fram frågan om ID-kort med chip. Vart lagras all denna info och vem har tillgång till den? Vem har tillgång till den server som många använder här på hotell Cristallo i Tivoli? Svåra frågor som teknikens utveckling ställer.

Det som glädjer mig är att Norden är mycket starkt representerat. Från Finland deltar jag samt från Keskusta nuoret en tjej. Från Sverige har vi fyra delegater, från Danmark tre samt från Norge en. För en gångs skull slår Norden BeNe(Lux) med tre från Belgien och endast en från Nederländerna samt Dries (Belgien), som egentligen är LYMEC Bureau Member. Detta gör också att Nordiska samarbetet förbättras mycket på det politiska och sociala planet, på Cultural evening hade vi gemensam presentation samt igen ett försök att civilisera Europa med Helan går. Från Norge fanns det även pinsar med blå bakgrund och en krona med rött sträck på - Nej till monarki. Men där sade nog Sverige och Danmark nej. Kungen skall de nog ha.

Och så var det dags för kaffepaus i solen.

Maria Flemmich

Kongressen har kört igång på allvar och efter en lyckad infoträff med Thors är vi mycket mer uppdaterade om riksdagens arbete i EU-frågor och Östersjön och regionens samarbete kring miljö. Sälar, storskarvar och hur maktfördelningen i EU ser ut idag var bland annat frågor som intresserade kongressdeltagarna.
En valdebatt mellan SUs alla kandidater inför valet 7.6 och en ytterst intressant diskusson krönade kvällen.

IU på kongressen

IU kommer både att synas och höras under kongressen i Borgå. Inledningsvis syns vi genom ett eget bord med information om vad IU är och gör, och Eva Roos och Lena Höglund från IU drog dessutom en av workshoparna med temat "EU valet", där tyngdpunkten låg på kampanjarbete. Under kongressens gång kommer IUs synpunkter även att föras fram i den allmänna debatten, samt i de olika utskotten. Nu väntar vi på att Astrid Thors ska komma och berätta om "Finland i Europa". Vi återkommer :)

Underrepresenterad i Europaparlamentet?

Tänk på att det är mindre än 80 dagar tills det är Europaparlamentsval den 7 juni? Det betyder att det är snart vi, 375 miljoner EU-medborgare, får rösta fram vem vi vill att ska sitta i europaparlamentet de fem kommande åren. Europaparlamentet som är EU:s enda folkvalda organ har till uppgift att föra vår talan inom unionen. Det sägs ofta att Europaparlamentet blivit en sandlåda för gamla manliga politiska rävar, vilket det ibland med all rätt kan uppfattas som. I dag är nämligen närmare 70 % av alla 785 parlamentarikerna män och vill man finna en parlamentariker under 30 får man verkligen söka med ljus och lykta.

EU-parlamentet tar många viktiga som berör unga människors vardag? Den gemensamma valutan euron är en av de synligaste och mest kända fördelarna med EU-samarbetet. Euron är ett framgångsrikt bränd för EU men det finns många fler frågor i luften som berör oss alla! Europaparlamentet var en aktiv pådrivare för att få ner avgiften på mobilsamtal mellan medlemsländerna, de s.k. roamingavgifterna. Därför betalar vi sedan början av detta år högst 0,43 euro / minut för utgående samtal och högst 0,19 euro / minut för inkommande samtal. Europaparlamentets ledamöter har även jobbat för att underlätta att examensbevis och yrkeskvalifikationer erkänns mellan medlemsstaterna. Under den kommande femårsperioden måste ar betet för ett smidigare och heltäckande godkännande av examina fortsätta. Svensk Ungdom vill jobba för att förverkliga fri rörlighet för kunskap, ”den femte friheten”. Det nya Europaparlamentet kommer även att ta ställning till frågor som påverkar hur jobb och familj kan förenas. Det handlar exempelvis om arbetsdelning, distansarbete, flextid, barnledighet och deltidsarbete.

Svensk Ungdom vill vara med om att utveckla och förbättra EU. Det är därför dags att agera nu. Det måste ges utrymme för både kvinnor och män, unga som gamla i parlamentet. Det är vi, EU-medborgare, som avgör! Därför vill vi uppmana er unga att fundera, reflektera över just ert EU och att rösta i valet! Vem vill ni att ska representera er åsikt i Bryssel? Er röst avgör!

Svenska Folkpartiets ungdomsorganisation, Svensk Ungdoms internationella utskott

Eva Roos, ordförande

Sandra Grindgärds, sekreterare

Insändaren har pubilicerats i: Hufvudstadsbladet, Vasabladet, Östra Nylands tidning, Västra Nylands tidning, Åbounderrättelser.

