Gas säkerhet i Europa – också en fråga för Finland.
Under LYMEC:s seminarium här i Zagreb öppnades helt nya vyer för oss deltagare. Många har säkert som jag upplevt att det idag är svårt att hänga med alla viktiga debatter som pågår i samhället för tillfället, en av mina egna svarta fläckar har varit Nordstream och det planerade gasröret i Östersjön. Här i Kroatien har det däremot varit ett rykande aktuellt ärende då landet precis som sina grannländer lidit av gaskrisen mellan Ukraina och Ryssland. Senast i vintras stängdes gasleveransen av för tre dagar på grund av krisen och många hushåll fann sig utan möjlighet att värma upp sina lägenheter, mitt i den smäll kalla vintern (smäll kall vinter i Kroatien är ca – 10 Celsius).
Europa är i dag i ett läge där ca 10 procent av gasen kommer utifrån EU och majoriteten av den här gasen kommer från Ryssland. En del av problemen började då en EU reform ledde till liberalisering av gasmarknaden för att minska beroendet av naturgasleveranser från Ryssland, ironiskt nog ledde det här till problem för länder i EU men också Europeiska stater som inte hör till EU. För att förklara en lång historia kort, såg sig bland annat Ukraina plötsligt tvungen att betala marknadspris för sin naturgasförbrukning, något som landet inte tidigare har behövt. På grund av finansiella problem kunde Ukraina inte betala ett sådant pris, i alla fall kändes det plötsligt över fördubblade priset oöverkomligt och landet valde att inte betala. Detta ledde till att Ryssland 2006 stängde av gasleveransen till Ukraina. Problemet för resten av Europa är att den mesta ryska gasen till Europa kommer via Ukraina, så länder i slutändan av gasledningarna fick ingen gas och kunde därför inte värma upp sina hushåll. Att stänga av gasen till Ukraina har blivit något av en nyårs tradition för Ryssland och Ukraina och länderna bland annat på Balkan kan förvänta sig många kalla vinter dygn om man inte hittar en lösning på krisen.
Det är här det blir intressant för oss eftersom en alternativ lösning på detta är det omtalade Nordstream röret som man planerar att dra genom Östersjön. Själva Nordstream projektet rimmar ju lite illa med SU:s och Sfp:s strävan att få Östersjön deklarerat som ett havs område med special status, projektet kan ha långtgående miljökonsekvenser för ett redan illamående hav som Östersjön.
Efter att ha lyssnat på de debatterna här i Zagreb kan man ändå väl förstå att en lösning är nödvändig och gärna så illa kvickt. Samtidigt med Nordstream så pågår två andra planer för att förverkliga säkerhet på den europeiska gasmarknaden, gasrören eller pipeline Nabucco och Southstream. Den här gaskrisen kan inte lösas på något enkelt sätt men om man vill förenkla så kan man säga att det finns två alternativa lösningar, en extern och en intern. Den så kallade interna lösningen är att dra ett nytt gasrör direkt till Balkan, och det pågår en intensiv tävling nu mellan Nabucco och Southstream. Den externa lösningen är den som är mest aktuell för oss i norden, genom att dra gasrören genom finska viken och östersjön skulle man helt kringgå Ukraina och kanske uppnå en stabilare tillgång till gas från Ryssland.
I vilket fall som helst är det säkert att det kommer att dras åtminstone ett nytt gasrör, troligen två. Bakom Nordstream-projektet finns starka både politiska- och marknadskrafter, och lyssnar man på debatten här verkar man ta det ganska förgivet att Nordstream kommer att byggas trots de nordiska protesterna. Men vi här vi Finland borde också ta en titt på våra egna behov eftersom vi är till hundra procent beroende av Ryssland för vår naturgas, till skillnad från till exempel Storbritannien som kan få sin gas också från Norge.
Sen kan man undra vilken förändring de nya gasrören kommer att föra med sig, för i grund och botten kommer alla de här omtalade gasrören att få sin gas från Ryssland och från Gazprom. Så hur mycket har monopolet på den Europeiska marknaden förändrats? För tillfället kan man säga att den enda förändringen är att gasen blivit dyrare och svårare att garantera. Den situationen kan ändå förändras eftersom planer görs för att dra gasrör eller köpa flytande gas från Algeriet och Iran som har den näststörsta förekomsten av gas efter Ryssland. Men man kan ju fråga sig om det är bättre att vara beroende av gas från Ryssland eller från Iran?
Samtidigt kan man konstatera att de europeiska förekomsterna av naturgas (som ju stod för 50% av vårt behov) att sina. Vilket betyder att ny teknologi kommer att vara det viktigaste utvecklingsområdet så det skulle kanske vara en helt bra ide att börja förbereda sig redan nu och fortsätta utvecklingen av de alternativa energikällorna!
I dag kom beskedet att Svergie säger ja till Nordstream.
Hälsningar från Zagreb,
Julia
torsdag 5 november 2009
söndag 25 oktober 2009
Språkliga minoriteter i Ungern 19-22.10.2009, ett studiebesök med Allianssi
Syftet med resan var att bekanta sig med slovakiska språkets ställning i Ungern. Slovakerna utgör Ungerns största språkliga minoritet bland sammanlagt 13 minoriteter i landet. Mina personliga förväntningar inför besöket var att få nya perspektiv på vad minoritetskap innebär i en annan kontext, samt dela med mig av mina erfarenheter som finlandssvensk. Tyvärr uppvägdes inte mina förväntningar, men anser ändå att besöket var lärorikt.
Detta studiebesök var ett av många inom ramen för ett utbytesprogram mellan Finland och Ungern gällande ungdomssektorn. Mer explicit behandlade detta besök i praktiken alla minoriteter i Ungern som helhet, med speciell fokus på serbiska skolor, romernas situation, grekiska språkkurser och ungrar utomlands. ”Den finska delegationen” som tog del av själva besöket bestod av mig själv, Ida Ahlbom, Sabine Nygrund och Antonia Prinsén.
