Många järn i elden är kanske det bästa sättet att beskriva Nepals situation, den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket, var tyvärr den förutsikt som många av oss s.k. ungdomspolitiker lämnade Nepal med. Nepal står inför slubehandlingen av landets första grundlag som ska ta i beaktande en uppsjö minoriteter, kvinnor i samhället, kast, språk och som dessutom ska definiera en transition från unitär till federal stat utöver en demokratisk maktfördelning och kamrar.
Jag, Lena Höglund, fungerar som SU:s representant i ett samarbetsprojekt instiftat av FN:s utvecklingsprogram i Finland (eller Norden), Demo Finland och Utrikesministeriet. Syftet med projektet är att kunna överräcka ett konsensusdokument angående Finlands bistånds- och utvecklingsprogram från de politiska ungdomsorganisationerna till nästa regering i april 2011. Hela projektet har bestått av fyra dagsseminarier och ett studiebesök till Nepal, som mottar bistånd från Finland i olika former. Diskussioner och presentationer har kretsat kring milleniemålen, demokratisering samt klimatförändringen och bistånd.
Mitt besök till Nepal var en väldig upplevelse på alla sätt. Första helgen tillbringade vi på en ekologisk campingresort i norra Nepal tillsammans med unga representanter från de nepalesiska partierna/ungdomsorganisationerna för att diskutera bistånd och klimatfrågor. Vistelsen avrundades med white-water-rafting nedför Bhote Koshi, den brantaste floden i Nepal. Detta evenemang televiserades och visades på nepalesisk TV i strävan till att väcka mer intresse för klimat- och miljöfrågor i Nepal.
De därpå följande dagarna tillbringade vår grupp på tio personer i Kathmandu, då vi besökte diverse utvecklingsansvariga, FN- och regeringsrepresentanter, unga samhälleligt delaktiga och institutioner av olika slag. För de sista tre dagarna flögs vi till sydvästra Nepal, distrikten Bardiya och Kailali, tidigare den fattigaste delen av landet. Där besökte vi skogsskydds- och skogsplanteringsprojekt, biodiversitetsprojekt, kooperativ, en nationalpark, ett finskt biståndsprojekt bland annat.
Finland i Nepal: Finland har under åren sponsorerat flere skogsskydds- och skogsplanteringsprojekt i speciellt södra delarna av Nepal. Finland sponsorerar även nu ett projekt, Finnish Water Supply Project, som jobbar med vattendistribution och sanitetsprojekt i de svårtillgängliga bergstrakterna i sydvästra Nepal. Den finska ambassaden i Nepal jobbar med projekt kring utbildning, kvinnor och skogsbruk/natur.
FN i Nepal: Den politiska situationen i Nepal är ingalunda stabil ännu; de maoistiska rebelltrupperna och den nepalesiska armén är ännu i ett aggressivt förhållande gentemot varandra. Trots denna markanta säkerhetsrisk, i ett politiskt sett svagt land, så ser FN:s fredsbevararmandat att förbli avslutat då det inom kort utgår. FN bistår, stöder och koordinerar initieringen av många mikroekonomiska projekt på lokal nivå. Detta arbete kräver fält-närvaro – något som landets högste ansvarige för utveckling inte anser att landets tjänstemän ska behöva befatta sig med. FN har alltså en nyckelroll i landets utveckling och dagliga stabilitet.
Politiska problem för utvecklingen i Nepal: De politiska partierna, ofta kommunistiska eller maoistiska sådana, har egentligen ingen ideologisk förankring per se, utan lever långt på elitism och personcentrism. ”Unga politiker” kan vara upp till 60-åriga män – unga har alltså ännu inget verkligt att hämta i politiken. Kvinnor har haft en särdeles dålig situation och en hållbar lösning måste inkorporeras i konstitutionen. Ingen av de större partierna i landet vågar erkänna att grundlagsprocessen behöver mer tid för att nå en vettig form innan den ska antas – inte desto mindre beror all utveckling i landet av grundlagen och inget blir gjort före den är i kraft. Indien har en indirekt och mycket stor roll i Nepal (likaså Kina); om Nepals ledning inte flörtat till de indiska makthavarna så blir ledningen inte av.
Etnisk och traditionell diskriminering: Indiens påverkan har också att göra med etniska grupper som är mer ”indiska” (ekonomiskt välmående sydgränsen) men också med kastsystemet. Kastsystemet och den hinduistiska tron legitimerar konsekvent diskriminering av lägre kast, så som daliterna. Frågan är om en jämlik grundlag kan stå upp mot så pass rotade föreställningar som kastsystemet. Ett av förslagen till federal indelning av landet, från maoistiskt håll, föreslår att etnicitet skulle vara grunden för indelningen. Men hur görs detta rent fysiskt då det dessutom finns regionala grupper som kräver autonomi?
Klimat som dyrbar resurs: Natur är grunden till alla möjligheter och omöjligheter i Nepal. I detta läge är jordbruk av olika slag den största näringsgrenen i Nepal. Därtill bör nämnas att klimatförändringen kännts av, t.ex. torraste och hetaste sommaren på århundraden. Många aktörer, speciellt politiker som söker efter snabba lösningar, talar för en omfattande installation av vattenkraftverk runt om i landet – denna lösning skulle ge så pass mycket el till Nepal att den kunde exporteras till Indien och således öka landets kapital. Däremot skulle en så pass dramastisk installation ödelägga nästintill alla andra näringsgrenar som kunde göras än mer fruktbara: turism, jordbruk och lokalt småbruk. Min misstanke är dessutom att denna mängd vattenkraftverk skulle centralisera resurserna i Nepal och öka fattigdomen samt klyftorna. Nepal har i detta skede inte kapital nog att investera i hållbara energiformer och nedsmutsningen är fruktansvärd, frågan är alltså hur och vem som ska jobba för att Nepal med ökande befolkning inte ska nå samma utsläppskurvor som vi i väst.
Vår grupp bestående av ungdomsrepresentanter från alla finska riksdagspartierna finns nämnda i tidningar, lokal radio och TV såväl som på Youtube. Mer info om hur och var man kan ta del av dessa mediereportage kommer inom kort!
tisdag 27 april 2010
torsdag 8 april 2010
LYMEC seminarium: Education as a location factor i Poznan Polen 7-11.4.2010
Hälsningar från soliga Polen!
Vi anlände igår och blev mycket glada då vi såg solen för första gången på en vecka (i Finland har det bara varit grått och regnigt). Igår hände det inte så mycket. Efter vår sköna powernap så träffade vi resten av deltagarna. Vi är ganska få deltagare vilket gör det hela mycket mera familiärt. Vi speladen roliga namnspel och förflyttade oss till centrum för välkomstmiddag. Kvällen fortsatte med internationell kväll där alla deltagare hämtat med sig specialiteter från sitt hemland. Vi hade hämtat med oss lakrits, choklad och turkisk peppar. Diskussionerna flöt på och var ännu lättsamma vid detta skede. Vi får se hur det utvecklas... Behövs det nämnas att det blev rätt sent igår :)
Idag har vi börjat med själva seminariet och första delen handlar om liberalism och utbildning. Det är mycket intressant och lärorikt att höra erfarenheter från olika delar av Europa.
Men vi trivs jättebra och ser framemot det fortsatta programmet (just nu har vi kaffepaus).
H. Krista och Armi
Vi anlände igår och blev mycket glada då vi såg solen för första gången på en vecka (i Finland har det bara varit grått och regnigt). Igår hände det inte så mycket. Efter vår sköna powernap så träffade vi resten av deltagarna. Vi är ganska få deltagare vilket gör det hela mycket mera familiärt. Vi speladen roliga namnspel och förflyttade oss till centrum för välkomstmiddag. Kvällen fortsatte med internationell kväll där alla deltagare hämtat med sig specialiteter från sitt hemland. Vi hade hämtat med oss lakrits, choklad och turkisk peppar. Diskussionerna flöt på och var ännu lättsamma vid detta skede. Vi får se hur det utvecklas... Behövs det nämnas att det blev rätt sent igår :)
Idag har vi börjat med själva seminariet och första delen handlar om liberalism och utbildning. Det är mycket intressant och lärorikt att höra erfarenheter från olika delar av Europa.
Men vi trivs jättebra och ser framemot det fortsatta programmet (just nu har vi kaffepaus).
H. Krista och Armi
onsdag 10 mars 2010
NCF Toppmöte i Bergen, Norge 12-14.2010
I samband med NCF:s Toppmöte 2010 hölls ett seminarium och diskussioner kring seminarietemat fördes mellan medlemsorganisationernas representanter. Denna gång hölls Toppmötet i Bergen i Norge den 11 till 14 februari och Norska Senterungdommen stod som värd. Seminariets tema var finanskrisen och dess inverkan på de nordiska länderna.
Seminariet började fredag morgon med en presentation över hur bioetanol produceras. Efter presentationen fick deltagarna möjligheten att besöka Weyland AS (en bioetanol pilot fabrik). Fabriken är ett resultat av undersökningar kring ny teknologi där användningen av avfalls material, som trä flisor och oanvända delar av korn och majs, används för att producera miljövänligt bränsle. Under besöket till fabriken fick NCF en chans att se teknologin bakom den färdiga produkten. (Mera information finns på företagets hemsida www.weyland.no)
Den första föreläsningen som direkt berörde seminariets tema hölls av partiledaren från Norges marxistiska röda parti, Thorstein Dahle. Han talade om krisen från ett vänster perspektiv. Efter honom var det ekonomie professor från Bergens Universitet, Bjørn Sandviks, tur att presentera sin syn på finanskrisen för NCF delegaterna. De två föreläsningar debatterade om marknadsekonomin, och därmed om kapitalismen verkligen har en framtid som ledande ekonomiskt system eller inte.
Den sista föreläsaren var Frank Aarebroth, professor i statskunskap vid Bergens universitet. Han talade om Nordens centerpartiers placering i det politiska systemet. Han närmade sig även finanskrisen från ett mera politiskt perspektiv och tangerade den nordiska modellen. Speciellt denna föreläsning var uppskattad av församlingen och gav en klar bild av varifrån naturliga antaganden i den nordiska politiken härstammar.
Under själva Toppmötet godkändes en ekonomiplan samt en långsiktig strategiplan för NCF. Även ett förslag på ett Manifesto för NCF presenterades och diskuterades. Svensk Ungdom deltog här aktivt eftersom vi framfört ett av de för diskussionen grundläggande förslagen. Diskussionen kommer att fortsätta i augusti då Svensk Ungdom står värd för NCF:s nästa möte.
Från medlemsorganisationerna fördes denna gång fram två resolutioner: en gällande mänskliga rättigheter (SU) och en annan om policyn kring klimatförändringen (NS). Resolutionerna kräver att de nordiska länderna tar ett gemensamt ansvar i frågorna. Båda resolutionerna godkändes och skickas vidare till Ungdomens Nordiska Råd.
Under helgen fick även delegaterna möjlighet att bekanta sig med Bergen och en utfärd till ett av fjällen som omringar Bergen gjordes. På vägen upp till fjälltoppen med hiss och på vägen ner för den hala fjällkanten kunde gruppen njuta av den vackra utsikten över Bergen. På lördag kväll möttes gruppen för den traditionella kulturkvällen där medlemsorganisationerna hade olika kulturella bidrag med bland annat sång, dans och många skratt.
Svensk Ungdom riktar ett tack till Norska Senterungdommen, och tackar också Sandra Grindgärds (NCF:s generalsekreterare) och Silja Borgarsdóttir Sandelin för ett väl förberett och utfört möte.
NCF Toppmöte in Bergen, Norway 12.-14.2.2010
NCF Toppmöte is a meeting where the member organizations gather for a seminar and discussion. This time the meeting was held in Bergen, Norway, from the 11th to 14th of February. The theme of the seminar was the financial crisis and its effect on the Nordic countries.
Friday morning began with a presentation on how to produce bioethanol. After that the participants got to visit to Weyland AS (a bioethanol pilot factory). The factory is the result of research on new technology for using waste materials – like wood chuck and unused parts of corn and wheat – to produce environmental friendly fuel. During the factory visit NCF got a chance to process of the technology. (More info can be found on the company’s website www.weyland.no)
The first lecturer on the financial crisis was the Marxist party’s leader Torstein Dahle. He talked about the crisis from the left-wing point of view. After him, professor of social economy, Bjørn Sandvik from the University of Bergen spoke to the NCF delegates. The two speeches debated whether the market economy and thereby capitalism has a future as a ruling economic system or not.
The last speaker was Frank Aarebroth, professor in political science at the University of Bergen. He talked about the political positions of the centre parties in the Nordic countries. He approached the financial crisis from the political point of view and elaborated on the Nordic model.
In the meeting itself NCF’s long-term financial plan and action strategy were approved. Also suggestions for an NCF manifesto were presented and discussed. Svensk Ungdom took an active role in this discussion as we provided one of the suggestions for a manifesto. The discussion will continue at NCF's next meeting in August, hosted by Svensk Ungdom in Finland.
The member organisations put forward two resolutions: one about human trafficking (SU) and another about climate change policy (NS). Both resolutions demand the Nordic countries take more shared responsibility for these issues. Both of these resolutions were approved and are carried to the Nordic Youth Council as resolutions.
The toppmöte delegates took a sightseeing trip to the nearby mountain. While the group travelled uphill by lift, the delegates enjoyed the beautiful scenery walking down the mountain on slippery slopes. On Saturday the NCF delegates gathered for the traditional cultural evening where the member organisations contribute with song, dance and jokes.
Seminariet började fredag morgon med en presentation över hur bioetanol produceras. Efter presentationen fick deltagarna möjligheten att besöka Weyland AS (en bioetanol pilot fabrik). Fabriken är ett resultat av undersökningar kring ny teknologi där användningen av avfalls material, som trä flisor och oanvända delar av korn och majs, används för att producera miljövänligt bränsle. Under besöket till fabriken fick NCF en chans att se teknologin bakom den färdiga produkten. (Mera information finns på företagets hemsida www.weyland.no)
Den första föreläsningen som direkt berörde seminariets tema hölls av partiledaren från Norges marxistiska röda parti, Thorstein Dahle. Han talade om krisen från ett vänster perspektiv. Efter honom var det ekonomie professor från Bergens Universitet, Bjørn Sandviks, tur att presentera sin syn på finanskrisen för NCF delegaterna. De två föreläsningar debatterade om marknadsekonomin, och därmed om kapitalismen verkligen har en framtid som ledande ekonomiskt system eller inte.
Den sista föreläsaren var Frank Aarebroth, professor i statskunskap vid Bergens universitet. Han talade om Nordens centerpartiers placering i det politiska systemet. Han närmade sig även finanskrisen från ett mera politiskt perspektiv och tangerade den nordiska modellen. Speciellt denna föreläsning var uppskattad av församlingen och gav en klar bild av varifrån naturliga antaganden i den nordiska politiken härstammar.
Under själva Toppmötet godkändes en ekonomiplan samt en långsiktig strategiplan för NCF. Även ett förslag på ett Manifesto för NCF presenterades och diskuterades. Svensk Ungdom deltog här aktivt eftersom vi framfört ett av de för diskussionen grundläggande förslagen. Diskussionen kommer att fortsätta i augusti då Svensk Ungdom står värd för NCF:s nästa möte.
Från medlemsorganisationerna fördes denna gång fram två resolutioner: en gällande mänskliga rättigheter (SU) och en annan om policyn kring klimatförändringen (NS). Resolutionerna kräver att de nordiska länderna tar ett gemensamt ansvar i frågorna. Båda resolutionerna godkändes och skickas vidare till Ungdomens Nordiska Råd.
Under helgen fick även delegaterna möjlighet att bekanta sig med Bergen och en utfärd till ett av fjällen som omringar Bergen gjordes. På vägen upp till fjälltoppen med hiss och på vägen ner för den hala fjällkanten kunde gruppen njuta av den vackra utsikten över Bergen. På lördag kväll möttes gruppen för den traditionella kulturkvällen där medlemsorganisationerna hade olika kulturella bidrag med bland annat sång, dans och många skratt.
Svensk Ungdom riktar ett tack till Norska Senterungdommen, och tackar också Sandra Grindgärds (NCF:s generalsekreterare) och Silja Borgarsdóttir Sandelin för ett väl förberett och utfört möte.
NCF Toppmöte in Bergen, Norway 12.-14.2.2010
NCF Toppmöte is a meeting where the member organizations gather for a seminar and discussion. This time the meeting was held in Bergen, Norway, from the 11th to 14th of February. The theme of the seminar was the financial crisis and its effect on the Nordic countries.
Friday morning began with a presentation on how to produce bioethanol. After that the participants got to visit to Weyland AS (a bioethanol pilot factory). The factory is the result of research on new technology for using waste materials – like wood chuck and unused parts of corn and wheat – to produce environmental friendly fuel. During the factory visit NCF got a chance to process of the technology. (More info can be found on the company’s website www.weyland.no)
The first lecturer on the financial crisis was the Marxist party’s leader Torstein Dahle. He talked about the crisis from the left-wing point of view. After him, professor of social economy, Bjørn Sandvik from the University of Bergen spoke to the NCF delegates. The two speeches debated whether the market economy and thereby capitalism has a future as a ruling economic system or not.
The last speaker was Frank Aarebroth, professor in political science at the University of Bergen. He talked about the political positions of the centre parties in the Nordic countries. He approached the financial crisis from the political point of view and elaborated on the Nordic model.
In the meeting itself NCF’s long-term financial plan and action strategy were approved. Also suggestions for an NCF manifesto were presented and discussed. Svensk Ungdom took an active role in this discussion as we provided one of the suggestions for a manifesto. The discussion will continue at NCF's next meeting in August, hosted by Svensk Ungdom in Finland.
The member organisations put forward two resolutions: one about human trafficking (SU) and another about climate change policy (NS). Both resolutions demand the Nordic countries take more shared responsibility for these issues. Both of these resolutions were approved and are carried to the Nordic Youth Council as resolutions.
The toppmöte delegates took a sightseeing trip to the nearby mountain. While the group travelled uphill by lift, the delegates enjoyed the beautiful scenery walking down the mountain on slippery slopes. On Saturday the NCF delegates gathered for the traditional cultural evening where the member organisations contribute with song, dance and jokes.
onsdag 9 december 2009
IFLRY:s 32:a General Assembly i Haag, Nederländerna, 12-15.11.2009
Den tolfte november 2009 inleddes IFLRY:s 32:a General Assembly i Haag, Nederländerna. Främst på agendan stod revideringen av Federationens manifesto, valet av en ny byrå och diskussionen kring ett mycket känsligt ekonomiskt läge.
Då Executive Committee inleddes på torsdagskvällen framkom att medlemsorganisationer inte mottagit räkningar och att majoriteten av de närvarande organisationerna därför inte hade rösträtt. Då liksom under General Assembly, så var stämningen kring detta felsteg från Chris Gallaways sida hettad med otaliga kommentarer och inlägg. Behandlingen av ärenden som kom upp under EC präglades därför av en låg legitimitet – däribland urgency resolutions och minskade medlemsavgifter. Speciellt de minskade medlemsavgifterna ledde till diskussion kring huruvida en organisation som ekonomiskt sett står på ödets brant, ska bevilja någon minskad medlemsavgift – det slutliga beviljandet skulle kanske aldrig inträffat om alla närvarande hade haft rösträtt.
På fredagen inleddes General Assembly och innan de verkliga sessionerna satte igång sammankallade Lena (som utnämnd ansvarsperson) de nordiska delegaterna för att överlägga vad vi ville jobba för tillsammans och vad som är viktigast för oss. Vi diskuterade vad våra åsikter var om kandidater, vilka ändringar i resolutioner och framförallt manifesto som vi alla kunde stöda. Det viktigaste var att över huvud taget hålla detta möte, eftersom nordiska delegatmötena fallit i glömska under det senaste året. Genom denna förbehandling, kunde vi sedan diskutera vidare med andra och känna att förändring i handlingarna får ett reellt stöd. Bland delegater på plats visade det sig finnas en önskan att diskutera och vädra förändringsförslag innan de formella sessionerna och många såg detta nordiska initiativ som väldigt positivt. På så vis besparade vi oss tid under det formella utskottsarbetet. Alla nordbor var ense om att dessa möten ska vi fortsätta med – också i LYMEC.
Linda Lindholm, Ivo Thijssen och Laurens Heinen ledde General Assembly, medan Thomas Leys ledde utskottet för medlemskap och Trude Studsrød Johansson utskottet för resolutioner och manifesto.
Utskottet för medlemskap gav ett positivt utlåtande åt alla medlemsansökningar: DALGA (Azerbaijan, full member), IDY (Kroatien, full member), YOLDP (Moldavien, full member), LHG Baden-Wurttemberg (Tyskland, candidate member), European Youth of Ukraine (Ukraina, candidate member) och Liberal Party Youth (Moldavien, candidate member). Efter att alla medlemsansökningar behandlats i utskottet, diskuterades ett förslag att introducera en arbetsgrupp för medlemskap i framtiden, eftersom byrån i sig inte är fullt objektiv inför nya organisationers medlemskap. Dessutom upplevde de närvarande representanterna från IFLRY:s medlemsorganisationer inte att de har tillräcklig information om de ansökande organisationerna. Arbetsgruppen kommer att besättas tills nästa EC.
Utskottet för resolutioner och manifesto hade ett digert arbete på sitt bord, men kom också till fruktbara resultat – trots en konstant och än mer kännbar dragkamp mellan libertarianer och socialliberaler. Utskottet gav positiva rekommendationer (som godkändes av plenum) för resolutioner om de mänskliga rättigheterna för nordkoreanska flyktingar i Kina, mot odemokratiska val i Ryssland, mot vägrande av inträde i vissa länder för HIV- eller AIDS-positiva personer och mot kränkningen av mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan. Finska Centerungdomens resolution, om en konvention på ungdomsrättigheter och som framfördes av SU, fick inte ett positivt mottagande varken i utskottet eller i plenum. Man ansåg att konventionen gav mindre slagkraft åt existerande konventioner och dokument och att konventionen i sin nuvarande form var för abstrakt då den borde vara ett konkret policydokument. Se de antagna resolutionerna på:
Liksom i utskottet för medlemskap, föreslogs tillsättandet av en förberedande arbetsgrupp för resolutioner som skulle kunna göra processen kring resolutioner mer konsekvent och effektiv. Tillsättandet av denna grupp har redan inletts, och i fall någon SU:are är intresserad – kontakta vänligen i första hand IU:s ordförande Lena Höglund.
Utskottet för resolutioner och manifesto fortsatte på lördagsmorgonen med den sista behandlingen av ett nytt manifesto. Kort sagt var kampen konstant mellan liberaler på vänsterkanten jämte de på högerkanten, men faktum var att vänsterfältet drog det längre strået då dessa var mer kompromissvilliga och hade förberett sig bättre inför behandlingen. Vissa delegater på högerkanter betedde sig dessutom osakligt under utskottsarbetet, för att i plenum misskreditera utskottets arbete genom att kräva en ny behandling av manifestot på nästa GA. Det reviderade manifestot godkändes med knapp marginal och trädde därför i kraft genast. Se manifestot på:
Boksluten från 2008 och 2009, liksom revisorsbrevet framfördes under fredagen och möttes med en lång lista frågor och kommentarer. Undertexten var att tillräckliga sparåtgärder inte gjorts i tid, dvs. i och med GA i Kiev december 2008. Då sittande kassör, Chris Gallaway försvarade byrån agerande med att tillräckliga siffror inte funnits att tillgå i det skedet ännu eftersom bokföringssystemet då just tagits i bruk. Med andra ord borde byrån ha åtagit strängare åtgärder under 2009 då de hade större insikt i hur den ekonomiska situationen verkligen såg ut. SU genom Lena Höglund höjde sin röst i denna sak och dels krävde att kontoret och Executive Directorn ska finnas kvar och att nedskärningar borde göras på andra plan. Seminarier kunde ta andra former och på den fronten borde man ha skärt ner under 2009 för att lätta på de höga utgifterna. Till diskussionen hör att Gallaway lyckades skrapa ihop över 27 000 euro av amerikanska bidragsgivare inför GA i Haag och att bokslutet för 2009 således balanserades upp. Budgeten för 2010 klädde av alla områden men speciellt seminarierna och de lagstiftande mötena och kommer att bjuda den nya byrån på en utmaning av större slag.
Valet av ny byrå och revisorer skedde sent under lördagseftermiddagen och bjöd Norden på en valseger: Naomi Ichihara Rokkum (Norge) valdes till viceordförande och Mats Löfström samt Emil Dyred (Danmark) valdes till revisorer för IFLRY. Inte helt oväntat blev tidigare generalsekreterare Bart Woord vald till ordförande och tidigare viceordförande Frederik Ferié vald till generalsekreterare. Resten av den nya byrån består av: Jan van Run (kassör) (Nederländerna), Mauricio Lopez (Costa Rica), Mirna Mneimneh (Libanon) och Jordi Villanueva i Calvet (Katalonien).
Hela evenemanget löpte utmärkt och värdarna Jonge Democraten (JD) och Jongere Organisatie Vrijheid en Democratie (JOVD) från Nederländerna ska ha ett stort tack för en bra koordination och mottagning! Under lördagens middag avtackades den avsatta styrelsen och då speciellt Paola Silva som verkat i IFLRY:s byrå sedan 2004. Nuvarande Executive Director, Sarah Wong kommer också att lämna sin tjänst och fick därför ett speciellt tack från SU:s sida med tanke på hennes handledning av praktikanten i London-kontoret.
Då Executive Committee inleddes på torsdagskvällen framkom att medlemsorganisationer inte mottagit räkningar och att majoriteten av de närvarande organisationerna därför inte hade rösträtt. Då liksom under General Assembly, så var stämningen kring detta felsteg från Chris Gallaways sida hettad med otaliga kommentarer och inlägg. Behandlingen av ärenden som kom upp under EC präglades därför av en låg legitimitet – däribland urgency resolutions och minskade medlemsavgifter. Speciellt de minskade medlemsavgifterna ledde till diskussion kring huruvida en organisation som ekonomiskt sett står på ödets brant, ska bevilja någon minskad medlemsavgift – det slutliga beviljandet skulle kanske aldrig inträffat om alla närvarande hade haft rösträtt.
På fredagen inleddes General Assembly och innan de verkliga sessionerna satte igång sammankallade Lena (som utnämnd ansvarsperson) de nordiska delegaterna för att överlägga vad vi ville jobba för tillsammans och vad som är viktigast för oss. Vi diskuterade vad våra åsikter var om kandidater, vilka ändringar i resolutioner och framförallt manifesto som vi alla kunde stöda. Det viktigaste var att över huvud taget hålla detta möte, eftersom nordiska delegatmötena fallit i glömska under det senaste året. Genom denna förbehandling, kunde vi sedan diskutera vidare med andra och känna att förändring i handlingarna får ett reellt stöd. Bland delegater på plats visade det sig finnas en önskan att diskutera och vädra förändringsförslag innan de formella sessionerna och många såg detta nordiska initiativ som väldigt positivt. På så vis besparade vi oss tid under det formella utskottsarbetet. Alla nordbor var ense om att dessa möten ska vi fortsätta med – också i LYMEC.
Linda Lindholm, Ivo Thijssen och Laurens Heinen ledde General Assembly, medan Thomas Leys ledde utskottet för medlemskap och Trude Studsrød Johansson utskottet för resolutioner och manifesto.
Utskottet för medlemskap gav ett positivt utlåtande åt alla medlemsansökningar: DALGA (Azerbaijan, full member), IDY (Kroatien, full member), YOLDP (Moldavien, full member), LHG Baden-Wurttemberg (Tyskland, candidate member), European Youth of Ukraine (Ukraina, candidate member) och Liberal Party Youth (Moldavien, candidate member). Efter att alla medlemsansökningar behandlats i utskottet, diskuterades ett förslag att introducera en arbetsgrupp för medlemskap i framtiden, eftersom byrån i sig inte är fullt objektiv inför nya organisationers medlemskap. Dessutom upplevde de närvarande representanterna från IFLRY:s medlemsorganisationer inte att de har tillräcklig information om de ansökande organisationerna. Arbetsgruppen kommer att besättas tills nästa EC.
Utskottet för resolutioner och manifesto hade ett digert arbete på sitt bord, men kom också till fruktbara resultat – trots en konstant och än mer kännbar dragkamp mellan libertarianer och socialliberaler. Utskottet gav positiva rekommendationer (som godkändes av plenum) för resolutioner om de mänskliga rättigheterna för nordkoreanska flyktingar i Kina, mot odemokratiska val i Ryssland, mot vägrande av inträde i vissa länder för HIV- eller AIDS-positiva personer och mot kränkningen av mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan. Finska Centerungdomens resolution, om en konvention på ungdomsrättigheter och som framfördes av SU, fick inte ett positivt mottagande varken i utskottet eller i plenum. Man ansåg att konventionen gav mindre slagkraft åt existerande konventioner och dokument och att konventionen i sin nuvarande form var för abstrakt då den borde vara ett konkret policydokument. Se de antagna resolutionerna på:
Liksom i utskottet för medlemskap, föreslogs tillsättandet av en förberedande arbetsgrupp för resolutioner som skulle kunna göra processen kring resolutioner mer konsekvent och effektiv. Tillsättandet av denna grupp har redan inletts, och i fall någon SU:are är intresserad – kontakta vänligen i första hand IU:s ordförande Lena Höglund.
Utskottet för resolutioner och manifesto fortsatte på lördagsmorgonen med den sista behandlingen av ett nytt manifesto. Kort sagt var kampen konstant mellan liberaler på vänsterkanten jämte de på högerkanten, men faktum var att vänsterfältet drog det längre strået då dessa var mer kompromissvilliga och hade förberett sig bättre inför behandlingen. Vissa delegater på högerkanter betedde sig dessutom osakligt under utskottsarbetet, för att i plenum misskreditera utskottets arbete genom att kräva en ny behandling av manifestot på nästa GA. Det reviderade manifestot godkändes med knapp marginal och trädde därför i kraft genast. Se manifestot på:
Boksluten från 2008 och 2009, liksom revisorsbrevet framfördes under fredagen och möttes med en lång lista frågor och kommentarer. Undertexten var att tillräckliga sparåtgärder inte gjorts i tid, dvs. i och med GA i Kiev december 2008. Då sittande kassör, Chris Gallaway försvarade byrån agerande med att tillräckliga siffror inte funnits att tillgå i det skedet ännu eftersom bokföringssystemet då just tagits i bruk. Med andra ord borde byrån ha åtagit strängare åtgärder under 2009 då de hade större insikt i hur den ekonomiska situationen verkligen såg ut. SU genom Lena Höglund höjde sin röst i denna sak och dels krävde att kontoret och Executive Directorn ska finnas kvar och att nedskärningar borde göras på andra plan. Seminarier kunde ta andra former och på den fronten borde man ha skärt ner under 2009 för att lätta på de höga utgifterna. Till diskussionen hör att Gallaway lyckades skrapa ihop över 27 000 euro av amerikanska bidragsgivare inför GA i Haag och att bokslutet för 2009 således balanserades upp. Budgeten för 2010 klädde av alla områden men speciellt seminarierna och de lagstiftande mötena och kommer att bjuda den nya byrån på en utmaning av större slag.
Valet av ny byrå och revisorer skedde sent under lördagseftermiddagen och bjöd Norden på en valseger: Naomi Ichihara Rokkum (Norge) valdes till viceordförande och Mats Löfström samt Emil Dyred (Danmark) valdes till revisorer för IFLRY. Inte helt oväntat blev tidigare generalsekreterare Bart Woord vald till ordförande och tidigare viceordförande Frederik Ferié vald till generalsekreterare. Resten av den nya byrån består av: Jan van Run (kassör) (Nederländerna), Mauricio Lopez (Costa Rica), Mirna Mneimneh (Libanon) och Jordi Villanueva i Calvet (Katalonien).
Hela evenemanget löpte utmärkt och värdarna Jonge Democraten (JD) och Jongere Organisatie Vrijheid en Democratie (JOVD) från Nederländerna ska ha ett stort tack för en bra koordination och mottagning! Under lördagens middag avtackades den avsatta styrelsen och då speciellt Paola Silva som verkat i IFLRY:s byrå sedan 2004. Nuvarande Executive Director, Sarah Wong kommer också att lämna sin tjänst och fick därför ett speciellt tack från SU:s sida med tanke på hennes handledning av praktikanten i London-kontoret.
IFLRY Seminarium: ”Human Trafficking: ’I am not for sale’” 15-22.11.09
IFLRY:s EC och GA följdes i år av ett seminarium stött av, liksom oftast, Europarådet. Temat för seminariet härstammade från IFLRY:s seminarium ”Human Rights: The Tools of the Trade” i Montenegro, juni 2008. Under seminariet i Montenegro blev intresset bland deltagarna för människohandel så pass stort att man kunde tala om “hi-jacking”, dvs. att man kom att glida ifrån det egentliga temat. Därför beslöt IFLRY att jobba vidare på det temat eftersom ärendet väckt sådant gensvar. Starkt gensvar beskriver också väl den stämning som rådde under hela seminariet i Amsterdam nu, ett år senare. Alla deltagare kom väl pålästa och intresserade till seminariet, alla var villiga att lära sig och att diskutera. Samhörigheten var i allmänhet stor och detta bäddade väl för framtida projekt och att jobba vidare på de idéer till verksamhet som alla deltagare bidrog med. Seminariet bjöd på information, konkreta organisationer och tillvägagångssätt men också (mer ideologiska) diskussioner.
Måndagen, den första egentliga seminariedagen, handlade i stort om att lära känna varandra, ämnet i stort, liksom situationen i deltagarnas hemländer. Ländernas situation presenterades genom löpsedlar som deltagarna komponerade ihop på plats. Dagen avslutades med en informell presentation av deltagarnas organisationer.
Tisdagen bar temat ”ursprungsländer” och gruppen fick ta del av presentationer av deltagare från Moldavien såväl som Filippinerna. Vi levde oss in i situationen som offret möter genom att läsa upp ett manus med roller i grupper. Inte sällan är personen som ”säljer” en annan en nära anhörig så som en make, en faster eller en bästa vän.
Trude Studsrød Johansson som fungerade som huvudtrainer, och som jobbar för NGO:n Fair Fund, gav oss en fakta-baserad insikt i människohandel. Speciellt fick vi insikt i de olika ”tiers” eller nivå av registrerad verksamhet mot människohandel som olika länder befinner sig i – trots sin position i mängd offer. Med andra ord behöver en ratificering av ett fördrag inte betyda att ett land tyglat det illegala flödet av människor in eller ut ur landet. Även de mest synbart korrupta länderna har skrivit under fördrag, men ändå ökar kurvan kvinnor, barn och män som exploateras.
Onsdagen bar temat ”mottagarländer” och även denna gång fick vi ta del av presentationer från seminariedeltagare om USA och Tyskland. Dagen bjöd också på en ideologisk debatt i form av att deltagarna fick fysiskt ställa sig i en positiv eller negativ riktning inför ett antal ställningstaganden så som ”Är prostitution ett brott mot mänskliga rättigheter?”, ”Människohandel kan bekämpas genom att förbjuda prostitution” osv. Eftermiddagen bestod däremot av en så kallad ”Forum Theatre”, där deltagare så trovärdigt som möjligt spelade upp en scen där en person blir förd genom en gränskontroll mot sin vilja efter att ha blivit utsatt för våld i en tid. Skådespelarnas roll är att säkra sketchens utgång, nämligen att personen kommer genom kontrollen och blir slussad vidare i brottskedjan, med publikens roll är att gå in och ersätta skådespelare för att förhindra den utgången. Detta skådespel var ett mycket lyckat sätt att engagera alla på ett personligt sätt och lära alla att vara uppmärksamma i sin omgivning.
Under torsdagen besökte seminariedeltagarna olika organisationer som jobbar med människohandel under förmiddagen, så som: Traffik, den nederländska rapportören för människohandel och BLINN. Eftermiddagen bestod av fri samvaro på Amsterdams gator och kvällen bjöd på ett lätt möte med medlemmar från JOVD.
Fredagen behandlade ”transitländer” och speciellt Italien samt Nederländerna lyftes upp genom att seminariedeltagarna delgavs scenarion och aktuella rättsfall från båda länderna. Problematiken som vi fick upp ögonen för var i huvudsak hur fokus sällan ligger på offret och dess situation, utan att den mesta uppmärksamheten läggs på att lägga samman ett rättsfall: offret beviljas inte uppehållstillstånd om denne inte kan delge tillräckliga uppgifter för att åtal ska kunna läggas mot förövaren. Viktigt att påpeka är alltså att hela 90% av offren återvänder aldrig hem i fruktan för sitt eget och sina näras liv. Många länder gömmer sig alltså bakom stränga visums- och uppehållstillståndsregler i stället för att verkligen se till offret i sammanhanget. Speciellt gällande barn är detta förkastligt och känsligt.
Seminariets sista dag bestod av att summera det som sagts och gjorts under veckan samt att skapa planer för framtida aktioner mot människohandel och metoder för att sprida medvetenhet om människohandel. Deltagare presenterade videos, aktiviteter, NGO:s och experter, eventuella sponsorer för projekt, fakta-texter och skapade nätverk.
Seminariet slutade med att deltagare och teamet tackades för sina bidrag, speciellt Trude Studsrød Johansson som verkligen varit en inspiration under seminariet (som alltid!). Sarah Wong, IFLRY:s Executive Director fick ett speciellt gemensamt tack (och gåva) av seminariedeltagarna eftersom detta var hennes (officiellt) sista seminarie för IFLRY (i egenskap av Exec. Dir.). Vi vill också här tacka Matilda Flemming som gjorde ett utmärkt jobb som IFLRY:s praktikant under både IFLRY:s EC/GA och detta seminarium!
Måndagen, den första egentliga seminariedagen, handlade i stort om att lära känna varandra, ämnet i stort, liksom situationen i deltagarnas hemländer. Ländernas situation presenterades genom löpsedlar som deltagarna komponerade ihop på plats. Dagen avslutades med en informell presentation av deltagarnas organisationer.
Tisdagen bar temat ”ursprungsländer” och gruppen fick ta del av presentationer av deltagare från Moldavien såväl som Filippinerna. Vi levde oss in i situationen som offret möter genom att läsa upp ett manus med roller i grupper. Inte sällan är personen som ”säljer” en annan en nära anhörig så som en make, en faster eller en bästa vän.
Trude Studsrød Johansson som fungerade som huvudtrainer, och som jobbar för NGO:n Fair Fund, gav oss en fakta-baserad insikt i människohandel. Speciellt fick vi insikt i de olika ”tiers” eller nivå av registrerad verksamhet mot människohandel som olika länder befinner sig i – trots sin position i mängd offer. Med andra ord behöver en ratificering av ett fördrag inte betyda att ett land tyglat det illegala flödet av människor in eller ut ur landet. Även de mest synbart korrupta länderna har skrivit under fördrag, men ändå ökar kurvan kvinnor, barn och män som exploateras.
Onsdagen bar temat ”mottagarländer” och även denna gång fick vi ta del av presentationer från seminariedeltagare om USA och Tyskland. Dagen bjöd också på en ideologisk debatt i form av att deltagarna fick fysiskt ställa sig i en positiv eller negativ riktning inför ett antal ställningstaganden så som ”Är prostitution ett brott mot mänskliga rättigheter?”, ”Människohandel kan bekämpas genom att förbjuda prostitution” osv. Eftermiddagen bestod däremot av en så kallad ”Forum Theatre”, där deltagare så trovärdigt som möjligt spelade upp en scen där en person blir förd genom en gränskontroll mot sin vilja efter att ha blivit utsatt för våld i en tid. Skådespelarnas roll är att säkra sketchens utgång, nämligen att personen kommer genom kontrollen och blir slussad vidare i brottskedjan, med publikens roll är att gå in och ersätta skådespelare för att förhindra den utgången. Detta skådespel var ett mycket lyckat sätt att engagera alla på ett personligt sätt och lära alla att vara uppmärksamma i sin omgivning.
Under torsdagen besökte seminariedeltagarna olika organisationer som jobbar med människohandel under förmiddagen, så som: Traffik, den nederländska rapportören för människohandel och BLINN. Eftermiddagen bestod av fri samvaro på Amsterdams gator och kvällen bjöd på ett lätt möte med medlemmar från JOVD.
Fredagen behandlade ”transitländer” och speciellt Italien samt Nederländerna lyftes upp genom att seminariedeltagarna delgavs scenarion och aktuella rättsfall från båda länderna. Problematiken som vi fick upp ögonen för var i huvudsak hur fokus sällan ligger på offret och dess situation, utan att den mesta uppmärksamheten läggs på att lägga samman ett rättsfall: offret beviljas inte uppehållstillstånd om denne inte kan delge tillräckliga uppgifter för att åtal ska kunna läggas mot förövaren. Viktigt att påpeka är alltså att hela 90% av offren återvänder aldrig hem i fruktan för sitt eget och sina näras liv. Många länder gömmer sig alltså bakom stränga visums- och uppehållstillståndsregler i stället för att verkligen se till offret i sammanhanget. Speciellt gällande barn är detta förkastligt och känsligt.
Seminariets sista dag bestod av att summera det som sagts och gjorts under veckan samt att skapa planer för framtida aktioner mot människohandel och metoder för att sprida medvetenhet om människohandel. Deltagare presenterade videos, aktiviteter, NGO:s och experter, eventuella sponsorer för projekt, fakta-texter och skapade nätverk.
Seminariet slutade med att deltagare och teamet tackades för sina bidrag, speciellt Trude Studsrød Johansson som verkligen varit en inspiration under seminariet (som alltid!). Sarah Wong, IFLRY:s Executive Director fick ett speciellt gemensamt tack (och gåva) av seminariedeltagarna eftersom detta var hennes (officiellt) sista seminarie för IFLRY (i egenskap av Exec. Dir.). Vi vill också här tacka Matilda Flemming som gjorde ett utmärkt jobb som IFLRY:s praktikant under både IFLRY:s EC/GA och detta seminarium!
fredag 27 november 2009
Har vi glömt gnistran?
Namaste! Hälsningar från Demo Finlands delegationsresa till Nepal, som ägde rum 16-25.11.2010! Efter första besvikelsen av att höra att Finnair inhiberat våra flyg pga. strejken kom vi äntligen iväg en dag senare. Partiernas Internationella Demokratisamarbete (Demo) är riksdagspartiernas gemensamma samarbetsorganisation som har ett ungdomsprojekt i Nepal, där det satsas på att stärka ungdomars politiska påverkningsmöjligheter.
Vår delegation bestod av åtta ungdomar från de olika riksdagspartierna samt av Demos programkoordinator. Väl framme i Nepal hade vi ett fullspäckat program med olika politiska partier och ungdomsorganisationer. Det kändes som om ALLA ville träffa oss och vi mottogs med öppna gästvänliga armar.
Det räckte inte länge förrän vi förstod hur lika men ändå så olika vi är. I viss mån hade vi samma bekymmer, som t.ex. klimatförändringen. Men det som vi inte hade var den brinnande glöden i själen och de glimtande ögonen för att resa upp och göra uppror. Vart har den tagit vägen? Vi gör numera politik framför datorn via internet – vi behöver en slags revolution för att engagera unga att ta i trådarna. De nepalesiska tyckte att det var väldigt främmande hur vi ”demonstrerar”.
Det som värmde om hjärtat var en skriftlig inbjudan att komma som gästtalare till öppningsceremonin för Madhesi Youth Forum i december. Det kommer kanske lite tätt inpå, men jag ska se till att de får en hälsning från SU. Särskilt viktigt är att nämna att madheserna har en egen kultur och ett eget språk, och kämpar för att behålla deras rättigheter.
Det som jag särskilt lärde mig av resan är att vi måste försöka samarbeta mera utöver partigränserna. Vi vinner alla på det och lyckas krossa partifördomar. Jag vill här citera en av våra delegationsmedlemmar: ”Det är ärendena som strider – inte människorna”.
Janina Mackiewicz
Med i delegationen var Tarja Anttonen, Center Ungdomen; Mikko Vieltojärvi, Samlinspartiets Studerandeförbund, Annika Perttula, Vänsterunga; Paloma Hannonen, De gröna unga och studerandes förbund; Janina Mackiewicz, Svensk Ungdom; Tiina Elovaara, Unga Sannfinländare; Anni Lahtinen, Socialdemokratiska studerande; Antti Kainulainen, KD Unga; Programkoordinator Tiina Kukkamaa från Demo.
torsdag 5 november 2009
Energidebatt i Zagreb
Gas säkerhet i Europa – också en fråga för Finland.
Under LYMEC:s seminarium här i Zagreb öppnades helt nya vyer för oss deltagare. Många har säkert som jag upplevt att det idag är svårt att hänga med alla viktiga debatter som pågår i samhället för tillfället, en av mina egna svarta fläckar har varit Nordstream och det planerade gasröret i Östersjön. Här i Kroatien har det däremot varit ett rykande aktuellt ärende då landet precis som sina grannländer lidit av gaskrisen mellan Ukraina och Ryssland. Senast i vintras stängdes gasleveransen av för tre dagar på grund av krisen och många hushåll fann sig utan möjlighet att värma upp sina lägenheter, mitt i den smäll kalla vintern (smäll kall vinter i Kroatien är ca – 10 Celsius).
Europa är i dag i ett läge där ca 10 procent av gasen kommer utifrån EU och majoriteten av den här gasen kommer från Ryssland. En del av problemen började då en EU reform ledde till liberalisering av gasmarknaden för att minska beroendet av naturgasleveranser från Ryssland, ironiskt nog ledde det här till problem för länder i EU men också Europeiska stater som inte hör till EU. För att förklara en lång historia kort, såg sig bland annat Ukraina plötsligt tvungen att betala marknadspris för sin naturgasförbrukning, något som landet inte tidigare har behövt. På grund av finansiella problem kunde Ukraina inte betala ett sådant pris, i alla fall kändes det plötsligt över fördubblade priset oöverkomligt och landet valde att inte betala. Detta ledde till att Ryssland 2006 stängde av gasleveransen till Ukraina. Problemet för resten av Europa är att den mesta ryska gasen till Europa kommer via Ukraina, så länder i slutändan av gasledningarna fick ingen gas och kunde därför inte värma upp sina hushåll. Att stänga av gasen till Ukraina har blivit något av en nyårs tradition för Ryssland och Ukraina och länderna bland annat på Balkan kan förvänta sig många kalla vinter dygn om man inte hittar en lösning på krisen.
Det är här det blir intressant för oss eftersom en alternativ lösning på detta är det omtalade Nordstream röret som man planerar att dra genom Östersjön. Själva Nordstream projektet rimmar ju lite illa med SU:s och Sfp:s strävan att få Östersjön deklarerat som ett havs område med special status, projektet kan ha långtgående miljökonsekvenser för ett redan illamående hav som Östersjön.
Efter att ha lyssnat på de debatterna här i Zagreb kan man ändå väl förstå att en lösning är nödvändig och gärna så illa kvickt. Samtidigt med Nordstream så pågår två andra planer för att förverkliga säkerhet på den europeiska gasmarknaden, gasrören eller pipeline Nabucco och Southstream. Den här gaskrisen kan inte lösas på något enkelt sätt men om man vill förenkla så kan man säga att det finns två alternativa lösningar, en extern och en intern. Den så kallade interna lösningen är att dra ett nytt gasrör direkt till Balkan, och det pågår en intensiv tävling nu mellan Nabucco och Southstream. Den externa lösningen är den som är mest aktuell för oss i norden, genom att dra gasrören genom finska viken och östersjön skulle man helt kringgå Ukraina och kanske uppnå en stabilare tillgång till gas från Ryssland.
I vilket fall som helst är det säkert att det kommer att dras åtminstone ett nytt gasrör, troligen två. Bakom Nordstream-projektet finns starka både politiska- och marknadskrafter, och lyssnar man på debatten här verkar man ta det ganska förgivet att Nordstream kommer att byggas trots de nordiska protesterna. Men vi här vi Finland borde också ta en titt på våra egna behov eftersom vi är till hundra procent beroende av Ryssland för vår naturgas, till skillnad från till exempel Storbritannien som kan få sin gas också från Norge.
Sen kan man undra vilken förändring de nya gasrören kommer att föra med sig, för i grund och botten kommer alla de här omtalade gasrören att få sin gas från Ryssland och från Gazprom. Så hur mycket har monopolet på den Europeiska marknaden förändrats? För tillfället kan man säga att den enda förändringen är att gasen blivit dyrare och svårare att garantera. Den situationen kan ändå förändras eftersom planer görs för att dra gasrör eller köpa flytande gas från Algeriet och Iran som har den näststörsta förekomsten av gas efter Ryssland. Men man kan ju fråga sig om det är bättre att vara beroende av gas från Ryssland eller från Iran?
Samtidigt kan man konstatera att de europeiska förekomsterna av naturgas (som ju stod för 50% av vårt behov) att sina. Vilket betyder att ny teknologi kommer att vara det viktigaste utvecklingsområdet så det skulle kanske vara en helt bra ide att börja förbereda sig redan nu och fortsätta utvecklingen av de alternativa energikällorna!
I dag kom beskedet att Svergie säger ja till Nordstream.
Hälsningar från Zagreb,
Julia
Under LYMEC:s seminarium här i Zagreb öppnades helt nya vyer för oss deltagare. Många har säkert som jag upplevt att det idag är svårt att hänga med alla viktiga debatter som pågår i samhället för tillfället, en av mina egna svarta fläckar har varit Nordstream och det planerade gasröret i Östersjön. Här i Kroatien har det däremot varit ett rykande aktuellt ärende då landet precis som sina grannländer lidit av gaskrisen mellan Ukraina och Ryssland. Senast i vintras stängdes gasleveransen av för tre dagar på grund av krisen och många hushåll fann sig utan möjlighet att värma upp sina lägenheter, mitt i den smäll kalla vintern (smäll kall vinter i Kroatien är ca – 10 Celsius).
Europa är i dag i ett läge där ca 10 procent av gasen kommer utifrån EU och majoriteten av den här gasen kommer från Ryssland. En del av problemen började då en EU reform ledde till liberalisering av gasmarknaden för att minska beroendet av naturgasleveranser från Ryssland, ironiskt nog ledde det här till problem för länder i EU men också Europeiska stater som inte hör till EU. För att förklara en lång historia kort, såg sig bland annat Ukraina plötsligt tvungen att betala marknadspris för sin naturgasförbrukning, något som landet inte tidigare har behövt. På grund av finansiella problem kunde Ukraina inte betala ett sådant pris, i alla fall kändes det plötsligt över fördubblade priset oöverkomligt och landet valde att inte betala. Detta ledde till att Ryssland 2006 stängde av gasleveransen till Ukraina. Problemet för resten av Europa är att den mesta ryska gasen till Europa kommer via Ukraina, så länder i slutändan av gasledningarna fick ingen gas och kunde därför inte värma upp sina hushåll. Att stänga av gasen till Ukraina har blivit något av en nyårs tradition för Ryssland och Ukraina och länderna bland annat på Balkan kan förvänta sig många kalla vinter dygn om man inte hittar en lösning på krisen.
Det är här det blir intressant för oss eftersom en alternativ lösning på detta är det omtalade Nordstream röret som man planerar att dra genom Östersjön. Själva Nordstream projektet rimmar ju lite illa med SU:s och Sfp:s strävan att få Östersjön deklarerat som ett havs område med special status, projektet kan ha långtgående miljökonsekvenser för ett redan illamående hav som Östersjön.
Efter att ha lyssnat på de debatterna här i Zagreb kan man ändå väl förstå att en lösning är nödvändig och gärna så illa kvickt. Samtidigt med Nordstream så pågår två andra planer för att förverkliga säkerhet på den europeiska gasmarknaden, gasrören eller pipeline Nabucco och Southstream. Den här gaskrisen kan inte lösas på något enkelt sätt men om man vill förenkla så kan man säga att det finns två alternativa lösningar, en extern och en intern. Den så kallade interna lösningen är att dra ett nytt gasrör direkt till Balkan, och det pågår en intensiv tävling nu mellan Nabucco och Southstream. Den externa lösningen är den som är mest aktuell för oss i norden, genom att dra gasrören genom finska viken och östersjön skulle man helt kringgå Ukraina och kanske uppnå en stabilare tillgång till gas från Ryssland.
I vilket fall som helst är det säkert att det kommer att dras åtminstone ett nytt gasrör, troligen två. Bakom Nordstream-projektet finns starka både politiska- och marknadskrafter, och lyssnar man på debatten här verkar man ta det ganska förgivet att Nordstream kommer att byggas trots de nordiska protesterna. Men vi här vi Finland borde också ta en titt på våra egna behov eftersom vi är till hundra procent beroende av Ryssland för vår naturgas, till skillnad från till exempel Storbritannien som kan få sin gas också från Norge.
Sen kan man undra vilken förändring de nya gasrören kommer att föra med sig, för i grund och botten kommer alla de här omtalade gasrören att få sin gas från Ryssland och från Gazprom. Så hur mycket har monopolet på den Europeiska marknaden förändrats? För tillfället kan man säga att den enda förändringen är att gasen blivit dyrare och svårare att garantera. Den situationen kan ändå förändras eftersom planer görs för att dra gasrör eller köpa flytande gas från Algeriet och Iran som har den näststörsta förekomsten av gas efter Ryssland. Men man kan ju fråga sig om det är bättre att vara beroende av gas från Ryssland eller från Iran?
Samtidigt kan man konstatera att de europeiska förekomsterna av naturgas (som ju stod för 50% av vårt behov) att sina. Vilket betyder att ny teknologi kommer att vara det viktigaste utvecklingsområdet så det skulle kanske vara en helt bra ide att börja förbereda sig redan nu och fortsätta utvecklingen av de alternativa energikällorna!
I dag kom beskedet att Svergie säger ja till Nordstream.
Hälsningar från Zagreb,
Julia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)