IFLRY Executive Committee (EC) och General Assembly (GA) 4-7.12 i Ukraina

IFLRY höll sitt årliga GA i Kiev i Ukraina och SU var på plats med en fyramanna delegation bestående av Mats Löfström, Sandra Grindgärds, Anniina Pirttimaa och Maria Flemmich.

Helgen var väldigt givande både på det sociala och politiska planet. Vi hade ett aktivt samarbete med Liberala Ungdomsförbundet, Centerungdomens förbund från Sverige och Keskustanuoret från Finland. På LUFs initiativ lämnade vi tillsammans med dem in en brådskande resolution om finanskrisen. SU hade även sin IFLRY praktikant Lena Höglund på plats. Många tack framfördes till henne och SU kan känna sig stolta över att ha haft henne där, samt att vi kan erbjuda IFLRY en praktikant. IFLRY skulle inte klara sig utan vår praktikantplats. I alla styrelsemedlemmars rapporter var Lena omnämnd och tackades för ett välgjort arbete, speciellt för det fina jobb hon gjort med IFLRY:s bokföring som släpat efter en tid.

EC och GA inleddes på torsdagen med den sociala biten, och en lite cocktail stod på programmet. Det officiella programmet började på fredag med EC, där sänkta medlemsavgifter diskuterade och brådskande resolutioner antogs till GA. I år hade kassör Chriss Gallaway gjort en ordentlig förbättring gällande förfarandet vid beviljande av minskad medlemsavgift. Det var en del organisationer som av olika orsaker hade ansökt om att få minskad medlemsavgift för att kunna vara med i IFLRY detta år. En del diskussion angående deras motiveringar eller ansökningssumma fördes, men alla ansökanden fick minskad medlemsavgift. EC bestämde även plats och tidpunkt för nästa EC, och det planeras hållas i Beirut, Libanon antingen i juni eller juli. Det stora ärendena under GA var en stor stadgeändring där nästan varje paragraf skulle ändras. Stora delar av stadgarna var i behov av en revidering, men en del paragrafer mötte på diskussion och förkastades eller meningar strök. Styrelsen hade bl.a. föreslagit att beslutförheten för EC skulle sänkas, från 50% till att 25% av medlemsorganisationerna behöver närvara. Detta för att organisationen ska kunna ha sina möten även på andra ställen än Europa och fortsättningsvis vara beslutföra. Många ansåg att detta var en alltför kraftig sänkning, och förslaget gick inte igenom. SU röstade för förslaget. Styrelsen hade även föreslagit att instifta utskott som skulle samlas vi EC och GA. Detta tyckte vi var en bra idé, men föreslaget innehöll också att de som väljs till ordföranden för dessa utskott inte skulle ha rösträtt. Vi föreslog att detta skulle strykas från förslaget, eftersom det är dumt om en organisation t.ex. bara kan skicka en och denna får det fina uppdraget att vara ordförande vilket då skulle leda till att organisationen skulle tappa sina röster. Förslaget fick understöd och vann omröstningen.

Den politiska debatten angående resolutionerna mynnade för det mesta ut frågan om IFLRY borde uttala sig i denna fråga eller inte. Själva problemet, politiken lämnades mycket åt sidan. Detta ledde till att flera resolutioner inte gick igenom, eftersom de ansågs vara för nationella. T.ex. gick inte en resolution som handlade om mänskliga rättigheter i USA och stängningen av Guantanamo igenom. SU var emot denna linje. Varför har vi en organisation som denna om det inte är ett forum där vi kan diskutera politiska frågor och få stöd av varandra?

Helgen i Kiev var väldigt lyckad och givande, även om det Ukrainska köket inte alltid visade sig vara så lyckat. Efter helgen gick diskussionerna heta inom delegationen om hur SU kunde förbättra sin internationella verksamhet för att få ut ännu mer av dessa möten, samt vara bättre förberedd. Vad ska IU:s roll vara i det förberedande skedet? Hur kan vi följa upp evenemangen bättre? Detta var något som diskuterades så gott som hela flygresan hem.

Eva Roos ny IU-ordförande!

Eva Roos tog över som IU-ordförande vid årskiftet efter Matilda Flemming som åker på utbytesstudier till Holland.

Matilda har gjort ett fint arbete som IU ordförande! Tusen tack!

Här är IU:s gåva till Matilda för ett gott arbete!

/Sandra