onsdag 9 maj 2012
Copenhagen baby!
Svensk Ungdom deltar i ett seminarium om EUs digitala agenda ordnat av LYMEC och ELF i Köpenhamn, Danmark 9-11.5 (Anna Abrahamsson)
samt
LYMECs Congress i Köpenhamn 11-13.5 (Anna Abrahamsson, Christa Blomberg, Pia-Maria Hanhimäki, Maisa Lindqvist, Danica Vihinen och Fredrika Åkerö).
Vi eftersträvar att håla bloggen uppdaterad as we go.
//Danica
tisdag 15 november 2011
The Second Swedish Revitalization Conference, Stockholm 28-29.10.2011
Efter en kort metroresa till Stockholms universitet och en provisorisk presentationsrunda bland en del av de andra unga minoritetsdelegaterna, så äntrar vi universitetsbyggnaden för att inleda minoritetsspråkskonferensen. Vi, tre av finlandssvenskarna på plats, Sandra Grindgärds, Lena Höglund och Alexandra Furuhjelm (Folktinget), hinner knappt hälsa på konferensvärdarna innan sverigefinska radiokanalen Sisuradios reporter nappar tag i oss för en kort intervju kring ämnet ”vad kan göras för att återuppliva finskan i Sverige”. Då, liksom senare under konferensen, kom vårt svar att vara lagstiftning och attitydförbättring genom att ta fram mindre pretentiösa forum för språkanvändning (såsom Senja opettaa sinulle ruotsia) som ett första steg.
Sverigefinska Ungdomsförbundet hade bjudit in SU att delta i konferensen som var den andra av sitt slag. På konferensen samlades representanter från olika språkminoriteter som riskerar att dö ut i och med att nya generationer inte lär sig eller använder språket, samt för att det inte alltid finns ett tillräckligt institutionellt och juridiskt stöd för minoritetsspråket. Konferensen ville alltså finna ett svar på hur en dylik tendens kan förbyggas eller motverkas. På plats fanns ungdomsrepresentanter från Friesland i Nederländerna (frisiska), Pomeranien i Polen (kashubiska), gränsområdet till Polen i Tjeckien (polska), svenska Lappland (sydlappländska) samt från sverigefinländare och finlandssvenskar. Majoriteten av konferensen utgjordes av akademiska föreläsningar av en rad forskare inom ämnet minoritetsspråk: Jarmo Lainio (SWE), Leena Huss (SWE), Siv Björklund (FIN, språkbad), Jasone Cenoz (Baskien, språkbad), Durk Gorter (NL, språkbad), Annika Pasanen (FIN, språkbad i daghem), Ina Sinisalo (SWE, finska skolor i Sverige och språkbad) och Jeroen Darquennes (BE, sammanfattande ord om språkundervisningen).
Konferensen gav oss kunskap om en rad teoretiska och praktiska exempel på hur ramverk och modeller kan förklara språkattityder och stöda undervisningsreformer. Speciellt COD-modellen (Grim), dvs. Capacity-Opportunity-Desire eller dess alternativa tolkningar COW (Willingness) och COR (Readiness) såg vi som intressant då det handlar om att skapa förutsättningar för ett flerspråkigt samhälle. Också ”Catherine wheel” (consumtion= motiverande förståelse för varför man använder språket) och ELDIN tog fasta på intressanta faktorer på intressanta samband. Vi tyckte också att diskussionen om vem (vilken generation) som sätter målen för språkets nivå var intressant – vart vill vår generation föra språket i vår språkgrupp? Vems mål är det att upprätthålla en språkligminoritet? ”The speakers and their aspirations is what matters”, sade Jasone Cenoz. Intergenerationell överföring av språket var ett återkommande ämne, och det kunde konstateras att denna funktion minskar konstant i dag, trots tidvisa uppsving i språkens popularitet.
Som finlandssvenskar fick vi igen uppleva den positiva särposition som vi har i jämförelse med andra språkliga minoriteter. Vår utgångspunkt särskiljde sig från de andras eftersom vi bl.a. har en så pass mycket starkare juridisk ställning. I praktiken står förstås även vi inför utmaningar och attitydförändringar behövs även i vårt land. Det var intressant att höra på hur andra minoriteter upplever sin situation och hur de försöker skapa ett levande mångspråkigt samhälle. Vi bidrog aktivt genom att delge flera goda exempel på hur man kan jobba med att förbättra situationen för ett minoritetsspråk. Vi lyfte t.ex. upp kampanjer som radio x3m:s hurriksi.fi och folktingets broschyr ”ge ditt barn en gåva” som finns med i föräldralådan, eftersom förslag på konkreta åtgärder och projekt efterlystes.
Det som vi däremot ansåg vara mest relevant för oss var kontakten, stödet (för och av) och dialogen med sverigefinländarna. I den politiska retoriken stöder sig både positiva och negativa argument på hanteringen av finskan och svenskan i respektive Sverige och Finland. Tillsammans med både akademiska representanten Leena Huss och sverigefinska ungdomsrepresentanten Markus Lyyra kunde vi konstatera att goda och synliga relationer mellan de båda språkgrupperna är viktigt nu och i framtiden trots att realiteterna tar sig olika ut.
