IFLRY:s 32:a General Assembly i Haag, Nederländerna, 12-15.11.2009

Den tolfte november 2009 inleddes IFLRY:s 32:a General Assembly i Haag, Nederländerna. Främst på agendan stod revideringen av Federationens manifesto, valet av en ny byrå och diskussionen kring ett mycket känsligt ekonomiskt läge.

Då Executive Committee inleddes på torsdagskvällen framkom att medlemsorganisationer inte mottagit räkningar och att majoriteten av de närvarande organisationerna därför inte hade rösträtt. Då liksom under General Assembly, så var stämningen kring detta felsteg från Chris Gallaways sida hettad med otaliga kommentarer och inlägg. Behandlingen av ärenden som kom upp under EC präglades därför av en låg legitimitet – däribland urgency resolutions och minskade medlemsavgifter. Speciellt de minskade medlemsavgifterna ledde till diskussion kring huruvida en organisation som ekonomiskt sett står på ödets brant, ska bevilja någon minskad medlemsavgift – det slutliga beviljandet skulle kanske aldrig inträffat om alla närvarande hade haft rösträtt.

På fredagen inleddes General Assembly och innan de verkliga sessionerna satte igång sammankallade Lena (som utnämnd ansvarsperson) de nordiska delegaterna för att överlägga vad vi ville jobba för tillsammans och vad som är viktigast för oss. Vi diskuterade vad våra åsikter var om kandidater, vilka ändringar i resolutioner och framförallt manifesto som vi alla kunde stöda. Det viktigaste var att över huvud taget hålla detta möte, eftersom nordiska delegatmötena fallit i glömska under det senaste året. Genom denna förbehandling, kunde vi sedan diskutera vidare med andra och känna att förändring i handlingarna får ett reellt stöd. Bland delegater på plats visade det sig finnas en önskan att diskutera och vädra förändringsförslag innan de formella sessionerna och många såg detta nordiska initiativ som väldigt positivt. På så vis besparade vi oss tid under det formella utskottsarbetet. Alla nordbor var ense om att dessa möten ska vi fortsätta med – också i LYMEC.

Linda Lindholm, Ivo Thijssen och Laurens Heinen ledde General Assembly, medan Thomas Leys ledde utskottet för medlemskap och Trude Studsrød Johansson utskottet för resolutioner och manifesto.
Utskottet för medlemskap gav ett positivt utlåtande åt alla medlemsansökningar: DALGA (Azerbaijan, full member), IDY (Kroatien, full member), YOLDP (Moldavien, full member), LHG Baden-Wurttemberg (Tyskland, candidate member), European Youth of Ukraine (Ukraina, candidate member) och Liberal Party Youth (Moldavien, candidate member). Efter att alla medlemsansökningar behandlats i utskottet, diskuterades ett förslag att introducera en arbetsgrupp för medlemskap i framtiden, eftersom byrån i sig inte är fullt objektiv inför nya organisationers medlemskap. Dessutom upplevde de närvarande representanterna från IFLRY:s medlemsorganisationer inte att de har tillräcklig information om de ansökande organisationerna. Arbetsgruppen kommer att besättas tills nästa EC.
Utskottet för resolutioner och manifesto hade ett digert arbete på sitt bord, men kom också till fruktbara resultat – trots en konstant och än mer kännbar dragkamp mellan libertarianer och socialliberaler. Utskottet gav positiva rekommendationer (som godkändes av plenum) för resolutioner om de mänskliga rättigheterna för nordkoreanska flyktingar i Kina, mot odemokratiska val i Ryssland, mot vägrande av inträde i vissa länder för HIV- eller AIDS-positiva personer och mot kränkningen av mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan. Finska Centerungdomens resolution, om en konvention på ungdomsrättigheter och som framfördes av SU, fick inte ett positivt mottagande varken i utskottet eller i plenum. Man ansåg att konventionen gav mindre slagkraft åt existerande konventioner och dokument och att konventionen i sin nuvarande form var för abstrakt då den borde vara ett konkret policydokument. Se de antagna resolutionerna på:
Liksom i utskottet för medlemskap, föreslogs tillsättandet av en förberedande arbetsgrupp för resolutioner som skulle kunna göra processen kring resolutioner mer konsekvent och effektiv. Tillsättandet av denna grupp har redan inletts, och i fall någon SU:are är intresserad – kontakta vänligen i första hand IU:s ordförande Lena Höglund.