Måndagens program inleddes med ett besök på statsministerns kontor, departementet för nationella och etniska minoriteter. En representant från departementet berättade om den nationella policyn för minoriteter och genom vilka kanaler minoriteterna kan göra sin sak hörd. Den ungerska grundlagen skyddar minoriteterna och garanterar deras påverkningsmöjligheter, såsom minoritetsautonomi genom egna rådgivande parlament. Vi fastnade vid att minoriteternas egna rådgivande parlament är, just det, rådgivande och att det nationella parlamentet därför indirekt kan frångå minoriteternas önskemål (lokala myndigheter måste dock följa minoriteternas riktlinjer). Ett än större problem gällande minoriteterna är dock svårigheterna kring att kartlägga hur många minoritetsmedlemmar som finns bland den ungerska befolkningen. Flertalet ungrar har undvikit att ange huruvida de tillhör en nationell/språklig eller etnisk minoritet i de folkräkningar som gjorts 1990 och 2001.
Följande dag bjöd på en del sightseeing i ett etniskt diverst område utanför Budapest, men vi gjorde också ett besök i en serbisk skola (barnträdgård till gymnasium) i centrum av huvudstaden. Under samtalet med skolans rektor insåg vi att tvåspråkighet inte är lika värderat i Ungern och att i motsats till finländska föräldrar, så skickar en- eller tvåspråkiga föräldrar hellre sina barn till en ungersk skola för att garantera barnets kunskaper i ungerska. Ungrarna har alltså en del att lära om vilka dörrar flerspråkighet kan öppna i EU t.ex.
Onsdagen inleddes med ett möte med ungerska parlamentariker som jobbar med minoritetsfrågor och det civila samhället – en diskussion som kom att handla om romer i Ungern och som kändes väntad, men något oanvändbar för vår ”delegation”. Dagen fortsatte med ett mycket informativt besök på den finska ambassaden hos Janne Vilén, som gav oss en bättre helhetsbild av utbytesprogrammet såväl som verkligheterna bakom politiken i Ungern. Vilén är en nyckelperson i detta utbytesprogram och ville gärna utveckla och vidga verksamheten inom programmet. Onsdagen avslutades med en besök hos Terra Recognita, en organisation som jobbar för ungrare utomlands – detta var första gången gruppen verkligen upplevde att vi fick igång en diskussion och att båda parter kunde dela med sig av sina erfarenheter.
Även om hela studiebesöket till Budapest och Ungern var mycket informativt och kvantitativt, så upplevde hela gruppen, liksom jag själv, att vi inte kunde göra tillräckliga jämförelser med vår egen situation. Vi fick aldrig diskutera och reflektera tillsammans med andra unga, vilket enligt min tanke är hela idén med program såsom detta. En del av programpunkterna, som att vi fick se på då en grupp ungrare dansade grekisk folkdans, var inte över huvud taget ändamålsenligt. Jag vill ändå betona arrangörernas goda intentioner och programmets goda potential. Mottagandet var fantastiskt, men metoderna måste alltså tänkas över inför framtida projekt – samma gäller hanteringen av minoriteter i Ungern.
(Lena Höglund)
måndag 19 oktober 2009
Lymec’s seminarium om individuella påverkan på EU-politiken i framtiden 10/09 Lissabon , Portugal, DEL 2
Dagen fotsatte med att alla presenterade politiska situationen i sitt eget land samt vad som pågår inom egna partiet och ungdomspartiet. Vi är trettiofem personer från norra Cypern, Balkan, Väst-, Öst- och Sydeuropa, men jag som enda nordbo. Måste ju medge att politiska situationen i norra Cypern är en aning mer händelserik än Finlands situation men presentationerna skapade frågor och diskussion, riktigt intressant. Pratandet fortsatte då vi förflyttade oss mer inåt mot centrum för middag.
Lördagen inledde vi med att lyssna på portugisiska gästtalare. Portugals Amnesty International berättade om hur de tar kontakt med politiker och hur de vill få sitt meddelande fram. Presentationen berörde även deras kampanjer som de haft och vilka hinder som funnits för att nå påverkare. Innan kaffepausen inledde Aloys diskussionen om Amnestys presentation, vilka hinder seminariedeltagarna tycker att finns och vad man kan göra åt dem. Fortsättning i samma spår som diskussionen igår men av annan nyans då man nu så på organisationers möjligheter att påverka inom humanitära områden kontra individuell påverkan. En av de äldsta som i Portugal jobbar för LGBT- rättigheterna (han var kring 65 år) berättade om svårigheterna genom tiderna för kämpande. JEF Portugals tidigare ordförande berätta om portugisisk politik genom tiderna (han var kring 50 så inte den senaste ordföranden JEF ) och direkt deltagande i politik. Allan Witherick från Storbritannien har varit i Liberal Democrats men är nuförtiden som IMS i LYMEC. Därför höll han en program punkt om IMS-deltagande. Han höll en kort presentation och efter det blev vi indelade i grupper för att spinna vidare på benefits-promotion-what’s next angående IMS. Tankarna som orsaka diskussion var närmast kring organiserande av IMS och hur man borde administrera IMS samt hur man kunde erbjuda denna möjlighet för länder som inte har ett liberalt parti kontra ett land som redan har ett liberalt parti. Är det nödvändigt att ha IMS jämsides med partier? Argument fanns både för och emot.IMS jämsides partiet ger partiet eventuellt mer röstningsmakt om IMS delegaten är även medlem i ett parti för då har partiet sin egen delegation samt IMS-delegatens röstningskraft. För stunden har en IMS tre röster och denna delegat väljs bland de intresserade IMS delegaterna som ställer upp för att delta. Det kommer dock att ändras till att tre personer har en röst var ist för tre röster för en person. Mot argumentet var att man inte borde stöda människor att skilja sig åt från sitt eget parti. Just nu blev tanken om organisering inom IMS att mogna.
Efter det var det dags för sammandrag och avslutning samt farewell dinner och på söndagen var det igen dags att åka hem.
Maria Flemmich
Lördagen inledde vi med att lyssna på portugisiska gästtalare. Portugals Amnesty International berättade om hur de tar kontakt med politiker och hur de vill få sitt meddelande fram. Presentationen berörde även deras kampanjer som de haft och vilka hinder som funnits för att nå påverkare. Innan kaffepausen inledde Aloys diskussionen om Amnestys presentation, vilka hinder seminariedeltagarna tycker att finns och vad man kan göra åt dem. Fortsättning i samma spår som diskussionen igår men av annan nyans då man nu så på organisationers möjligheter att påverka inom humanitära områden kontra individuell påverkan. En av de äldsta som i Portugal jobbar för LGBT- rättigheterna (han var kring 65 år) berättade om svårigheterna genom tiderna för kämpande. JEF Portugals tidigare ordförande berätta om portugisisk politik genom tiderna (han var kring 50 så inte den senaste ordföranden JEF ) och direkt deltagande i politik. Allan Witherick från Storbritannien har varit i Liberal Democrats men är nuförtiden som IMS i LYMEC. Därför höll han en program punkt om IMS-deltagande. Han höll en kort presentation och efter det blev vi indelade i grupper för att spinna vidare på benefits-promotion-what’s next angående IMS. Tankarna som orsaka diskussion var närmast kring organiserande av IMS och hur man borde administrera IMS samt hur man kunde erbjuda denna möjlighet för länder som inte har ett liberalt parti kontra ett land som redan har ett liberalt parti. Är det nödvändigt att ha IMS jämsides med partier? Argument fanns både för och emot.IMS jämsides partiet ger partiet eventuellt mer röstningsmakt om IMS delegaten är även medlem i ett parti för då har partiet sin egen delegation samt IMS-delegatens röstningskraft. För stunden har en IMS tre röster och denna delegat väljs bland de intresserade IMS delegaterna som ställer upp för att delta. Det kommer dock att ändras till att tre personer har en röst var ist för tre röster för en person. Mot argumentet var att man inte borde stöda människor att skilja sig åt från sitt eget parti. Just nu blev tanken om organisering inom IMS att mogna.
Efter det var det dags för sammandrag och avslutning samt farewell dinner och på söndagen var det igen dags att åka hem.
Maria Flemmich
fredag 2 oktober 2009
Lymec’s seminarium om individuella påverkan på EU-politiken i framtiden 10/09 Lissabon , Portugal
Efter att äntligen ha anlänt till Lissabon igår kväll (åkte till hotellet i en rusande taxi i 80-100km/h i centrum, otroligt, med högtalare skakande av hårda volymen från salsa musiken), blev jag överraskad av lyxet i vårt fem stjärniga hotell. Var inte LYMEC i finansiella problem? Även om det är parlamentet som står som finansiär... Nå, jag gick och sova snabbt eftersom flyget for flera timmar senare från Finland än den borde så var framme först mitt på natten.
Fredagen började tidigt och effektivt men som vanligt med lite tight tidtabell. Dagens två första talare var inte på plats pga personliga orsaker respektive svininfluenssan. Så portugiserna svarade med att vi gör som man alltid gör här, improviserar! LYMEC’s vice ordförande Alexander Plahr började då dagen med att aktivera alla i att delta i diskussionen. Vilka möjligheter har en individ att påverka på nationell och europeisk nivå? Vilka svårigheter finns det att aktivera individer i politiken? Hur skall gräsrotsnivån få en känsla att de har en möjlighet att påverka eller ja, har de en möjlighet? Resultatet var att vi tillsammans listade upp möjligheter att påverka på olika nivåer inom egna landet samt EU (massmedia, debattartiklar, demonstrationer, utbildning osv) och hur kan man överkomma hinder (språk, avstånd, pengar etc). Efter att meddelandet om att andra talaren även han backat ut blev det improvisation igen men av Igor Caldeira som berättade om www.cafebabel.com som reaktion till diskussionen om språket som hinder bland EU-medborgare att känna sig som européer. Diskussionen snurrade även kring EU-medborgarskapet med anledning till medborgarskapets ställning. Skall EU-medborgarskap ses som en rikedom till det nationella medborgarskapet eller skall det ersätta det existerande medborgarskapet? Slutsatsen av diskussionen var att EU och nationella medborgarskapet bidrar till en identitet som även påverkas av andra faktorer som arbetet, religionen, kulturen osv. Då vi ätit lunch var det dags att lyssna på första talaren! Paolo Sande (direktor of the Office of the Parlament) berättade om proportionaliteten av makten mellan olika länder i parlamentet och i parlamentets olika verkställande organ. Han berättade även om sin personliga åsikt gällande Barroso, som ju är från Portugal, och hans ordförandeskaps betydelse för Portugal. Lissabon-fördragets påverkan kom också på tal, vi är ju i Lissabon after all.:)
Maria Flemmich
Fredagen började tidigt och effektivt men som vanligt med lite tight tidtabell. Dagens två första talare var inte på plats pga personliga orsaker respektive svininfluenssan. Så portugiserna svarade med att vi gör som man alltid gör här, improviserar! LYMEC’s vice ordförande Alexander Plahr började då dagen med att aktivera alla i att delta i diskussionen. Vilka möjligheter har en individ att påverka på nationell och europeisk nivå? Vilka svårigheter finns det att aktivera individer i politiken? Hur skall gräsrotsnivån få en känsla att de har en möjlighet att påverka eller ja, har de en möjlighet? Resultatet var att vi tillsammans listade upp möjligheter att påverka på olika nivåer inom egna landet samt EU (massmedia, debattartiklar, demonstrationer, utbildning osv) och hur kan man överkomma hinder (språk, avstånd, pengar etc). Efter att meddelandet om att andra talaren även han backat ut blev det improvisation igen men av Igor Caldeira som berättade om www.cafebabel.com som reaktion till diskussionen om språket som hinder bland EU-medborgare att känna sig som européer. Diskussionen snurrade även kring EU-medborgarskapet med anledning till medborgarskapets ställning. Skall EU-medborgarskap ses som en rikedom till det nationella medborgarskapet eller skall det ersätta det existerande medborgarskapet? Slutsatsen av diskussionen var att EU och nationella medborgarskapet bidrar till en identitet som även påverkas av andra faktorer som arbetet, religionen, kulturen osv. Då vi ätit lunch var det dags att lyssna på första talaren! Paolo Sande (direktor of the Office of the Parlament) berättade om proportionaliteten av makten mellan olika länder i parlamentet och i parlamentets olika verkställande organ. Han berättade även om sin personliga åsikt gällande Barroso, som ju är från Portugal, och hans ordförandeskaps betydelse för Portugal. Lissabon-fördragets påverkan kom också på tal, vi är ju i Lissabon after all.:)
Maria Flemmich
onsdag 9 september 2009
Bästa biståndsminister Paavo!
Brev till biståndsminister Paavo Väyrynen som skickats iväg idag:
Minns du oss? Vi representerar Svensk Ungdoms internationella utskott och vi gjorde förra året en julkortskampanj. Vi skickade julkort till dig med en önskan om att Finland ska avsätta 0,7 % av BNI för utvecklingshjälp innan år 2010 och 1% före år 2015. Enligt oss borde detta vara en självklar sak. Det skämmande att Finlands biståndsprocent är så låg som den är. I festtal och vallöften lovar man stort och vackert, fina ord på ett papper men vad händer i praktiken? Resultatet från budgetförhandlingarna var för oss en stor besvikelse. Att en planerad höjning med 64 miljoner krymper till 4 miljoner är inte acceptabelt när Finland redan är långt ifrån FN målet 0,7 %. Att man dessutom sedan motiverar beslutet med att man tar från goda ändamål för att ge till ännu bättre, som finansminister Katainen uttalat sig om, är under all kritik. I vilket fack sätts i så fall biståndsfrågan?
Vi förstår mycket väl att det är svåra ekonomiska tider men Finland måste komma ihåg att det är svåra ekonomiska tider även i den fattiga delen av världen och behovet av hjälp där i sådana här tider växer. Det globala ansvaret försvinner inte någonstans. Att i svåra ekonomiska tider drastiskt dra ner på biståndet får långtgående följder för utvecklingsländerna och bekämpningen av fattigdomen i världen. Världen blir allt mindre och gränser suddas ut, vi blir mera beroende av varandra och hjälper varandra över gränserna i allt större utsträckning. Så ska det också vara i dagens globala värld, nu och i framtiden och också i svåra tider. Vi ska vara med och bidra till en rättvis och hållbar värld. Att Finlands utvecklingspolitiska program sätter som huvudmål att utrota fattigdomen i enlighet med FN:s millenniemål är bra, men enligt senaste beslut i regeringen verkar det inte som att programmet har så stor tyngd när besluten fattas. Det blir igen vackra ord på ett papper. Enligt beslutet når finland en procent på 0,55 av BNI vilket är ett litet kort steg framåt, men ännu är det en bit till FN:s mål att givarländer ska ge 0,7% av BNI. Vi hoppas att Finland skulle kunna visa framfötterna i denna fråga och i en snabbare takt höja sina biståndsanslag. Har vi i Finland råd att rycka på axlarna och se på när fattigdomen växer? Nej, men vi har råd med att hjälpa dem där hjälpen behövs mest.
Bästa Paavo! Vi hoppas att du kämpar vidare och jobbar hårt för denna viktiga fråga och att Finland höjer sin biståndsprocent så fort som möjligt.
Med vänliga hälsningar,
Svensk Ungdoms internationella utskott:
Lena Höglund, ordförande
Maria Flemmich, viceordförande
Sandra Grindgärds
Niklas Mannfolk
Danica Vihinen
Eva Roos
Anki Bender
Amanda Enberg
Janina Mackiewicz
Janne Leivo
Hannes Wallin
Helleke Heikkinen
Minns du oss? Vi representerar Svensk Ungdoms internationella utskott och vi gjorde förra året en julkortskampanj. Vi skickade julkort till dig med en önskan om att Finland ska avsätta 0,7 % av BNI för utvecklingshjälp innan år 2010 och 1% före år 2015. Enligt oss borde detta vara en självklar sak. Det skämmande att Finlands biståndsprocent är så låg som den är. I festtal och vallöften lovar man stort och vackert, fina ord på ett papper men vad händer i praktiken? Resultatet från budgetförhandlingarna var för oss en stor besvikelse. Att en planerad höjning med 64 miljoner krymper till 4 miljoner är inte acceptabelt när Finland redan är långt ifrån FN målet 0,7 %. Att man dessutom sedan motiverar beslutet med att man tar från goda ändamål för att ge till ännu bättre, som finansminister Katainen uttalat sig om, är under all kritik. I vilket fack sätts i så fall biståndsfrågan?
Vi förstår mycket väl att det är svåra ekonomiska tider men Finland måste komma ihåg att det är svåra ekonomiska tider även i den fattiga delen av världen och behovet av hjälp där i sådana här tider växer. Det globala ansvaret försvinner inte någonstans. Att i svåra ekonomiska tider drastiskt dra ner på biståndet får långtgående följder för utvecklingsländerna och bekämpningen av fattigdomen i världen. Världen blir allt mindre och gränser suddas ut, vi blir mera beroende av varandra och hjälper varandra över gränserna i allt större utsträckning. Så ska det också vara i dagens globala värld, nu och i framtiden och också i svåra tider. Vi ska vara med och bidra till en rättvis och hållbar värld. Att Finlands utvecklingspolitiska program sätter som huvudmål att utrota fattigdomen i enlighet med FN:s millenniemål är bra, men enligt senaste beslut i regeringen verkar det inte som att programmet har så stor tyngd när besluten fattas. Det blir igen vackra ord på ett papper. Enligt beslutet når finland en procent på 0,55 av BNI vilket är ett litet kort steg framåt, men ännu är det en bit till FN:s mål att givarländer ska ge 0,7% av BNI. Vi hoppas att Finland skulle kunna visa framfötterna i denna fråga och i en snabbare takt höja sina biståndsanslag. Har vi i Finland råd att rycka på axlarna och se på när fattigdomen växer? Nej, men vi har råd med att hjälpa dem där hjälpen behövs mest.
Bästa Paavo! Vi hoppas att du kämpar vidare och jobbar hårt för denna viktiga fråga och att Finland höjer sin biståndsprocent så fort som möjligt.
Med vänliga hälsningar,
Svensk Ungdoms internationella utskott:
Lena Höglund, ordförande
Maria Flemmich, viceordförande
Sandra Grindgärds
Niklas Mannfolk
Danica Vihinen
Eva Roos
Anki Bender
Amanda Enberg
Janina Mackiewicz
Janne Leivo
Hannes Wallin
Helleke Heikkinen
lördag 22 augusti 2009
Svensk Ungdom på IFLRY EC i Beirut
Beirut, Libanon, IFLRY EC juli 2009
Under Libanons heta sol samlades sammanlagt 36 organisationer för att dels diskutera temat religion och politik ur ett liberalt perspektiv, dels själva IFLRY:s situation och de facto – överlevnad. Trots en välskött organisation och en rik verksamhet, står nu IFLRY framför mycket stora ekonomiska utmaningar om inte det kommande halvåret bjuder betydande bidrag eller alternativa lösningar. SU riktade en allvarlig varning till styrelsen om att ekonomin måste bli i skick – för annars är festen snart över. Ett sparförslag som SU lyfte fram är att man skulle slå ihop ett seminarium med EC:n och inte banta på kansliet i London, som också lyftes fram som ett exempel. På basis av huvudskakningarna verkar SU:s förslag ha ett brett understöd. En nedläggning av kansliet i London skulle ju automatiskt också innebära att SU:s och kulturfondens framgångsrika praktikplats inte skulle kunna fortsätta. Detta betungande besked överskuggade trots sitt allvar inte Excecutive Committee i Beirut, men de samlade beslöt att grunda en kommitté för fundraising.
Tordagen före mötet inleddes, stod ett seminarium om politik och religion ur ett liberalt perspektiv på agendan. Seminariet inleddes med en föreläsning av Wissam Saadeh, politisk forskare, om religionens direkta och indirekta påverkan på staten. Fredrick Federley, C, från Sveriges riksdag var också på plats och kastade direkt in en brandfackla i debatten med att konstatera att han på sin Facebookstatus skrivit att ”han inte tror på troll, häxor eller andra spåkonster” på hans status om religion. Federley var en av seminariets höjdpunkter. Vi fick även höra om medias beteende och (sneda) prioriteringar i Mellanöstern av en mycket känd tv-profil. Seminariet inkluderade även två gruppdiskussioner under teman kön och religion samt extremism och religion. Mer specifikt fick européer och amerikaner här verkligen vädra uppfattningar om samhälle och rörelser som Hizbollah med araber såväl som asiater. Bl.a. frågan huruvida man verkligen ska förhandla med Hizbollah som terroristorganisation intresserade gruppen. Vi kunde slutligen konstatera att vi västerländska liberaler har mycket att lära och att sanningen knappast är den omedelbart förmedlade – det finns heller inte några enkla lösningar i ett så komplext område som Mellanöstern trots att viljan finns. Seminariet fungerade uppmuntrande för samarbete och ytterligare diskussion i andra forum.
Följande dag inleddes mötena med en presskonferens med de libanesiska medierna på plats. Viktigt att påpeka är att Future Youth och Future Movement, som stod värd för mötet i Beirut, är regeringsparti i Libanon och vann valet i juni 2009 med ett 54:a procentigt väljarunderstöd. Partiets framträdande roll i Libanon gick igen i de fina evenemang vi hade äran att närvara vid som t.ex. ett besök i premiärminister Sayed Hariris eget vardagsrum under lördagskvällen. Sayed Hariri är son till Rafiq Hariri som mördades i en bilbomb 2002. En händelse som dominerade den två timmar långa diskussionen med premiärministern där SU höll sig framme med en fråga. Mordet på Rafiq Hariri blev startskottet på den fredliga Cedarrevolutionen som ledde till reträtten av de tiotusentals Syrianska soldaterna som tidigare gjort att Libanon inte kunde kallas för helt självständigt i praktiken. Att det ännu är spänt märktes tydligt med många soldater och pansarvagnar utposterade runt hotelldistriktet och premiärministerns bostad. En inspirerande Hariri konstaterade ”att vi måste lära unga människor om livet och inte om döden, döden kommer ändå till slut” med klar adress mot självmordsbombare och extremister runt om i världen. Träffen med Hariri måste ses som höjdpunkten på hela arrangemanget.
Mötena gjorde under första dagen ett avbrott för en presentation av publikationen ”Why Am I Liberal”, för att senare fortsätta med information om statutes-uppdateringen, medlemskapsansökningar och resolutioner. Sammantaget godkändes två kandidatmedlemsansökningar (Free Youth Front, Egyptien och National Liberal Party Youth, Libanon) och två ansökningar nekades (Cairo Liberal Forum, Egyptien och El Ghad Liberal Youth Union, Egyptien). Eftersom den lettiska medlemsorganisationen Klubs LC tycks ha upphört att existera, förklarades den organisationen utesluten ur IFLRY.
