Expedition Nepal

Skrivet av Minna Lindberg, SU:s representant på Demo Finlands resa till Nepal

Bakgrund

Målet för resan var att den Finländska delegationen skulle dels diskutera utbildnignsfrågor med den Nepalesiska platformen bestående av en representant från varje ungdoms- och studenförbund i Nepal. Dettta inom ramen för projektet ”Education for all” som är en av tyngdpunkterna för Finlands bistånd i landet. Dessutom skulle man också diskutera ”best practices” från tvärpolitiskt samarbete mellan ungdomsorganisationerna. Soluppgång i Nagarkot (ca 2200 möh)

Därför var det viktigt att delegaterna från Finland skulle vara förtrogna med både skolfrågor – främst grundutbildning, och i organisationernas samarbete genom historien.

Resan förbereddes med ett par träffar på Demo kansliet i Helsingfors där både tidigare delegationer och den nu åkande träffades för att diskutera vad det riktigt handlar om, praktiska frågor och hur vi ska dela upp ansvaret under resan. Dessutom ordnades en skype videkonferens med en mindre delegation i Nepal, för att diskutera det Constitunaion Assembly (CA) val som precis uträttats där den 10.4.2008.

Väl framme – lungorna fyllda med smogg och förväntan

Vi landade efter en ca 20h lång resa på Kathmandus internationella flygfält tidigt på morgonen. Jag hade fått en riktig upplevese av den tillbakalutade, lugna ”det ordnar sig nog mentaliteten”. Så jag tar en liten avstickare för att berätta det;

Flygresan till Kathmandu går som följande, man checker in i Helsinfgors men tar en 8h transit på Indira Gandhi i New Delhi under natten, innan man fortsätter till Kathmandu. Nåväl, vid första check-in på finnair i Helsingfors lyckades man blanda ihop min turbiljett med returbuljeten, vilket märktes först då jag satt i planet i New Delhi. En slipsklädd herreman stegar in och vill ha min biljett, vilket slutar med att han tar alla mina biljetter – han har ju redan returen från tidigare. Efter en stund inser jag att mannen inte tänker komma tillbaka och att planet är klart för att åka iväg. Smått panikslagen kontaktar jag flygvärdinnorna som säger att han nog inte hade nån rätt att ta min biljett och det blir litet av en sitution också mellan personalen. Slutligen konstateras att inget problem, jag får biljetten framme i Kathmandu. ”They will find you”. Jaha, det är väl bara att tro det då, så jag får sätta mig på min plats. Framme i Kathmandu frågar jag genast av ground staffen var jag kan få tag på biljetten. Efter förhandling och jag visat kvitto konstaterar kvinnan att jag måste registrera mig först, skaffa visum och sedan hämtar hon biljetten ”I will find you then, okay”. Just så. Visum, stämplar och annat och efter ännu en ”I will find you” börjar jag bli något orolig för hemresan. Men efter att alla bagage har hämtats och jag har slutat oroa mig för att kvinnan inte skulle hitta mig, så kommer hon fram till mig med en vit papperslapp. Det var ett kvitto på min biljett, som jag skulle få då jag checkar in vid hemfärden. ” Don’t worry, this is a valid ticket, and I will be at the check in counter. Don’t worry, I will find you”. Och verkligen, då vi star på lördagen, bagagen fulla av erfarenheter, känslor och magsjuka, en vecka senare, så ser jag samma kvinna le mot mig och säga att allt är okay, min biljett är klar!

Det finns hur mycket som helst att berätta från resan, men jag ska koncentrera mig på två omrdåen, som också var tyngdpunkterna för resan: Crossparty co-operation och Education for all.

Sådär generellt sett kan jag sammanfatta mina erfarenheter och känslor om Nepal i följande adjektiv:

Fascinerande - kulturen, religionens närvaro, klädsel, klimatet, naturen

Oerhört gästvänligt - äkta glädje och intresse för oss Finländare, alla välkomnade oss och hade välkomstgåvor, hur fattig man än var så bjöds det alltid på te, joghurt eller annat som man råkade ha hemma. Vi möttes också av välkomstkomitter på minst 20 personer varje gång, så uppslutningen på programpunkterna var stor

Smutsigt och förorenat - det märktes nog direkt att Kathmandu är en av världens mest förorenade stad. Det var inte endast mängden trafik och avgaster från de uråldriga bilarna, tuktuk:arna, mopederna och motorcyklarna. Utan också mängden avfall som fanns på gatorna, i dikesrenarna, i floden (vars vatten var snarare svart av smuts)...

Fattigt - hungersnöd och fattigdom var påtagligt både inne i staden Kathmandu och uppe i bergsbyarna som vi besökte. En by, flere kilometers vandring upp längs bergen, hade inget ordentlig dricksvatten så de fick bära själva sitt vatten i korgar. Av dessa barn gick inte många i skolan, eftersom de behövdes från tidig ålder i ar bete på åkern (flickorna) och på tegelfabriken (pojkarna). Dessutom hade inte föräldrarna råd att betala administrationsavgiften på 6€ (för hela grundskolan) och då fick man inget skolmaterial eller skoluniform... Också kastsystemet var fortfarande i aktivt bruk. Mer om erfarenehter från "de kastlösas", Daliternas, samhälle i del II.

Vackert - människorna klär sig väldigt vackert, framför allt kvinnornas färggranna och glimmande sari-klädsel men överlag kan man säga att det var vackra människor. Också naturen runt omkring var väldigt vacker. Tyvärr så g vi inte Mt Everest pga dimma och moln, men de bergskedjor vi såg var nog ändå vackra (se bild). Massor grönt, blommor, natur, risodlingar, spännande tempel och byggnader


Ett besök i ett u-land är alltid en ny upplevelse som får besökaren att fundera på sitt eget liv, sina värderingar och sina val i livet. Så också det här besökte i Nepal, och intrycket var ännu starkare än från länder jag tidigare besökt. Men en sak blev fullständigt klar för mig - vi kan inget annat än höja biståndet till MINST 0,7% av BNI. Det är mycket enkelt - vi måste prioritera vårt internationella ansvar. Och visa solidaritet och medmänsklighet med dessa männsikor. En stor del av dem nås inte av det som "liberalt" anses vara det bästa biståndet - handeln. De flesta lever i sitt eget samhälle, där skeenden utanför byn inte har betydelse. För endast vad som sker i byn har betydelse för den egna överlevnaden!

Fortsättning följer; då behandlar jag teman som diskuterades EFA, Education For All samt Cross-party co-operation. Detta i blandning av intryck från Liberal Internationals kongress i Belfast från och med imorgon. So stay tuned ;)