Brev till biståndsminister Paavo Väyrynen som skickats iväg idag:
Minns du oss? Vi representerar Svensk Ungdoms internationella utskott och vi gjorde förra året en julkortskampanj. Vi skickade julkort till dig med en önskan om att Finland ska avsätta 0,7 % av BNI för utvecklingshjälp innan år 2010 och 1% före år 2015. Enligt oss borde detta vara en självklar sak. Det skämmande att Finlands biståndsprocent är så låg som den är. I festtal och vallöften lovar man stort och vackert, fina ord på ett papper men vad händer i praktiken? Resultatet från budgetförhandlingarna var för oss en stor besvikelse. Att en planerad höjning med 64 miljoner krymper till 4 miljoner är inte acceptabelt när Finland redan är långt ifrån FN målet 0,7 %. Att man dessutom sedan motiverar beslutet med att man tar från goda ändamål för att ge till ännu bättre, som finansminister Katainen uttalat sig om, är under all kritik. I vilket fack sätts i så fall biståndsfrågan?
Vi förstår mycket väl att det är svåra ekonomiska tider men Finland måste komma ihåg att det är svåra ekonomiska tider även i den fattiga delen av världen och behovet av hjälp där i sådana här tider växer. Det globala ansvaret försvinner inte någonstans. Att i svåra ekonomiska tider drastiskt dra ner på biståndet får långtgående följder för utvecklingsländerna och bekämpningen av fattigdomen i världen. Världen blir allt mindre och gränser suddas ut, vi blir mera beroende av varandra och hjälper varandra över gränserna i allt större utsträckning. Så ska det också vara i dagens globala värld, nu och i framtiden och också i svåra tider. Vi ska vara med och bidra till en rättvis och hållbar värld. Att Finlands utvecklingspolitiska program sätter som huvudmål att utrota fattigdomen i enlighet med FN:s millenniemål är bra, men enligt senaste beslut i regeringen verkar det inte som att programmet har så stor tyngd när besluten fattas. Det blir igen vackra ord på ett papper. Enligt beslutet når finland en procent på 0,55 av BNI vilket är ett litet kort steg framåt, men ännu är det en bit till FN:s mål att givarländer ska ge 0,7% av BNI. Vi hoppas att Finland skulle kunna visa framfötterna i denna fråga och i en snabbare takt höja sina biståndsanslag. Har vi i Finland råd att rycka på axlarna och se på när fattigdomen växer? Nej, men vi har råd med att hjälpa dem där hjälpen behövs mest.
Bästa Paavo! Vi hoppas att du kämpar vidare och jobbar hårt för denna viktiga fråga och att Finland höjer sin biståndsprocent så fort som möjligt.
Med vänliga hälsningar,
Svensk Ungdoms internationella utskott:
Lena Höglund, ordförande
Maria Flemmich, viceordförande
Sandra Grindgärds
Niklas Mannfolk
Danica Vihinen
Eva Roos
Anki Bender
Amanda Enberg
Janina Mackiewicz
Janne Leivo
Hannes Wallin
Helleke Heikkinen
onsdag 9 september 2009
lördag 22 augusti 2009
Svensk Ungdom på IFLRY EC i Beirut
Beirut, Libanon, IFLRY EC juli 2009
Under Libanons heta sol samlades sammanlagt 36 organisationer för att dels diskutera temat religion och politik ur ett liberalt perspektiv, dels själva IFLRY:s situation och de facto – överlevnad. Trots en välskött organisation och en rik verksamhet, står nu IFLRY framför mycket stora ekonomiska utmaningar om inte det kommande halvåret bjuder betydande bidrag eller alternativa lösningar. SU riktade en allvarlig varning till styrelsen om att ekonomin måste bli i skick – för annars är festen snart över. Ett sparförslag som SU lyfte fram är att man skulle slå ihop ett seminarium med EC:n och inte banta på kansliet i London, som också lyftes fram som ett exempel. På basis av huvudskakningarna verkar SU:s förslag ha ett brett understöd. En nedläggning av kansliet i London skulle ju automatiskt också innebära att SU:s och kulturfondens framgångsrika praktikplats inte skulle kunna fortsätta. Detta betungande besked överskuggade trots sitt allvar inte Excecutive Committee i Beirut, men de samlade beslöt att grunda en kommitté för fundraising.