Till EC framfördes 19 resolutioner (13 antogs) varibland kan nämnas de följande:
- Western Sahara (ledde till blockröstning och allianser, skapande av nordisk grupp på IFLRY- och LYMEC-evenemang med Lena Höglund som koordinator)
- Belarus (kallar på internationell, diplomatisk aktion mot den odemokratiska situationen, med anledning av instiftandet av en projektledare för demokratiska aktioner för och i Vitryssland för IFLRY:s del; Karin Ji Hei Brissman)
- US embargo against Cuba (två resolutioner slogs ihop och antogs även av YDA efter ändringar)
- Development aid (budjetärt bistånd förkastades)
- Cessasion of the repression of the Iranian people (odemokratiskt presidentval och eftersvallningar)
- Colonialism in the Palestinian territories (förkastande av de israeliska bosättningarna på Gaza-remsan)
- Privacy protection in the digital age (skyddandet av individen)
- Human trafficking (SU:s bidrag med anledning av det kommade IFLRY-seminariet)
- Post-Kyoto process in dealing with climate change (optimistisk, med anledning av instiftandet av en projektledare för klimatförändring i IFLRY, Stephan Korte)
På söndagen ordnades ett seminarium för de arabiska deltagarna: “The role of the youth in promoting liberalism in the Arab world”. I detta sammanhang bör påpekas vikten av Friedrich Naumann Foundation for Libertys (FNF) stöd för demokrati- och liberala rörelser i Mellanöstern. På mötena deltog även en regional representant för FNF, som ytterligare uppmuntrade alla deltagare till att söka deras understöd ifråga om partnerskap och projekt av olika slag. Söndagens seminarie fungerade som ett ytterligare stöd för den färska regionala organisationen Union of Arab Liberal Youth (UALY). Hela evenemanget i Beirut var en kraftdemonstration över det idoga arbete som Frederik Ferié lagt ner under de senaste åren som Vicepresident i IFLRY – han kan nu stolt visa upp en växande regional organisation i arabvärlden. Den ivriga attityd som alla deltagare och organisatörer visade upp i Beirut var uppfriskande och motiverande för fortsatta former av samarbete såväl som fler besök till regionen! För den generositet som Future Movement/ Future Youth bjöd på kan man inte annat än vara överväldigad och hoppfull inför framtiden med dem vid rodret i Libanon.
Under Libanons heta sol samlades sammanlagt 36 organisationer för att dels diskutera temat religion och politik ur ett liberalt perspektiv, dels själva IFLRY:s situation och de facto – överlevnad. Trots en välskött organisation och en rik verksamhet, står nu IFLRY framför mycket stora ekonomiska utmaningar om inte det kommande halvåret bjuder betydande bidrag eller alternativa lösningar. SU riktade en allvarlig varning till styrelsen om att ekonomin måste bli i skick – för annars är festen snart över. Ett sparförslag som SU lyfte fram är att man skulle slå ihop ett seminarium med EC:n och inte banta på kansliet i London, som också lyftes fram som ett exempel. På basis av huvudskakningarna verkar SU:s förslag ha ett brett understöd. En nedläggning av kansliet i London skulle ju automatiskt också innebära att SU:s och kulturfondens framgångsrika praktikplats inte skulle kunna fortsätta. Detta betungande besked överskuggade trots sitt allvar inte Excecutive Committee i Beirut, men de samlade beslöt att grunda en kommitté för fundraising.
Tordagen före mötet inleddes, stod ett seminarium om politik och religion ur ett liberalt perspektiv på agendan. Seminariet inleddes med en föreläsning av Wissam Saadeh, politisk forskare, om religionens direkta och indirekta påverkan på staten. Fredrick Federley, C, från Sveriges riksdag var också på plats och kastade direkt in en brandfackla i debatten med att konstatera att han på sin Facebookstatus skrivit att ”han inte tror på troll, häxor eller andra spåkonster” på hans status om religion. Federley var en av seminariets höjdpunkter. Vi fick även höra om medias beteende och (sneda) prioriteringar i Mellanöstern av en mycket känd tv-profil. Seminariet inkluderade även två gruppdiskussioner under teman kön och religion samt extremism och religion. Mer specifikt fick européer och amerikaner här verkligen vädra uppfattningar om samhälle och rörelser som Hizbollah med araber såväl som asiater. Bl.a. frågan huruvida man verkligen ska förhandla med Hizbollah som terroristorganisation intresserade gruppen. Vi kunde slutligen konstatera att vi västerländska liberaler har mycket att lära och att sanningen knappast är den omedelbart förmedlade – det finns heller inte några enkla lösningar i ett så komplext område som Mellanöstern trots att viljan finns. Seminariet fungerade uppmuntrande för samarbete och ytterligare diskussion i andra forum.
Följande dag inleddes mötena med en presskonferens med de libanesiska medierna på plats. Viktigt att påpeka är att Future Youth och Future Movement, som stod värd för mötet i Beirut, är regeringsparti i Libanon och vann valet i juni 2009 med ett 54:a procentigt väljarunderstöd. Partiets framträdande roll i Libanon gick igen i de fina evenemang vi hade äran att närvara vid som t.ex. ett besök i premiärminister Sayed Hariris eget vardagsrum under lördagskvällen. Sayed Hariri är son till Rafiq Hariri som mördades i en bilbomb 2002. En händelse som dominerade den två timmar långa diskussionen med premiärministern där SU höll sig framme med en fråga. Mordet på Rafiq Hariri blev startskottet på den fredliga Cedarrevolutionen som ledde till reträtten av de tiotusentals Syrianska soldaterna som tidigare gjort att Libanon inte kunde kallas för helt självständigt i praktiken. Att det ännu är spänt märktes tydligt med många soldater och pansarvagnar utposterade runt hotelldistriktet och premiärministerns bostad. En inspirerande Hariri konstaterade ”att vi måste lära unga människor om livet och inte om döden, döden kommer ändå till slut” med klar adress mot självmordsbombare och extremister runt om i världen. Träffen med Hariri måste ses som höjdpunkten på hela arrangemanget.
Mötena gjorde under första dagen ett avbrott för en presentation av publikationen ”Why Am I Liberal”, för att senare fortsätta med information om statutes-uppdateringen, medlemskapsansökningar och resolutioner. Sammantaget godkändes två kandidatmedlemsansökningar (Free Youth Front, Egyptien och National Liberal Party Youth, Libanon) och två ansökningar nekades (Cairo Liberal Forum, Egyptien och El Ghad Liberal Youth Union, Egyptien). Eftersom den lettiska medlemsorganisationen Klubs LC tycks ha upphört att existera, förklarades den organisationen utesluten ur IFLRY.
Till EC framfördes 19 resolutioner (13 antogs) varibland kan nämnas de följande:
- Western Sahara (ledde till blockröstning och allianser, skapande av nordisk grupp på IFLRY- och LYMEC-evenemang med Lena Höglund som koordinator)
- Belarus (kallar på internationell, diplomatisk aktion mot den odemokratiska situationen, med anledning av instiftandet av en projektledare för demokratiska aktioner för och i Vitryssland för IFLRY:s del; Karin Ji Hei Brissman)
- US embargo against Cuba (två resolutioner slogs ihop och antogs även av YDA efter ändringar)
- Development aid (budjetärt bistånd förkastades)
- Cessasion of the repression of the Iranian people (odemokratiskt presidentval och eftersvallningar)
- Colonialism in the Palestinian territories (förkastande av de israeliska bosättningarna på Gaza-remsan)
- Privacy protection in the digital age (skyddandet av individen)
- Human trafficking (SU:s bidrag med anledning av det kommade IFLRY-seminariet)
- Post-Kyoto process in dealing with climate change (optimistisk, med anledning av instiftandet av en projektledare för klimatförändring i IFLRY, Stephan Korte)
På söndagen ordnades ett seminarium för de arabiska deltagarna: “The role of the youth in promoting liberalism in the Arab world”. I detta sammanhang bör påpekas vikten av Friedrich Naumann Foundation for Libertys (FNF) stöd för demokrati- och liberala rörelser i Mellanöstern. På mötena deltog även en regional representant för FNF, som ytterligare uppmuntrade alla deltagare till att söka deras understöd ifråga om partnerskap och projekt av olika slag. Söndagens seminarie fungerade som ett ytterligare stöd för den färska regionala organisationen Union of Arab Liberal Youth (UALY). Hela evenemanget i Beirut var en kraftdemonstration över det idoga arbete som Frederik Ferié lagt ner under de senaste åren som Vicepresident i IFLRY – han kan nu stolt visa upp en växande regional organisation i arabvärlden. Den ivriga attityd som alla deltagare och organisatörer visade upp i Beirut var uppfriskande och motiverande för fortsatta former av samarbete såväl som fler besök till regionen! För den generositet som Future Movement/ Future Youth bjöd på kan man inte annat än vara överväldigad och hoppfull inför framtiden med dem vid rodret i Libanon.
torsdag 20 augusti 2009
SU på Island!
Nordiska Centerungdomens Förbunds repskap 13-16.8 2009 på Island
I år ordnades NCF:s repskap i Reykjavik, Island och SU deltog med en femmanna delegation. Oscar Ohlis, Hannes Wallin, Fredrika Åkerö, Sandra Grindgärds och Silja Borgarsdóttir Sandelin deltog. Temat för årets repskap var ”the environmental sea” men seminariedelen innehöll endast två föreläsningar. Den ena handlade om ”law at the sea” och hölls av Tómas Heidar som jobbade på utrikesministeriet. Agnar Bragi från SUF (Samband Ungra Framsóknarmanna) höll den andra föreläsningen som handlade om ”the artic sea route”. Föreläsningarna var korta och inte så givande och ingen vidare diskussion fördes. Överlag var hela seminariedelen väldigt oplanerad och innehöll inte så mycket substans. Det skulle ha varit intressant att diskutera finanskrisen på Island, men detta berördes nästan inte alls. Av en ren slump råkade Framsóknarflokkurins (SUF:s moderparti) parlamentariker komma in på mötet och presentera sig, det hade varit intressant att få ha en ordentlig diskussion med dem.
Under själva repskapet diskuterades mest administrativa frågor om våra stadgar och hela förbundets framtid. Mötet var väldigt yrt och rörigt. Nya stadgar godkändes och kompromissen mellan enkel majoritet och konsensus föll på att 70% av rösterna krävs för att beslut ska kunna tas. Förhoppningsvis kommer NCF nu i fortsättningen att kunna fatta beslut och uttala sig i olika frågor. Det beslöts även att de stora organisationerna (1000 + medlemmar) har tre röster och små organisationer två röster. Eftersom revisorerna inte hade godkänt bokslutet p.g.a. att de fick det så sent och många dokument (bl.a. verksamhetsberättelse och alla protokoll) fattades så beslöt repskapet att det ska hållas ett extra repskap 30.9-1.10 i Stockholm. Då ska alla förbundsordföranden och förbundssekreterare samlas för att diskutera NCF framtid samt godkänna bokslutet. En framtidsdiskussion är nödvändig för organisationen som haft några röriga år den senaste tiden, speciellt ekonomiskt. Diskussion om samgång med Nordens Liberala och Radikala Ungdom (NLRU) fortsätter men inga beslut har tagits. Därför är det bra att ett möte med alla förbundsledningar ordnas, men vi måste få ordning på vår egen organisation först. Islänningarna hotar även med att gå ur förbundet nu och Silja kommer att delta i deras kongress för att diskutera med dem.
Under repskapet fördes ingen desto mer politisk diskussion. Endast Norska Senterungdommen och vi hade skickat in resolutioner. Dock skrev vi lite historia eftersom vi för första gången på länge röstade om resolutionerna och frångick konsensusregeln. Det som väckte mest debatt var vår resolution om att NCF ska stödja Islands ansökan om EU medlemskap och att vi skulle uttala oss i isländsk media om detta. Resolutionen gick igenom efter en kort debatt där norrmännen sade nej men inte varför de gjorde det. Resolutionen torde ha fått bra synlighet i Isländsk media. NCF måste dock bli mera politiskt, just nu förs så gott som ingen politisk diskussion. Repskapet valde också ny ordförande och styrelse. Silja valdes till ny ordförande och Sandra till hennes suppleant i styrelsen. Oscar valdes också till styrelsen med Hannes som suppleant. NCF söker även som bäst en ny generalsekreterare som ska anställas fr.o.m oktober. Sista ansökningsdag är 18.9.
På söndagen träffade Oscar och Fredrika Framsóknarflokkurins partiordförande Sigmundur David Gunnlaugsson (eng. progressive party), som också är medlem i Islands parlament, Alltinget. Gunnlaugsson pratade för NCF på lördagen, men Fredrika hade i uppdrag av sin riksdagsledamot, minister Astrid Thors, att framföra en hälsning, som ledde till mötet på söndagen. Trion träffades på café Babalu och pratade i över två timmar om Islands EU-medlemskapsansökan, om det ekonomiska läget på Island, nordisk politik och nordiska kulturskillnader m.m. Sigmundur, som varit partiordförande i åtta månader, gav ett sympatisk intryck och mötet upplevdes som trevligt och givande och avslutades med löften om kontakt partierna emellan i framtiden.
Utöver repskapet ordnades även valsafari och en fiskeutfärd, samt middagar och kulturprogrammet som alla medlemsorganisationer deltar i med ett eget program. I år hade vi ”kärringkånk” stafett som program.
/Sandra, Silja, Oscar, Hannes och Fredrika
I år ordnades NCF:s repskap i Reykjavik, Island och SU deltog med en femmanna delegation. Oscar Ohlis, Hannes Wallin, Fredrika Åkerö, Sandra Grindgärds och Silja Borgarsdóttir Sandelin deltog. Temat för årets repskap var ”the environmental sea” men seminariedelen innehöll endast två föreläsningar. Den ena handlade om ”law at the sea” och hölls av Tómas Heidar som jobbade på utrikesministeriet. Agnar Bragi från SUF (Samband Ungra Framsóknarmanna) höll den andra föreläsningen som handlade om ”the artic sea route”. Föreläsningarna var korta och inte så givande och ingen vidare diskussion fördes. Överlag var hela seminariedelen väldigt oplanerad och innehöll inte så mycket substans. Det skulle ha varit intressant att diskutera finanskrisen på Island, men detta berördes nästan inte alls. Av en ren slump råkade Framsóknarflokkurins (SUF:s moderparti) parlamentariker komma in på mötet och presentera sig, det hade varit intressant att få ha en ordentlig diskussion med dem.
Under själva repskapet diskuterades mest administrativa frågor om våra stadgar och hela förbundets framtid. Mötet var väldigt yrt och rörigt. Nya stadgar godkändes och kompromissen mellan enkel majoritet och konsensus föll på att 70% av rösterna krävs för att beslut ska kunna tas. Förhoppningsvis kommer NCF nu i fortsättningen att kunna fatta beslut och uttala sig i olika frågor. Det beslöts även att de stora organisationerna (1000 + medlemmar) har tre röster och små organisationer två röster. Eftersom revisorerna inte hade godkänt bokslutet p.g.a. att de fick det så sent och många dokument (bl.a. verksamhetsberättelse och alla protokoll) fattades så beslöt repskapet att det ska hållas ett extra repskap 30.9-1.10 i Stockholm. Då ska alla förbundsordföranden och förbundssekreterare samlas för att diskutera NCF framtid samt godkänna bokslutet. En framtidsdiskussion är nödvändig för organisationen som haft några röriga år den senaste tiden, speciellt ekonomiskt. Diskussion om samgång med Nordens Liberala och Radikala Ungdom (NLRU) fortsätter men inga beslut har tagits. Därför är det bra att ett möte med alla förbundsledningar ordnas, men vi måste få ordning på vår egen organisation först. Islänningarna hotar även med att gå ur förbundet nu och Silja kommer att delta i deras kongress för att diskutera med dem.
Under repskapet fördes ingen desto mer politisk diskussion. Endast Norska Senterungdommen och vi hade skickat in resolutioner. Dock skrev vi lite historia eftersom vi för första gången på länge röstade om resolutionerna och frångick konsensusregeln. Det som väckte mest debatt var vår resolution om att NCF ska stödja Islands ansökan om EU medlemskap och att vi skulle uttala oss i isländsk media om detta. Resolutionen gick igenom efter en kort debatt där norrmännen sade nej men inte varför de gjorde det. Resolutionen torde ha fått bra synlighet i Isländsk media. NCF måste dock bli mera politiskt, just nu förs så gott som ingen politisk diskussion. Repskapet valde också ny ordförande och styrelse. Silja valdes till ny ordförande och Sandra till hennes suppleant i styrelsen. Oscar valdes också till styrelsen med Hannes som suppleant. NCF söker även som bäst en ny generalsekreterare som ska anställas fr.o.m oktober. Sista ansökningsdag är 18.9.
På söndagen träffade Oscar och Fredrika Framsóknarflokkurins partiordförande Sigmundur David Gunnlaugsson (eng. progressive party), som också är medlem i Islands parlament, Alltinget. Gunnlaugsson pratade för NCF på lördagen, men Fredrika hade i uppdrag av sin riksdagsledamot, minister Astrid Thors, att framföra en hälsning, som ledde till mötet på söndagen. Trion träffades på café Babalu och pratade i över två timmar om Islands EU-medlemskapsansökan, om det ekonomiska läget på Island, nordisk politik och nordiska kulturskillnader m.m. Sigmundur, som varit partiordförande i åtta månader, gav ett sympatisk intryck och mötet upplevdes som trevligt och givande och avslutades med löften om kontakt partierna emellan i framtiden.
Utöver repskapet ordnades även valsafari och en fiskeutfärd, samt middagar och kulturprogrammet som alla medlemsorganisationer deltar i med ett eget program. I år hade vi ”kärringkånk” stafett som program.
/Sandra, Silja, Oscar, Hannes och Fredrika
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)