Sandra Grindgärds och Lena Höglund
Sverigefinska Ungdomsförbundet hade bjudit in SU att delta i konferensen som var den andra av sitt slag. På konferensen samlades representanter från olika språkminoriteter som riskerar att dö ut i och med att nya generationer inte lär sig eller använder språket, samt för att det inte alltid finns ett tillräckligt institutionellt och juridiskt stöd för minoritetsspråket. Konferensen ville alltså finna ett svar på hur en dylik tendens kan förbyggas eller motverkas. På plats fanns ungdomsrepresentanter från Friesland i Nederländerna (frisiska), Pomeranien i Polen (kashubiska), gränsområdet till Polen i Tjeckien (polska), svenska Lappland (sydlappländska) samt från sverigefinländare och finlandssvenskar. Majoriteten av konferensen utgjordes av akademiska föreläsningar av en rad forskare inom ämnet minoritetsspråk: Jarmo Lainio (SWE), Leena Huss (SWE), Siv Björklund (FIN, språkbad), Jasone Cenoz (Baskien, språkbad), Durk Gorter (NL, språkbad), Annika Pasanen (FIN, språkbad i daghem), Ina Sinisalo (SWE, finska skolor i Sverige och språkbad) och Jeroen Darquennes (BE, sammanfattande ord om språkundervisningen).
Konferensen gav oss kunskap om en rad teoretiska och praktiska exempel på hur ramverk och modeller kan förklara språkattityder och stöda undervisningsreformer. Speciellt COD-modellen (Grim), dvs. Capacity-Opportunity-Desire eller dess alternativa tolkningar COW (Willingness) och COR (Readiness) såg vi som intressant då det handlar om att skapa förutsättningar för ett flerspråkigt samhälle. Också ”Catherine wheel” (consumtion= motiverande förståelse för varför man använder språket) och ELDIN tog fasta på intressanta faktorer på intressanta samband. Vi tyckte också att diskussionen om vem (vilken generation) som sätter målen för språkets nivå var intressant – vart vill vår generation föra språket i vår språkgrupp? Vems mål är det att upprätthålla en språkligminoritet? ”The speakers and their aspirations is what matters”, sade Jasone Cenoz. Intergenerationell överföring av språket var ett återkommande ämne, och det kunde konstateras att denna funktion minskar konstant i dag, trots tidvisa uppsving i språkens popularitet.
Som finlandssvenskar fick vi igen uppleva den positiva särposition som vi har i jämförelse med andra språkliga minoriteter. Vår utgångspunkt särskiljde sig från de andras eftersom vi bl.a. har en så pass mycket starkare juridisk ställning. I praktiken står förstås även vi inför utmaningar och attitydförändringar behövs även i vårt land. Det var intressant att höra på hur andra minoriteter upplever sin situation och hur de försöker skapa ett levande mångspråkigt samhälle. Vi bidrog aktivt genom att delge flera goda exempel på hur man kan jobba med att förbättra situationen för ett minoritetsspråk. Vi lyfte t.ex. upp kampanjer som radio x3m:s hurriksi.fi och folktingets broschyr ”ge ditt barn en gåva” som finns med i föräldralådan, eftersom förslag på konkreta åtgärder och projekt efterlystes.
Det som vi däremot ansåg vara mest relevant för oss var kontakten, stödet (för och av) och dialogen med sverigefinländarna. I den politiska retoriken stöder sig både positiva och negativa argument på hanteringen av finskan och svenskan i respektive Sverige och Finland. Tillsammans med både akademiska representanten Leena Huss och sverigefinska ungdomsrepresentanten Markus Lyyra kunde vi konstatera att goda och synliga relationer mellan de båda språkgrupperna är viktigt nu och i framtiden trots att realiteterna tar sig olika ut.
Sandra Grindgärds och Lena Höglund
LYMEC Young leaders meeting, Vilnius 23-25.9.2011
Som förbundsordförande hade jag möjligheten att delta i LYMECs Young leaders meeting (YLM) 23-25.9 i Vilnius, Litauen. Vi var ungefär 30 deltagare (inkl Lymecs förtroendevalda).
Efter en första träff och kulturell kväll på fredag hade vi substansprogram på lördag dag. Litauens justitieminister var en intressant typ som besökte mötet och berättade hur han ser på ungas möjligheter att kunna påverka.
Jag deltog i en panel om best practices vad gäller finansiering, lobbying och kampanj. Vi fick också en bra insikt i hur liberalerna (LLJ) har det i Litauen. Just nu har de tre ministrar i regeringen. Jag träffade också aktivister från Vitryssland då jag deltog i IFLRYs training som ordnade samtidigt. Jag berättade där om vårt nordiska
samarbete och hoppas verkligen våra vänner i Vitryssland en dag kan få till stånd en demokrati i sitt land. Alla har det verkligen inte lika bra som vi har det.
Det här i korthet - jag kan varmt rekommendera YLM för medlemsorganisationers ordföranden, det är givande att träffa kolleger från andra länder, nätverka och få nya ideér.
Fredrika Åkerö
Efter en första träff och kulturell kväll på fredag hade vi substansprogram på lördag dag. Litauens justitieminister var en intressant typ som besökte mötet och berättade hur han ser på ungas möjligheter att kunna påverka.
Jag deltog i en panel om best practices vad gäller finansiering, lobbying och kampanj. Vi fick också en bra insikt i hur liberalerna (LLJ) har det i Litauen. Just nu har de tre ministrar i regeringen. Jag träffade också aktivister från Vitryssland då jag deltog i IFLRYs training som ordnade samtidigt. Jag berättade där om vårt nordiska
samarbete och hoppas verkligen våra vänner i Vitryssland en dag kan få till stånd en demokrati i sitt land. Alla har det verkligen inte lika bra som vi har det.
Det här i korthet - jag kan varmt rekommendera YLM för medlemsorganisationers ordföranden, det är givande att träffa kolleger från andra länder, nätverka och få nya ideér.
Fredrika Åkerö
tisdag 19 april 2011
Healthcare systems in the demographically changing European Union, Wien 7-10 april 2011
På seminariet ordnat av LYMEC deltog Maria Flemmich och Daniela Sund. På torsdagen var den traditionella Cultural Evening som vi tyvärr missade pga. av flygtider. Vi anlände närmare klockan ett på natten, men var relativt pigga på fredag morgon. Mireia Huerta I Sala från LYMEC Bureau och Nikolaus ”Niki” Scherak, JuLis Austrias ordförande höll ett välkomsttal då alla hittat fram till seminarieplatsen. Efter detta höll Angelika Mlinar Liberales Forums (österrikiska liberala partiets) ordförande ett tal om den politiska situationen i Österrike. Efter en kaffepaus var det dags att lyssna på Lynneth Mollis som är från Nederländerna men deltog som LYMEC Bureau member. Lynneth berättade om sjukvårdssystems innehåll, vad som systemet består av etc. Lynneth hade som läkare en personlig synvinkel på sjukvårdssystem och hon berättade även om det tyska och det brittiska sjukvårdssystemet. Resten av dagen ägnades åt att alla deltagare presenterade sjukvårdssystemen i sitt eget land. Katalonien har ett system där alla, även illegala invandrare, får ett ”hälsokort” som man använder och ger till läkaren. Illegala invandraren kan tryggt använda detta kort eftersom sjukvårdspersonalen inte får berätta om vem som besöker sjukhusen eller klinikerna eftersom man prioriterar att alla skall få sjukvård. I Italien har de däremot lika långa köer som vi har i Finland, men däremot så finns det inga garantier där för kvaliteten av vården. Rumänien, Ukraina och Moldavien har sedan problem med att sjukvårdspersonalen kräver extra pengar, alltså mutor, för att behandla patienterna. I Moldavien kostar en natt på sjukhuset kring 60 euro samtidigt som månadslönen i genomsnitt i landet ligger kring 130 euro. På eftermiddagen fick vi njuta av en rundvandring i gamla staden varefter vi fortsatte kvällen med en rejäl middag på en asiatisk restaurang.
På lördagen berättade Peter Kranz från ett privat sjukförsäkringsbolag om österrikiska sjukvårdssystemet och om möjligheterna för privatförsäkring i Österrike. Han berättade även om hurdana saker försäkringarna täcker. Sedan blev det dags för debatt mellan JuLis Austrias viceordförande samt en medlem från det unga gröna partiet. De debatterade bland annat om huruvida hälsovården skall vara en fri marknad, om ärftliga sjukdomar skall få påverka försäkringsavgiften, kan man prisdifferentiera pga. ohälsosamma levnadsvanor, om människan hamnar att jämföra priser mellan olika alternativ till hälsovård eller försäkringar blir mer mån om sin hälsa när man vet vad allt kostar, samt att om man är tvungen att betala en del själv så blir de mindre ”onödiga” läkarbesök. Inför resolutionsskrivandet delades vi i rätt så stora grupper med stort antal olika länder vilket resulterade i svårigheter att komma överens och skriva något som kunde gälla både för systemet i Moldova och i Finland. Som sagt är våra system ytterst olika och att diskutera över ett system som möjliggör mobilitet i Europa (blir en holländare sjuk i Rumänien, kan han få sjukvård även där så att läkaren där har tillgång till hans data från Nederländerna) blev svårt. Dessutom diskuterade vi om hur hälsovården kan förbättras och om preventiv hälsovård för att få människorna att leva hälsosammare. Vi funderade även på hur offentliga hälsovården kunde förbättras samt om en kvalitetskontroll kunde tas i bruk på europeisk nivå. Jeroen Diepemaat (LYMEC Bureau) ledde sedan följande punkt som handlade om att utvärdera seminariet. Sedan hade vi lite fritid och farewell dinner.
Under seminariet hade vi med oss SU-material, både kampanjmaterial och t.ex. Kvinnoförbundets pinsar. Pinsarna tog slut snabbt och SFP-ballonger såg vi omkring oss. Men det roliga var att vårt ABC samt valtidningen (som vi fick översatta) samt annat kampanjmaterial väckte diskussion och de frågade mycket om vårt val och hur vi gör kampanj samt varför vi själva inte är uppställda ☺ Men tyvärr hade de nog inga nya idéer på hur man en vecka innan val kunde göra effektiv kampanj.
Avslutningsvis kan vi säga att vi hade en intressant resa där vi verkligen vidgade våra vyer om de olika hälsovårdssystemen i Europa och insåg att det är förvånansvärt många som har ett rätt så fungerande system och att våra långa köer inte hör till de största problemen…
Maria Flemmich & Daniela Sund
På lördagen berättade Peter Kranz från ett privat sjukförsäkringsbolag om österrikiska sjukvårdssystemet och om möjligheterna för privatförsäkring i Österrike. Han berättade även om hurdana saker försäkringarna täcker. Sedan blev det dags för debatt mellan JuLis Austrias viceordförande samt en medlem från det unga gröna partiet. De debatterade bland annat om huruvida hälsovården skall vara en fri marknad, om ärftliga sjukdomar skall få påverka försäkringsavgiften, kan man prisdifferentiera pga. ohälsosamma levnadsvanor, om människan hamnar att jämföra priser mellan olika alternativ till hälsovård eller försäkringar blir mer mån om sin hälsa när man vet vad allt kostar, samt att om man är tvungen att betala en del själv så blir de mindre ”onödiga” läkarbesök. Inför resolutionsskrivandet delades vi i rätt så stora grupper med stort antal olika länder vilket resulterade i svårigheter att komma överens och skriva något som kunde gälla både för systemet i Moldova och i Finland. Som sagt är våra system ytterst olika och att diskutera över ett system som möjliggör mobilitet i Europa (blir en holländare sjuk i Rumänien, kan han få sjukvård även där så att läkaren där har tillgång till hans data från Nederländerna) blev svårt. Dessutom diskuterade vi om hur hälsovården kan förbättras och om preventiv hälsovård för att få människorna att leva hälsosammare. Vi funderade även på hur offentliga hälsovården kunde förbättras samt om en kvalitetskontroll kunde tas i bruk på europeisk nivå. Jeroen Diepemaat (LYMEC Bureau) ledde sedan följande punkt som handlade om att utvärdera seminariet. Sedan hade vi lite fritid och farewell dinner.
Under seminariet hade vi med oss SU-material, både kampanjmaterial och t.ex. Kvinnoförbundets pinsar. Pinsarna tog slut snabbt och SFP-ballonger såg vi omkring oss. Men det roliga var att vårt ABC samt valtidningen (som vi fick översatta) samt annat kampanjmaterial väckte diskussion och de frågade mycket om vårt val och hur vi gör kampanj samt varför vi själva inte är uppställda ☺ Men tyvärr hade de nog inga nya idéer på hur man en vecka innan val kunde göra effektiv kampanj.
Avslutningsvis kan vi säga att vi hade en intressant resa där vi verkligen vidgade våra vyer om de olika hälsovårdssystemen i Europa och insåg att det är förvånansvärt många som har ett rätt så fungerande system och att våra långa köer inte hör till de största problemen…
Maria Flemmich & Daniela Sund
torsdag 3 mars 2011
”Solidaritet och respekt för grundläggande rättigheter” 28.2.2011
Ungefärligen 30 personer mötte upp på Europeiska kommissionen i Finlands Europasal på Norra esplanaden i Helsigfors. Europeiska kommissionen och Utrikespolitiska Institutet bjöd på en öppen frågestund med kommissionär Cecilia Malmström och migrations- och Europaminister Astrid Thors med temat:
Solidaritet och respekt för grundläggande rättigheter
- Strävan till en gemensam asyl- och migrationspolitik samt arbetskraftsinvandring i EU
Med förutsikten att EU:s gemensamma system för asyl- och migration ska vara klart 2012 diskuterades i stort hur processen framskrider i EU-parlamentet, hur EU stöder migrationsarbete i medlemsländerna, vad kommissionärens roll är och vilka beslut som ligger på medlemsländernas bord jämte EU:s bord. Mellanöstern och grannskapspolitiken var också en het potatis, dels med tanke på utvecklingen i Mellanöstern och dels med tanke på misstron på mångkulturalismen.
Thors inledde med att påpeka att migration som koncept fått en missvisande tonvikt i den allmänna debatten: politiker och debattörer betonar kvotflyktingarna, men glömmer att dessa är en liten del av invandringen. Andelen EU-länder som tar emot kvotflyktingar kommer med stor sannolikhet att öka under de kommande åren och liksom Malmström nämnde så hoppas man kunna ”poola” de resurser som kvotflyktingsystemet innebär. Malmström menade att i framtiden kan en gemensam strategi för kvotflyktingar innebära att man kan tömma hela flyktingläger genom att koordinera systemet mottagarländerna emellan. Det finns samförstånd och resurser för hanteringen av kvotflyktingar och parterna har nått en överenskommelse, men ärendet har nu fastnat på procedurakter i EU-parlamentet.
Malmström förstärkte att de enskilda medlemsländerna också i fortsättningen kommer att kunna avgöra vem som beviljas asyl, hur många som tas in och hur integrationen ska göras. Det EU måste diskutera är var immigranter hamnar, hur asylsökningsprocessen ska ta sig ut (söka i vilket land) då detta är viktigt för att bibehålla EU:s trovärdighet som gemensamt rättsamhälle. Reglerna för omhändertagande ska också vara de samma i alla medlemsländer (skydd av våldtäktsoffer, män och kvinnor skilt). FN:s Genevekonvention som beviljar rätten att söka asyl står framom EU:s samarbete, men det är på EU och ytterst nationell nivå som lagstiftningsprocessen ska utföras. Det finns stora skillnader mellan de olika nivåerna av domstolar i enskilda länder, men också mellan domstolar i olika länder. Slutligen är det upp till Människorättsdomstolen att avgöra om asylsystemet är godtagbart eller inte. I Greklands fall godtogs inte asylsystemet – varpå EU-kommissionen förmedlat stöd till Grekland i form av kunskap och resurser till både asylbehandlingen och gränskontrollerna. Medlemsländerna, EU har ett humanistiskt ansvar att utföra snabba effektiva behandlingar, men Malmström medgav att det saknas ledarskap i frågan. EU har, liksom en åhörare påpekade, ett ansvar att få migrationen och mångkulturalismen att fungera som ett exempel för Ryssland, Kaukasien och Mellanöstern.