Tordagen före mötet inleddes, stod ett seminarium om politik och religion ur ett liberalt perspektiv på agendan. Seminariet inleddes med en föreläsning av Wissam Saadeh, politisk forskare, om religionens direkta och indirekta påverkan på staten. Fredrick Federley, C, från Sveriges riksdag var också på plats och kastade direkt in en brandfackla i debatten med att konstatera att han på sin Facebookstatus skrivit att ”han inte tror på troll, häxor eller andra spåkonster” på hans status om religion. Federley var en av seminariets höjdpunkter. Vi fick även höra om medias beteende och (sneda) prioriteringar i Mellanöstern av en mycket känd tv-profil. Seminariet inkluderade även två gruppdiskussioner under teman kön och religion samt extremism och religion. Mer specifikt fick européer och amerikaner här verkligen vädra uppfattningar om samhälle och rörelser som Hizbollah med araber såväl som asiater. Bl.a. frågan huruvida man verkligen ska förhandla med Hizbollah som terroristorganisation intresserade gruppen. Vi kunde slutligen konstatera att vi västerländska liberaler har mycket att lära och att sanningen knappast är den omedelbart förmedlade – det finns heller inte några enkla lösningar i ett så komplext område som Mellanöstern trots att viljan finns. Seminariet fungerade uppmuntrande för samarbete och ytterligare diskussion i andra forum.
Följande dag inleddes mötena med en presskonferens med de libanesiska medierna på plats. Viktigt att påpeka är att Future Youth och Future Movement, som stod värd för mötet i Beirut, är regeringsparti i Libanon och vann valet i juni 2009 med ett 54:a procentigt väljarunderstöd. Partiets framträdande roll i Libanon gick igen i de fina evenemang vi hade äran att närvara vid som t.ex. ett besök i premiärminister Sayed Hariris eget vardagsrum under lördagskvällen. Sayed Hariri är son till Rafiq Hariri som mördades i en bilbomb 2002. En händelse som dominerade den två timmar långa diskussionen med premiärministern där SU höll sig framme med en fråga. Mordet på Rafiq Hariri blev startskottet på den fredliga Cedarrevolutionen som ledde till reträtten av de tiotusentals Syrianska soldaterna som tidigare gjort att Libanon inte kunde kallas för helt självständigt i praktiken. Att det ännu är spänt märktes tydligt med många soldater och pansarvagnar utposterade runt hotelldistriktet och premiärministerns bostad. En inspirerande Hariri konstaterade ”att vi måste lära unga människor om livet och inte om döden, döden kommer ändå till slut” med klar adress mot självmordsbombare och extremister runt om i världen. Träffen med Hariri måste ses som höjdpunkten på hela arrangemanget.
Mötena gjorde under första dagen ett avbrott för en presentation av publikationen ”Why Am I Liberal”, för att senare fortsätta med information om statutes-uppdateringen, medlemskapsansökningar och resolutioner. Sammantaget godkändes två kandidatmedlemsansökningar (Free Youth Front, Egyptien och National Liberal Party Youth, Libanon) och två ansökningar nekades (Cairo Liberal Forum, Egyptien och El Ghad Liberal Youth Union, Egyptien). Eftersom den lettiska medlemsorganisationen Klubs LC tycks ha upphört att existera, förklarades den organisationen utesluten ur IFLRY.
Till EC framfördes 19 resolutioner (13 antogs) varibland kan nämnas de följande:
- Western Sahara (ledde till blockröstning och allianser, skapande av nordisk grupp på IFLRY- och LYMEC-evenemang med Lena Höglund som koordinator)
- Belarus (kallar på internationell, diplomatisk aktion mot den odemokratiska situationen, med anledning av instiftandet av en projektledare för demokratiska aktioner för och i Vitryssland för IFLRY:s del; Karin Ji Hei Brissman)
- US embargo against Cuba (två resolutioner slogs ihop och antogs även av YDA efter ändringar)
- Development aid (budjetärt bistånd förkastades)
- Cessasion of the repression of the Iranian people (odemokratiskt presidentval och eftersvallningar)
- Colonialism in the Palestinian territories (förkastande av de israeliska bosättningarna på Gaza-remsan)
- Privacy protection in the digital age (skyddandet av individen)
- Human trafficking (SU:s bidrag med anledning av det kommade IFLRY-seminariet)
- Post-Kyoto process in dealing with climate change (optimistisk, med anledning av instiftandet av en projektledare för klimatförändring i IFLRY, Stephan Korte)
På söndagen ordnades ett seminarium för de arabiska deltagarna: “The role of the youth in promoting liberalism in the Arab world”. I detta sammanhang bör påpekas vikten av Friedrich Naumann Foundation for Libertys (FNF) stöd för demokrati- och liberala rörelser i Mellanöstern. På mötena deltog även en regional representant för FNF, som ytterligare uppmuntrade alla deltagare till att söka deras understöd ifråga om partnerskap och projekt av olika slag. Söndagens seminarie fungerade som ett ytterligare stöd för den färska regionala organisationen Union of Arab Liberal Youth (UALY). Hela evenemanget i Beirut var en kraftdemonstration över det idoga arbete som Frederik Ferié lagt ner under de senaste åren som Vicepresident i IFLRY – han kan nu stolt visa upp en växande regional organisation i arabvärlden. Den ivriga attityd som alla deltagare och organisatörer visade upp i Beirut var uppfriskande och motiverande för fortsatta former av samarbete såväl som fler besök till regionen! För den generositet som Future Movement/ Future Youth bjöd på kan man inte annat än vara överväldigad och hoppfull inför framtiden med dem vid rodret i Libanon.
