Jag anlände redan på fredag förmiddag och hann ta mig en snabb rundtur i Budapest centrum innan mötet började med en introduktion av LYMEC Bureau. Det gavs en kort presentation av vem de är och vad de gör samt sina teman och kampanjer för i år, bland annat Internet blocking. Läs mer på www.deletion-not-blocking.eu. Därefter följde presentation av deltagare och middag. Efter middagen presenterade deltagare från respektive land sötsaker och dryck enligt hemlandets kultur. Finlands renkött, salmiak och minttu var naturligtvis populära produkter. Tyvärr fick inte kalakukkon plats i bagaget denna gång.
På lördagen öppnades mötet officiellt av ordförande Alexander Plahr. Seminariet behandlade möjligheten till arbetsrörlighet inom Europa. Den första talaren var Bartha Attila (Director of the Kopint-Tárki Institute for Economic Research). Han tog upp många av de problem som är aktuella även för Finlands del, då det gäller sysselsättning, rörlighet, misslyckad integration, åldrande befolkning, språkkrav, pensionssystem och EU:s osystematiska trial and error-bestämmelser samt möjligheter till gemensamma bestämmelser för medlemsländerna. En liten kaffepaus och sen var vi på hugget igen. Den andra talaren var professor Dr. Gàbor R. István, professor vid ett lokalt universitet. Han skulle tala om ”Youth unemployment or job insecurity ”. Tyvärr var det svårt för mig och alla andra att höra vad han sade och förstå vad han menade. Detta fick kritik i ett senare skede. Innan lunchen hann vi med en workshop där vi diskuterade en välfungerande rörlig arbetskraft i Europa och vilka hinder vi har i dagsläget. Det gällde perspektiv på kultur, språk, bestämmelser och socioekonomiska system. Efter givande diskussioner fick vi möjligheten att tillsammans ta en båttur längs med floden. Skönt med lugnare program, för sen var det dags för middag och Halloweenparty.
På söndagen började vi med paneldiskussion om liberala lösningar, där representanter från Norge, Tyskland och Nederländerna deltog. Problemen var lätta att föra fram, lösningarna var svårare. Lösningar som nämndes var bland annat att vi måste jobba för att förändra attityder mot det som är främmande (invandrare) och erkännande av färdigheter (att dina betyg och din erfarenhet skall kunna räknas i det nya landet). En önskan om att det borde vara lättare att avskeda personal fördes fram, med tanken att det då skulle vara lättare att våga anställa folk för en längre tid. Vi fortsatte med workshop där vi ställde oss frågan: Kan EU ha en enda arbetsmarknad? Att använda workshop som arbetsmetod varierat med talare och paneldiskussion var uppskattat. Fortfarande svårt att hitta potentiella fungerande internationella lösningar, men om det hade varit så lätt, så hade nog inte problemen existerat. All in all, ett mycket intressant veckoslut med trevliga och på olika sätt liberala, engagerade människor.
Runa Ismark
torsdag 16 december 2010
tisdag 30 november 2010
Rapport från IFLYRs general Assembly i Libanon 19-22.11 2010
Från Svensk Ungdoms sida deltog förbundsordförande Fredrika Åkerö och förbundssekreterare Silja Bórgarsdottir Sandelin. Även Mats Löfström, tidigare förbundssekreterare, deltog som revisor.
”Vi startade resan på fredag morgon, och var framme i Beirut kl 16 på eftermiddagen. Efter hårda taxiförhandlingar tog vi oss till hotellet Crowne Plaza i Hamra distriktet, väl placerat i centrum. Silja och jag hann vara med en stund på executive committee, för att därefter delta i standing committee som behandlade medlemsansökningar. Vi blev direkt inkastade i mötesrumban. ” (Fredrika)
På lördag var det standing committees och öppnande av själva sessionen. Föredragningslistan betades av under fyra sessionssamlingar, som varvades med workshops, standing committees och paneldebatt. SU:s representanter försökte delta i allt program, men några workshops och committeemöten blev obevakade.
Politiskt fanns det fyra resolutioner som sänts in på förhand, och sammanlagt behandlade utskottet elva motioner. De svåraste att enas om var den om Västsahara och Marockos relation till området, som ledde till att en del omröstningar. När resolutionen godkänts drog de två marockanska organisationerna tillbaka sina medlemsansökningar, vilket deltagarna i GA upplevde som väldigt synd.
Även resolutionen om Palestina-Israel konflikten behandlades grundligt, och där lyckades man nå en kompromiss i stora salen.
Det fanns också tre resolutioner som berörde klimat förändringen, bland annat en från CUF i Sverige där man ville se en CO2 skatt införas globalt. Den modifierades och blev mjukare, att det skulle utredas hur det är möjligt att införa en sådan skatt.
På söndag var det behandling av resolutioner i stora salen och val av nya byråmedlemmar. På kvällen ordnades en intressant middag på en fin restaurang där många från det lokala liberala partiet också deltog, samt Beiruts borgmästare.
Måndag var hemfärdsdag. Vad som kan nämnas är att tidtabellen var väldigt flexibel. Programmet kunde ändra ganska ad hoc, och det var inte alltid så enkelt att hänga med som deltagare. Ganska långt motsvarade GA vår egen kongress.
Val av president, general sekreterare och vice ordförande
Thomas Leys från L2 i Belgien blev vald till ny president för IFLRY efter Bart Wood. Andra nya i presidiet är generalsekreterare Jordi Villanueva från Katalonien och som vice ordförande Davor Martin Kalin från Slovenien.
För mera information, se http://iflry.org/
-Silja och Fredrika, som deltog första gången i ett IFLRY event.
”Vi startade resan på fredag morgon, och var framme i Beirut kl 16 på eftermiddagen. Efter hårda taxiförhandlingar tog vi oss till hotellet Crowne Plaza i Hamra distriktet, väl placerat i centrum. Silja och jag hann vara med en stund på executive committee, för att därefter delta i standing committee som behandlade medlemsansökningar. Vi blev direkt inkastade i mötesrumban. ” (Fredrika)
På lördag var det standing committees och öppnande av själva sessionen. Föredragningslistan betades av under fyra sessionssamlingar, som varvades med workshops, standing committees och paneldebatt. SU:s representanter försökte delta i allt program, men några workshops och committeemöten blev obevakade.
Politiskt fanns det fyra resolutioner som sänts in på förhand, och sammanlagt behandlade utskottet elva motioner. De svåraste att enas om var den om Västsahara och Marockos relation till området, som ledde till att en del omröstningar. När resolutionen godkänts drog de två marockanska organisationerna tillbaka sina medlemsansökningar, vilket deltagarna i GA upplevde som väldigt synd.
Även resolutionen om Palestina-Israel konflikten behandlades grundligt, och där lyckades man nå en kompromiss i stora salen.
Det fanns också tre resolutioner som berörde klimat förändringen, bland annat en från CUF i Sverige där man ville se en CO2 skatt införas globalt. Den modifierades och blev mjukare, att det skulle utredas hur det är möjligt att införa en sådan skatt.
På söndag var det behandling av resolutioner i stora salen och val av nya byråmedlemmar. På kvällen ordnades en intressant middag på en fin restaurang där många från det lokala liberala partiet också deltog, samt Beiruts borgmästare.
Måndag var hemfärdsdag. Vad som kan nämnas är att tidtabellen var väldigt flexibel. Programmet kunde ändra ganska ad hoc, och det var inte alltid så enkelt att hänga med som deltagare. Ganska långt motsvarade GA vår egen kongress.
Val av president, general sekreterare och vice ordförande
Thomas Leys från L2 i Belgien blev vald till ny president för IFLRY efter Bart Wood. Andra nya i presidiet är generalsekreterare Jordi Villanueva från Katalonien och som vice ordförande Davor Martin Kalin från Slovenien.
För mera information, se http://iflry.org/
-Silja och Fredrika, som deltog första gången i ett IFLRY event.
fredag 10 september 2010
NCF:S (NORDISKA CENTERUNGDOMENS FÖRBUNDS) REPSKAP I HELSINGFORS 6-7.8.2010
På NCF:s möte från SU deltog Silja Borgasdottir Sandelin, Fredrika Åkerö, Maria Flemmich, Sandra Grindgärds, Hannes Wallin och Anna-Stina Sandfors, Anna Bergman var tyvärr sjuk och kunde inte delta.
Seminarium om ungdomsarbetslöshet
Fredagen inleddes efter frukosten med att alla deltagare presenterade situationen i sitt land. Mer eller mindre överraskande var att Island där arbetslösheten knappt existerade tidigare också nu lider av den. Summa summarum; arbetslösheten har ökat avsevärt och speciellt för unga, i alla nordiska länder. Vi har ett gemensamt problem, finns det en eller flera lösningar till problemet och hur kan vi samarbeta?
Stefan Wallin deltog i seminariet och berättade om hur man kan bekämpa ungdomsarbetslösheten. Som ungdomsminister har Wallin aktuell info om ämnet och bidrog med info om situationen främst i Finland. Innan lunchen gick vi också på en rundtur i Finlands Riksdag.
Minna Lindberg, SU:are och UNR President, berättade om Norden och ungdomsarbetslöshet varefter vi hade en workshop om ämnet. Deltagarna skapade i grupper bulletpoints om hur ungdomsarbetslöshet kunde åtgärdas och som sedan kunde sammanslås till en motion för UNR.
Sedan höll den dåvarande NCF-styrelsen möte.
På lördagen inleddes Repskapet. Motionerna skapade livlig diskussion, mestadels gällande fri handel och icke-frihandel. Frågan blev desto viktigare då ett NCF-ideologi papper stod på programmet. Idelogi-pappret hade behandlats tidigare och nu skulle det tas ett beslut om godkännande. Ideologi-pappret godkändes men med ordet 'handel' istället för 'fri handel' på grund av att SUF från Norge var emot fri handel och som kompromiss togs 'fri' bort. Har på känn att diskussion om detta fortsätter nästa gång...
Under Repskapet valdes Viktor Hofslagare till ny ordförande, Linus Hannedal blev ny general sekreterare och till den nya styrelsen valdes SU:arna Fredrika Åkerö (Hannes Wallin) till vice-president och Maria Flemmich (Lena Höglund) till styrelsemedlem. Efter Repskapet höll den nya NCF-styrelsen sitt första möte.
Efter middagen hölls den traditionella kulturkvällen med roliga bidrag.
Maria Flemmich
Seminarium om ungdomsarbetslöshet
Fredagen inleddes efter frukosten med att alla deltagare presenterade situationen i sitt land. Mer eller mindre överraskande var att Island där arbetslösheten knappt existerade tidigare också nu lider av den. Summa summarum; arbetslösheten har ökat avsevärt och speciellt för unga, i alla nordiska länder. Vi har ett gemensamt problem, finns det en eller flera lösningar till problemet och hur kan vi samarbeta?
Stefan Wallin deltog i seminariet och berättade om hur man kan bekämpa ungdomsarbetslösheten. Som ungdomsminister har Wallin aktuell info om ämnet och bidrog med info om situationen främst i Finland. Innan lunchen gick vi också på en rundtur i Finlands Riksdag.
Minna Lindberg, SU:are och UNR President, berättade om Norden och ungdomsarbetslöshet varefter vi hade en workshop om ämnet. Deltagarna skapade i grupper bulletpoints om hur ungdomsarbetslöshet kunde åtgärdas och som sedan kunde sammanslås till en motion för UNR.
Sedan höll den dåvarande NCF-styrelsen möte.