Utskottet för resolutioner och manifesto fortsatte på lördagsmorgonen med den sista behandlingen av ett nytt manifesto. Kort sagt var kampen konstant mellan liberaler på vänsterkanten jämte de på högerkanten, men faktum var att vänsterfältet drog det längre strået då dessa var mer kompromissvilliga och hade förberett sig bättre inför behandlingen. Vissa delegater på högerkanter betedde sig dessutom osakligt under utskottsarbetet, för att i plenum misskreditera utskottets arbete genom att kräva en ny behandling av manifestot på nästa GA. Det reviderade manifestot godkändes med knapp marginal och trädde därför i kraft genast. Se manifestot på:
Boksluten från 2008 och 2009, liksom revisorsbrevet framfördes under fredagen och möttes med en lång lista frågor och kommentarer. Undertexten var att tillräckliga sparåtgärder inte gjorts i tid, dvs. i och med GA i Kiev december 2008. Då sittande kassör, Chris Gallaway försvarade byrån agerande med att tillräckliga siffror inte funnits att tillgå i det skedet ännu eftersom bokföringssystemet då just tagits i bruk. Med andra ord borde byrån ha åtagit strängare åtgärder under 2009 då de hade större insikt i hur den ekonomiska situationen verkligen såg ut. SU genom Lena Höglund höjde sin röst i denna sak och dels krävde att kontoret och Executive Directorn ska finnas kvar och att nedskärningar borde göras på andra plan. Seminarier kunde ta andra former och på den fronten borde man ha skärt ner under 2009 för att lätta på de höga utgifterna. Till diskussionen hör att Gallaway lyckades skrapa ihop över 27 000 euro av amerikanska bidragsgivare inför GA i Haag och att bokslutet för 2009 således balanserades upp. Budgeten för 2010 klädde av alla områden men speciellt seminarierna och de lagstiftande mötena och kommer att bjuda den nya byrån på en utmaning av större slag.


Valet av ny byrå och revisorer skedde sent under lördagseftermiddagen och bjöd Norden på en valseger: Naomi Ichihara Rokkum (Norge) valdes till viceordförande och Mats Löfström samt Emil Dyred (Danmark) valdes till revisorer för IFLRY. Inte helt oväntat blev tidigare generalsekreterare Bart Woord vald till ordförande och tidigare viceordförande Frederik Ferié vald till generalsekreterare. Resten av den nya byrån består av: Jan van Run (kassör) (Nederländerna), Mauricio Lopez (Costa Rica), Mirna Mneimneh (Libanon) och Jordi Villanueva i Calvet (Katalonien).

Hela evenemanget löpte utmärkt och värdarna Jonge Democraten (JD) och Jongere Organisatie Vrijheid en Democratie (JOVD) från Nederländerna ska ha ett stort tack för en bra koordination och mottagning! Under lördagens middag avtackades den avsatta styrelsen och då speciellt Paola Silva som verkat i IFLRY:s byrå sedan 2004. Nuvarande Executive Director, Sarah Wong kommer också att lämna sin tjänst och fick därför ett speciellt tack från SU:s sida med tanke på hennes handledning av praktikanten i London-kontoret.

IFLRY Seminarium: ”Human Trafficking: ’I am not for sale’” 15-22.11.09

IFLRY:s EC och GA följdes i år av ett seminarium stött av, liksom oftast, Europarådet. Temat för seminariet härstammade från IFLRY:s seminarium ”Human Rights: The Tools of the Trade” i Montenegro, juni 2008. Under seminariet i Montenegro blev intresset bland deltagarna för människohandel så pass stort att man kunde tala om “hi-jacking”, dvs. att man kom att glida ifrån det egentliga temat. Därför beslöt IFLRY att jobba vidare på det temat eftersom ärendet väckt sådant gensvar. Starkt gensvar beskriver också väl den stämning som rådde under hela seminariet i Amsterdam nu, ett år senare. Alla deltagare kom väl pålästa och intresserade till seminariet, alla var villiga att lära sig och att diskutera. Samhörigheten var i allmänhet stor och detta bäddade väl för framtida projekt och att jobba vidare på de idéer till verksamhet som alla deltagare bidrog med. Seminariet bjöd på information, konkreta organisationer och tillvägagångssätt men också (mer ideologiska) diskussioner.