Under Libanons heta sol samlades sammanlagt 36 organisationer för att dels diskutera temat religion och politik ur ett liberalt perspektiv, dels själva IFLRY:s situation och de facto – överlevnad. Trots en välskött organisation och en rik verksamhet, står nu IFLRY framför mycket stora ekonomiska utmaningar om inte det kommande halvåret bjuder betydande bidrag eller alternativa lösningar. SU riktade en allvarlig varning till styrelsen om att ekonomin måste bli i skick – för annars är festen snart över. Ett sparförslag som SU lyfte fram är att man skulle slå ihop ett seminarium med EC:n och inte banta på kansliet i London, som också lyftes fram som ett exempel. På basis av huvudskakningarna verkar SU:s förslag ha ett brett understöd. En nedläggning av kansliet i London skulle ju automatiskt också innebära att SU:s och kulturfondens framgångsrika praktikplats inte skulle kunna fortsätta. Detta betungande besked överskuggade trots sitt allvar inte Excecutive Committee i Beirut, men de samlade beslöt att grunda en kommitté för fundraising.
Tordagen före mötet inleddes, stod ett seminarium om politik och religion ur ett liberalt perspektiv på agendan. Seminariet inleddes med en föreläsning av Wissam Saadeh, politisk forskare, om religionens direkta och indirekta påverkan på staten. Fredrick Federley, C, från Sveriges riksdag var också på plats och kastade direkt in en brandfackla i debatten med att konstatera att han på sin Facebookstatus skrivit att ”han inte tror på troll, häxor eller andra spåkonster” på hans status om religion. Federley var en av seminariets höjdpunkter. Vi fick även höra om medias beteende och (sneda) prioriteringar i Mellanöstern av en mycket känd tv-profil. Seminariet inkluderade även två gruppdiskussioner under teman kön och religion samt extremism och religion. Mer specifikt fick européer och amerikaner här verkligen vädra uppfattningar om samhälle och rörelser som Hizbollah med araber såväl som asiater. Bl.a. frågan huruvida man verkligen ska förhandla med Hizbollah som terroristorganisation intresserade gruppen. Vi kunde slutligen konstatera att vi västerländska liberaler har mycket att lära och att sanningen knappast är den omedelbart förmedlade – det finns heller inte några enkla lösningar i ett så komplext område som Mellanöstern trots att viljan finns. Seminariet fungerade uppmuntrande för samarbete och ytterligare diskussion i andra forum.
Följande dag inleddes mötena med en presskonferens med de libanesiska medierna på plats. Viktigt att påpeka är att Future Youth och Future Movement, som stod värd för mötet i Beirut, är regeringsparti i Libanon och vann valet i juni 2009 med ett 54:a procentigt väljarunderstöd. Partiets framträdande roll i Libanon gick igen i de fina evenemang vi hade äran att närvara vid som t.ex. ett besök i premiärminister Sayed Hariris eget vardagsrum under lördagskvällen. Sayed Hariri är son till Rafiq Hariri som mördades i en bilbomb 2002. En händelse som dominerade den två timmar långa diskussionen med premiärministern där SU höll sig framme med en fråga. Mordet på Rafiq Hariri blev startskottet på den fredliga Cedarrevolutionen som ledde till reträtten av de tiotusentals Syrianska soldaterna som tidigare gjort att Libanon inte kunde kallas för helt självständigt i praktiken. Att det ännu är spänt märktes tydligt med många soldater och pansarvagnar utposterade runt hotelldistriktet och premiärministerns bostad. En inspirerande Hariri konstaterade ”att vi måste lära unga människor om livet och inte om döden, döden kommer ändå till slut” med klar adress mot självmordsbombare och extremister runt om i världen. Träffen med Hariri måste ses som höjdpunkten på hela arrangemanget.
