Barcelona 29.4-1.5.2008
I år ordnades LYMEC:s seminarium och kongress i Katalonien, I Barcelona. Temat för seminariet var samarbetet mellan EU och Nordafrika, ett ämne jag inte kände till så bra från tidigare. Ordförande Roger Albinyana öppnade seminariet genom att lyfta fram behovet av reform och förändring i Sydeuropa. Han underströk att vi behöver långsiktiga visioner. Europa och EU handlar om att vi också bryr oss om andra länders problem och som exempel nämnde han Ryssland. Landet, dess utveckling och politik inverkar inte bara på finländare och balter utan på oss alla. Nordafrikas ojämlikheter, t.ex. mellan kvinnor och män inom utbildningen, måste tacklas. Ordförande välkomnade seminariedeltagarna med en fras vi fick höra otaliga gånger under de följande dagarna: Välkommen till mitt land, Katalonien, som inte är Spanien!
Seminariet började med att man ville lyfta upp kolonialismen och dess negativa inverkan på länder. Man konstaterade att vi alla måste ta vårt ansvar. Skillnaden i BNP mellan Sydeuropa och Nordafrika är större än någon annanstans.
Senén Florensa, generaldirektör på IEMED (Europeiska institutet för medelhavsregionen), berättade att IEMED från början främst var ett kulturinstitut men har under den senaste tiden genomgått en evolution och blivit mer politisk. Libyen är ett av de länder som inte skrivit under olika samarbetsfördrag medan andra länder gjort det i olika takt. Spaniens BNP är 15 gånger större än Marockos, vilket skapar spänningar. Florensa kritiserade Frankrikes presidents Sarkozys förslag om att bygga en Medelhavsunion. Det var en dålig idé att exkludera andra europeiska länder. Florensa menade ändå att vi nu skall ta vara på den puff Sarkozy gett ämnet men att vi måste styra diskussionen i rätt riktning.
Carlos Gasolìba talade om vikten av goda förhållanden mellan grannländer. Han lyfte upp problemet med avsaknaden av en motorväg mellan öst- och Västafrika, vilket beror på att gränser är stängda.
Föreläsningen "The impact of religion and cultural differences in the relations between north and south: the consequences of colonialism", var väldigt intressant och väckte diskussion bland deltagarna. Lourdes Vital från IEMED var en av de få kvinnorna under seminariet men utan tvekan en av, om inte t.om. den bästa talaren. Hon frågade varför vi ger religionen så mycket vikt och utrymme. Enligt henne blandar vi alltför lätt ihop religion, tradition och kultur och ser inte skiljelinjerna så tydligt mer. Varför är religionen igen så starkt närvarande i politiska och sociala sammanhang? Enligt Vital är det ett resultat av globaliseringen och det faktum att människor flyttar så mycket. Islam kopplas väldigt ofta ihop med våld och många anser att islam och demokrati inte överhuvudtaget går ihop. Vital anser att dialogen med islamistiska grupper i många avseenden helt misslyckats. Var det t.ex. ändamålsenligt att publicera Muhammedteckningarna? Vilka resultat nådde vi med detta? Dessa tankar väckte livlig diskussion, speciellt bland holländarna som frågade om det är nödvändigt och rätt att begränsa yttrandefriheten för att visa respekt mot religioner som islam. Vital ansåg dock att det lönar sig att fundera vad man vill åstadkomma och hur man vill föra samarbetet och dialogen vidare. Enligt en seminariedeltagare hör det egentligen inte till regeringen att kritisera eller försvara filmer eller serieteckningar, utan detta ska skötas av civilsamhället. Politisk islam är inte något nytt fenomen som uppstått ur intet, utan den har sin historia, traditioner och rötter.
Aloys Rigaut, som kandiderade i ordförandevalet och blev vald, avrundade den första seminariedagen genom att konstatera att kolonisering enbart handlade om att ta och inte om att ge. Något ömsesidigt samarbete existerade inte. Världsordningen och fred handlar i grund och botten om fungerande partnerskap i olika former. De nordafrikanska länderna måste känna att de vill ingå ett partnerskap med EU och EU måste inse att en del länder, som Algeriet, inte behöver EU, eftersom de har sin olja.
Onsdagen började med en debatt om den ekonomiska dimensionen av EU-Maghreb-relationen. Bilden som ges av Maghrebländernas ekonomi är oftast positivare än den i verkligheten är, konstaterade Josep Soler från Liberal International. Som exempel nämnde han Marocko, där analfabetisternas antal uppgår till 50 % av befolkningen. 47 % av jobben finns inom jordbrukssektorn. 50 % av importen kommer från Spanien och Frankrike, vilket gör att handeln är alltför snäv. Ungdomsarbetslösheten är hög, 50 %. Joan Frances Pont från universitetet i Barcelona sade att Frankrikes förslag på en medelhavsunion helt enkelt var en fortsättning på det som konstaterades för 15 år sedan i samband med Barcelonaprocessen. Han kritiserade starkt Frankrikes initiativ som han ansåg innehålla en hel del nonsens och försök att undvika att ta upp problem. Det har varit för mycket prat mellan eliten och detta måste förändras. Barcelona processen misslyckades i att föra fram konkreta resultat. Medelhavsunionen kommer nu att vara öppen för alla europeiska länder, vilket är ett framsteg.