Som Thors påpekade: att fördröja det gemensamma på EU-nivå skulle vara ett ”race to the bottom”. EU behöver professionella för att täcka sitt underskott av arbetskraft, nu och i framtiden, hur kan vi attrahera mer och fler? USA:s green card nämndes som exempel, i dag ges inte nödvändigtvis tillgång till hela EU i asylbeviljandet. Malmström diskuterade möjligheten att stöda sig på specialregelverk för att ta in specifika arbetsmigranter, emedan ILO:s avtal ska helgas i behandlingen.
Mellanöstern kan te sig hotfullt gentemot EU:s angränsande länder, men liksom Malmström påpekade: i samband med oroligheter som dessa söker sig flyktingströmmen till närmsta angränsande länderna, vilket i Libyens fall är Tunisien och Egypten. Europa har ännu inte sett skymten av en flyktingström från Libyen, endast ekonomiska migranter från Tunisien. EU ser som bäst över sin grannskapspolitik. Det essentiella är att ge ekonomiskt stöd för utvecklingen av infrastrukturen i länderna, för att förebygga eventuella flykting- eller immigrantströmmar från Magrebländerna, sade Thors.
Frågestunden pågick en timme och talarna hann tyvärr svara på ett fåtal frågor i ämnet från åhörarna.
Solidaritet och respekt för grundläggande rättigheter
- Strävan till en gemensam asyl- och migrationspolitik samt arbetskraftsinvandring i EU
Med förutsikten att EU:s gemensamma system för asyl- och migration ska vara klart 2012 diskuterades i stort hur processen framskrider i EU-parlamentet, hur EU stöder migrationsarbete i medlemsländerna, vad kommissionärens roll är och vilka beslut som ligger på medlemsländernas bord jämte EU:s bord. Mellanöstern och grannskapspolitiken var också en het potatis, dels med tanke på utvecklingen i Mellanöstern och dels med tanke på misstron på mångkulturalismen.
Thors inledde med att påpeka att migration som koncept fått en missvisande tonvikt i den allmänna debatten: politiker och debattörer betonar kvotflyktingarna, men glömmer att dessa är en liten del av invandringen. Andelen EU-länder som tar emot kvotflyktingar kommer med stor sannolikhet att öka under de kommande åren och liksom Malmström nämnde så hoppas man kunna ”poola” de resurser som kvotflyktingsystemet innebär. Malmström menade att i framtiden kan en gemensam strategi för kvotflyktingar innebära att man kan tömma hela flyktingläger genom att koordinera systemet mottagarländerna emellan. Det finns samförstånd och resurser för hanteringen av kvotflyktingar och parterna har nått en överenskommelse, men ärendet har nu fastnat på procedurakter i EU-parlamentet.
Malmström förstärkte att de enskilda medlemsländerna också i fortsättningen kommer att kunna avgöra vem som beviljas asyl, hur många som tas in och hur integrationen ska göras. Det EU måste diskutera är var immigranter hamnar, hur asylsökningsprocessen ska ta sig ut (söka i vilket land) då detta är viktigt för att bibehålla EU:s trovärdighet som gemensamt rättsamhälle. Reglerna för omhändertagande ska också vara de samma i alla medlemsländer (skydd av våldtäktsoffer, män och kvinnor skilt). FN:s Genevekonvention som beviljar rätten att söka asyl står framom EU:s samarbete, men det är på EU och ytterst nationell nivå som lagstiftningsprocessen ska utföras. Det finns stora skillnader mellan de olika nivåerna av domstolar i enskilda länder, men också mellan domstolar i olika länder. Slutligen är det upp till Människorättsdomstolen att avgöra om asylsystemet är godtagbart eller inte. I Greklands fall godtogs inte asylsystemet – varpå EU-kommissionen förmedlat stöd till Grekland i form av kunskap och resurser till både asylbehandlingen och gränskontrollerna. Medlemsländerna, EU har ett humanistiskt ansvar att utföra snabba effektiva behandlingar, men Malmström medgav att det saknas ledarskap i frågan. EU har, liksom en åhörare påpekade, ett ansvar att få migrationen och mångkulturalismen att fungera som ett exempel för Ryssland, Kaukasien och Mellanöstern.
Som Thors påpekade: att fördröja det gemensamma på EU-nivå skulle vara ett ”race to the bottom”. EU behöver professionella för att täcka sitt underskott av arbetskraft, nu och i framtiden, hur kan vi attrahera mer och fler? USA:s green card nämndes som exempel, i dag ges inte nödvändigtvis tillgång till hela EU i asylbeviljandet. Malmström diskuterade möjligheten att stöda sig på specialregelverk för att ta in specifika arbetsmigranter, emedan ILO:s avtal ska helgas i behandlingen.
Mellanöstern kan te sig hotfullt gentemot EU:s angränsande länder, men liksom Malmström påpekade: i samband med oroligheter som dessa söker sig flyktingströmmen till närmsta angränsande länderna, vilket i Libyens fall är Tunisien och Egypten. Europa har ännu inte sett skymten av en flyktingström från Libyen, endast ekonomiska migranter från Tunisien. EU ser som bäst över sin grannskapspolitik. Det essentiella är att ge ekonomiskt stöd för utvecklingen av infrastrukturen i länderna, för att förebygga eventuella flykting- eller immigrantströmmar från Magrebländerna, sade Thors.
Frågestunden pågick en timme och talarna hann tyvärr svara på ett fåtal frågor i ämnet från åhörarna.
onsdag 23 februari 2011
Nordiska Centerungdomens Förbunds styrelsemöte samt Repskap i Göteborg 10-13.2.2011
På styrelsemötet deltog viceordförande Fredrika Åkerö samt styrelsemedlem Maria Flemmich dessutom deltog Lena Höglund och Hannes Wallin med Fredrika och Maria på Toppmötet.