Mötena gjorde under första dagen ett avbrott för en presentation av publikationen ”Why Am I Liberal”, för att senare fortsätta med information om statutes-uppdateringen, medlemskapsansökningar och resolutioner. Sammantaget godkändes två kandidatmedlemsansökningar (Free Youth Front, Egyptien och National Liberal Party Youth, Libanon) och två ansökningar nekades (Cairo Liberal Forum, Egyptien och El Ghad Liberal Youth Union, Egyptien). Eftersom den lettiska medlemsorganisationen Klubs LC tycks ha upphört att existera, förklarades den organisationen utesluten ur IFLRY.
Till EC framfördes 19 resolutioner (13 antogs) varibland kan nämnas de följande:
- Western Sahara (ledde till blockröstning och allianser, skapande av nordisk grupp på IFLRY- och LYMEC-evenemang med Lena Höglund som koordinator)
- Belarus (kallar på internationell, diplomatisk aktion mot den odemokratiska situationen, med anledning av instiftandet av en projektledare för demokratiska aktioner för och i Vitryssland för IFLRY:s del; Karin Ji Hei Brissman)
- US embargo against Cuba (två resolutioner slogs ihop och antogs även av YDA efter ändringar)
- Development aid (budjetärt bistånd förkastades)
- Cessasion of the repression of the Iranian people (odemokratiskt presidentval och eftersvallningar)
- Colonialism in the Palestinian territories (förkastande av de israeliska bosättningarna på Gaza-remsan)
- Privacy protection in the digital age (skyddandet av individen)
- Human trafficking (SU:s bidrag med anledning av det kommade IFLRY-seminariet)
- Post-Kyoto process in dealing with climate change (optimistisk, med anledning av instiftandet av en projektledare för klimatförändring i IFLRY, Stephan Korte)
På söndagen ordnades ett seminarium för de arabiska deltagarna: “The role of the youth in promoting liberalism in the Arab world”. I detta sammanhang bör påpekas vikten av Friedrich Naumann Foundation for Libertys (FNF) stöd för demokrati- och liberala rörelser i Mellanöstern. På mötena deltog även en regional representant för FNF, som ytterligare uppmuntrade alla deltagare till att söka deras understöd ifråga om partnerskap och projekt av olika slag. Söndagens seminarie fungerade som ett ytterligare stöd för den färska regionala organisationen Union of Arab Liberal Youth (UALY). Hela evenemanget i Beirut var en kraftdemonstration över det idoga arbete som Frederik Ferié lagt ner under de senaste åren som Vicepresident i IFLRY – han kan nu stolt visa upp en växande regional organisation i arabvärlden. Den ivriga attityd som alla deltagare och organisatörer visade upp i Beirut var uppfriskande och motiverande för fortsatta former av samarbete såväl som fler besök till regionen! För den generositet som Future Movement/ Future Youth bjöd på kan man inte annat än vara överväldigad och hoppfull inför framtiden med dem vid rodret i Libanon.
torsdag 20 augusti 2009
SU på Island!
Nordiska Centerungdomens Förbunds repskap 13-16.8 2009 på Island
I år ordnades NCF:s repskap i Reykjavik, Island och SU deltog med en femmanna delegation. Oscar Ohlis, Hannes Wallin, Fredrika Åkerö, Sandra Grindgärds och Silja Borgarsdóttir Sandelin deltog. Temat för årets repskap var ”the environmental sea” men seminariedelen innehöll endast två föreläsningar. Den ena handlade om ”law at the sea” och hölls av Tómas Heidar som jobbade på utrikesministeriet. Agnar Bragi från SUF (Samband Ungra Framsóknarmanna) höll den andra föreläsningen som handlade om ”the artic sea route”. Föreläsningarna var korta och inte så givande och ingen vidare diskussion fördes. Överlag var hela seminariedelen väldigt oplanerad och innehöll inte så mycket substans. Det skulle ha varit intressant att diskutera finanskrisen på Island, men detta berördes nästan inte alls. Av en ren slump råkade Framsóknarflokkurins (SUF:s moderparti) parlamentariker komma in på mötet och presentera sig, det hade varit intressant att få ha en ordentlig diskussion med dem.
Under själva repskapet diskuterades mest administrativa frågor om våra stadgar och hela förbundets framtid. Mötet var väldigt yrt och rörigt. Nya stadgar godkändes och kompromissen mellan enkel majoritet och konsensus föll på att 70% av rösterna krävs för att beslut ska kunna tas. Förhoppningsvis kommer NCF nu i fortsättningen att kunna fatta beslut och uttala sig i olika frågor. Det beslöts även att de stora organisationerna (1000 + medlemmar) har tre röster och små organisationer två röster. Eftersom revisorerna inte hade godkänt bokslutet p.g.a. att de fick det så sent och många dokument (bl.a. verksamhetsberättelse och alla protokoll) fattades så beslöt repskapet att det ska hållas ett extra repskap 30.9-1.10 i Stockholm. Då ska alla förbundsordföranden och förbundssekreterare samlas för att diskutera NCF framtid samt godkänna bokslutet. En framtidsdiskussion är nödvändig för organisationen som haft några röriga år den senaste tiden, speciellt ekonomiskt. Diskussion om samgång med Nordens Liberala och Radikala Ungdom (NLRU) fortsätter men inga beslut har tagits. Därför är det bra att ett möte med alla förbundsledningar ordnas, men vi måste få ordning på vår egen organisation först. Islänningarna hotar även med att gå ur förbundet nu och Silja kommer att delta i deras kongress för att diskutera med dem.
Under repskapet fördes ingen desto mer politisk diskussion. Endast Norska Senterungdommen och vi hade skickat in resolutioner. Dock skrev vi lite historia eftersom vi för första gången på länge röstade om resolutionerna och frångick konsensusregeln. Det som väckte mest debatt var vår resolution om att NCF ska stödja Islands ansökan om EU medlemskap och att vi skulle uttala oss i isländsk media om detta. Resolutionen gick igenom efter en kort debatt där norrmännen sade nej men inte varför de gjorde det. Resolutionen torde ha fått bra synlighet i Isländsk media. NCF måste dock bli mera politiskt, just nu förs så gott som ingen politisk diskussion. Repskapet valde också ny ordförande och styrelse. Silja valdes till ny ordförande och Sandra till hennes suppleant i styrelsen. Oscar valdes också till styrelsen med Hannes som suppleant. NCF söker även som bäst en ny generalsekreterare som ska anställas fr.o.m oktober. Sista ansökningsdag är 18.9.
På söndagen träffade Oscar och Fredrika Framsóknarflokkurins partiordförande Sigmundur David Gunnlaugsson (eng. progressive party), som också är medlem i Islands parlament, Alltinget. Gunnlaugsson pratade för NCF på lördagen, men Fredrika hade i uppdrag av sin riksdagsledamot, minister Astrid Thors, att framföra en hälsning, som ledde till mötet på söndagen. Trion träffades på café Babalu och pratade i över två timmar om Islands EU-medlemskapsansökan, om det ekonomiska läget på Island, nordisk politik och nordiska kulturskillnader m.m. Sigmundur, som varit partiordförande i åtta månader, gav ett sympatisk intryck och mötet upplevdes som trevligt och givande och avslutades med löften om kontakt partierna emellan i framtiden.
Utöver repskapet ordnades även valsafari och en fiskeutfärd, samt middagar och kulturprogrammet som alla medlemsorganisationer deltar i med ett eget program. I år hade vi ”kärringkånk” stafett som program.
/Sandra, Silja, Oscar, Hannes och Fredrika
I år ordnades NCF:s repskap i Reykjavik, Island och SU deltog med en femmanna delegation. Oscar Ohlis, Hannes Wallin, Fredrika Åkerö, Sandra Grindgärds och Silja Borgarsdóttir Sandelin deltog. Temat för årets repskap var ”the environmental sea” men seminariedelen innehöll endast två föreläsningar. Den ena handlade om ”law at the sea” och hölls av Tómas Heidar som jobbade på utrikesministeriet. Agnar Bragi från SUF (Samband Ungra Framsóknarmanna) höll den andra föreläsningen som handlade om ”the artic sea route”. Föreläsningarna var korta och inte så givande och ingen vidare diskussion fördes. Överlag var hela seminariedelen väldigt oplanerad och innehöll inte så mycket substans. Det skulle ha varit intressant att diskutera finanskrisen på Island, men detta berördes nästan inte alls. Av en ren slump råkade Framsóknarflokkurins (SUF:s moderparti) parlamentariker komma in på mötet och presentera sig, det hade varit intressant att få ha en ordentlig diskussion med dem.
Under själva repskapet diskuterades mest administrativa frågor om våra stadgar och hela förbundets framtid. Mötet var väldigt yrt och rörigt. Nya stadgar godkändes och kompromissen mellan enkel majoritet och konsensus föll på att 70% av rösterna krävs för att beslut ska kunna tas. Förhoppningsvis kommer NCF nu i fortsättningen att kunna fatta beslut och uttala sig i olika frågor. Det beslöts även att de stora organisationerna (1000 + medlemmar) har tre röster och små organisationer två röster. Eftersom revisorerna inte hade godkänt bokslutet p.g.a. att de fick det så sent och många dokument (bl.a. verksamhetsberättelse och alla protokoll) fattades så beslöt repskapet att det ska hållas ett extra repskap 30.9-1.10 i Stockholm. Då ska alla förbundsordföranden och förbundssekreterare samlas för att diskutera NCF framtid samt godkänna bokslutet. En framtidsdiskussion är nödvändig för organisationen som haft några röriga år den senaste tiden, speciellt ekonomiskt. Diskussion om samgång med Nordens Liberala och Radikala Ungdom (NLRU) fortsätter men inga beslut har tagits. Därför är det bra att ett möte med alla förbundsledningar ordnas, men vi måste få ordning på vår egen organisation först. Islänningarna hotar även med att gå ur förbundet nu och Silja kommer att delta i deras kongress för att diskutera med dem.
Under repskapet fördes ingen desto mer politisk diskussion. Endast Norska Senterungdommen och vi hade skickat in resolutioner. Dock skrev vi lite historia eftersom vi för första gången på länge röstade om resolutionerna och frångick konsensusregeln. Det som väckte mest debatt var vår resolution om att NCF ska stödja Islands ansökan om EU medlemskap och att vi skulle uttala oss i isländsk media om detta. Resolutionen gick igenom efter en kort debatt där norrmännen sade nej men inte varför de gjorde det. Resolutionen torde ha fått bra synlighet i Isländsk media. NCF måste dock bli mera politiskt, just nu förs så gott som ingen politisk diskussion. Repskapet valde också ny ordförande och styrelse. Silja valdes till ny ordförande och Sandra till hennes suppleant i styrelsen. Oscar valdes också till styrelsen med Hannes som suppleant. NCF söker även som bäst en ny generalsekreterare som ska anställas fr.o.m oktober. Sista ansökningsdag är 18.9.
På söndagen träffade Oscar och Fredrika Framsóknarflokkurins partiordförande Sigmundur David Gunnlaugsson (eng. progressive party), som också är medlem i Islands parlament, Alltinget. Gunnlaugsson pratade för NCF på lördagen, men Fredrika hade i uppdrag av sin riksdagsledamot, minister Astrid Thors, att framföra en hälsning, som ledde till mötet på söndagen. Trion träffades på café Babalu och pratade i över två timmar om Islands EU-medlemskapsansökan, om det ekonomiska läget på Island, nordisk politik och nordiska kulturskillnader m.m. Sigmundur, som varit partiordförande i åtta månader, gav ett sympatisk intryck och mötet upplevdes som trevligt och givande och avslutades med löften om kontakt partierna emellan i framtiden.
Utöver repskapet ordnades även valsafari och en fiskeutfärd, samt middagar och kulturprogrammet som alla medlemsorganisationer deltar i med ett eget program. I år hade vi ”kärringkånk” stafett som program.
/Sandra, Silja, Oscar, Hannes och Fredrika
fredag 12 juni 2009
Den georgiska landsbygden
Ohoj!
Halsningar fran den georgiska landsbygden. IFLRY haller just nu seminarium om demokrati i bergen utanfor Tbilisi. Vi har kor, hastar och getter pa hotellets parkeringsplats, dessutom har min telefon tackning nere i stan, men inte har uppe - sa hotellet lever verkligen upp till sitt namn, Countryside.
Seminariet ar mycket diskussionsbaserat, vilket ar bra, da demokrati i grunden ar nagot som sitter i huvudet pa folk. Vi har till exempel diskuterat om demokrati ar en metod, eller om demokrati har ett varde i sig. Jag havdar att det senare absolut maste vara fallet for en fungerande demokrati - demokrati handlar om att det ar folket som har makten, och detta innebart mer an att rosta i riksdagsvalet. Alla institutioner i en demokrati ska vara demokratiska i sin vardegrund (detta betyder till exempel inte att man ska rosta om vilken fange som ska slappas ut ur fangelse)- skolan, jobbet, vara organisationer etc.
Deltagande ar en central fraga har - varfor rostar inte folk? Ar Europaparlamentet legitimt ifall under 50% rostar?
Som alltid da det kommer till seminarier av det har slaget ar det sociala minst lika viktigt - de diskussioner som fors over olstopen (eller i detta fall vinglasen - georgiska viner ar superba) ar oftast de basta. Med Ksenia och Sasha fran Yabloko i St Petersburg har vi konstaterat att Yabloko och SU absolut borde intensifiera sitt samarbete. Dessutom aker jag med dem pa sondag till Gori och troligen ocksa till Den Syd-ossetiska gransen. Najs.
Nu drar vi igang igen.
Hils,
Matilda
Halsningar fran den georgiska landsbygden. IFLRY haller just nu seminarium om demokrati i bergen utanfor Tbilisi. Vi har kor, hastar och getter pa hotellets parkeringsplats, dessutom har min telefon tackning nere i stan, men inte har uppe - sa hotellet lever verkligen upp till sitt namn, Countryside.
Seminariet ar mycket diskussionsbaserat, vilket ar bra, da demokrati i grunden ar nagot som sitter i huvudet pa folk. Vi har till exempel diskuterat om demokrati ar en metod, eller om demokrati har ett varde i sig. Jag havdar att det senare absolut maste vara fallet for en fungerande demokrati - demokrati handlar om att det ar folket som har makten, och detta innebart mer an att rosta i riksdagsvalet. Alla institutioner i en demokrati ska vara demokratiska i sin vardegrund (detta betyder till exempel inte att man ska rosta om vilken fange som ska slappas ut ur fangelse)- skolan, jobbet, vara organisationer etc.
Deltagande ar en central fraga har - varfor rostar inte folk? Ar Europaparlamentet legitimt ifall under 50% rostar?
Som alltid da det kommer till seminarier av det har slaget ar det sociala minst lika viktigt - de diskussioner som fors over olstopen (eller i detta fall vinglasen - georgiska viner ar superba) ar oftast de basta. Med Ksenia och Sasha fran Yabloko i St Petersburg har vi konstaterat att Yabloko och SU absolut borde intensifiera sitt samarbete. Dessutom aker jag med dem pa sondag till Gori och troligen ocksa till Den Syd-ossetiska gransen. Najs.
Nu drar vi igang igen.
Hils,
Matilda
Den georgiska landsbygden
Ohoj!
Halsningar fran den georgiska landsbygden. IFLRY haller just nu seminarium om demokrati i bergen utanfor Tbilisi. Vi har kor, hastar och getter pa hotellets parkeringsplats, dessutom har min telefon tackning nere i stan, men inte har uppe - sa hotellet lever verkligen upp till sitt namn, Countryside.
Seminariet ar mycket diskussionsbaserat, vilket ar bra, da demokrati i grunden ar nagot som sitter i huvudet pa folk. Vi har till exempel diskuterat om demokrati ar en metod, eller om demokrati har ett varde i sig. Jag havdar att det senare absolut maste vara fallet for en fungerande demokrati - demokrati handlar om att det ar folket som har makten, och detta innebart mer an att rosta i riksdagsvalet. Alla institutioner i en demokrati ska vara demokratiska i sin vardegrund (detta betyder till exempel inte att man ska rosta om vilken fange som ska slappas ut ur fangelse)- skolan, jobbet, vara organisationer etc.
Deltagande ar en central fraga har - varfor rostar inte folk? Ar Europaparlamentet legitimt ifall under 50% rostar?
Som alltid da det kommer till seminarier av det har slaget ar det sociala minst lika viktigt - de diskussioner som fors over olstopen (eller i detta fall vinglasen - georgiska viner ar superba) ar oftast de basta. Med Ksenia och Sasha fran Yabloko i St Petersburg har vi konstaterat att Yabloko och SU absolut borde intensifiera sitt samarbete. Dessutom aker jag med dem pa sondag till Gori och troligen ocksa till Den Syd-ossetiska gransen. Najs.
Nu drar vi igang igen.
Hils,
Matilda
Halsningar fran den georgiska landsbygden. IFLRY haller just nu seminarium om demokrati i bergen utanfor Tbilisi. Vi har kor, hastar och getter pa hotellets parkeringsplats, dessutom har min telefon tackning nere i stan, men inte har uppe - sa hotellet lever verkligen upp till sitt namn, Countryside.