På lördagen inleddes Repskapet. Motionerna skapade livlig diskussion, mestadels gällande fri handel och icke-frihandel. Frågan blev desto viktigare då ett NCF-ideologi papper stod på programmet. Idelogi-pappret hade behandlats tidigare och nu skulle det tas ett beslut om godkännande. Ideologi-pappret godkändes men med ordet 'handel' istället för 'fri handel' på grund av att SUF från Norge var emot fri handel och som kompromiss togs 'fri' bort. Har på känn att diskussion om detta fortsätter nästa gång...
Under Repskapet valdes Viktor Hofslagare till ny ordförande, Linus Hannedal blev ny general sekreterare och till den nya styrelsen valdes SU:arna Fredrika Åkerö (Hannes Wallin) till vice-president och Maria Flemmich (Lena Höglund) till styrelsemedlem. Efter Repskapet höll den nya NCF-styrelsen sitt första möte.
Efter middagen hölls den traditionella kulturkvällen med roliga bidrag.
Maria Flemmich
måndag 16 augusti 2010
IFLRY seminarium: Inclusion: You(th) are part of the discussion
Söndagen 1 augusti hoppade jag på flyget till St. Petersburg för att delta i IFLRY:s seminarium ”Inclusion: You(th) are part of the discussion”. Väl framme på Pulkovo international airport träffade jag Gesine Röder och Christian Scmidt för att tillsammans med dem ge oss på äventyr, även kallat hitta hotellet. Efter buss, metro, hjälpsamma danska pensionärer och en promenad genom ett stekhett centrum av staden hittade vi slutligen till Hotel Saint Petersburg, som skulle bli vårt hem den följande veckan. Efter att ha checkat in och anmält oss närvarande till seminarieteamet hann vi precis få i oss en svalkande minipepsi innan det var dags för namnlekar. Hur barnsligt det än kändes först kan jag med facit i hand erkänna att det troligen enbart var tack vare de fåniga namnlekarna som jag redan efter första egentliga dagen av seminariet kunde alla 30 deltagares namn. Efter namnlekarna hade vi inget planerat program, så vi drog helt enkelt till närmaste matbutik för att köpa vatten och annat i dryckesväg varefter vi bänkade ner oss vid åstranden på andra sidan vägen från hotellet och umgicks en stund innan det var läggdags.
Följande dag, måndag, inleddes seminariet. Vi promenerade i samlad trupp från hotellet till Yablokos St. Petersburgkansli där seminariesessionerna hölls. Ganska snabbt insåg vi att ”helt här nära” och ”inte alls så långt att gå” kan uppfattas lite olika av olika människor. Väl framme på kansliet inleddes seminariet med isbrytande lekar och introduktion av temat och både muntlig och skriftlig presentation av förväntningar, varefter vi begav oss till vårt lunchcafé (som även det var beläget ”riktigt nära”). Efter lunchen delade vi in oss i grupper enligt vilka samhällsgrupper som vi anser att behöver inkluderas i vår organisation där hemma. Tillsammans med Gesine från Junge Demokraten i Tyskland, Christian från Radikal Ungdom i Danmark och Tim från JOVD i Holland funderade vi över hur man kunde bära sig åt för att nå även andra än gymnasie- /universitetsstuderande ungdomar. Idéer som kastades fram var allt från hur man kunde göra sitt budskap mer lättförstått till att ordna riktade evenemang. Dagens sessioner avslutades med en genomgång av vad som redan gjorts eller redan görs för att motverka exkludering i våra organisationer, varefter vi indelades i mindre så kallade hemgrupper och reflekterade över dagen. Därefter var det dags för middag på hotellet och en ledig kväll, som en del av oss utnyttjade med att vandra iväg längs Neva mot centrum för att beundra de vackra byggnaderna. Vi blev dock uppmanade att vara tillbaka vid hotellet senast kl 01.30, eftersom alla broar över ån öppnas till natten för att låta skepp passera och följande möjlighet att ta sig över till hotellets sida av ån inte är före kl 05.00 då broarna stängs igen.
På tisdag fick vi en presentation av Friedrich Naumann Stiftung om vad stiftelsen jobbar med och vad de stöder, och presentationer av några deltagare om hur man jobbar med inkludering i Canada, Brasilien och Nederländerna. Därefter hade vi en liten paneldiskussion med Tatyana Dorutina från League of women voters och Valerey Sozaev från Russian LGBT network som berättade om sina respektive organisationer samt hur kvinnor och homosexuella diskrimineras i Ryssland, både inom politiken och i samhället i stort. Det intressanta med panelen var att den gick på ryska och vi fick simultantolkning, något som jag i alla fall inte varit med om förut. Det var nästan chockerande att höra på de två talarna och den verklighet de målade upp: Det finns ytterst få kvinnor inom politiken i Ryssland, och inga kvinnliga partiledare. Oegentligheterna kring valen och korruptionen gör att det är väldigt svårt för kvinnor att komma in i politiken, och även om de flesta partier internt har infört kvotering fungerar det endast till pappers och inte i praktiken. Homosexuella upplever inte bara diskriminering inom politiken, utan själva atmosfären i landet är väldigt homofobisk. Staten har till och med förbjudit gayfestivaler. Det mest upprörande av allt är att diskriminering av homosexuella inte räknas som diskriminering enligt rysk lagstiftning!
Efter paneldebatten var det lunchdags, varefter vi hade ett grupparbete kring kvoter, vilket som alltid i dessa sammanhang ledde till livliga diskussioner. Jag var i gruppen som hade som uppgift att hitta på möjliga andra lösningar för att säkra minoriteters representation, de andra två grupperna diskuterade exempel på hur införandet av kvoter fungerat respektive inte gjort det. Det fanns bra exempel både på hur kvotering lyckats, som i Marocko där man efter att ha infört kvotplatser för kvinnor numera har minst 12 % kvinnliga ledamöter i parlamentet jämfört med 1,5 % innan, och emot så som i Slovenien där ledamöter invalda på kvotplatser för minoriteter inte är motiverade utan använder tiden i plenum till att sova. Alternativen till kvoter som vi kom fram till var (förutom det vi kanske ser som självklarheter såsom lika lagar och rättigheter för alla och jämlik rätt till information) antingen ett kvasi-kvot system där gruppen som bestämmer om till exempel sammansättningen av en lista i listval består av representanter från alla grupper, eller införande av extrem proportionalitet. En fråga som dryftades i samtliga arbetsgrupper var huruvida alla grupper ens vill ha en representant från sin egen grupp, och om vi kanske missar poängen med att varje person borde ses som en individ, inte som en del av en grupp. Efterpresentationerna av vad grupperna kommit fram till samlades vi i våra hemgrupper innan vi återvände till hotellet för middag och förberedelser för kvällens Cultural Evening, som inleddes på Yabloko-kansliet men på grund av dålig luft och hetta snabbt flyttades till åstranden så fort alla fått hålla sina presentationer.
Onsdagen inleddes med en föreläsning under temat ”European answers to exclusion”. Natalia Evdokimova, aktiv i Yabloko och specialiserad på mänskliga rättigheter, föreläste om Europarådet, europeiska människorättskonventionen, europeiska människorättsdomstolen och andra europeiska konventioner och hur de implementerats och efterföljts (eller inte efterföljts) i Ryssland. Även om det mesta var bekant från tidigare var det intressant att höra hur saker och ting fungerar i Ryssland. Föreläsningen avslutades med en genomgång av god och dålig praxis från olika europeiska länder och några tankar kring inkluderande undervisning. Bland exemplen på mindre god praxis kan nämnas att det ordnas ”Miss Homeless” tävlingar, där hemlösa skönheter under tävlingens gång får smaka på hur det känns att ha ett tak över huvudet och annars också ha det bra ställt men efteråt kastas tillbaka ut på gatan, eller ”homeless Big Brother”. Båda tävlingarna är exempel på hur man banaliserar en marginaliserad grupps tillvaro istället för att vidta åtgärder för att inkludera dem i samhället.
Efter en kort kaffepaus fortsatte vi med ett väldigt intressant pass i två delar. Först fick vi en kort introduktion till den omtvistade europeiska ungdomskonventionen, en planerad konvention som skulle samla alla rättigheter som berör unga i ett dokument. (Keskustanuoret hade en resolution till GA i Haag i november 2009 om att IFLRY skulle stöda motionen, och SU talade för resolutionen där eftersom Keskustanuoret pga. trubbel med medlemsavgifterna inte hade rösträtt. Resolutionen förkastades dock med klar majoritet) Efter introduktionen delades vi in i fyra grupper, varav två skulle hitta på argument för och två emot motionen om antagande av konventionen. Steg två var att vi skulle debattera om konventionen utgående från våra argument, i det här skedet hade de två grupperna med argument för respektive emot slagits ihop. Debatten inleddes med två treminuters talturer per grupp, varefter ordet var fritt för båda grupperna i tur och ordning. Även om det stundvis blev lite kaotiskt då det var flera olika personer som talade ur båda grupperna och resonemangen därmed hoppade lite fram och tillbaka blev det en riktigt givande debatt. Klart var dock att argumenten emot motionen var starkare och mer faktabaserade än de som var för, då många av debattinläggen för motionen handlade om drömmar och möjligheten att tro på en bättre framtid. Argumenten emot var rätt cyniska men det fanns en viss poäng i dem, till exempel att det inte är lönt att göra en till konvention som i princip bara upprepar det som redan konstaterats i andra europeiska konventioner, utan att man istället borde sätta resurser på att se till att de existerande konventionerna verkligen efterföljs. Avslutningsvis fick vi alla anonymt rösta för eller emot, samt uppge ett argument som stöd för vår åsikt. Då rösterna och åsikterna publicerades några dagar senare var det en betydlig majoritet som röstat emot, de flesta med argumentet om att det redan finns konventioner som är till för att säkra samma rättigheter. Därefter var det dags för lunch varefter vi hade en ledig eftermiddag, något de flesta använde till att se på staden. Tillsammans med några andra besökte jag Eremitaget, och konstaterade att två timmar är alldeles för kort tid att hinna se någonting alls där! På kvällen hade vi middag i centrum, och efter det åkte många av oss på en båtrundtur i kanalerna och ute på Neva.
Torsdagens seminariepass inleddes med två intressanta föreläsningar om kommunikationsstrategier och hur man får ut sitt budskap. Därefter följde tre föreläsningar om ”the tools available”, som i praktiken gick ut på att National Democratic Institute, Friedrich Naumann Stiftung Für Die Freiheit och Europarådets representanter berättade om olika finansieringsmöjligheter man har tillgång till genom dem och hurdana seminarier och utbildningar de kan hjälpa till med att ordna. Även om det var riktigt nyttigt att få höra om alla olika möjligheter man har till finansiering av och stöd för seminarier och utbildningar blev det lite för många föreläsningar där man endast satt och lyssnade, utan vare sig möjlighet till eller behov av reflektion från deltagarnas sida. Som tur var eftermiddagspasset mer praktiskt, vi fick dela in oss i grupper som fick framställa olika delar av en handbok om inkludering som kunde förmedlas till alla medlemsorganisationer, något som förhoppningsvis kommer att bli slutresultatet av seminariet. Jag anmälde mig frivillig till gruppen som skulle fundera på riktlinjer för arbetet med inkludering, mest för att ingen anmält sig till gruppen och jag personligen inte hade så stor skillnad i vilken grupp jag arbetade. Fyra personer till följde mitt exempel, och vi kom snabbt igång med ett brainstormingarbete som resulterade i flera klottriga A4:or och mycket lite konkreti. Då vi plötsligt insåg att vi ska vara klara om 40 minuter blev det nästan panik i gruppen, men efter några missförstånd om vad man egentligen menar och varför man anser att en viss del är viktigare än en annan kunde vi till slut enas om ett upplägg som alla var nöjda med. Slutresultatet var mycket konkreta steg för steg instruktioner för hur man kommer igång med arbetet för att motverka exkludering, kallat ”ABC to Inclusion”.
Efter kvällens middag promenerade vi tillbaka till Yablokos kansli för att ta del i ett ”politiskt café”, en debatt mellan Youth Yablokos St. Petersburg-ordförande och två representanter för ”Förenade Rysslands” ungdomsavdelning. Publiken fick ställa frågor och ämnen som kom upp var bland annat pressfrihet, presidentvalet 2012, demokrati, ungas påverkningsmöjligheter, Rysslands utrikespolitik och maktfördelningen. Det var verkligen intressant att få en inblick i det politiska dagsläget i Ryssland, och man måste uttrycka ett stort tack till Förenade Rysslands ungdomsavdelning som ställde upp på debatten, eftersom deras moderparti envetet vägrat ens diskutera med Yabloko (eller andra oppositionspartier för den delen). Men nog var det nästan skrämmande att sitta och lyssna på unga killar i ens egen ålder som anser att ”folk på landsbyggden inte ens behöver objektiv information via fria tv-kanaler eller tidningar, för de är ändå inte intresserade av politik”, eller att det är demokratins fel att det finns alkoholister och drogmissbrukare i Ryssland, ett mer auktoritärt samhälle skulle hålla bättre ordning på medborgarna och innan Sovjetunionens fall hade man inte sådana problem.
Fredagen, som var sista dagen av seminariet, inleddes med att arbetsgrupperna från föregående dag fick presentera det man kommit fram till. Eftersom min grupp utarbetat riktlinjer för att komma igång var vi först ute, varefter två grupper presenterade strategier för att nå målgrupper och det hela avslutades med tre olika förslag på konkreta åtgärder för att tackla problemet. Det var intressant att se hur olika infallsvinkel grupperna som arbetat med samma ämne hade. Under presentationerna uppdagades även en paradox som så att säga övergreppade hela seminariet: Samtidigt som vi å ena sidan hela veckan påpekat vikten av att se varje människa som en individ oberoende av bakgrund, ras, religion eller andra särdrag, utan att gruppera folk utgående från förutfattade meningar sitter vi å andra sidan ner och funderar över strategier för att nå dessa grupper!
Efter presentationerna och diskussionen funderade vi tillsammans på hur man kunde fortsätta arbetet och vad som skulle vara ett naturligt nästa steg. Vi var överens om att det vi gjort kunde sammanställas och finslipas till en handbok för medlemsorganisationerna, och att det skulle vara bra med ett forum på internet för att dela med sig av god praxis gällande inkludering och arbete som redan gjorts i organisationerna. Det ansågs även att man kunde kolla upp med seminariedeltagarna om ungefär ett halvår hur man lyckats implementera seminariets lärdomar i sina egna organisationer. Slutligen evaluerade vi seminariet både muntligt och skriftligt, och fick komma med önskemål om teman för kommande seminarier. Till sist hade vi en liten avslutningsceremoni där vi alla tilldelades var sitt ”diplom” som bevis på att vi deltagit.
Det här var det första IFLRY-seminariet jag deltagit i, och jag är väldigt nöjd med både upplägget och metodiken, som alltså var Non-formal Education” där man mera lär av varandra och genom att göra praktiska övningar och arbeta i grupper än genom föreläsningar. Jag tror att Svensk Ungdom kommer att ha nytta av en hel del av det vi lärde oss, och hoppas på möjligheter att dela med mig av erfarenheterna och min nyinhämtade kunskap inom kort.
Danica Vihinen
Följande dag, måndag, inleddes seminariet. Vi promenerade i samlad trupp från hotellet till Yablokos St. Petersburgkansli där seminariesessionerna hölls. Ganska snabbt insåg vi att ”helt här nära” och ”inte alls så långt att gå” kan uppfattas lite olika av olika människor. Väl framme på kansliet inleddes seminariet med isbrytande lekar och introduktion av temat och både muntlig och skriftlig presentation av förväntningar, varefter vi begav oss till vårt lunchcafé (som även det var beläget ”riktigt nära”). Efter lunchen delade vi in oss i grupper enligt vilka samhällsgrupper som vi anser att behöver inkluderas i vår organisation där hemma. Tillsammans med Gesine från Junge Demokraten i Tyskland, Christian från Radikal Ungdom i Danmark och Tim från JOVD i Holland funderade vi över hur man kunde bära sig åt för att nå även andra än gymnasie- /universitetsstuderande ungdomar. Idéer som kastades fram var allt från hur man kunde göra sitt budskap mer lättförstått till att ordna riktade evenemang. Dagens sessioner avslutades med en genomgång av vad som redan gjorts eller redan görs för att motverka exkludering i våra organisationer, varefter vi indelades i mindre så kallade hemgrupper och reflekterade över dagen. Därefter var det dags för middag på hotellet och en ledig kväll, som en del av oss utnyttjade med att vandra iväg längs Neva mot centrum för att beundra de vackra byggnaderna. Vi blev dock uppmanade att vara tillbaka vid hotellet senast kl 01.30, eftersom alla broar över ån öppnas till natten för att låta skepp passera och följande möjlighet att ta sig över till hotellets sida av ån inte är före kl 05.00 då broarna stängs igen.
På tisdag fick vi en presentation av Friedrich Naumann Stiftung om vad stiftelsen jobbar med och vad de stöder, och presentationer av några deltagare om hur man jobbar med inkludering i Canada, Brasilien och Nederländerna. Därefter hade vi en liten paneldiskussion med Tatyana Dorutina från League of women voters och Valerey Sozaev från Russian LGBT network som berättade om sina respektive organisationer samt hur kvinnor och homosexuella diskrimineras i Ryssland, både inom politiken och i samhället i stort. Det intressanta med panelen var att den gick på ryska och vi fick simultantolkning, något som jag i alla fall inte varit med om förut. Det var nästan chockerande att höra på de två talarna och den verklighet de målade upp: Det finns ytterst få kvinnor inom politiken i Ryssland, och inga kvinnliga partiledare. Oegentligheterna kring valen och korruptionen gör att det är väldigt svårt för kvinnor att komma in i politiken, och även om de flesta partier internt har infört kvotering fungerar det endast till pappers och inte i praktiken. Homosexuella upplever inte bara diskriminering inom politiken, utan själva atmosfären i landet är väldigt homofobisk. Staten har till och med förbjudit gayfestivaler. Det mest upprörande av allt är att diskriminering av homosexuella inte räknas som diskriminering enligt rysk lagstiftning!
Efter paneldebatten var det lunchdags, varefter vi hade ett grupparbete kring kvoter, vilket som alltid i dessa sammanhang ledde till livliga diskussioner. Jag var i gruppen som hade som uppgift att hitta på möjliga andra lösningar för att säkra minoriteters representation, de andra två grupperna diskuterade exempel på hur införandet av kvoter fungerat respektive inte gjort det. Det fanns bra exempel både på hur kvotering lyckats, som i Marocko där man efter att ha infört kvotplatser för kvinnor numera har minst 12 % kvinnliga ledamöter i parlamentet jämfört med 1,5 % innan, och emot så som i Slovenien där ledamöter invalda på kvotplatser för minoriteter inte är motiverade utan använder tiden i plenum till att sova. Alternativen till kvoter som vi kom fram till var (förutom det vi kanske ser som självklarheter såsom lika lagar och rättigheter för alla och jämlik rätt till information) antingen ett kvasi-kvot system där gruppen som bestämmer om till exempel sammansättningen av en lista i listval består av representanter från alla grupper, eller införande av extrem proportionalitet. En fråga som dryftades i samtliga arbetsgrupper var huruvida alla grupper ens vill ha en representant från sin egen grupp, och om vi kanske missar poängen med att varje person borde ses som en individ, inte som en del av en grupp. Efterpresentationerna av vad grupperna kommit fram till samlades vi i våra hemgrupper innan vi återvände till hotellet för middag och förberedelser för kvällens Cultural Evening, som inleddes på Yabloko-kansliet men på grund av dålig luft och hetta snabbt flyttades till åstranden så fort alla fått hålla sina presentationer.
Onsdagen inleddes med en föreläsning under temat ”European answers to exclusion”. Natalia Evdokimova, aktiv i Yabloko och specialiserad på mänskliga rättigheter, föreläste om Europarådet, europeiska människorättskonventionen, europeiska människorättsdomstolen och andra europeiska konventioner och hur de implementerats och efterföljts (eller inte efterföljts) i Ryssland. Även om det mesta var bekant från tidigare var det intressant att höra hur saker och ting fungerar i Ryssland. Föreläsningen avslutades med en genomgång av god och dålig praxis från olika europeiska länder och några tankar kring inkluderande undervisning. Bland exemplen på mindre god praxis kan nämnas att det ordnas ”Miss Homeless” tävlingar, där hemlösa skönheter under tävlingens gång får smaka på hur det känns att ha ett tak över huvudet och annars också ha det bra ställt men efteråt kastas tillbaka ut på gatan, eller ”homeless Big Brother”. Båda tävlingarna är exempel på hur man banaliserar en marginaliserad grupps tillvaro istället för att vidta åtgärder för att inkludera dem i samhället.
Efter en kort kaffepaus fortsatte vi med ett väldigt intressant pass i två delar. Först fick vi en kort introduktion till den omtvistade europeiska ungdomskonventionen, en planerad konvention som skulle samla alla rättigheter som berör unga i ett dokument. (Keskustanuoret hade en resolution till GA i Haag i november 2009 om att IFLRY skulle stöda motionen, och SU talade för resolutionen där eftersom Keskustanuoret pga. trubbel med medlemsavgifterna inte hade rösträtt. Resolutionen förkastades dock med klar majoritet) Efter introduktionen delades vi in i fyra grupper, varav två skulle hitta på argument för och två emot motionen om antagande av konventionen. Steg två var att vi skulle debattera om konventionen utgående från våra argument, i det här skedet hade de två grupperna med argument för respektive emot slagits ihop. Debatten inleddes med två treminuters talturer per grupp, varefter ordet var fritt för båda grupperna i tur och ordning. Även om det stundvis blev lite kaotiskt då det var flera olika personer som talade ur båda grupperna och resonemangen därmed hoppade lite fram och tillbaka blev det en riktigt givande debatt. Klart var dock att argumenten emot motionen var starkare och mer faktabaserade än de som var för, då många av debattinläggen för motionen handlade om drömmar och möjligheten att tro på en bättre framtid. Argumenten emot var rätt cyniska men det fanns en viss poäng i dem, till exempel att det inte är lönt att göra en till konvention som i princip bara upprepar det som redan konstaterats i andra europeiska konventioner, utan att man istället borde sätta resurser på att se till att de existerande konventionerna verkligen efterföljs. Avslutningsvis fick vi alla anonymt rösta för eller emot, samt uppge ett argument som stöd för vår åsikt. Då rösterna och åsikterna publicerades några dagar senare var det en betydlig majoritet som röstat emot, de flesta med argumentet om att det redan finns konventioner som är till för att säkra samma rättigheter. Därefter var det dags för lunch varefter vi hade en ledig eftermiddag, något de flesta använde till att se på staden. Tillsammans med några andra besökte jag Eremitaget, och konstaterade att två timmar är alldeles för kort tid att hinna se någonting alls där! På kvällen hade vi middag i centrum, och efter det åkte många av oss på en båtrundtur i kanalerna och ute på Neva.
Torsdagens seminariepass inleddes med två intressanta föreläsningar om kommunikationsstrategier och hur man får ut sitt budskap. Därefter följde tre föreläsningar om ”the tools available”, som i praktiken gick ut på att National Democratic Institute, Friedrich Naumann Stiftung Für Die Freiheit och Europarådets representanter berättade om olika finansieringsmöjligheter man har tillgång till genom dem och hurdana seminarier och utbildningar de kan hjälpa till med att ordna. Även om det var riktigt nyttigt att få höra om alla olika möjligheter man har till finansiering av och stöd för seminarier och utbildningar blev det lite för många föreläsningar där man endast satt och lyssnade, utan vare sig möjlighet till eller behov av reflektion från deltagarnas sida. Som tur var eftermiddagspasset mer praktiskt, vi fick dela in oss i grupper som fick framställa olika delar av en handbok om inkludering som kunde förmedlas till alla medlemsorganisationer, något som förhoppningsvis kommer att bli slutresultatet av seminariet. Jag anmälde mig frivillig till gruppen som skulle fundera på riktlinjer för arbetet med inkludering, mest för att ingen anmält sig till gruppen och jag personligen inte hade så stor skillnad i vilken grupp jag arbetade. Fyra personer till följde mitt exempel, och vi kom snabbt igång med ett brainstormingarbete som resulterade i flera klottriga A4:or och mycket lite konkreti. Då vi plötsligt insåg att vi ska vara klara om 40 minuter blev det nästan panik i gruppen, men efter några missförstånd om vad man egentligen menar och varför man anser att en viss del är viktigare än en annan kunde vi till slut enas om ett upplägg som alla var nöjda med. Slutresultatet var mycket konkreta steg för steg instruktioner för hur man kommer igång med arbetet för att motverka exkludering, kallat ”ABC to Inclusion”.
Efter kvällens middag promenerade vi tillbaka till Yablokos kansli för att ta del i ett ”politiskt café”, en debatt mellan Youth Yablokos St. Petersburg-ordförande och två representanter för ”Förenade Rysslands” ungdomsavdelning. Publiken fick ställa frågor och ämnen som kom upp var bland annat pressfrihet, presidentvalet 2012, demokrati, ungas påverkningsmöjligheter, Rysslands utrikespolitik och maktfördelningen. Det var verkligen intressant att få en inblick i det politiska dagsläget i Ryssland, och man måste uttrycka ett stort tack till Förenade Rysslands ungdomsavdelning som ställde upp på debatten, eftersom deras moderparti envetet vägrat ens diskutera med Yabloko (eller andra oppositionspartier för den delen). Men nog var det nästan skrämmande att sitta och lyssna på unga killar i ens egen ålder som anser att ”folk på landsbyggden inte ens behöver objektiv information via fria tv-kanaler eller tidningar, för de är ändå inte intresserade av politik”, eller att det är demokratins fel att det finns alkoholister och drogmissbrukare i Ryssland, ett mer auktoritärt samhälle skulle hålla bättre ordning på medborgarna och innan Sovjetunionens fall hade man inte sådana problem.
Fredagen, som var sista dagen av seminariet, inleddes med att arbetsgrupperna från föregående dag fick presentera det man kommit fram till. Eftersom min grupp utarbetat riktlinjer för att komma igång var vi först ute, varefter två grupper presenterade strategier för att nå målgrupper och det hela avslutades med tre olika förslag på konkreta åtgärder för att tackla problemet. Det var intressant att se hur olika infallsvinkel grupperna som arbetat med samma ämne hade. Under presentationerna uppdagades även en paradox som så att säga övergreppade hela seminariet: Samtidigt som vi å ena sidan hela veckan påpekat vikten av att se varje människa som en individ oberoende av bakgrund, ras, religion eller andra särdrag, utan att gruppera folk utgående från förutfattade meningar sitter vi å andra sidan ner och funderar över strategier för att nå dessa grupper!
Efter presentationerna och diskussionen funderade vi tillsammans på hur man kunde fortsätta arbetet och vad som skulle vara ett naturligt nästa steg. Vi var överens om att det vi gjort kunde sammanställas och finslipas till en handbok för medlemsorganisationerna, och att det skulle vara bra med ett forum på internet för att dela med sig av god praxis gällande inkludering och arbete som redan gjorts i organisationerna. Det ansågs även att man kunde kolla upp med seminariedeltagarna om ungefär ett halvår hur man lyckats implementera seminariets lärdomar i sina egna organisationer. Slutligen evaluerade vi seminariet både muntligt och skriftligt, och fick komma med önskemål om teman för kommande seminarier. Till sist hade vi en liten avslutningsceremoni där vi alla tilldelades var sitt ”diplom” som bevis på att vi deltagit.
Det här var det första IFLRY-seminariet jag deltagit i, och jag är väldigt nöjd med både upplägget och metodiken, som alltså var Non-formal Education” där man mera lär av varandra och genom att göra praktiska övningar och arbeta i grupper än genom föreläsningar. Jag tror att Svensk Ungdom kommer att ha nytta av en hel del av det vi lärde oss, och hoppas på möjligheter att dela med mig av erfarenheterna och min nyinhämtade kunskap inom kort.
Danica Vihinen
söndag 4 juli 2010
ALDE Summer Academy, Bryssel Belgien, 23-25 juni 2010
Vi, Malin Brännkärr och Netta Suomi, har deltagit i ALDEs Summer Academy i Europaparlamentet i Bryssel 23-25 juni. Evenemanget behandlade ett mycket viktigt och aktuellt ämne i EU - euron och stabiliteten i euroområdet.
Vi anlände till Bryssel tidigt på morgonen osdagen den 23 juni. Själva programmet började senare på eftermiddagen. I evenemanget deltog omkring 80 representanter från European Liberal Youth (LYMEC) och Young Democrats for Europe (YDE).
Under första dagen i Europaparlamentet fick vi en omfattande introduktion till de aktuella problemen i euroområdet.
MEP Niccolo Rinaldi(Italien) öppnade evenemanget kort med en allmän presentation om den rådande attityden mot EU hos den europeiska ungdomen. Det politiska engagemanget och intresset för EU har stadigt minskat i Europa bland ungdomen. Rinaldi jämförde skillnader mellan unga i Asien och Europa och ansåg att attityderna för framtiden har blivit allt mer pessimistiska i Europa, medan ungdomen i Asien förhåller sig optimistisk mot framtiden och blivit alltmer engagerade.
Till näst fick vi höra Dominique Servais från Europeiska centralbankens koordinationsenhet. Han talade om strukturen och maktfördelningen inom det Europeiska centralbankssystemet samt dess förhållande till de nationella centralbankerna.
Iain Begg, professor i europeisk ekonomi från London School of Economics, hade överlägset den intressantaste presentationen under dagen. Hans expertis i området märktes tydligt; han höll en omfattande presentation med faktabaserade åsikter om eurokrisen, dess orsaker och nödvändiga framtida åtgärder för att undvika en liknande situation som vi upplevt med Grekland. En av orsakerna till att euroområdet inte har hållits stabilt är enligt Begg att EU endast har kontroll över penningspolitiken, men inte finans- och skattepolitiken. EU kan endast ange rekommendationer för medlemstaternas finanspolitik, men har ingen större makt i den inhemska finans- och skattepolitiken. Med andra ord kan varje medlemsstat bestämma över sin egen finanspolitk som inte nödvändigen stöder ekonomin i EU. Begg betonade, att för att kunna överleva den rådande krisen, måste medlemsländerna koncentrera sig på den privata sektorn, eftersom den offentliga sektorn redan är så starkt skuldsatt i de flesta medlemsländerna. En del av talarna tyckte att EU borde införa en gemensam finanspolitik, åtminståne i viss mån, medan andra var oroade över att detta skulle alltför mycket minska på medlemstaternas suveränitet.
Stödpaketet för Grekland togs upp flera gånger under dagen och alla talare var överens om att stödet var nödvändigt. Hade Greklands ekonomi totalt kollapsat skulle det ha lett till en värre recession inte endast för euroområdet utan för hela EU. Under dagen diskuterades också vilka åtgärder bör vidtas för att undvika framtida kriser. Bland annat diskuterades strängare kriterier för EMU, samt en införing av sanktioner. Den mest omtalade sanktionen var att ta bort rösträtten för de medlemsländer som inte kan följa reglerna.
Vi fick också höra MEP Wolf Klinz, som fungerar som ordförande för EU:s särskilda utskott för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen (Tyskland) och kommissionären för ekonomiska och monetära frågor, Olli Rehn. Wolf Klinz ansåg att eurons situation inte alls är lika negativ som medierna har framfört, utan att euron är stark fastän den under senaste perioden har förlorat värde mot USD. Under introduceringen av euron var den värd kring 0,84 USD, medan den på senaste tiden varit kring 1,22 USD. Euron har alltså inte misslyckats, utan har i själva verket varit den största framgången för EU. Rehn talade mer allmänt om det ekonomiska läget och poängterade EU’s vitala roll under recessionen - utan den låga räntenivån skulle medlemsländerna inte ha klarat av den ekonomiska recessionen. Flera medlemsländer kommer att ha svåra tider framför sig eftersom de tvingas minska på offentliga utgifter och höja på sina skatter. Rehn anser att det nu är viktigt att koncentrera sig på att återuppleva trovärdigheten för euron.
MEP, Kristina Ojuland (Estland) var dagens sista talare och hon koncentrerade sig mer på Estlands inhemska politik och attityder mot EU samt om Estlands införande av euron den 1 januari 2011. Ojuland stöder inte tanken av att ge EU makt över medelmsländernas skattepolitik. Hon tycker att varje medlemsstat skall se till att de sköter sin egen ekonomi och följer reglerna inom EU.
Efter dagens föreläsningar träffade vi Axel Hagelstam, Heidi Jern och Krista Simberg från vår egen MEP Calle Haglunds byrå. Också den andra SU-praktikanten i Bryssel Laura Einsalo var på plats samt några andra unga anställda inom olika delar av unionen.
Efter dagens föreläsningar hade vi middag med deltagarna i Bryssel centrum. Det var mycket intressant att träffa så många trevliga och aktiva unga från olika håll i europa. Diskussionerna rörde sig främst kring skillnaderna mellan våra länders inhemska politik och ideologier.
Dag två började tidigt och redan klockan nio satt vi bänkade i Europaparlamentet. MEP, Jorgos Chatzimarkakis från Tyskland (men med grekiskt ursprung) och medlem i EU:s utskott för budgetkontroll inledde dagen med att berätta om sin syn på Grekland och vad vi lärt oss av den pågående krisen. Också han konstaterade att att det skulle ha varit omöjligt att låta den grekiska ekonomin kollapsa och att det i så fall hade inverkat på hela Europas konkurrenskraft och ekonomi.
Talare nummer två för dagen var Graham Watson, MEP från Storbritannien och under senaste mandatperiod ordförande för ALDE-gruppen i Europaparlamentet. Han var som alltid en bra talare även om han gjorde onödigt mycket reklam för sig själv och sin senaste bok - som utkommer i augusti. Han berörde möjligheterna att Storbritannien skulle bli medlem i eurozonen, men konstaterade att euroländerna sannolikt inte skulle vilja ha med Storbritannien just nu. Detta till följd av deras dåliga offentliga ekonomi (trots det största sparpaketet i mannaminne som just nu håller på att sjösättas av den konservariv/liberala regeringen i landet). Graham Watson bedömde helt enkelt att euroländerna inte skulle vara villiga att ta risken för att eventuellt också hamna ut för ett stort stödpaket för att hjälpa Storbritannien. Vidare konstaterade han att Storbritannien i framtiden kan bli i behov av euron - exempelvis i det fall någon via spekulationer försöker ta över den i globalt perspektiv rätt lilla valutan.
I dagens andra panel satt tre stycker meppar: Olle Schmidt från Sverige som är medlem av både utskottet för ekonomi och valutafrågor och det särskilda utskott för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen, Marian Harkin från Irland och Sharon Bowles från Storbritannien som är ordförande för utskottet för ekonomi och valutafrågor.
Olle Schmidt från Folkpartiet konstaterade att hans parti en längre tid varit för att Sverige skulle ingå i eurozonen. Dock är de andra partierna internt splittrade i frågan och det folkliga stödet för euron har aldrig varit så lågt som nu. Därför ser Schmidt det som rätt osannolikt att Sverige inom en när framtid ansluter sig. Han konsterade dock att vill man vara med i klubben så måste man också ta ansvar och visa solidaritet i svåra tider. Det har inte Sverige visat på det sätt han önskat. Han är också rädd att euroländerna startar ett speciellt, exklusivt råd som också tar ställning i andra frågor. I så fall skulle Sverige bli utanför denna mindre exklusiva klubb och det försämrar möjligheterna att påverka i andra frågor.
Marian Harkins från Irland höll en inspirerande taltur där hon redogjorde för krisen på Irland och hur man gör för att komma ur den. Hon konstaterade att man haft hjälp av euron och EU och gjorde en jämförelse med Island som samtidigt var i en lika djup kris. För att förstå krisen omfattning på Irland konstaterade hon att landet under 30 år fått 17 miljarder i strukturella bidrag från EU. Anglo Irish Bank har under en kort tid i samband med krisen förlorat 22 miljarder. Hon visade också på hur riktig statistik kan ljuga. Irland har näst högst BNP per invånare i EU, bara Luxemburg är över, ändå är man i en svår kris. Därför kan man inte bara lita på och ha BNP som mätare på välstånd och framgång. Harkin konstaterade också att EU nu behöver tid på sig för stabilisering och att lära sig använda de fördrag man har - nu är inte tid för nya fördrag!
Sharon Bowles från Storbritannien höll hela seminariets tråkigaste taltur där hon med monotom röst redogjorde för sin syn på Storbritanniens ekonomi och på euron.
Efter lunch avslutades hela seminariet med en paneldebatt med två panelister, en italiensk kille och en cypriotisk kille, från Young Democrats for Europe och två panelister från Lymec. Lymec representerades av Lymec:s ordförande Alexander Plahr från Tyskland och Sveinung Rotevatn, vicepresident för Unge Venstre i Norge. Sveinung konstaterade att euron hjälpt Grekland - där tar folk fortfarande ut euron i bankautomaterna och de pengarna är värda nånting. På Island, som är utanför euron, måste folk efter krisen ta ut pengar som drastiskt sjunkit i värde. Alexander konstaterade att i längden kan inte folk eller länder spendera mera än de har (förtjänar) - därför måste vi se till att få ekonomin i skick.
Den andra kvällen avslutade med en gemensam middag för alla deltagare. Bra diskussioner, god mat och en öppen bar skapade en trevlig och familjär stämning där det var lätt att prata med alla deltagare och där alla bjöd på sig själv.
Den tredje dagen var vikt för hemfärd och efter en mycket tidig frukost tog vi morgonplanet tillbaka till Helsingfors: med många bekantskaper och bra diskussioner i bagaget. Vi fick också med oss många nya erfarenheter även om det kanske kunde ha varit en större bredd på talarna - nu berörde alla ungefär samma sak och mycket av det var sånt som man kände till i förväg. Dock ett mycket bra och givande seminarium trots det.
Vi anlände till Bryssel tidigt på morgonen osdagen den 23 juni. Själva programmet började senare på eftermiddagen. I evenemanget deltog omkring 80 representanter från European Liberal Youth (LYMEC) och Young Democrats for Europe (YDE).
Under första dagen i Europaparlamentet fick vi en omfattande introduktion till de aktuella problemen i euroområdet.
MEP Niccolo Rinaldi(Italien) öppnade evenemanget kort med en allmän presentation om den rådande attityden mot EU hos den europeiska ungdomen. Det politiska engagemanget och intresset för EU har stadigt minskat i Europa bland ungdomen. Rinaldi jämförde skillnader mellan unga i Asien och Europa och ansåg att attityderna för framtiden har blivit allt mer pessimistiska i Europa, medan ungdomen i Asien förhåller sig optimistisk mot framtiden och blivit alltmer engagerade.
Till näst fick vi höra Dominique Servais från Europeiska centralbankens koordinationsenhet. Han talade om strukturen och maktfördelningen inom det Europeiska centralbankssystemet samt dess förhållande till de nationella centralbankerna.
Iain Begg, professor i europeisk ekonomi från London School of Economics, hade överlägset den intressantaste presentationen under dagen. Hans expertis i området märktes tydligt; han höll en omfattande presentation med faktabaserade åsikter om eurokrisen, dess orsaker och nödvändiga framtida åtgärder för att undvika en liknande situation som vi upplevt med Grekland. En av orsakerna till att euroområdet inte har hållits stabilt är enligt Begg att EU endast har kontroll över penningspolitiken, men inte finans- och skattepolitiken. EU kan endast ange rekommendationer för medlemstaternas finanspolitik, men har ingen större makt i den inhemska finans- och skattepolitiken. Med andra ord kan varje medlemsstat bestämma över sin egen finanspolitk som inte nödvändigen stöder ekonomin i EU. Begg betonade, att för att kunna överleva den rådande krisen, måste medlemsländerna koncentrera sig på den privata sektorn, eftersom den offentliga sektorn redan är så starkt skuldsatt i de flesta medlemsländerna. En del av talarna tyckte att EU borde införa en gemensam finanspolitik, åtminståne i viss mån, medan andra var oroade över att detta skulle alltför mycket minska på medlemstaternas suveränitet.
Stödpaketet för Grekland togs upp flera gånger under dagen och alla talare var överens om att stödet var nödvändigt. Hade Greklands ekonomi totalt kollapsat skulle det ha lett till en värre recession inte endast för euroområdet utan för hela EU. Under dagen diskuterades också vilka åtgärder bör vidtas för att undvika framtida kriser. Bland annat diskuterades strängare kriterier för EMU, samt en införing av sanktioner. Den mest omtalade sanktionen var att ta bort rösträtten för de medlemsländer som inte kan följa reglerna.
Vi fick också höra MEP Wolf Klinz, som fungerar som ordförande för EU:s särskilda utskott för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen (Tyskland) och kommissionären för ekonomiska och monetära frågor, Olli Rehn. Wolf Klinz ansåg att eurons situation inte alls är lika negativ som medierna har framfört, utan att euron är stark fastän den under senaste perioden har förlorat värde mot USD. Under introduceringen av euron var den värd kring 0,84 USD, medan den på senaste tiden varit kring 1,22 USD. Euron har alltså inte misslyckats, utan har i själva verket varit den största framgången för EU. Rehn talade mer allmänt om det ekonomiska läget och poängterade EU’s vitala roll under recessionen - utan den låga räntenivån skulle medlemsländerna inte ha klarat av den ekonomiska recessionen. Flera medlemsländer kommer att ha svåra tider framför sig eftersom de tvingas minska på offentliga utgifter och höja på sina skatter. Rehn anser att det nu är viktigt att koncentrera sig på att återuppleva trovärdigheten för euron.
MEP, Kristina Ojuland (Estland) var dagens sista talare och hon koncentrerade sig mer på Estlands inhemska politik och attityder mot EU samt om Estlands införande av euron den 1 januari 2011. Ojuland stöder inte tanken av att ge EU makt över medelmsländernas skattepolitik. Hon tycker att varje medlemsstat skall se till att de sköter sin egen ekonomi och följer reglerna inom EU.
Efter dagens föreläsningar träffade vi Axel Hagelstam, Heidi Jern och Krista Simberg från vår egen MEP Calle Haglunds byrå. Också den andra SU-praktikanten i Bryssel Laura Einsalo var på plats samt några andra unga anställda inom olika delar av unionen.
Efter dagens föreläsningar hade vi middag med deltagarna i Bryssel centrum. Det var mycket intressant att träffa så många trevliga och aktiva unga från olika håll i europa. Diskussionerna rörde sig främst kring skillnaderna mellan våra länders inhemska politik och ideologier.
Dag två började tidigt och redan klockan nio satt vi bänkade i Europaparlamentet. MEP, Jorgos Chatzimarkakis från Tyskland (men med grekiskt ursprung) och medlem i EU:s utskott för budgetkontroll inledde dagen med att berätta om sin syn på Grekland och vad vi lärt oss av den pågående krisen. Också han konstaterade att att det skulle ha varit omöjligt att låta den grekiska ekonomin kollapsa och att det i så fall hade inverkat på hela Europas konkurrenskraft och ekonomi.
Talare nummer två för dagen var Graham Watson, MEP från Storbritannien och under senaste mandatperiod ordförande för ALDE-gruppen i Europaparlamentet. Han var som alltid en bra talare även om han gjorde onödigt mycket reklam för sig själv och sin senaste bok - som utkommer i augusti. Han berörde möjligheterna att Storbritannien skulle bli medlem i eurozonen, men konstaterade att euroländerna sannolikt inte skulle vilja ha med Storbritannien just nu. Detta till följd av deras dåliga offentliga ekonomi (trots det största sparpaketet i mannaminne som just nu håller på att sjösättas av den konservariv/liberala regeringen i landet). Graham Watson bedömde helt enkelt att euroländerna inte skulle vara villiga att ta risken för att eventuellt också hamna ut för ett stort stödpaket för att hjälpa Storbritannien. Vidare konstaterade han att Storbritannien i framtiden kan bli i behov av euron - exempelvis i det fall någon via spekulationer försöker ta över den i globalt perspektiv rätt lilla valutan.
I dagens andra panel satt tre stycker meppar: Olle Schmidt från Sverige som är medlem av både utskottet för ekonomi och valutafrågor och det särskilda utskott för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen, Marian Harkin från Irland och Sharon Bowles från Storbritannien som är ordförande för utskottet för ekonomi och valutafrågor.
Olle Schmidt från Folkpartiet konstaterade att hans parti en längre tid varit för att Sverige skulle ingå i eurozonen. Dock är de andra partierna internt splittrade i frågan och det folkliga stödet för euron har aldrig varit så lågt som nu. Därför ser Schmidt det som rätt osannolikt att Sverige inom en när framtid ansluter sig. Han konsterade dock att vill man vara med i klubben så måste man också ta ansvar och visa solidaritet i svåra tider. Det har inte Sverige visat på det sätt han önskat. Han är också rädd att euroländerna startar ett speciellt, exklusivt råd som också tar ställning i andra frågor. I så fall skulle Sverige bli utanför denna mindre exklusiva klubb och det försämrar möjligheterna att påverka i andra frågor.
Marian Harkins från Irland höll en inspirerande taltur där hon redogjorde för krisen på Irland och hur man gör för att komma ur den. Hon konstaterade att man haft hjälp av euron och EU och gjorde en jämförelse med Island som samtidigt var i en lika djup kris. För att förstå krisen omfattning på Irland konstaterade hon att landet under 30 år fått 17 miljarder i strukturella bidrag från EU. Anglo Irish Bank har under en kort tid i samband med krisen förlorat 22 miljarder. Hon visade också på hur riktig statistik kan ljuga. Irland har näst högst BNP per invånare i EU, bara Luxemburg är över, ändå är man i en svår kris. Därför kan man inte bara lita på och ha BNP som mätare på välstånd och framgång. Harkin konstaterade också att EU nu behöver tid på sig för stabilisering och att lära sig använda de fördrag man har - nu är inte tid för nya fördrag!
Sharon Bowles från Storbritannien höll hela seminariets tråkigaste taltur där hon med monotom röst redogjorde för sin syn på Storbritanniens ekonomi och på euron.