Måndagen, den första egentliga seminariedagen, handlade i stort om att lära känna varandra, ämnet i stort, liksom situationen i deltagarnas hemländer. Ländernas situation presenterades genom löpsedlar som deltagarna komponerade ihop på plats. Dagen avslutades med en informell presentation av deltagarnas organisationer.

Tisdagen bar temat ”ursprungsländer” och gruppen fick ta del av presentationer av deltagare från Moldavien såväl som Filippinerna. Vi levde oss in i situationen som offret möter genom att läsa upp ett manus med roller i grupper. Inte sällan är personen som ”säljer” en annan en nära anhörig så som en make, en faster eller en bästa vän.
Trude Studsrød Johansson som fungerade som huvudtrainer, och som jobbar för NGO:n Fair Fund, gav oss en fakta-baserad insikt i människohandel. Speciellt fick vi insikt i de olika ”tiers” eller nivå av registrerad verksamhet mot människohandel som olika länder befinner sig i – trots sin position i mängd offer. Med andra ord behöver en ratificering av ett fördrag inte betyda att ett land tyglat det illegala flödet av människor in eller ut ur landet. Även de mest synbart korrupta länderna har skrivit under fördrag, men ändå ökar kurvan kvinnor, barn och män som exploateras.


Onsdagen bar temat ”mottagarländer” och även denna gång fick vi ta del av presentationer från seminariedeltagare om USA och Tyskland. Dagen bjöd också på en ideologisk debatt i form av att deltagarna fick fysiskt ställa sig i en positiv eller negativ riktning inför ett antal ställningstaganden så som ”Är prostitution ett brott mot mänskliga rättigheter?”, ”Människohandel kan bekämpas genom att förbjuda prostitution” osv. Eftermiddagen bestod däremot av en så kallad ”Forum Theatre”, där deltagare så trovärdigt som möjligt spelade upp en scen där en person blir förd genom en gränskontroll mot sin vilja efter att ha blivit utsatt för våld i en tid. Skådespelarnas roll är att säkra sketchens utgång, nämligen att personen kommer genom kontrollen och blir slussad vidare i brottskedjan, med publikens roll är att gå in och ersätta skådespelare för att förhindra den utgången. Detta skådespel var ett mycket lyckat sätt att engagera alla på ett personligt sätt och lära alla att vara uppmärksamma i sin omgivning.

Under torsdagen besökte seminariedeltagarna olika organisationer som jobbar med människohandel under förmiddagen, så som: Traffik, den nederländska rapportören för människohandel och BLINN. Eftermiddagen bestod av fri samvaro på Amsterdams gator och kvällen bjöd på ett lätt möte med medlemmar från JOVD.

Fredagen behandlade ”transitländer” och speciellt Italien samt Nederländerna lyftes upp genom att seminariedeltagarna delgavs scenarion och aktuella rättsfall från båda länderna. Problematiken som vi fick upp ögonen för var i huvudsak hur fokus sällan ligger på offret och dess situation, utan att den mesta uppmärksamheten läggs på att lägga samman ett rättsfall: offret beviljas inte uppehållstillstånd om denne inte kan delge tillräckliga uppgifter för att åtal ska kunna läggas mot förövaren. Viktigt att påpeka är alltså att hela 90% av offren återvänder aldrig hem i fruktan för sitt eget och sina näras liv. Många länder gömmer sig alltså bakom stränga visums- och uppehållstillståndsregler i stället för att verkligen se till offret i sammanhanget. Speciellt gällande barn är detta förkastligt och känsligt.

Seminariets sista dag bestod av att summera det som sagts och gjorts under veckan samt att skapa planer för framtida aktioner mot människohandel och metoder för att sprida medvetenhet om människohandel. Deltagare presenterade videos, aktiviteter, NGO:s och experter, eventuella sponsorer för projekt, fakta-texter och skapade nätverk.


Seminariet slutade med att deltagare och teamet tackades för sina bidrag, speciellt Trude Studsrød Johansson som verkligen varit en inspiration under seminariet (som alltid!). Sarah Wong, IFLRY:s Executive Director fick ett speciellt gemensamt tack (och gåva) av seminariedeltagarna eftersom detta var hennes (officiellt) sista seminarie för IFLRY (i egenskap av Exec. Dir.). Vi vill också här tacka Matilda Flemming som gjorde ett utmärkt jobb som IFLRY:s praktikant under både IFLRY:s EC/GA och detta seminarium!