Seminariet ar mycket diskussionsbaserat, vilket ar bra, da demokrati i grunden ar nagot som sitter i huvudet pa folk. Vi har till exempel diskuterat om demokrati ar en metod, eller om demokrati har ett varde i sig. Jag havdar att det senare absolut maste vara fallet for en fungerande demokrati - demokrati handlar om att det ar folket som har makten, och detta innebart mer an att rosta i riksdagsvalet. Alla institutioner i en demokrati ska vara demokratiska i sin vardegrund (detta betyder till exempel inte att man ska rosta om vilken fange som ska slappas ut ur fangelse)- skolan, jobbet, vara organisationer etc.
Deltagande ar en central fraga har - varfor rostar inte folk? Ar Europaparlamentet legitimt ifall under 50% rostar?
Som alltid da det kommer till seminarier av det har slaget ar det sociala minst lika viktigt - de diskussioner som fors over olstopen (eller i detta fall vinglasen - georgiska viner ar superba) ar oftast de basta. Med Ksenia och Sasha fran Yabloko i St Petersburg har vi konstaterat att Yabloko och SU absolut borde intensifiera sitt samarbete. Dessutom aker jag med dem pa sondag till Gori och troligen ocksa till Den Syd-ossetiska gransen. Najs.
Nu drar vi igang igen.
Hils,
Matilda
onsdag 10 juni 2009
IU fick ny ordförande och medlemmar
I samband med partidagen 15-17.5 hade förbundsstyrelsen sitt konstituerande möte där bl.a. IU valdes.
Lena Höglund valdes till ny IU ordförande. Eva Roos ställde inte upp för omval. Övriga medlemmar är Maria Flemmich, Hannes Wallin, Amanda Enberg, Helleke Heikkinen, Janne Leivo, Danica Vihinen, Janina Mackiewicz, Eva Roos, Anki Bender och Niklas Mannfolk.
IU håller sitt första möte 11.6 i Åbo.
/Sandra
Lena Höglund valdes till ny IU ordförande. Eva Roos ställde inte upp för omval. Övriga medlemmar är Maria Flemmich, Hannes Wallin, Amanda Enberg, Helleke Heikkinen, Janne Leivo, Danica Vihinen, Janina Mackiewicz, Eva Roos, Anki Bender och Niklas Mannfolk.
IU håller sitt första möte 11.6 i Åbo.
/Sandra
fredag 29 maj 2009
SU träffar Barroso
Tillsammans med LYMECs generalsekreterare Srd Kisevic, holländska JOVDs ordförande Jeroen Diepemaat, LYMECs ordförande Aloys Rigaut, LYMECs viceordförande Alexander Plahr och belgiska Jong VLDs Philippe De Backer ingick jag i LYMECs delegation till ett möte med kommissionärerna Kuneva och Wallström och med kommissionens president Barroso 12.5.
Fem delegater från ungdomsorganisationerna från var och en av de tre stora grupperna i europaparlamentet (de konservativa YEPP, socialisterna ECOSY och liberalerna LYMEC) mötte kommissionens representanter för att diskutera ungas deltagande i europaparlamentsvalet och ungas förhållande till EU.
Efter mötet hölls en presskonferens med ungdomsorganisationernas ordföranden och president Barroso. De tre organisationerna gjorde också ett gemensamt uttalande:
We, representatives of the European party political youth organizations, namely YEPP, ECOSY and LYMEC, wish to urge all young Europeans to participate in the forthcoming European elections, to act and express themselves with a clear voice on Europe's future. It is our decision and our choice to give the European Parliament a strong mandate in order to face citizens' needs and demands in the next period, taking the European Union out of the institutional and economic crisis, and designing a better future for all. Participation is a democratic right which we should not denounce or neglect - because this is what makes our voices stronger.
At the same time, we urge the European Commission, the new European Parliament, and European political parties to deal in a more effective way with the everyday problems with the citizens, and to make European policies more visible, more understandable, more concrete. We, young Europeans expect from them a clear and effective plan on how to overcome the economic crisis, how to deal with unemployment, how to ensure sustainable development, how to expand the Erasmus programme, how to prepare a new Youth Pact with impact.
Therefore, our message today is simple: When young people participate, and representatives provide effective solutions, Europe becomes stronger!
Note: Co-signed: YEPP (Youth of EPP), ECOSY (Young European Socialists) and LYMEC (European Liberal Youth)
Matilda Flemming
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)