Efter lunch avslutades hela seminariet med en paneldebatt med två panelister, en italiensk kille och en cypriotisk kille, från Young Democrats for Europe och två panelister från Lymec. Lymec representerades av Lymec:s ordförande Alexander Plahr från Tyskland och Sveinung Rotevatn, vicepresident för Unge Venstre i Norge. Sveinung konstaterade att euron hjälpt Grekland - där tar folk fortfarande ut euron i bankautomaterna och de pengarna är värda nånting. På Island, som är utanför euron, måste folk efter krisen ta ut pengar som drastiskt sjunkit i värde. Alexander konstaterade att i längden kan inte folk eller länder spendera mera än de har (förtjänar) - därför måste vi se till att få ekonomin i skick.
Den andra kvällen avslutade med en gemensam middag för alla deltagare. Bra diskussioner, god mat och en öppen bar skapade en trevlig och familjär stämning där det var lätt att prata med alla deltagare och där alla bjöd på sig själv.
Den tredje dagen var vikt för hemfärd och efter en mycket tidig frukost tog vi morgonplanet tillbaka till Helsingfors: med många bekantskaper och bra diskussioner i bagaget. Vi fick också med oss många nya erfarenheter även om det kanske kunde ha varit en större bredd på talarna - nu berörde alla ungefär samma sak och mycket av det var sånt som man kände till i förväg. Dock ett mycket bra och givande seminarium trots det.
måndag 3 maj 2010
LYMEC EC & Congress, Sinaia Rumänien, 30.4- 2.5 2010
Europas Unga Liberalers kongress i skidorten Sinaia, Rumänien föregicks av ett seminarium under temat ”Liberal economic policies for re-launching the EU’s economy in the context of the global financial crisis”. Seminariet bjöd på politiska, ekonomiska och politologiska representanter från regering (Rumänien), administration, akademiska forskningsinstanser (Instituto Bruno Leoni) och internationella organ såsom Friedrich Naumann Foundation. Det generella budskapet var att den fria marknaden inte kan anklagas för den ekonomiska krisen och att en protektonisk tillvägagångssätt för att tackla situationen inte ger de bästa resultaten. De lösningar som de unga liberalerna lade fram talade främst för att underlätta situationen rent byråkratiskt för SMEs, minska på statsapparaten, skilja på bankgrenar (för att undvika konkurser) och etablera ett mer långsiktigt tänkande på marknaden genom att införa långsiktiga bonusar i aktiebolag. Deltagarna fick ta del av varandras nationella erfarenheter och speciellt fallen Rumänien och Bulgarien.
Kongressen bjöd på ett digert program med val, resolutioner, stadgeförändringar och ett avslutande av ett, liksom alltid med LYMEC, spännande ekonomiskt år.
Efter ett par år av underskott och dåliga ekonomiska erfarenheter, så verkar nu LYMEC’s ekonomi nått en ny era: under det kommande halvåret ska den nya styrelsen jobba med nya ekonomiska regler som slås fast på nästa möte kring december och nu har LYMEC introducerat ett nytt bokningssystem. Dessa aspekter var också centrala i det utlåtande som de interna revisorerna, Matilda Flemming och Frederik Maghé, lade fram på mötet. Dessutom var behandlingen av utomstående skulder och oklarheter mycket uppskattad – häri har även LYMEC’s disciplinutskott varit inblandat.
Tidigare Vice President, Alexander Plahr, valdes till LYMEC President för den kommande perioden. Mette Lykke Nielsen, som varit Bureu Member de senaste två åren, valdes som väntat till Vice President. Till nya Bureau Members valdes Vedrana Gujic (Kroatien, Mladi HNS-a), Mireia Huerta i Sala (Katalonien, JNC), Jeroen Diepemaat (Nederländerna, JOVD), Claudia Benescu (Rumänien, LSC/PNL).
Matilda Flemming ställde upp som Svensk Ungdoms kandidat till Treasurer för LYMEC och vann ett brett stöd av församlingen jämte sin motkandidat Bruno Teirlynck från LVSV, Belgien. Matilda har fungerat som Internal Auditor (intern revisor) för LYMEC sedan 2008.
Lena Höglund, Internationella Utskottets ordförande och Svensk Ungdoms delegat på mötet i Sinaia blev själv vald att delta i LYMEC’s delegation på ELDR’s kongress i Helsingfors i oktober 2010.
- Medlemsorganisationerna på LYMEC’s kongress i Sinaia visade Matilda sitt fulla stöd, trots en sen nominering. Som representant för Svensk Ungdom vill jag tacka henne för ett välutfört jobb som Internal Auditor och jag vet att hon också kommer att göra ett utmärkt jobb som Treasurer.
- Kongressen var på alla sätt en stor seger för Svensk Ungdom, då jag själv blev vald till LYMEC’s ELDR kongressdelegation, vår resolution för mer preventivt arbete mot människohandel blev unisont antagen och vårt stöd för Island fick medhåll av mötet.
- Den nordiska delegationen möttes under min ledning ett par gånger under kongressen och kunde således effektivera mötesarbetet och föra något av en mer enad röst. Både Belgien och Nederländerna såväl som Balkan håller delegationsmöten inför och under LYMEC’s möten som präglas av lobbande.
Av de sammanlagt mottagna 21 resolutionerna, så hann mötet behandla 16. De följande resolutionerna antogs (med eller utan revision) av mötet:
On the Common Fisheries Policy, No to EU Tobin Tax, Leadership of the European Union, Release of Cuban Political Dissidents, A liberal commitment to common border management, Resolution on the Presidency of the European Council, Resolution on Human Trafficking, To go Greek or not to go Greek, On the European Integration of Iceland, Stop the War Against Islam and Religious Symbols, No naked scanners!, Recognition of Sexual Reproductive Health and Rights as a policy in LYMEC, Resolution on the Bologna process, Capitalism not to blame for the crisis, Urgent resolution on the plan of the EU to block web sites. I mån av möjlighet kommer LYMEC’s delegation att föra fram resolutioner på dessa teman på ELDR kongressen i höst.
ELSN, European Liberal Student Network lade fram en rapport på sin verksamhet under det senaste halvåret. Arbetsgruppen arbetar speciellt för att lägga fram en liberal studentröst i Europa, arbetsgruppen är ett försök i att utöka samarbetet mellan LYMEC’s medlemsorganisationer i studentfrågor och en av de främst prioriteterna är mobilitet. Arbetsgruppen hoppas ordna ett nytt seminarium under de kommande månaderna och få närmare kontakt med beslutsfattare i utbildningsfrågor. Philipp Karstaedt, som lett gruppen den senaste perioden, menade att arbetsgruppen vunnit mer trovärdighet under det senaste halvåret och har även kallats till att tala på ett antal evenemang. Arbetsgruppen arbetar främst informellt och interaktivt, men träffas fysiskt på LYMEC’s evenemang.
http://www.lymec.org/
http://www.youtube.com/watch?v=zjnaKHut5wE
Kongressen bjöd på ett digert program med val, resolutioner, stadgeförändringar och ett avslutande av ett, liksom alltid med LYMEC, spännande ekonomiskt år.
Efter ett par år av underskott och dåliga ekonomiska erfarenheter, så verkar nu LYMEC’s ekonomi nått en ny era: under det kommande halvåret ska den nya styrelsen jobba med nya ekonomiska regler som slås fast på nästa möte kring december och nu har LYMEC introducerat ett nytt bokningssystem. Dessa aspekter var också centrala i det utlåtande som de interna revisorerna, Matilda Flemming och Frederik Maghé, lade fram på mötet. Dessutom var behandlingen av utomstående skulder och oklarheter mycket uppskattad – häri har även LYMEC’s disciplinutskott varit inblandat.
Tidigare Vice President, Alexander Plahr, valdes till LYMEC President för den kommande perioden. Mette Lykke Nielsen, som varit Bureu Member de senaste två åren, valdes som väntat till Vice President. Till nya Bureau Members valdes Vedrana Gujic (Kroatien, Mladi HNS-a), Mireia Huerta i Sala (Katalonien, JNC), Jeroen Diepemaat (Nederländerna, JOVD), Claudia Benescu (Rumänien, LSC/PNL).
Matilda Flemming ställde upp som Svensk Ungdoms kandidat till Treasurer för LYMEC och vann ett brett stöd av församlingen jämte sin motkandidat Bruno Teirlynck från LVSV, Belgien. Matilda har fungerat som Internal Auditor (intern revisor) för LYMEC sedan 2008.
Lena Höglund, Internationella Utskottets ordförande och Svensk Ungdoms delegat på mötet i Sinaia blev själv vald att delta i LYMEC’s delegation på ELDR’s kongress i Helsingfors i oktober 2010.
- Medlemsorganisationerna på LYMEC’s kongress i Sinaia visade Matilda sitt fulla stöd, trots en sen nominering. Som representant för Svensk Ungdom vill jag tacka henne för ett välutfört jobb som Internal Auditor och jag vet att hon också kommer att göra ett utmärkt jobb som Treasurer.
- Kongressen var på alla sätt en stor seger för Svensk Ungdom, då jag själv blev vald till LYMEC’s ELDR kongressdelegation, vår resolution för mer preventivt arbete mot människohandel blev unisont antagen och vårt stöd för Island fick medhåll av mötet.
- Den nordiska delegationen möttes under min ledning ett par gånger under kongressen och kunde således effektivera mötesarbetet och föra något av en mer enad röst. Både Belgien och Nederländerna såväl som Balkan håller delegationsmöten inför och under LYMEC’s möten som präglas av lobbande.
Av de sammanlagt mottagna 21 resolutionerna, så hann mötet behandla 16. De följande resolutionerna antogs (med eller utan revision) av mötet:
On the Common Fisheries Policy, No to EU Tobin Tax, Leadership of the European Union, Release of Cuban Political Dissidents, A liberal commitment to common border management, Resolution on the Presidency of the European Council, Resolution on Human Trafficking, To go Greek or not to go Greek, On the European Integration of Iceland, Stop the War Against Islam and Religious Symbols, No naked scanners!, Recognition of Sexual Reproductive Health and Rights as a policy in LYMEC, Resolution on the Bologna process, Capitalism not to blame for the crisis, Urgent resolution on the plan of the EU to block web sites. I mån av möjlighet kommer LYMEC’s delegation att föra fram resolutioner på dessa teman på ELDR kongressen i höst.
ELSN, European Liberal Student Network lade fram en rapport på sin verksamhet under det senaste halvåret. Arbetsgruppen arbetar speciellt för att lägga fram en liberal studentröst i Europa, arbetsgruppen är ett försök i att utöka samarbetet mellan LYMEC’s medlemsorganisationer i studentfrågor och en av de främst prioriteterna är mobilitet. Arbetsgruppen hoppas ordna ett nytt seminarium under de kommande månaderna och få närmare kontakt med beslutsfattare i utbildningsfrågor. Philipp Karstaedt, som lett gruppen den senaste perioden, menade att arbetsgruppen vunnit mer trovärdighet under det senaste halvåret och har även kallats till att tala på ett antal evenemang. Arbetsgruppen arbetar främst informellt och interaktivt, men träffas fysiskt på LYMEC’s evenemang.
http://www.lymec.org/
http://www.youtube.com/watch?v=zjnaKHut5wE
tisdag 27 april 2010
Nepal – ett land på ostadiga ben
Många järn i elden är kanske det bästa sättet att beskriva Nepals situation, den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket, var tyvärr den förutsikt som många av oss s.k. ungdomspolitiker lämnade Nepal med. Nepal står inför slubehandlingen av landets första grundlag som ska ta i beaktande en uppsjö minoriteter, kvinnor i samhället, kast, språk och som dessutom ska definiera en transition från unitär till federal stat utöver en demokratisk maktfördelning och kamrar.