Senare på onsdagen besökte vi Kataloniens parlament som var en upplevelse i sig. Byggnaden påminde mer om ett museum och låg mitt i en idyllisk park. Till skillnad från många andra parlament så var det fritt fram för besökare att bänka sig i plenisalen, så nu har man gjort det också! I Kataloniens parlament får man tala spanska men det är väldigt få som gör det. I det spanska parlamentet är det dock förbjudet att tala katalanska, endast spanska duger. Efter rundturen i det lilla utsmyckade parlamentet, hade vi en debatt under rubriken ”Det politiska partnerskapet som en garanti för mer demokrati och mänskliga rättigheter”. Marc Guerrero inledde genom att lista vad som bör göras. 1. Vi behöver en enhetlig politisk röst i Europa. 2. Vi måste främja demokrati runt om i världen. 3. Vi måste få ett slut på politiskt hyckleri. 4. Sluta öka byråkrati och börja prioritera policy agendan. 5. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste revideras och eventuellt slopas. 6. Vi måste tro på det afrikanska folket och ge mer rum för ekonomiska möjligheter. Pau Solanilla, ung socialdemokrat från EuroMed platform, konstaterade genast till en början att det på kortsikt inte finns plats för både demokrati och mänskliga rättigheter. Ett av de stora problemen är att man inte investerar i unga politiska ledare i norra Afrika även om 75 % är under 35 år. Kvinnor och unga faller utanför alla satsningar och detta måste, enligt Pau, tas i. Han menar också att vi måste vara flexibla när det gäller de demokratiska processerna och standarderna men att vi i fråga om de mänskliga rättigheterna måste vara konsekventa och krävande. En väsentlig fråga som vi måste ställa oss själva är hur mycket av våra egna resurser vi är redo att ge upp för att öka på resurserna i Nordafrika och för att därmed göra området stabilare. Emil Kirjas, generalsekreterare för Liberal International, sade sig ogilla indelningen i ”vi” och ”de”. En verklig dialog mellan Europa och arabländerna saknas fortfarande. Kirjas underströk behovet av demokrati och ansvarstagande från alla parters sida. Enligt Kirjas måste vi sluta tala om oss och dem och istället mera tala om oss. Det handlar om vilja och om vi vill se förändring, måste vi investera, såväl ekonomiskt, socialt som kulturellt. Vi måste likväl anpassa oss och lära oss och inte endast kräva en massa av den andra parten.
Onsdagens sista seminarieinslag var en debatt om den mänskliga dimensionen av relationerna – immigration. Gonzalo Fanjul, koordinator på Intermon-Oxfam, inledde med att ställa frågan ”Om immigration inte kan förhindras, hur kan den skötas bättre?” Enligt Fanjul är en överdriven gränskontroll en väldigt dålig lösning. Han anser att EU:s immigrationspolitik är mycket skenhelig och det verkar som om vi främjar fri rörelse av allt förutom människor. EU:s immigrationspolitik är dessutom väldigt dyr, orättvis och kortsiktig, fortsatte Fanjul. Han listade fem förutsättningar för en fungerande och hållbar immigrationspolitik : 1. Gemensam immigrationspolitik. 2. Lika grundrättigheter för alla + ökade juridiska fördelar. 3. Få ett slut på oregelbundna anställningar. 4. Anpassa de sociala utgifterna till befolkningsökningen. 5. Gör immigration till en del av biståndspolitiken. Carles Campuzano, parlamentariker och talesman för immigration och samarbete, påminde om de sociala följderna av att öppna gränserna. Han ansåg också att säsongsarbete kunde utnyttjas betydligt bättre, framförallt inom jordbrukssektorn.
Seminariet avslutades på torsdagen med en runda bordet-diskussion med politiska representanter från norra och västra Afrika. I Marocko har man gjort stora uppoffringar både socialt och ekonomiskt för att uppnå den nuvarande balansen. Yttrandefriheten har utvecklats i en positiv riktning. Den sociala situationen är svår och det finns mycket fattigdom och arbetslöshet. För att klara av dessa två problem behövs ett partnerskap med Europa. Det gäller för EU att ha en klar vision av situationen i dessa länder och främja de ungas och kvinnors deltagande. EU kunde spela en viktig roll när det gäller företag och mera investeringar för att ge ekonomin ett lyft.
Det var ett intressant seminarium med flera bra föreläsare. Tid för diskussion i mindre arbetsgrupper blev det tyvärr inte mycket över för. Utan dialog kan man inte samarbeta och det gäller verkligen att lyssna på vad de andra parterna har att säga. Nordafrikanska flyktingar som sätter sitt liv i spel genom att komma över med små båtar och riskera att drunkna, har endast en intention, att överleva. Flyktingpolitiken bör få ett mänskligare ansikte och här har vår egen minister Thors och hennes stab redan gjort ett enormt jobb!
Eva Roos
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar