IFLRY Study Session ”Training for Trainers”, Strasbourg 24-28.11.2010

Det fullständiga namnet på utbildningssessionen var ”Training for Trainers: Using NFE to Strengthen your Organization”. Med andra ord låg målsättningen i att som utbildare i den egna organisationen lära sig om hur man kan lära på ett mer icke-formellt sätt. Det finns alltså en distinktion mellan att använda formella undervisningsmetoder såsom föreläsningar och informella undervisningsmetoder som ett vardagligt samtal. Icke-formell undervisning är att använda en mindre konventionell metod, där fler personer i gruppen har möjlighet komma fram med sina synpunkter och där inlärningen sker indirekt och ofta genom mikroscenarier eller olika gruppuppgifter.

Varför deltog jag?
Min tanke med att delta i detta evenemang var att reformera hur Svensk Ungdom ser på information och undervisning. Vem ska undervisa och varför? Vad vill vi lära oss och prioriteras det? Vad händer med våra medlemmar då de känner sig otillräckliga eller då de lärt sig något? Jag hoppades kunna lära mig vad vi är duktiga på (jämte andra liberala ungdomsorganisationer) och vad vi saknar – även om detta var ambitiöst och jag knappast förväntade mig att SU ska implementera stora förändringar.

Evenemanget
Sessionen gick av stapeln nära Europaparlamentets säte i Strasbourg, på European Youth Center. Hela byggnaden finns till för att utbilda just unga ledare och utbildare. Därför är klimatet mycket unikt och inspirerande. Dagarna var långa, men givande. Vi delade goda och dåliga erfarenheter, hittade på fiktiva dagsprogram, funderade på vad inlärning är och hur individen reagerar inför inlärningen. Vi lärde oss om varandras organisationer och vad utbildningskulturen kan vara i just politiska ungdomsorganisationer, hur ett moderparti kan vara en resurs och en begränsning. Vi vände upp och ned på allt – inte minst på själva huset där vi njöt av tre bastukvällar, livlig debattkväll och ett flertal dansanta evenemang i sällskapsutrymmena.

SU:s läxa
Det jag lärde mig att SU har som få andra lyckats med är en så stor medlemsskara. Vi borde dock gå på djupet med hur vi får så många medlemmar. SU har ett fungerande koncept för en sommarträff, vilket är sällsynt i Europa, där unga jobbar sommartid. SU har många kunniga, eminenta och kända talare inom räckhåll.
SU borde dock etablera ett alumninätverk eller en s.k. Pool of Trainers, så att kunniga SU:are som går vidare till nya uppdrag hålls i det kollektiva minnet längre och så att den kunskap som alstras i vårt gäng också multipliceras. Nätverket skulle också förenkla arrangemangen kring utbildningsevenemang och öppna för fler influenser. SU satsar inte på att ge unga politiska aktiva redskap som retorik, journalistisk eller mer formell skrivstil för insändare, ledarskap etc. I en del av de närvarande organisationerna var detta en del av rekryteringsstrategin (Jonge Democraten) – unga professionella kan alltså bli mer professionella i organisationen. De flesta och det mesta av SU:s utbildningsevenemang sker under formella former, och detta förväntas också av de flesta i medlemskåren.

Vad göra vi av detta?
SU borde puffa den kunskap vi medlemmar bär på och etablera ett alumninätverk för utbildning. SU:s undervisningatillfällen borde till större del bestå av unga experter och alternativa gruppaktiviteter såsom gruppdiskussion, dramatisering, snabb-debatter etc. SU borde också rikta den ”verktygslåda” av t.ex. instruktioner för skrivande och språk som ges förbundsstyrelsen till fler medlemmar. Rekrytering och tekniker för att skaffa fler medlemmar sam kampanjera borde vara ett viktigt ämne att lära sig mer om – ett förslag till aktivitet för detta var dagsseminariet ”Fishing for Members” som undertecknad, en dansk och en sloven komponerade ihop.

Lena Höglund