Jag, Lena Höglund, fungerar som SU:s representant i ett samarbetsprojekt instiftat av FN:s utvecklingsprogram i Finland (eller Norden), Demo Finland och Utrikesministeriet. Syftet med projektet är att kunna överräcka ett konsensusdokument angående Finlands bistånds- och utvecklingsprogram från de politiska ungdomsorganisationerna till nästa regering i april 2011. Hela projektet har bestått av fyra dagsseminarier och ett studiebesök till Nepal, som mottar bistånd från Finland i olika former. Diskussioner och presentationer har kretsat kring milleniemålen, demokratisering samt klimatförändringen och bistånd.
Mitt besök till Nepal var en väldig upplevelse på alla sätt. Första helgen tillbringade vi på en ekologisk campingresort i norra Nepal tillsammans med unga representanter från de nepalesiska partierna/ungdomsorganisationerna för att diskutera bistånd och klimatfrågor. Vistelsen avrundades med white-water-rafting nedför Bhote Koshi, den brantaste floden i Nepal. Detta evenemang televiserades och visades på nepalesisk TV i strävan till att väcka mer intresse för klimat- och miljöfrågor i Nepal.
De därpå följande dagarna tillbringade vår grupp på tio personer i Kathmandu, då vi besökte diverse utvecklingsansvariga, FN- och regeringsrepresentanter, unga samhälleligt delaktiga och institutioner av olika slag. För de sista tre dagarna flögs vi till sydvästra Nepal, distrikten Bardiya och Kailali, tidigare den fattigaste delen av landet. Där besökte vi skogsskydds- och skogsplanteringsprojekt, biodiversitetsprojekt, kooperativ, en nationalpark, ett finskt biståndsprojekt bland annat.
Finland i Nepal: Finland har under åren sponsorerat flere skogsskydds- och skogsplanteringsprojekt i speciellt södra delarna av Nepal. Finland sponsorerar även nu ett projekt, Finnish Water Supply Project, som jobbar med vattendistribution och sanitetsprojekt i de svårtillgängliga bergstrakterna i sydvästra Nepal. Den finska ambassaden i Nepal jobbar med projekt kring utbildning, kvinnor och skogsbruk/natur.
FN i Nepal: Den politiska situationen i Nepal är ingalunda stabil ännu; de maoistiska rebelltrupperna och den nepalesiska armén är ännu i ett aggressivt förhållande gentemot varandra. Trots denna markanta säkerhetsrisk, i ett politiskt sett svagt land, så ser FN:s fredsbevararmandat att förbli avslutat då det inom kort utgår. FN bistår, stöder och koordinerar initieringen av många mikroekonomiska projekt på lokal nivå. Detta arbete kräver fält-närvaro – något som landets högste ansvarige för utveckling inte anser att landets tjänstemän ska behöva befatta sig med. FN har alltså en nyckelroll i landets utveckling och dagliga stabilitet.
Politiska problem för utvecklingen i Nepal: De politiska partierna, ofta kommunistiska eller maoistiska sådana, har egentligen ingen ideologisk förankring per se, utan lever långt på elitism och personcentrism. ”Unga politiker” kan vara upp till 60-åriga män – unga har alltså ännu inget verkligt att hämta i politiken. Kvinnor har haft en särdeles dålig situation och en hållbar lösning måste inkorporeras i konstitutionen. Ingen av de större partierna i landet vågar erkänna att grundlagsprocessen behöver mer tid för att nå en vettig form innan den ska antas – inte desto mindre beror all utveckling i landet av grundlagen och inget blir gjort före den är i kraft. Indien har en indirekt och mycket stor roll i Nepal (likaså Kina); om Nepals ledning inte flörtat till de indiska makthavarna så blir ledningen inte av.
Etnisk och traditionell diskriminering: Indiens påverkan har också att göra med etniska grupper som är mer ”indiska” (ekonomiskt välmående sydgränsen) men också med kastsystemet. Kastsystemet och den hinduistiska tron legitimerar konsekvent diskriminering av lägre kast, så som daliterna. Frågan är om en jämlik grundlag kan stå upp mot så pass rotade föreställningar som kastsystemet. Ett av förslagen till federal indelning av landet, från maoistiskt håll, föreslår att etnicitet skulle vara grunden för indelningen. Men hur görs detta rent fysiskt då det dessutom finns regionala grupper som kräver autonomi?
Klimat som dyrbar resurs: Natur är grunden till alla möjligheter och omöjligheter i Nepal. I detta läge är jordbruk av olika slag den största näringsgrenen i Nepal. Därtill bör nämnas att klimatförändringen kännts av, t.ex. torraste och hetaste sommaren på århundraden. Många aktörer, speciellt politiker som söker efter snabba lösningar, talar för en omfattande installation av vattenkraftverk runt om i landet – denna lösning skulle ge så pass mycket el till Nepal att den kunde exporteras till Indien och således öka landets kapital. Däremot skulle en så pass dramastisk installation ödelägga nästintill alla andra näringsgrenar som kunde göras än mer fruktbara: turism, jordbruk och lokalt småbruk. Min misstanke är dessutom att denna mängd vattenkraftverk skulle centralisera resurserna i Nepal och öka fattigdomen samt klyftorna. Nepal har i detta skede inte kapital nog att investera i hållbara energiformer och nedsmutsningen är fruktansvärd, frågan är alltså hur och vem som ska jobba för att Nepal med ökande befolkning inte ska nå samma utsläppskurvor som vi i väst.
Vår grupp bestående av ungdomsrepresentanter från alla finska riksdagspartierna finns nämnda i tidningar, lokal radio och TV såväl som på Youtube. Mer info om hur och var man kan ta del av dessa mediereportage kommer inom kort!
Jag, Lena Höglund, fungerar som SU:s representant i ett samarbetsprojekt instiftat av FN:s utvecklingsprogram i Finland (eller Norden), Demo Finland och Utrikesministeriet. Syftet med projektet är att kunna överräcka ett konsensusdokument angående Finlands bistånds- och utvecklingsprogram från de politiska ungdomsorganisationerna till nästa regering i april 2011. Hela projektet har bestått av fyra dagsseminarier och ett studiebesök till Nepal, som mottar bistånd från Finland i olika former. Diskussioner och presentationer har kretsat kring milleniemålen, demokratisering samt klimatförändringen och bistånd.
Mitt besök till Nepal var en väldig upplevelse på alla sätt. Första helgen tillbringade vi på en ekologisk campingresort i norra Nepal tillsammans med unga representanter från de nepalesiska partierna/ungdomsorganisationerna för att diskutera bistånd och klimatfrågor. Vistelsen avrundades med white-water-rafting nedför Bhote Koshi, den brantaste floden i Nepal. Detta evenemang televiserades och visades på nepalesisk TV i strävan till att väcka mer intresse för klimat- och miljöfrågor i Nepal.
De därpå följande dagarna tillbringade vår grupp på tio personer i Kathmandu, då vi besökte diverse utvecklingsansvariga, FN- och regeringsrepresentanter, unga samhälleligt delaktiga och institutioner av olika slag. För de sista tre dagarna flögs vi till sydvästra Nepal, distrikten Bardiya och Kailali, tidigare den fattigaste delen av landet. Där besökte vi skogsskydds- och skogsplanteringsprojekt, biodiversitetsprojekt, kooperativ, en nationalpark, ett finskt biståndsprojekt bland annat.
Finland i Nepal: Finland har under åren sponsorerat flere skogsskydds- och skogsplanteringsprojekt i speciellt södra delarna av Nepal. Finland sponsorerar även nu ett projekt, Finnish Water Supply Project, som jobbar med vattendistribution och sanitetsprojekt i de svårtillgängliga bergstrakterna i sydvästra Nepal. Den finska ambassaden i Nepal jobbar med projekt kring utbildning, kvinnor och skogsbruk/natur.
FN i Nepal: Den politiska situationen i Nepal är ingalunda stabil ännu; de maoistiska rebelltrupperna och den nepalesiska armén är ännu i ett aggressivt förhållande gentemot varandra. Trots denna markanta säkerhetsrisk, i ett politiskt sett svagt land, så ser FN:s fredsbevararmandat att förbli avslutat då det inom kort utgår. FN bistår, stöder och koordinerar initieringen av många mikroekonomiska projekt på lokal nivå. Detta arbete kräver fält-närvaro – något som landets högste ansvarige för utveckling inte anser att landets tjänstemän ska behöva befatta sig med. FN har alltså en nyckelroll i landets utveckling och dagliga stabilitet.
Politiska problem för utvecklingen i Nepal: De politiska partierna, ofta kommunistiska eller maoistiska sådana, har egentligen ingen ideologisk förankring per se, utan lever långt på elitism och personcentrism. ”Unga politiker” kan vara upp till 60-åriga män – unga har alltså ännu inget verkligt att hämta i politiken. Kvinnor har haft en särdeles dålig situation och en hållbar lösning måste inkorporeras i konstitutionen. Ingen av de större partierna i landet vågar erkänna att grundlagsprocessen behöver mer tid för att nå en vettig form innan den ska antas – inte desto mindre beror all utveckling i landet av grundlagen och inget blir gjort före den är i kraft. Indien har en indirekt och mycket stor roll i Nepal (likaså Kina); om Nepals ledning inte flörtat till de indiska makthavarna så blir ledningen inte av.
Etnisk och traditionell diskriminering: Indiens påverkan har också att göra med etniska grupper som är mer ”indiska” (ekonomiskt välmående sydgränsen) men också med kastsystemet. Kastsystemet och den hinduistiska tron legitimerar konsekvent diskriminering av lägre kast, så som daliterna. Frågan är om en jämlik grundlag kan stå upp mot så pass rotade föreställningar som kastsystemet. Ett av förslagen till federal indelning av landet, från maoistiskt håll, föreslår att etnicitet skulle vara grunden för indelningen. Men hur görs detta rent fysiskt då det dessutom finns regionala grupper som kräver autonomi?
Klimat som dyrbar resurs: Natur är grunden till alla möjligheter och omöjligheter i Nepal. I detta läge är jordbruk av olika slag den största näringsgrenen i Nepal. Därtill bör nämnas att klimatförändringen kännts av, t.ex. torraste och hetaste sommaren på århundraden. Många aktörer, speciellt politiker som söker efter snabba lösningar, talar för en omfattande installation av vattenkraftverk runt om i landet – denna lösning skulle ge så pass mycket el till Nepal att den kunde exporteras till Indien och således öka landets kapital. Däremot skulle en så pass dramastisk installation ödelägga nästintill alla andra näringsgrenar som kunde göras än mer fruktbara: turism, jordbruk och lokalt småbruk. Min misstanke är dessutom att denna mängd vattenkraftverk skulle centralisera resurserna i Nepal och öka fattigdomen samt klyftorna. Nepal har i detta skede inte kapital nog att investera i hållbara energiformer och nedsmutsningen är fruktansvärd, frågan är alltså hur och vem som ska jobba för att Nepal med ökande befolkning inte ska nå samma utsläppskurvor som vi i väst.
Vår grupp bestående av ungdomsrepresentanter från alla finska riksdagspartierna finns nämnda i tidningar, lokal radio och TV såväl som på Youtube. Mer info om hur och var man kan ta del av dessa mediereportage kommer inom kort!
torsdag 8 april 2010
LYMEC seminarium: Education as a location factor i Poznan Polen 7-11.4.2010
Hälsningar från soliga Polen!
Vi anlände igår och blev mycket glada då vi såg solen för första gången på en vecka (i Finland har det bara varit grått och regnigt). Igår hände det inte så mycket. Efter vår sköna powernap så träffade vi resten av deltagarna. Vi är ganska få deltagare vilket gör det hela mycket mera familiärt. Vi speladen roliga namnspel och förflyttade oss till centrum för välkomstmiddag. Kvällen fortsatte med internationell kväll där alla deltagare hämtat med sig specialiteter från sitt hemland. Vi hade hämtat med oss lakrits, choklad och turkisk peppar. Diskussionerna flöt på och var ännu lättsamma vid detta skede. Vi får se hur det utvecklas... Behövs det nämnas att det blev rätt sent igår :)
Idag har vi börjat med själva seminariet och första delen handlar om liberalism och utbildning. Det är mycket intressant och lärorikt att höra erfarenheter från olika delar av Europa.
Men vi trivs jättebra och ser framemot det fortsatta programmet (just nu har vi kaffepaus).
H. Krista och Armi
Vi anlände igår och blev mycket glada då vi såg solen för första gången på en vecka (i Finland har det bara varit grått och regnigt). Igår hände det inte så mycket. Efter vår sköna powernap så träffade vi resten av deltagarna. Vi är ganska få deltagare vilket gör det hela mycket mera familiärt. Vi speladen roliga namnspel och förflyttade oss till centrum för välkomstmiddag. Kvällen fortsatte med internationell kväll där alla deltagare hämtat med sig specialiteter från sitt hemland. Vi hade hämtat med oss lakrits, choklad och turkisk peppar. Diskussionerna flöt på och var ännu lättsamma vid detta skede. Vi får se hur det utvecklas... Behövs det nämnas att det blev rätt sent igår :)
Idag har vi börjat med själva seminariet och första delen handlar om liberalism och utbildning. Det är mycket intressant och lärorikt att höra erfarenheter från olika delar av Europa.
Men vi trivs jättebra och ser framemot det fortsatta programmet (just nu har vi kaffepaus).
H. Krista och Armi
onsdag 10 mars 2010
NCF Toppmöte i Bergen, Norge 12-14.2010
I samband med NCF:s Toppmöte 2010 hölls ett seminarium och diskussioner kring seminarietemat fördes mellan medlemsorganisationernas representanter. Denna gång hölls Toppmötet i Bergen i Norge den 11 till 14 februari och Norska Senterungdommen stod som värd. Seminariets tema var finanskrisen och dess inverkan på de nordiska länderna.
Seminariet började fredag morgon med en presentation över hur bioetanol produceras. Efter presentationen fick deltagarna möjligheten att besöka Weyland AS (en bioetanol pilot fabrik). Fabriken är ett resultat av undersökningar kring ny teknologi där användningen av avfalls material, som trä flisor och oanvända delar av korn och majs, används för att producera miljövänligt bränsle. Under besöket till fabriken fick NCF en chans att se teknologin bakom den färdiga produkten. (Mera information finns på företagets hemsida www.weyland.no)
Den första föreläsningen som direkt berörde seminariets tema hölls av partiledaren från Norges marxistiska röda parti, Thorstein Dahle. Han talade om krisen från ett vänster perspektiv. Efter honom var det ekonomie professor från Bergens Universitet, Bjørn Sandviks, tur att presentera sin syn på finanskrisen för NCF delegaterna. De två föreläsningar debatterade om marknadsekonomin, och därmed om kapitalismen verkligen har en framtid som ledande ekonomiskt system eller inte.
Den sista föreläsaren var Frank Aarebroth, professor i statskunskap vid Bergens universitet. Han talade om Nordens centerpartiers placering i det politiska systemet. Han närmade sig även finanskrisen från ett mera politiskt perspektiv och tangerade den nordiska modellen. Speciellt denna föreläsning var uppskattad av församlingen och gav en klar bild av varifrån naturliga antaganden i den nordiska politiken härstammar.
Under själva Toppmötet godkändes en ekonomiplan samt en långsiktig strategiplan för NCF. Även ett förslag på ett Manifesto för NCF presenterades och diskuterades. Svensk Ungdom deltog här aktivt eftersom vi framfört ett av de för diskussionen grundläggande förslagen. Diskussionen kommer att fortsätta i augusti då Svensk Ungdom står värd för NCF:s nästa möte.
Från medlemsorganisationerna fördes denna gång fram två resolutioner: en gällande mänskliga rättigheter (SU) och en annan om policyn kring klimatförändringen (NS). Resolutionerna kräver att de nordiska länderna tar ett gemensamt ansvar i frågorna. Båda resolutionerna godkändes och skickas vidare till Ungdomens Nordiska Råd.
Under helgen fick även delegaterna möjlighet att bekanta sig med Bergen och en utfärd till ett av fjällen som omringar Bergen gjordes. På vägen upp till fjälltoppen med hiss och på vägen ner för den hala fjällkanten kunde gruppen njuta av den vackra utsikten över Bergen. På lördag kväll möttes gruppen för den traditionella kulturkvällen där medlemsorganisationerna hade olika kulturella bidrag med bland annat sång, dans och många skratt.
Svensk Ungdom riktar ett tack till Norska Senterungdommen, och tackar också Sandra Grindgärds (NCF:s generalsekreterare) och Silja Borgarsdóttir Sandelin för ett väl förberett och utfört möte.
NCF Toppmöte in Bergen, Norway 12.-14.2.2010
NCF Toppmöte is a meeting where the member organizations gather for a seminar and discussion. This time the meeting was held in Bergen, Norway, from the 11th to 14th of February. The theme of the seminar was the financial crisis and its effect on the Nordic countries.
Friday morning began with a presentation on how to produce bioethanol. After that the participants got to visit to Weyland AS (a bioethanol pilot factory). The factory is the result of research on new technology for using waste materials – like wood chuck and unused parts of corn and wheat – to produce environmental friendly fuel. During the factory visit NCF got a chance to process of the technology. (More info can be found on the company’s website www.weyland.no)
The first lecturer on the financial crisis was the Marxist party’s leader Torstein Dahle. He talked about the crisis from the left-wing point of view. After him, professor of social economy, Bjørn Sandvik from the University of Bergen spoke to the NCF delegates. The two speeches debated whether the market economy and thereby capitalism has a future as a ruling economic system or not.
The last speaker was Frank Aarebroth, professor in political science at the University of Bergen. He talked about the political positions of the centre parties in the Nordic countries. He approached the financial crisis from the political point of view and elaborated on the Nordic model.
In the meeting itself NCF’s long-term financial plan and action strategy were approved. Also suggestions for an NCF manifesto were presented and discussed. Svensk Ungdom took an active role in this discussion as we provided one of the suggestions for a manifesto. The discussion will continue at NCF's next meeting in August, hosted by Svensk Ungdom in Finland.
The member organisations put forward two resolutions: one about human trafficking (SU) and another about climate change policy (NS). Both resolutions demand the Nordic countries take more shared responsibility for these issues. Both of these resolutions were approved and are carried to the Nordic Youth Council as resolutions.
The toppmöte delegates took a sightseeing trip to the nearby mountain. While the group travelled uphill by lift, the delegates enjoyed the beautiful scenery walking down the mountain on slippery slopes. On Saturday the NCF delegates gathered for the traditional cultural evening where the member organisations contribute with song, dance and jokes.
Seminariet började fredag morgon med en presentation över hur bioetanol produceras. Efter presentationen fick deltagarna möjligheten att besöka Weyland AS (en bioetanol pilot fabrik). Fabriken är ett resultat av undersökningar kring ny teknologi där användningen av avfalls material, som trä flisor och oanvända delar av korn och majs, används för att producera miljövänligt bränsle. Under besöket till fabriken fick NCF en chans att se teknologin bakom den färdiga produkten. (Mera information finns på företagets hemsida www.weyland.no)
Den första föreläsningen som direkt berörde seminariets tema hölls av partiledaren från Norges marxistiska röda parti, Thorstein Dahle. Han talade om krisen från ett vänster perspektiv. Efter honom var det ekonomie professor från Bergens Universitet, Bjørn Sandviks, tur att presentera sin syn på finanskrisen för NCF delegaterna. De två föreläsningar debatterade om marknadsekonomin, och därmed om kapitalismen verkligen har en framtid som ledande ekonomiskt system eller inte.
Den sista föreläsaren var Frank Aarebroth, professor i statskunskap vid Bergens universitet. Han talade om Nordens centerpartiers placering i det politiska systemet. Han närmade sig även finanskrisen från ett mera politiskt perspektiv och tangerade den nordiska modellen. Speciellt denna föreläsning var uppskattad av församlingen och gav en klar bild av varifrån naturliga antaganden i den nordiska politiken härstammar.
Under själva Toppmötet godkändes en ekonomiplan samt en långsiktig strategiplan för NCF. Även ett förslag på ett Manifesto för NCF presenterades och diskuterades. Svensk Ungdom deltog här aktivt eftersom vi framfört ett av de för diskussionen grundläggande förslagen. Diskussionen kommer att fortsätta i augusti då Svensk Ungdom står värd för NCF:s nästa möte.
Från medlemsorganisationerna fördes denna gång fram två resolutioner: en gällande mänskliga rättigheter (SU) och en annan om policyn kring klimatförändringen (NS). Resolutionerna kräver att de nordiska länderna tar ett gemensamt ansvar i frågorna. Båda resolutionerna godkändes och skickas vidare till Ungdomens Nordiska Råd.
Under helgen fick även delegaterna möjlighet att bekanta sig med Bergen och en utfärd till ett av fjällen som omringar Bergen gjordes. På vägen upp till fjälltoppen med hiss och på vägen ner för den hala fjällkanten kunde gruppen njuta av den vackra utsikten över Bergen. På lördag kväll möttes gruppen för den traditionella kulturkvällen där medlemsorganisationerna hade olika kulturella bidrag med bland annat sång, dans och många skratt.
Svensk Ungdom riktar ett tack till Norska Senterungdommen, och tackar också Sandra Grindgärds (NCF:s generalsekreterare) och Silja Borgarsdóttir Sandelin för ett väl förberett och utfört möte.
NCF Toppmöte in Bergen, Norway 12.-14.2.2010
NCF Toppmöte is a meeting where the member organizations gather for a seminar and discussion. This time the meeting was held in Bergen, Norway, from the 11th to 14th of February. The theme of the seminar was the financial crisis and its effect on the Nordic countries.
Friday morning began with a presentation on how to produce bioethanol. After that the participants got to visit to Weyland AS (a bioethanol pilot factory). The factory is the result of research on new technology for using waste materials – like wood chuck and unused parts of corn and wheat – to produce environmental friendly fuel. During the factory visit NCF got a chance to process of the technology. (More info can be found on the company’s website www.weyland.no)
The first lecturer on the financial crisis was the Marxist party’s leader Torstein Dahle. He talked about the crisis from the left-wing point of view. After him, professor of social economy, Bjørn Sandvik from the University of Bergen spoke to the NCF delegates. The two speeches debated whether the market economy and thereby capitalism has a future as a ruling economic system or not.
The last speaker was Frank Aarebroth, professor in political science at the University of Bergen. He talked about the political positions of the centre parties in the Nordic countries. He approached the financial crisis from the political point of view and elaborated on the Nordic model.
In the meeting itself NCF’s long-term financial plan and action strategy were approved. Also suggestions for an NCF manifesto were presented and discussed. Svensk Ungdom took an active role in this discussion as we provided one of the suggestions for a manifesto. The discussion will continue at NCF's next meeting in August, hosted by Svensk Ungdom in Finland.
The member organisations put forward two resolutions: one about human trafficking (SU) and another about climate change policy (NS). Both resolutions demand the Nordic countries take more shared responsibility for these issues. Both of these resolutions were approved and are carried to the Nordic Youth Council as resolutions.
The toppmöte delegates took a sightseeing trip to the nearby mountain. While the group travelled uphill by lift, the delegates enjoyed the beautiful scenery walking down the mountain on slippery slopes. On Saturday the NCF delegates gathered for the traditional cultural evening where the member organisations contribute with song, dance and jokes.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)