Torsdagen var ägnad åt styrelsemötet, där diskussionen var starkt betonad av frågor gällande budjeten samt kommunikationsstrategin. Dra åt svångremmen blev nog temat och fysiska möten skall minskas eller tas bort och ersättas med videokonferens för att minska utgifterna. Kommunikationsstrategins kommentarer var bristfälliga då bara SU svarade, så diskussionen tas upp som workshop på Repskapet.
Fredagen ägnades åt diskussion tillsammans med våra gäster samt deltagarna sinsemellan. Dagen började med Centerpartiets Ungdomsförbunds ordförande Magnus Anderssons välkomsttal. Sedan presenterade Linus Hannedahl, NCF:s generalsekreterare, nordiska historien och berättade om samarbetet mellan de nordiska länderna och utvecklingen av det samt bland annat EU:s påverkan och hur Nordiska Rådet är uppbyggt och vilka instanser som finns. Efter en liten kaffepaus presenterade varje land hur nordiska samarbetet fungerar och till vilken grad. Vi insåg problemet med att EU finns och tar en hel del av den biten som fanns på nordiska nivån av samarbete. Samtidigt funderade vi över problemet med att alla nordiska länder har en population som föråldras och att populistiska rörelser tar sig an i de nordiska länderna.
Med lunch och lite andningspaus fortsatte vi med Kristina Jonäng (C) från Regionstyrelsen i Västgötaland, som berättade om Göteborg och finanskrisens påverkan och sedan leddes diskussionen mot decentralisation samt tanken på större städer. Vad som skulle vara bättre och hur landsbygden skulle vara mer attraktiv. Största problemet för Göteborg verkar vara attityden att Göteborg klarar sig själv. Det kom fram starka åsikter gällande frågan för landsbygden och utveckling av annat också än metropolområden. En het diskussion blev det också om utbildning i Finland, var borde utbildningen finnas och borde det fokuseras eller borde regioner få mera vikt.
Nästa gäst var Terhi Tikkala, Mittengruppens generalsekreterare. Hon talade om hur vi ser på Norden, gamla ”nordister” samt skandinavismen. ’Gammal nordism’ fokuserar på att gemensam historia, kultur och språk är lika med samma intressen och Tikkala ville påpeka (och bytte språk till finska) att finspråkiga samt islänningar inte hänger med då. Därför föreslog hon ”nynordism”. Gunnar Wetterberg, Jacob Söderman och Henrik Lax är enligt henne nynordister. De ser framåt och anser samarbetet vara flexibelt och pragmatiskt. Enligt Tikkala skall samarbetet innehålla gemensamhet och tillit. Hon anser att tillitet saknas ofta i internationella relationer. Genom detta skapar man flexibilitet och möjligheter som skapar framgång. Hon berättade också om Nordiska rådet och EU samt framtidstankar och olika aspekter och en möjlig nordisk agent i EU eller ett nordiskt EU sekretariat, som skulle vara medveten om kommande händelser. Nordiska rådet hade faktiskt inte en EU strategi innan 2009. Henrik Dam Kristensen är Nordiska Rådets president och även han presenterades. För dem som vill se roliga nordiska bilder introducera Tikkala denna sida: http://humon.deviantart.com/gallery där man i gallerian hittar dem med sökordet ’Nordic’.
Efter en fika var det dags för lite gruppdiskussion om vad vi anser att är Nordiska Rådets betydelse generellt, EU mässigt samt nationellt och NR:s styrkor och möjligheter att påverka samt drömmar och realiteter gällande Nordens framtid.
Lördagen var det dags för Toppmötet. Dagen börjades med att diskutera i grupper om Kommunikationsstrategin. Slutsatsen är att det görs en sammanfattning av alla förbättringsförslag som sedan igen skall godkännas av medlemsorganisationerna, med hopp om större aktivitet denna gång. Dagen fortsattes med mötespunkter, bland annat bearbetning av resolutioner och uttalanden från mötet. De flesta skapade inte motstånd, medan KOL:s resolution gällande basinkomst skapade mycket debatt och röstning. Resultat var att resolutionen inte gick igenom då det behövdes 70% för att resolutionen skulle godkännas (57% mot 42%). Dessutom insåg man att NCF:s stadgor kräver revision då det fanns en del oklarheter. Uttalandet som godkändes gällde situationen i Egypten och dessutom godkändes resolutionen gällande Vitryssland.
Lördag kväll ägnades åt traditionella kulturkvällen, där SU vann (Senterungdommen från Norge hade vunnit tre gånger i streck) och söndag var det dags för hemfärden.
Maria Flemmich
Torsdagen var ägnad åt styrelsemötet, där diskussionen var starkt betonad av frågor gällande budjeten samt kommunikationsstrategin. Dra åt svångremmen blev nog temat och fysiska möten skall minskas eller tas bort och ersättas med videokonferens för att minska utgifterna. Kommunikationsstrategins kommentarer var bristfälliga då bara SU svarade, så diskussionen tas upp som workshop på Repskapet.
Fredagen ägnades åt diskussion tillsammans med våra gäster samt deltagarna sinsemellan. Dagen började med Centerpartiets Ungdomsförbunds ordförande Magnus Anderssons välkomsttal. Sedan presenterade Linus Hannedahl, NCF:s generalsekreterare, nordiska historien och berättade om samarbetet mellan de nordiska länderna och utvecklingen av det samt bland annat EU:s påverkan och hur Nordiska Rådet är uppbyggt och vilka instanser som finns. Efter en liten kaffepaus presenterade varje land hur nordiska samarbetet fungerar och till vilken grad. Vi insåg problemet med att EU finns och tar en hel del av den biten som fanns på nordiska nivån av samarbete. Samtidigt funderade vi över problemet med att alla nordiska länder har en population som föråldras och att populistiska rörelser tar sig an i de nordiska länderna.
Med lunch och lite andningspaus fortsatte vi med Kristina Jonäng (C) från Regionstyrelsen i Västgötaland, som berättade om Göteborg och finanskrisens påverkan och sedan leddes diskussionen mot decentralisation samt tanken på större städer. Vad som skulle vara bättre och hur landsbygden skulle vara mer attraktiv. Största problemet för Göteborg verkar vara attityden att Göteborg klarar sig själv. Det kom fram starka åsikter gällande frågan för landsbygden och utveckling av annat också än metropolområden. En het diskussion blev det också om utbildning i Finland, var borde utbildningen finnas och borde det fokuseras eller borde regioner få mera vikt.
Nästa gäst var Terhi Tikkala, Mittengruppens generalsekreterare. Hon talade om hur vi ser på Norden, gamla ”nordister” samt skandinavismen. ’Gammal nordism’ fokuserar på att gemensam historia, kultur och språk är lika med samma intressen och Tikkala ville påpeka (och bytte språk till finska) att finspråkiga samt islänningar inte hänger med då. Därför föreslog hon ”nynordism”. Gunnar Wetterberg, Jacob Söderman och Henrik Lax är enligt henne nynordister. De ser framåt och anser samarbetet vara flexibelt och pragmatiskt. Enligt Tikkala skall samarbetet innehålla gemensamhet och tillit. Hon anser att tillitet saknas ofta i internationella relationer. Genom detta skapar man flexibilitet och möjligheter som skapar framgång. Hon berättade också om Nordiska rådet och EU samt framtidstankar och olika aspekter och en möjlig nordisk agent i EU eller ett nordiskt EU sekretariat, som skulle vara medveten om kommande händelser. Nordiska rådet hade faktiskt inte en EU strategi innan 2009. Henrik Dam Kristensen är Nordiska Rådets president och även han presenterades. För dem som vill se roliga nordiska bilder introducera Tikkala denna sida: http://humon.deviantart.com/gallery där man i gallerian hittar dem med sökordet ’Nordic’.
Efter en fika var det dags för lite gruppdiskussion om vad vi anser att är Nordiska Rådets betydelse generellt, EU mässigt samt nationellt och NR:s styrkor och möjligheter att påverka samt drömmar och realiteter gällande Nordens framtid.
Lördagen var det dags för Toppmötet. Dagen börjades med att diskutera i grupper om Kommunikationsstrategin. Slutsatsen är att det görs en sammanfattning av alla förbättringsförslag som sedan igen skall godkännas av medlemsorganisationerna, med hopp om större aktivitet denna gång. Dagen fortsattes med mötespunkter, bland annat bearbetning av resolutioner och uttalanden från mötet. De flesta skapade inte motstånd, medan KOL:s resolution gällande basinkomst skapade mycket debatt och röstning. Resultat var att resolutionen inte gick igenom då det behövdes 70% för att resolutionen skulle godkännas (57% mot 42%). Dessutom insåg man att NCF:s stadgor kräver revision då det fanns en del oklarheter. Uttalandet som godkändes gällde situationen i Egypten och dessutom godkändes resolutionen gällande Vitryssland.
Lördag kväll ägnades åt traditionella kulturkvällen, där SU vann (Senterungdommen från Norge hade vunnit tre gånger i streck) och söndag var det dags för hemfärden.
Maria Flemmich
lördag 22 januari 2011
IFLRY Study Session ”Training for Trainers”, Strasbourg 24-28.11.2010
Det fullständiga namnet på utbildningssessionen var ”Training for Trainers: Using NFE to Strengthen your Organization”. Med andra ord låg målsättningen i att som utbildare i den egna organisationen lära sig om hur man kan lära på ett mer icke-formellt sätt. Det finns alltså en distinktion mellan att använda formella undervisningsmetoder såsom föreläsningar och informella undervisningsmetoder som ett vardagligt samtal. Icke-formell undervisning är att använda en mindre konventionell metod, där fler personer i gruppen har möjlighet komma fram med sina synpunkter och där inlärningen sker indirekt och ofta genom mikroscenarier eller olika gruppuppgifter.
Varför deltog jag?
Min tanke med att delta i detta evenemang var att reformera hur Svensk Ungdom ser på information och undervisning. Vem ska undervisa och varför? Vad vill vi lära oss och prioriteras det? Vad händer med våra medlemmar då de känner sig otillräckliga eller då de lärt sig något? Jag hoppades kunna lära mig vad vi är duktiga på (jämte andra liberala ungdomsorganisationer) och vad vi saknar – även om detta var ambitiöst och jag knappast förväntade mig att SU ska implementera stora förändringar.