Har vi glömt gnistran?

Namaste! Hälsningar från Demo Finlands delegationsresa till Nepal, som ägde rum 16-25.11.2010! Efter första besvikelsen av att höra att Finnair inhiberat våra flyg pga. strejken kom vi äntligen iväg en dag senare. Partiernas Internationella Demokratisamarbete (Demo) är riksdagspartiernas gemensamma samarbetsorganisation som har ett ungdomsprojekt i Nepal, där det satsas på att stärka ungdomars politiska påverkningsmöjligheter.
Vår delegation bestod av åtta ungdomar från de olika riksdagspartierna samt av Demos programkoordinator. Väl framme i Nepal hade vi ett fullspäckat program med olika politiska partier och ungdomsorganisationer. Det kändes som om ALLA ville träffa oss och vi mottogs med öppna gästvänliga armar.

Det räckte inte länge förrän vi förstod hur lika men ändå så olika vi är. I viss mån hade vi samma bekymmer, som t.ex. klimatförändringen. Men det som vi inte hade var den brinnande glöden i själen och de glimtande ögonen för att resa upp och göra uppror. Vart har den tagit vägen? Vi gör numera politik framför datorn via internet – vi behöver en slags revolution för att engagera unga att ta i trådarna. De nepalesiska tyckte att det var väldigt främmande hur vi ”demonstrerar”.

Det som värmde om hjärtat var en skriftlig inbjudan att komma som gästtalare till öppningsceremonin för Madhesi Youth Forum i december. Det kommer kanske lite tätt inpå, men jag ska se till att de får en hälsning från SU. Särskilt viktigt är att nämna att madheserna har en egen kultur och ett eget språk, och kämpar för att behålla deras rättigheter.

Det som jag särskilt lärde mig av resan är att vi måste försöka samarbeta mera utöver partigränserna. Vi vinner alla på det och lyckas krossa partifördomar. Jag vill här citera en av våra delegationsmedlemmar: ”Det är ärendena som strider – inte människorna”.

Janina Mackiewicz

Med i delegationen var Tarja Anttonen, Center Ungdomen; Mikko Vieltojärvi, Samlinspartiets Studerandeförbund, Annika Perttula, Vänsterunga; Paloma Hannonen, De gröna unga och studerandes förbund; Janina Mackiewicz, Svensk Ungdom; Tiina Elovaara, Unga Sannfinländare; Anni Lahtinen, Socialdemokratiska studerande; Antti Kainulainen, KD Unga; Programkoordinator Tiina Kukkamaa från Demo.

Energidebatt i Zagreb

Gas säkerhet i Europa – också en fråga för Finland.

Under LYMEC:s seminarium här i Zagreb öppnades helt nya vyer för oss deltagare. Många har säkert som jag upplevt att det idag är svårt att hänga med alla viktiga debatter som pågår i samhället för tillfället, en av mina egna svarta fläckar har varit Nordstream och det planerade gasröret i Östersjön. Här i Kroatien har det däremot varit ett rykande aktuellt ärende då landet precis som sina grannländer lidit av gaskrisen mellan Ukraina och Ryssland. Senast i vintras stängdes gasleveransen av för tre dagar på grund av krisen och många hushåll fann sig utan möjlighet att värma upp sina lägenheter, mitt i den smäll kalla vintern (smäll kall vinter i Kroatien är ca – 10 Celsius).

Europa är i dag i ett läge där ca 10 procent av gasen kommer utifrån EU och majoriteten av den här gasen kommer från Ryssland. En del av problemen började då en EU reform ledde till liberalisering av gasmarknaden för att minska beroendet av naturgasleveranser från Ryssland, ironiskt nog ledde det här till problem för länder i EU men också Europeiska stater som inte hör till EU. För att förklara en lång historia kort, såg sig bland annat Ukraina plötsligt tvungen att betala marknadspris för sin naturgasförbrukning, något som landet inte tidigare har behövt. På grund av finansiella problem kunde Ukraina inte betala ett sådant pris, i alla fall kändes det plötsligt över fördubblade priset oöverkomligt och landet valde att inte betala. Detta ledde till att Ryssland 2006 stängde av gasleveransen till Ukraina. Problemet för resten av Europa är att den mesta ryska gasen till Europa kommer via Ukraina, så länder i slutändan av gasledningarna fick ingen gas och kunde därför inte värma upp sina hushåll. Att stänga av gasen till Ukraina har blivit något av en nyårs tradition för Ryssland och Ukraina och länderna bland annat på Balkan kan förvänta sig många kalla vinter dygn om man inte hittar en lösning på krisen.

Det är här det blir intressant för oss eftersom en alternativ lösning på detta är det omtalade Nordstream röret som man planerar att dra genom Östersjön. Själva Nordstream projektet rimmar ju lite illa med SU:s och Sfp:s strävan att få Östersjön deklarerat som ett havs område med special status, projektet kan ha långtgående miljökonsekvenser för ett redan illamående hav som Östersjön.

Efter att ha lyssnat på de debatterna här i Zagreb kan man ändå väl förstå att en lösning är nödvändig och gärna så illa kvickt. Samtidigt med Nordstream så pågår två andra planer för att förverkliga säkerhet på den europeiska gasmarknaden, gasrören eller pipeline Nabucco och Southstream. Den här gaskrisen kan inte lösas på något enkelt sätt men om man vill förenkla så kan man säga att det finns två alternativa lösningar, en extern och en intern. Den så kallade interna lösningen är att dra ett nytt gasrör direkt till Balkan, och det pågår en intensiv tävling nu mellan Nabucco och Southstream. Den externa lösningen är den som är mest aktuell för oss i norden, genom att dra gasrören genom finska viken och östersjön skulle man helt kringgå Ukraina och kanske uppnå en stabilare tillgång till gas från Ryssland.

I vilket fall som helst är det säkert att det kommer att dras åtminstone ett nytt gasrör, troligen två. Bakom Nordstream-projektet finns starka både politiska- och marknadskrafter, och lyssnar man på debatten här verkar man ta det ganska förgivet att Nordstream kommer att byggas trots de nordiska protesterna. Men vi här vi Finland borde också ta en titt på våra egna behov eftersom vi är till hundra procent beroende av Ryssland för vår naturgas, till skillnad från till exempel Storbritannien som kan få sin gas också från Norge.

Sen kan man undra vilken förändring de nya gasrören kommer att föra med sig, för i grund och botten kommer alla de här omtalade gasrören att få sin gas från Ryssland och från Gazprom. Så hur mycket har monopolet på den Europeiska marknaden förändrats? För tillfället kan man säga att den enda förändringen är att gasen blivit dyrare och svårare att garantera. Den situationen kan ändå förändras eftersom planer görs för att dra gasrör eller köpa flytande gas från Algeriet och Iran som har den näststörsta förekomsten av gas efter Ryssland. Men man kan ju fråga sig om det är bättre att vara beroende av gas från Ryssland eller från Iran?

Samtidigt kan man konstatera att de europeiska förekomsterna av naturgas (som ju stod för 50% av vårt behov) att sina. Vilket betyder att ny teknologi kommer att vara det viktigaste utvecklingsområdet så det skulle kanske vara en helt bra ide att börja förbereda sig redan nu och fortsätta utvecklingen av de alternativa energikällorna!

I dag kom beskedet att Svergie säger ja till Nordstream.

Hälsningar från Zagreb,

Julia

Språkliga minoriteter i Ungern 19-22.10.2009, ett studiebesök med Allianssi

Syftet med resan var att bekanta sig med slovakiska språkets ställning i Ungern. Slovakerna utgör Ungerns största språkliga minoritet bland sammanlagt 13 minoriteter i landet. Mina personliga förväntningar inför besöket var att få nya perspektiv på vad minoritetskap innebär i en annan kontext, samt dela med mig av mina erfarenheter som finlandssvensk. Tyvärr uppvägdes inte mina förväntningar, men anser ändå att besöket var lärorikt.

Detta studiebesök var ett av många inom ramen för ett utbytesprogram mellan Finland och Ungern gällande ungdomssektorn. Mer explicit behandlade detta besök i praktiken alla minoriteter i Ungern som helhet, med speciell fokus på serbiska skolor, romernas situation, grekiska språkkurser och ungrar utomlands. ”Den finska delegationen” som tog del av själva besöket bestod av mig själv, Ida Ahlbom, Sabine Nygrund och Antonia Prinsén.