Evenemanget
Sessionen gick av stapeln nära Europaparlamentets säte i Strasbourg, på European Youth Center. Hela byggnaden finns till för att utbilda just unga ledare och utbildare. Därför är klimatet mycket unikt och inspirerande. Dagarna var långa, men givande. Vi delade goda och dåliga erfarenheter, hittade på fiktiva dagsprogram, funderade på vad inlärning är och hur individen reagerar inför inlärningen. Vi lärde oss om varandras organisationer och vad utbildningskulturen kan vara i just politiska ungdomsorganisationer, hur ett moderparti kan vara en resurs och en begränsning. Vi vände upp och ned på allt – inte minst på själva huset där vi njöt av tre bastukvällar, livlig debattkväll och ett flertal dansanta evenemang i sällskapsutrymmena.
SU:s läxa
Det jag lärde mig att SU har som få andra lyckats med är en så stor medlemsskara. Vi borde dock gå på djupet med hur vi får så många medlemmar. SU har ett fungerande koncept för en sommarträff, vilket är sällsynt i Europa, där unga jobbar sommartid. SU har många kunniga, eminenta och kända talare inom räckhåll.
SU borde dock etablera ett alumninätverk eller en s.k. Pool of Trainers, så att kunniga SU:are som går vidare till nya uppdrag hålls i det kollektiva minnet längre och så att den kunskap som alstras i vårt gäng också multipliceras. Nätverket skulle också förenkla arrangemangen kring utbildningsevenemang och öppna för fler influenser. SU satsar inte på att ge unga politiska aktiva redskap som retorik, journalistisk eller mer formell skrivstil för insändare, ledarskap etc. I en del av de närvarande organisationerna var detta en del av rekryteringsstrategin (Jonge Democraten) – unga professionella kan alltså bli mer professionella i organisationen. De flesta och det mesta av SU:s utbildningsevenemang sker under formella former, och detta förväntas också av de flesta i medlemskåren.
Vad göra vi av detta?
SU borde puffa den kunskap vi medlemmar bär på och etablera ett alumninätverk för utbildning. SU:s undervisningatillfällen borde till större del bestå av unga experter och alternativa gruppaktiviteter såsom gruppdiskussion, dramatisering, snabb-debatter etc. SU borde också rikta den ”verktygslåda” av t.ex. instruktioner för skrivande och språk som ges förbundsstyrelsen till fler medlemmar. Rekrytering och tekniker för att skaffa fler medlemmar sam kampanjera borde vara ett viktigt ämne att lära sig mer om – ett förslag till aktivitet för detta var dagsseminariet ”Fishing for Members” som undertecknad, en dansk och en sloven komponerade ihop.
Lena Höglund
Varför deltog jag?
Min tanke med att delta i detta evenemang var att reformera hur Svensk Ungdom ser på information och undervisning. Vem ska undervisa och varför? Vad vill vi lära oss och prioriteras det? Vad händer med våra medlemmar då de känner sig otillräckliga eller då de lärt sig något? Jag hoppades kunna lära mig vad vi är duktiga på (jämte andra liberala ungdomsorganisationer) och vad vi saknar – även om detta var ambitiöst och jag knappast förväntade mig att SU ska implementera stora förändringar.
Evenemanget
Sessionen gick av stapeln nära Europaparlamentets säte i Strasbourg, på European Youth Center. Hela byggnaden finns till för att utbilda just unga ledare och utbildare. Därför är klimatet mycket unikt och inspirerande. Dagarna var långa, men givande. Vi delade goda och dåliga erfarenheter, hittade på fiktiva dagsprogram, funderade på vad inlärning är och hur individen reagerar inför inlärningen. Vi lärde oss om varandras organisationer och vad utbildningskulturen kan vara i just politiska ungdomsorganisationer, hur ett moderparti kan vara en resurs och en begränsning. Vi vände upp och ned på allt – inte minst på själva huset där vi njöt av tre bastukvällar, livlig debattkväll och ett flertal dansanta evenemang i sällskapsutrymmena.
SU:s läxa
Det jag lärde mig att SU har som få andra lyckats med är en så stor medlemsskara. Vi borde dock gå på djupet med hur vi får så många medlemmar. SU har ett fungerande koncept för en sommarträff, vilket är sällsynt i Europa, där unga jobbar sommartid. SU har många kunniga, eminenta och kända talare inom räckhåll.
SU borde dock etablera ett alumninätverk eller en s.k. Pool of Trainers, så att kunniga SU:are som går vidare till nya uppdrag hålls i det kollektiva minnet längre och så att den kunskap som alstras i vårt gäng också multipliceras. Nätverket skulle också förenkla arrangemangen kring utbildningsevenemang och öppna för fler influenser. SU satsar inte på att ge unga politiska aktiva redskap som retorik, journalistisk eller mer formell skrivstil för insändare, ledarskap etc. I en del av de närvarande organisationerna var detta en del av rekryteringsstrategin (Jonge Democraten) – unga professionella kan alltså bli mer professionella i organisationen. De flesta och det mesta av SU:s utbildningsevenemang sker under formella former, och detta förväntas också av de flesta i medlemskåren.
Vad göra vi av detta?
SU borde puffa den kunskap vi medlemmar bär på och etablera ett alumninätverk för utbildning. SU:s undervisningatillfällen borde till större del bestå av unga experter och alternativa gruppaktiviteter såsom gruppdiskussion, dramatisering, snabb-debatter etc. SU borde också rikta den ”verktygslåda” av t.ex. instruktioner för skrivande och språk som ges förbundsstyrelsen till fler medlemmar. Rekrytering och tekniker för att skaffa fler medlemmar sam kampanjera borde vara ett viktigt ämne att lära sig mer om – ett förslag till aktivitet för detta var dagsseminariet ”Fishing for Members” som undertecknad, en dansk och en sloven komponerade ihop.
Lena Höglund
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)