Måndagens program inleddes med ett besök på statsministerns kontor, departementet för nationella och etniska minoriteter. En representant från departementet berättade om den nationella policyn för minoriteter och genom vilka kanaler minoriteterna kan göra sin sak hörd. Den ungerska grundlagen skyddar minoriteterna och garanterar deras påverkningsmöjligheter, såsom minoritetsautonomi genom egna rådgivande parlament. Vi fastnade vid att minoriteternas egna rådgivande parlament är, just det, rådgivande och att det nationella parlamentet därför indirekt kan frångå minoriteternas önskemål (lokala myndigheter måste dock följa minoriteternas riktlinjer). Ett än större problem gällande minoriteterna är dock svårigheterna kring att kartlägga hur många minoritetsmedlemmar som finns bland den ungerska befolkningen. Flertalet ungrar har undvikit att ange huruvida de tillhör en nationell/språklig eller etnisk minoritet i de folkräkningar som gjorts 1990 och 2001.

Följande dag bjöd på en del sightseeing i ett etniskt diverst område utanför Budapest, men vi gjorde också ett besök i en serbisk skola (barnträdgård till gymnasium) i centrum av huvudstaden. Under samtalet med skolans rektor insåg vi att tvåspråkighet inte är lika värderat i Ungern och att i motsats till finländska föräldrar, så skickar en- eller tvåspråkiga föräldrar hellre sina barn till en ungersk skola för att garantera barnets kunskaper i ungerska. Ungrarna har alltså en del att lära om vilka dörrar flerspråkighet kan öppna i EU t.ex.

Onsdagen inleddes med ett möte med ungerska parlamentariker som jobbar med minoritetsfrågor och det civila samhället – en diskussion som kom att handla om romer i Ungern och som kändes väntad, men något oanvändbar för vår ”delegation”. Dagen fortsatte med ett mycket informativt besök på den finska ambassaden hos Janne Vilén, som gav oss en bättre helhetsbild av utbytesprogrammet såväl som verkligheterna bakom politiken i Ungern. Vilén är en nyckelperson i detta utbytesprogram och ville gärna utveckla och vidga verksamheten inom programmet. Onsdagen avslutades med en besök hos Terra Recognita, en organisation som jobbar för ungrare utomlands – detta var första gången gruppen verkligen upplevde att vi fick igång en diskussion och att båda parter kunde dela med sig av sina erfarenheter.

Även om hela studiebesöket till Budapest och Ungern var mycket informativt och kvantitativt, så upplevde hela gruppen, liksom jag själv, att vi inte kunde göra tillräckliga jämförelser med vår egen situation. Vi fick aldrig diskutera och reflektera tillsammans med andra unga, vilket enligt min tanke är hela idén med program såsom detta. En del av programpunkterna, som att vi fick se på då en grupp ungrare dansade grekisk folkdans, var inte över huvud taget ändamålsenligt. Jag vill ändå betona arrangörernas goda intentioner och programmets goda potential. Mottagandet var fantastiskt, men metoderna måste alltså tänkas över inför framtida projekt – samma gäller hanteringen av minoriteter i Ungern.

(Lena Höglund)

Lymec’s seminarium om individuella påverkan på EU-politiken i framtiden 10/09 Lissabon , Portugal, DEL 2

Dagen fotsatte med att alla presenterade politiska situationen i sitt eget land samt vad som pågår inom egna partiet och ungdomspartiet. Vi är trettiofem personer från norra Cypern, Balkan, Väst-, Öst- och Sydeuropa, men jag som enda nordbo. Måste ju medge att politiska situationen i norra Cypern är en aning mer händelserik än Finlands situation men presentationerna skapade frågor och diskussion, riktigt intressant. Pratandet fortsatte då vi förflyttade oss mer inåt mot centrum för middag.

Lördagen inledde vi med att lyssna på portugisiska gästtalare. Portugals Amnesty International berättade om hur de tar kontakt med politiker och hur de vill få sitt meddelande fram. Presentationen berörde även deras kampanjer som de haft och vilka hinder som funnits för att nå påverkare. Innan kaffepausen inledde Aloys diskussionen om Amnestys presentation, vilka hinder seminariedeltagarna tycker att finns och vad man kan göra åt dem. Fortsättning i samma spår som diskussionen igår men av annan nyans då man nu så på organisationers möjligheter att påverka inom humanitära områden kontra individuell påverkan. En av de äldsta som i Portugal jobbar för LGBT- rättigheterna (han var kring 65 år) berättade om svårigheterna genom tiderna för kämpande. JEF Portugals tidigare ordförande berätta om portugisisk politik genom tiderna (han var kring 50 så inte den senaste ordföranden JEF ) och direkt deltagande i politik. Allan Witherick från Storbritannien har varit i Liberal Democrats men är nuförtiden som IMS i LYMEC. Därför höll han en program punkt om IMS-deltagande. Han höll en kort presentation och efter det blev vi indelade i grupper för att spinna vidare på benefits-promotion-what’s next angående IMS. Tankarna som orsaka diskussion var närmast kring organiserande av IMS och hur man borde administrera IMS samt hur man kunde erbjuda denna möjlighet för länder som inte har ett liberalt parti kontra ett land som redan har ett liberalt parti. Är det nödvändigt att ha IMS jämsides med partier? Argument fanns både för och emot.IMS jämsides partiet ger partiet eventuellt mer röstningsmakt om IMS delegaten är även medlem i ett parti för då har partiet sin egen delegation samt IMS-delegatens röstningskraft. För stunden har en IMS tre röster och denna delegat väljs bland de intresserade IMS delegaterna som ställer upp för att delta. Det kommer dock att ändras till att tre personer har en röst var ist för tre röster för en person. Mot argumentet var att man inte borde stöda människor att skilja sig åt från sitt eget parti. Just nu blev tanken om organisering inom IMS att mogna.

Efter det var det dags för sammandrag och avslutning samt farewell dinner och på söndagen var det igen dags att åka hem.


Maria Flemmich

Lymec’s seminarium om individuella påverkan på EU-politiken i framtiden 10/09 Lissabon , Portugal

Efter att äntligen ha anlänt till Lissabon igår kväll (åkte till hotellet i en rusande taxi i 80-100km/h i centrum, otroligt, med högtalare skakande av hårda volymen från salsa musiken), blev jag överraskad av lyxet i vårt fem stjärniga hotell. Var inte LYMEC i finansiella problem? Även om det är parlamentet som står som finansiär... Nå, jag gick och sova snabbt eftersom flyget for flera timmar senare från Finland än den borde så var framme först mitt på natten.
Fredagen började tidigt och effektivt men som vanligt med lite tight tidtabell. Dagens två första talare var inte på plats pga personliga orsaker respektive svininfluenssan. Så portugiserna svarade med att vi gör som man alltid gör här, improviserar! LYMEC’s vice ordförande Alexander Plahr började då dagen med att aktivera alla i att delta i diskussionen. Vilka möjligheter har en individ att påverka på nationell och europeisk nivå? Vilka svårigheter finns det att aktivera individer i politiken? Hur skall gräsrotsnivån få en känsla att de har en möjlighet att påverka eller ja, har de en möjlighet? Resultatet var att vi tillsammans listade upp möjligheter att påverka på olika nivåer inom egna landet samt EU (massmedia, debattartiklar, demonstrationer, utbildning osv) och hur kan man överkomma hinder (språk, avstånd, pengar etc). Efter att meddelandet om att andra talaren även han backat ut blev det improvisation igen men av Igor Caldeira som berättade om www.cafebabel.com som reaktion till diskussionen om språket som hinder bland EU-medborgare att känna sig som européer. Diskussionen snurrade även kring EU-medborgarskapet med anledning till medborgarskapets ställning. Skall EU-medborgarskap ses som en rikedom till det nationella medborgarskapet eller skall det ersätta det existerande medborgarskapet? Slutsatsen av diskussionen var att EU och nationella medborgarskapet bidrar till en identitet som även påverkas av andra faktorer som arbetet, religionen, kulturen osv. Då vi ätit lunch var det dags att lyssna på första talaren! Paolo Sande (direktor of the Office of the Parlament) berättade om proportionaliteten av makten mellan olika länder i parlamentet och i parlamentets olika verkställande organ. Han berättade även om sin personliga åsikt gällande Barroso, som ju är från Portugal, och hans ordförandeskaps betydelse för Portugal. Lissabon-fördragets påverkan kom också på tal, vi är ju i Lissabon after all.:)

Maria Flemmich